Detta är ett gästblogginlägg av Arne Hjorth, som är styrelsemedlem i föreningen Iraksolidaritet. Han sammanfattar och kommenterar artiklar av Dirk Adriaensens från BRussells Tribunal på hemsidan för föreningen Iraksolidaritet (www.iraksolidaritet.se). Det ger en bra historisk bakgrund efter att drygt 10 år nu har gått sedan USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga invasion av Irak. Dessa artiklar är också en bra utgångspunkt för en sammanfattning av det som diplomaten Sverker Åström kallade för ”det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan efter andra världskriget”. Jag delar upp inlägget i två delar på grund av dess längd. Här kommer första delen.
Invasionen inleddes med lögner och nu 10 år efteråt har det fortsatt med lögner, desinformation och mytbildning när det överhuvudtaget skrivs eller talas om tillståndet i Irak i media. Det mest påfallande är den nästan totala tystnaden. Dyker det upp någon liten notis i nyhetsflödet om Irak, så handlar det oftast om sprängdåd med civila offer. De som ligger bakom kan vara grupper som kom till Irak med invasionen. Det kan också vara den USA-installerade regimen själv som är inblandad. Det kan även vara rena förvrängningar eller desinformation om vad som verkligen har hänt. Det ges aldrig någon förklaring, försök till analys eller kritisk granskning.
Helt klart är att den irakiska motståndsrörelsen tar avstånd från attacker mot civila.
Dirk Adriaensens ger klara och faktabaserade belägg för att den här typen av attacker eller sprängdåd utgör en mycket liten del under dessa tio år jämfört med riktade anfall mot ockupationsstyrkorna och Maliki-regimen. Detta nämns sällan eller aldrig. Inte heller nämns de omfattande demonstrationer som ägt rum över hela Irak under 2013, då regimen Al-Maliki skjutit ihjäl demonstranter. USA och dess quislingar har inte lyckats knäcka det irakiska motståndet. Det är trots allt ett hoppingivande tecken i ett sönderslaget land. Det talas ofta om motsättningarna mellan olika grupper och även stater som ökar sitt inflytande i landet.
Men det är viktigt att komma ihåg är att det är USA och Storbritannien som medvetet har skapat eller öppnat för detta tillstånd och att det är Förenta Staterna som bär huvudansvaret för den fruktansvärda situation som nu råder i Irak. Taktiken bakom det är den gamla välkända koloniala ”att härska genom att söndra”.
USA:s krigspropaganda och desinformation presenteras som nyheter i västliga medier. Hur väl man har lyckats förstås av att även folk som var klart emot invasionen 2003 tror att tillstånde år 2013 är bättre än under Saddam Husseins tid vid makten.
Motsatsen bevisas av en 218-sidig rapport av FN-organet UN-Habitat: Andelen urbana sluminvånare i Irak ökade från 11 till 19 miljoner mellan åren 2003 till 2011. Dessa 19 av totalt ca 30 miljoner lever nu i en fruktansvärd misär i städer, huvudsakligen i Bagdad. Inför 10-årsdagen av invasionen publicerades ett mittuppslag i Dagens Nyheter 19 mars. Där nämns osäkerheten, terrorn och korruptionen, men inte om vem som kan tänkas vara ansvarig för detta. ”Irak är ju egentligen ett fantastiskt land med välutbildade medborgare och rika naturresurser” låter man en irakisk politiker säga. Men att de flesta av dessa välutbildade medborgare mördats eller tvingats fly, eller att de rika naturresurserna – d.v.s. oljan – olagligen stulits av internationella oljebolag som ExxonMobil, British Petroleum, Shell m.fl. – framgår naturligtvis inte i artikeln. Antalet dödsoffer som nämns i DN:s artikel är baserade på amerikanska uppgifter och utgör kanske bara en tiondel av de verkliga.
Anfallet på Irak beskrivs i media nästan genomgående som ”det amerikanska krigsäventyret”.
Vem skulle idag komma på tanken att kalla Tysklands invasion av Polen 1939 eller Norge 1940 för ett tyskt krigsäventyr? Domarna i Nürnberg efter andra världskriget fastställde att denna typ av aggression eller ”brott mot freden” är ”det allvarligaste internationella brottet därför att det innehåller i sig självt den ackumulerade ondskan av helheten”. USA ledde dessa rättegångar och signerade också dokumenten.
I debatten i FN:s Säkerhetsråd före invasionen 2003 hävdade Frankrikes utrikesminister Villepin att lagen måste respekteras och att ett anfall på Irak under rådande omständigheter inte kunde vara berättigat. ”Du tillhör det förgångna”, svarade USA:s utrikesminister Colin Powell. Men Powell hade fel. Det är USA som idag tillhör det förgångna, d.v.s. till den laglösa tiden före andra världskrigets slut.
Även om liberala ledarskribenter stegrar sig inför jämförelsen, så är vi nu folkrättsligt sett i och med invasionerna av Irak och Afghanistan m.fl. tillbaka i situationen före 1945, d.v.s. i den epok som skapade en Hitler, en Mussolini och en Franco.
USA har självsvåldigt friskrivit sig från de juridiskt bindande internationella avtalen och FN-stadgan, som de själva var pådrivande i att skapa. Under ”det amerikanska århundradet” (ett begrepp myntat av USA) har ledarna i USA tagit sig rätten att invadera länder och avsätta regimer som inte underkastar sig USA:s ekonomiska och politiska dominans av världen. De som inte samtycker till att bli ockuperade ekonomiskt och militärt stämplas som terrorister, trots att de enligt folkrätten har rätt att göra väpnat motstånd och självförsvar mot en ockupationsmakt. Även den folkliga rätten till självförsvar har USA satt sig över.
Så här skriver Dirk Adriaensens: ”USA:s de fakto ockupation av Irak är enligt internationell lag uttryckligen förbjuden att införa förändringar som syftar till att permanent ändra de fundamentala strukturerna av den irakiska staten, inklusive dess juridiska, ekonomiska, politiska och sociala organisation.” Efter invasionen 2003, som utan tvekan var illegal under internationell lag, så skapades en ny konstitution, en nationalförsamling valdes sedan kritiker mot den nya ordningen mördats eller fängslats, lagar stiftades, handelsavtal och överenskommelser stadfästes och kontrakt tecknades, irakiska företag mer eller mindre beslagtogs och statliga institutioner och industrier såldes ut. Allt detta är illegalt och varje stat som inlåter sig med en sådan regim begår en brottslig handling: ”Alla stater är förpliktade under internationell lag att inte erkänna som legal konsekvenserna av illegala handlingar av andra stater” (Dirk). Svenska regeringen bryter nu mot internationell lag när handelsministern öppnar för svenska storföretag i Irak. All form av stöd till Al-Malikis regim blir därmed ett stöd åt brott mot internationell lag.
I DN den 19 mars påstås i en vitt uppslagen rubrik (utan kommentarer) att ”amerikanerna tycker att kriget var ett stort misstag”. Det är ytterligare en av de myter eller snarare lögner om kriget i Irak, som sprids av västliga media. Anfallet var inget misstag. Det planerades redan långt före den 11 september 2001. Attacken mot World Trade Center blev bara det avgörande startskottet för invasionen. USA hade nog tänkt sig en enkel promenadseger. Säkert trodde även många inom USA:s politiska och militära ledning på att en demokratisk mönsterstat i Mellanöstern skulle kunna skapas efter amerikansk modell. Nu blev motståndet någonting helt annat än president Bush räknat med. Dirk Adriaensens citerar John Pilger som menar att det omfattande motståndet i Irak gav andra länder på USA:s lista – de s.k. ondskans axelmakter – Iran, Nordkorea, Libyen, Syrien och Kuba en andningspaus. Vi har mycket att tacka Iraks folk för, menar Pilger. De har bevisat att det är möjligt att stoppa eller åtminstone hindra USA:s framfart. Om den inte stoppas i tid kan det leda hela mänskligheten rakt ner i en avgrund.
”Visst finns det diktatorer” säger f.d. chefen för FN:s internationella organ för atomkraft, IAEA, Mohamed ElBaradei. Han syftar på Irak och fortsätter: ”men är man redo varje gång man vill göra sig av med en diktator att offra en miljon oskyldiga civila?” ElBaradei frågar sig också var i internationell lag det finns inskrivet rätten att avsätta misshagliga regimer eller diktatorer. Den rätten finns naturligtvis inte. Det är ett påhitt av USA och förkortas ”R2P”, ”Responsibility to Protect” – på svenska i betydelsen ”skydd av civilbefolkningen”. Det tillämpades i Libyen när Gadaffi avsattes och misshandlades till döds.
Avsevärt fler civila dog under Natos terrorbombningar i Libyen än under Gadaffis 42 år vid makten.
Utrikesminister Carl Bildt, som aktivt deltog för att propagera för krig mot Irak, ansåg att Gadaffi ”måste bort”. Han var långt ifrån ensam om den åsikten. Dirk Adriaensens skriver att ”Amerika har skapat ett globalt imperium där det finns två val: samtyck eller bli förintade”.
I en av artiklarna recenserar Dirk Adriaensens Christopher Dorans utmärkta bok ”Making the World Safe for Capitalism: How Iraq threatened the US Economic Empire – and had to be Destroyed”. Den finns bland bokrekommendationer på IrakSolidaritets hemsida där du kan läsa mer. Irak hotade Imperiet och måste förstöras är den slutsats Doran drar. De ledarskribenter som hävdar att USA:s invasion var ”ett misslyckande” har fel.
2013 är internationellt det år då vi kräver:
Rättvisa för Irak – ställ de skyldiga till ansvar!
Jag tillägger:
Bekämpa USA-imperialismen
Åtala Bush & Co, Obam och Blair för krigsförbrytelser!
Återkalla genast Nobelpriset från Barbar Obama!
i Andra om: Irak, olja, Obama, FN, Mellanöstern, IrakSolidaritet, demonstrationer, tortyr, Folkrätt,CIA, imperialism, kultur, sekter, USA, Politik, korruption, massmedia våld, utrikespolitik Irak al-Maliki opposition, kultur krigsförbrytare, Sverige solidaritet, regeringen socialdemokraterna,
Iraksolidaritet – Arne Hjort Iraksolidaritet uttalande Proletären Guardian Democracy NowKultursörens bloggPierre Gilly DN 29/3 DN 19/3SvD 19/3 DN 20/3DN 20/3 SvD 20/Ab 19/3 Expressen DN 15/3 SvD 15/3SKP-bloggen DN 18/3 SvD 19/3Iraksolidaritet DN 4/3 SvD 6/3 Aftonbladet SKP-bloggen Konflikt 16/3 BRussellstribunal 26/1 Föreningen IrakSolidaritets hemsida DN 23/1 SvD DN på stan Indiensolidaritets hemsida DN 27/10 Ab SvD Folket i Bild Kulturfront S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd
2 svar till “2003-2013: Det irakiska motståndet, Amerikas ’smutsiga krig’ och omskapandet av Mellanöstern”
Nyheksbanken skriver idag ”År 2003, när USA och dess allierade invaderade Irak sa elaka tungor att ”USA hade upptäckt att det satt ett arabland ovanpå USA:s oljekällor”.
Det var logiskt att vänta sig att USA efter kriget skulle ha någon fördel i Iraks oljehandel. Till en början verkade det så – västerländska jättar som Exxon, Shell och BP vann olika anbud. Men 10 år senare står det klart att ett land som inte alls deltog i kriget är den störste förmånstagaren – nämligen Kina.
Idag producerar Irak drygt 2 miljoner fat olja per dag. Och nästan hälften av det går inte till USA utan till Kina. Kina har länge förhandlat med Bagdad, och de började i själva verket långt innan situationen eskalerade kring Irak. (www.nyhetsbanken.se).
Iraks regering har inte varit så följdsam som USA velat, faktiskt. Man stödjer inte USA:s Syrienpolitik till exempel.
Jag tyckte dokumentären i tre delar som sänts i Dokument Utifrån på SVT om just Irak och varför det gick så illa som det gjorde va riktigt bra.
Framförallt är det bra att man är tydliga med att al-Maliki är en mycket värre ledare än Hussein var, de enda som kan sägas fått det bättre är kurderna men det kan förklaras med den relativa ’autonomi’ de har från den djupt korrupta regimen i Bagdad.
Al-Maliki ligger bakom mycket av det sekteristiska våldet och är oerhört ’flat’ mot de shiitiska milisgrupper som slaktar sunnimuslimer runtomkring i landet. Det är faktiskt så man undrar om den shiitiske al-Maliki avsiktligt ser mellan fingrarna när de ’religiösa fienderna’ mördas.