|
Redan för drygt ett år sedan så skrev jag om den kris som vi nu upplever. Eftersom USA har satt igång ett antal krig, krig som inte bara varit byggda på ett antal lögner, utan även bedrivits för pengar som man lånat ihop, så har nu botten gått ur flaskan. Idag finns det absolut ingenting som tyder på annat än att vi nu i rask takt är på väg in i den djupaste lågkonjunkturen sedan det andra världskriget. Grunderna till denna situation är dock lagda tidigt. En av orsakerna till den rådande situationen är förstås att styrelsemedlemmar och verkställande ledningar i börsbolag, och alla företag som handlar med aktier, har extra belöningar i form av bonusar och optioner. Därför agerar man medvetet kursdrivande, och man gör det i tider då man krigar för lånade pengar, och mot en inbillad fiende. Sedan försöker svenska politiker tala lugnande till folk. Det är visserligen deras uppgift, men hur många som tror på dem vet inte jag. Personligen inser jag att mina surt förvärvade pensionsslantar krymper för varje dag som går, hade jag fått välja så hade jag inte spekulerat på börsen med pensionen, det är helt klart. Det var marknadsfundamentalisterna inom politiken som kom på idén, svenska folket ska gödas med fiktiva aktievinster i stället för statligt sparade pengar. Hur djupt lågkonjunkturen kan tänkas gå vet väl ingen idag, när jag för drygt ett år sedan skrev om den kommande recessionen så befarade jag givetvis att den kunde gå över i en riktig depression. Idag står vi närmare en sådan än vi någonsin gjort sedan trettiotalet. Politiker i många länder, i både USA och i EU, pytsar nu in enorma belopp i banksystemen för att rädda det som räddas kan. Men när man gör detta så handlar det inte om att köra skottkärror med sedlar till bankerna, det handlar om ett ekonomiskt åtagande som man utfäster sig till utan att faktiskt ha dessa pengar i handen. Man investerar helt enkelt kommande skatteintäkter i banksystemet. Det enda vettiga man kan göra är att förstatliga bankväsendet. På det här sättet så hinner alla
|
riskkapitalister och andra investerare säkra sina tillgångar, och det sker på vår bekostnad i form av inteckningar i kommande skatteinkomster. Om inte recessionen upphör mycket snabbt så kommer vi till det tillstånd som kan definieras som depression. Hur dessa intecknade skatteinkomster då ska kunna betala politikernas bredvillighet inför möjligheten att skjuta till fiktiva pengar vet inte jag. En av de åtgärder som genast borde tillgripas är en ny lag, Lex-Bonus. En lag som inhiberar alla avtal om bonusar och som drar in alla aktieoptioner för dem som arbetar inom börsnoterade företag och finansinstitutioner. För bortsett från Bush galna krig så är denna spekulations och äventyrsekonomi den direkta orsaken till att det nu ser ut som det gör. Hade vi haft en duglig regering idag så kanske, men nu ser det dystert ut… Bloggar om finanskrisen: Aktieskolan Osynlig Holgersson Trotten Annarkia 4 internationalen hejabbe Svenson Fotolasse Andra om: Finanskrisen, Bush, Irak, Kriget mot terrorismen, Recession, Depression, Wall Street, Marknadsfundamentalism, Högerregeringen, Socialdemokraterna, Lex-Bonus, Förstatligande, bankerna, Bolånekrisen, Politik [tags]Finanskrisen, Bush, Irak, Kriget mot terrorismen, Recession, Depression, Wall Street, Marknadsfundamentalism, Högerregeringen, Socialdemokraterna, Lex-Bonus, Förstatligande, bankerna, Bolånekrisen, Politik[/tags]
|
25 svar till “Ska vi förstatliga bankerna nu?”
Jag är skadeglad över att systemet brakar ihop. Tyvärr kommer jag nog också bli arbetslös, men då jag inte har några lån att tala om, samt medlemskap i akassa så tror jag att jag klarar mig. Genom att inte blanda mig in i detta spekulationssystem (om man bortser från pensionspengarna som är dittvingade av staten) så känner jag att jag kan vara skadeglad. Men det är synd om människan att man inte förstår sitt egna bästa. Ju större fest, desto värre baksmälla.
svar: ja
Självklart ska banker ägas och styras av stater. Hade det varit så hade det inte funnits en bankkris idag.
Är det storebrorsstaten som skall äga bankerna, eller är det någon annan slags stat? Ligger det inte närmare till hands att det är de personer som lånar ut sina pengar till bankerna som bör äga dem?
MVH
Lasse W
Bankkriser kan det förvisso bli oavsett ven som äger bankerna.
Men eftersom det ändå alltid är staten som får städa upp skall de självklart vara statligt ägda.
Då kanske inte den isländska situationen, där bankernas risktagande vida överstiger vad staten kan garantera, uppstår igen.
Rövarmentaliteten driver för andra gången Island mot nationell undergång. Hoppas att någon lär sig något…
Jag är för ett förstatligande. Både energisektorn och bankväsendet borde förstatligas omedelbart!
Den här gången så är det iaf bara ett lån. Sist det var kris så fick ju bankerna alla pengarna och det rörde sig om större summor då också.
Det är många verksamheter som ALDRIG borde ha bolagiserats eller privatiserats.Tänk bara hur uselt posten och hela svenska folkets järnväg fungerar nu efter bolagiseringen! Självklart ska vi ha statliga banker – och på alla sätt göra det allt svårare för diverse girigbukar att sno åt sig skattebetalarnas företag och stoppa vinsterna i egen ficka.
Förstatliga volvo också när vi ändå är på g. De klarar inte heller sig själva
Ja, har vi tur leder denna kris till något riktigt, riktigt gott.
På medlemsägda JAK-banken jublar man numera. :-)
http://www.jak.se/
@Lasse W
Det är väl en stor skiljelinje i v har jag märkt som många inte kan bestämma sig för. Vill man ha statligt ägda, eller kollektivt ägda företag. Personligen tycker jag om kollektivt ägda, för man märker ju att när vissa kommer upp för högt i hierarkin så blir dom maktgalna och tappar fotfästet.
Sedan så är det också en kulturell sak beroende på var i sverige man bor. Bor man i en stad med mycket statlig inblandning så föredrar man sådant, medan om man bor i en stad med mycket privat och kollektiv inblandning så föredrar man det.
Vad löser det att förstata bankerna, egentligen ingenting skadan är ju redan skedde.
Sen är ju fråga om statliga banker har skött sig bättre, det har de ju inte.
Så var är det det handlar, jo ledningsfunktioner och därvidlag har vi inte sett någon större skillnad mellan statlig och privat verksamhet annat än i ett avseende. Det som skiljer är hur höga chefer i den privata sektorn har tillåtits att sko sig och manipulera resultaten för att gynna sig. Men självbilden är hos höga chefer i offentlig och privat tjänst är lika självbedräglig om sin egen förträfflighet.
Det vore nog bättre för oss om ett antal banker fick gå i konkurs men att ”vanligt” folk hölls skadeslösa än att staten tar över dessa och håller dem som har kört det i botten skadeslösa, för det är ju vad räddningspakten går ut på.
Om nu ekonomin ska räddas så är det förmodligen bättre att damma av gamle Keynes och sätta i gång en större mängd projekt än att binda upp skattemedel för att garantera privat personers förmögenheter förblir intakta.
Att damma av Keynes leder i och för sig till budgetunderskott men det är ett produktivt underskott medan räddningspaket ger improduktiva underskott som då kommer att åtgärdas med nedskärningar.
Frågan är vad väljer vi.
Jo, förresten riv upp det av s och borgarna skapade pensionssytemet. Pensionspengarna kan mycket väl användas i Keynes anda, och då gör de mer nytta för alla.
Jag tror inte att staliga banker är någon lösning. Nordbanken är ett exempel på att det vare sig är bättre eller sämre med en statlig bank.
Denna gång liksom på 90-talet är det spekulationer ända nedifrån och upp som har orsakat problemet. Själv reagerade jag när tom Bush-administartionen kallade dessa aktlörer för giriga och började fundera på varför.
Jo politikerna är inte alls utan ansvar i vad som hänt. I de flesta civiliserade länder finns någon form av statlig insättningsgaranti (borgen) till de sparare som lånar banken sina slantar. För att bevaka den risken staten tar har i Sverige en myndighet, Finansinspektionen som skall löpande övervaka att banken följer de regler som gäller för att få inneha en bankoktroj. Jag förmodar att alla ländersom har en liknande insättningsgaranti har ett liknande övervakningssystem.
Uppenbarligen har dessa övervakningar inte fungerat, varit otillräckliga eller kanske inte ens utförts. Självklart är det bankernas ledningar som har agerat med girighet, men politikerna försöker nu glida undan med att rikta strålkastarna på de penningsugna spekulanterna. Det är som vanligt, när något går bra är känner alla sig skyldiga, när något går snett tar det lite längre tid att hitta någon som erkänner sig skyldig
Själv tror jag mer på cooperativa banker som drivs med icke-vinst intresse. för gemene svensk är det ett okänt begrepp, jag känner bara till JAK med drygt 30 tusen medlemmar. I USA är dessa banker (Credit Unions) betydligt större med 86 miljoner medlemmar, alltså nära 45% av de som ekonomiskt aktiva. Det är för mig underligt att Sverige med sina starka folkrörelser inte har lyckats bygga upp något liknande. Vad jag vet har ingen Credit Unioin ännu hamnat i svårigheter i denna ekonomiskt instabila tid.
Jag säger som Johan Ehrenberg om den nuvarande situationen: ”Förstatligande av bankerna är inte längre ett vänsterkrav, det är en faktisk verklighet.
Det enda som återstår är att hindra de borgerliga politikerna från att skänka tillbaka de räddade bankerna till dem som misslyckats ägarna.
Inte en gång till!”
Lysande!
Är det storebrorsstaten som skall äga bankerna, eller är det någon annan slags stat? Ligger det inte närmare till hands att det är de personer som lånar ut sina pengar till bankerna som bör äga dem?
Frågorna kvarstår.
Handlar det om ”höger-vänster”, eller om människors oberoende från ett system som inkluderar ”höger-vänster” och som är på väg mot vad?
MVH
Lasse W
Är det storebrorsstaten som skall äga bankerna, eller är det någon annan slags stat? Ligger det inte närmare till hands att det är de personer som lånar ut sina pengar till bankerna som bör äga dem?
Det jag personligen tycker är väsentligt är att staten har en absolut kontroll av bankerna och en lagstiftning som ser till att samhället har kontroll över systemet. Ägarfrågan är inte central för mig, jag har själv varit ”bankägare” :-)
Jag hade lönekonto och sådant i den lokala sparbanken och blev då medlem. Jag minns inte hur många aktier det rörde sig om, men minst en.
Men som situationen utvecklats så kan man dra slutsatsen att samhällets styrning varit mer eller mindre obefintlig.
Vad skulle ett förstatligande lösa ?
Som några säger ovan – även de sattliga bankerna här ju involverade !!?
Handlesbanken är väl den svenska bank som har det ”lättast” just nu – pga eftertanke och mindre risktagande – den är inte statlig såvitt jag vet !
Hade vi bara haft EN statlig bank, som hade gjort samma eller andra fel (jodå – det hade den) så hade nog krisen mindre handlat om aktier, luft ur bubblan och mer om masssvält och riktigt nationella kriser tror jag !
SaraG: Det finns många verksamheter som inte bore bolagiseras och många som aldrig bör förstatligas – tycker jag.
Vägar, järnvägar osv är det bara onödigt att bedriva konkurrerande verksamhet på tycker jag – en väg (eller flera om man nu anser det nödvändigt för säkrehet osv) – men inte halvfärdiga konkurrenade i varje hörn. DÄREMOT skall entrepenörerna som bygger dessa vara privata, konkurrera och drivas frammåt.
När det gäller maktmissbruk och ”pamperi” så är statstjänstemän lika godda kålsupare som direktörer så förvänta er inte bättre omhändertagande av pengarna för att det skulle bli statligt – snarare innebär det att alla har mindre val – idags läget är det ju trots allt de som frivilligt tagit riskerna som förlorar mest (även om en del tvingats ha sina pensionspengar i fonder). Visst blir det konsekvenser för framtida skattebetalare – men stora delar kommer att läggas på låntagare, fondinnehavare osv också. Hade det varit statligt ägt så hade ALLA tvingats ta större konsekvenser eftersom alla hade tvingats ha en ägodel i detta…
/K
Klas:
Det handlar inte om bättre omhändertagande.
Saken är ju den att staten alltid måste tjäna som garant för bankväsendet, oavsett om det är statligt eller privat. Vi kan helt enkelt inte ha en privat näringsgren av den här storleken som är så kapitalt beroende av bidrag. Det kanske fungerar för renskötseln, men inte för kapitalförsörjningen.
En liten kompensation för månghundramiljardsutryckningarna vore att staten lade beslag på bankernas vister de goda åren. Och det innebär naturligtvis förstatligande.
Om det skall finnas en eller många banker är en politisk fråga. Jag kan tänka mig att det mest rationella vore en branch ungefär lika spridd som den nuvarande. Konkurrens naturligtvis -det är inte styrningen som är intressant, det är stålarna och garantierna.
Förr fanns det sparkassor och som jag minns det var de medlemsägda.
Är det någon som vet hur det var och vad som hände med dem.
Tvingade staten dem att upphöra eller in i banksystemet?
Hur tycker ni att förstatligandet ska gå till? Jag citerar gärna f d vänsterpartisten Karin Svensson-Smith här:
”Ska staten köpa upp bankernas aktier via börsen, eller ska vi bara ta bankerna rakt av?”
En spännande film om penningsystet och det politiska systemet som vi idag sitter fast i. Se den och ställ sedan frågan om det är Reinfeldt, Sahlin eller Ohly som kan ”frälsa” oss?
http://www.zeitgeistmovie.com/
MVH
Lasse W
Ingemar:
Låt det ekonomiska ansvaret speglas i ägandet -och vips är i praktiken redan bankerna statliga.
Utan staternas garantier kan inte bankerna överleva. Därför tillhör i praktiken bankerna redan staten och bör göra det även formellt. På så sätt kan finanssystemet i goda tider åtminstone något bidra till sin egen finansiering. Det är rent oanständigt att dessa bidragstagares ägare skall kunna sko sig under högkonjunkturerna.