Anders Romelsjö på jinge.se

Privat vård inte bättre men dyrare – och moraliskt riskabel


Stefan Löfven och Carin Jämtin gav 26/10 beskedet att socialdemokraterna tycker att det är OK med vinst i vården. På morgonen 1/11 kritisera socialminister Hägglund detta i DN Debatt, där han enligt min mening överdriver skillnaderna mellan regeringens och socialdemokraterns syn. Lena Hallengren skriver i Dagens Nyheter 1/11 ”Regeringen slår vakt om välfärdsföretagens rätt till stora vinster” Och samma kväll hittar man en replik av Lena Hallengren (S) som konstaterar att ”Det senaste året har vi fått ta del av rapporter om allvarliga missförhållanden i äldreomsorgen. Samtidigt är avkastningen i välfärdsföretagen dubbelt så hög som i övriga näringslivet. I detta läge väljer regeringen att ta strid för företagens rätt till stora vinster, istället för medborgarnas rätt till den bästa välfärden.”

På DN Debatt 2/10skrev Daniel Suhonen och Felix Antman Debels, kända socialdemokrater från tidskriften Tiden att
”Svensk demokrati bygger traditionellt på intressegrupper som står mot varandra. I dag smälter eliterna alltmer samman och tidigare toppolitiker fungerar ofta som dörröppnare åt näringslivet. Just nu är den stora uppgiften att hindra S-kongressen att säga nej till vinster i välfärden”.

Tyvärr för dem, (S) och landets medborgare led eras linje alltså lidit nederlag.

Jag skrev en kommentar i DN 2/10 till deras artikel ”Privatisering av vården medför stora försämringar. Stora belopp av skattemedel överförs till riskkapitalister i stället för att investeras i vården. Vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre.(Göran Dahlgrens & Laura Hartmans arbeten). I stället rapporteras försämring då de med flera hälsoproblem nu får dessa separat behandlade vid olika besök och ej för samtidigt som förr – innebär sämre vårdkvalitet. (är f.d husläkare, professor). Vidare är valfriheten en chimär”

Nu vill jag påminna om andra relevanta förhållanden för att motivera kapitelrubriken.

1. Privata ägare och stora vinster
I Dagens Industri (DI) läste man 6/10 2011 under rubriken ”Åtta av tio gör vinst i vården” läsa: ”På tre år, mitt under finanskrisen, har hälso- och sjukvårdsföretagen visat upp stigande rörelsevinster på sammanlagt 18,6 miljarder kronor”. ”Under 2009 hade de drygt 23 000 hälso- och sjukvårdsföretag som ingår i SCB:s underlag en samlad omsättning på drygt 47 miljarder kronor, varav merparten är skattemedel”. Särskilt omfattande är den privata verksamheten i Stockholms län (med sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt), där den svarar för 23 % av nettkostnaderna, dubbelt så mycket som i de landsting som satsat näst mest på det privata.

Vinster går inte minst till skatteparadis, fast en hel del av vinsten återinvesteras. Sveriges enda privata akutsjukhus, S:t Görans i Stockholm, har gett vinster på 482 miljoner sedan privatiseringen 1999. Under samma period har ägaren Capio betalat 16.700 kronor i skatt, uppger DI. Vad säger Skatteverket?

Alla stora vårdkoncerner utom Praktikertjänst ägs av riskkapitalbolag. Av dessa gav endast Carema vanlig aktieutdelning 2008 (Kent Werne. Jackpot. Miljarder i vinst när välfärden privatiseras. Ordfront Magasin nr 1 2010). Genom smart manöver med aktieägarlån till hög ränta hamnar ändå stora belopp av medborgarnas skattemedel i privata fickor. För de stora vårdbolagen Attendo och Capio går vinster via holdingbolag i Luxemburg till skatteparadisön Jersey i engelska kanalen, medan vinster från Aleris går till grannön Guersney.

2. Inget stöd för att privat vård är bättre, men den är med stor sannolikhet dyrare.
Våren 2010 publicerade Socialmedicinsk Tidskrift den mest utförliga vetenskapliga genomgången av effekter av privat och offentlig hälso- och sjukvård, skriven av professor Göran Dahlgren i samverkan med Gemensam Välfärd och LO-distriktet i Stockholms län (Vård på lika villkor – drivkrafter och motkrafter, www.socialmedicinsktidskrift.se). Den visade att det saknas vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre eller effektivare. Som med doktor Jan Halldin påpekat i Läkartidningen 5/10 oktober 2011, finns det däremot risk för att privatisering medför att vården blir mer ojämlik, att ekonomiska intressen förstärks på bekostnad av kvalitet och vårdbehov.

I DN Debatt idag skriver tunga akademiska företrädare tänkvärda saker under rubriken ”Låg kvalitet och fel utbud risk i marknadsstyrd vård”. Artikeln kommenteras väl av min kollega Ingrid Eckerman på hennes blogg.

I en uppmärksammad vetenskaplig granskning i boken Konkurrens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? (SNS Förlag, red. Laura Hartman) kunde svenska forskare inte inte finna stöd för att privat verksamhet inom vård, skola, individ- och familjeomsorg etc. var effektivare eller gav bättre resultat än offentlig vård. Rapporten kritiserade från borgerligt håll och forskaren Laura Hartman tvingades snabbt bort från SNS, vars vetenskaplige rådgivare professor Olof Petersson avgick i protest. Några dagar sedan tvingades SNS avskeda sin vd pga avskedandet av Hartman. Jan Halldin har alldeles rätt i ”Att vårdval och vårdprivatiseringar har införts så snabbt i vårt land har huvudsakligen politiskt ideologiska orsaker. Det anmärkningsvärda är att det har kunnat ske utan stöd i evidensbaserad forskning och kunskap”.

3. Vårdvalet väsentlig(en) vanlig vanföreställning
I DN kunde man 10/10 2011 under rubriken “Information av vård får underkänt” läsa “Sedan 2010 är det obligatoriskt för alla landsting att erbjuda fritt val av vårdcentral. För att kunna göra välgrundade val måste medborgarna få information om vårdcentralernas kvalitet.Men det saknas på flera håll i landet.” I 19 av 21 landsting saknas information om vilka språk personalen talar på vårdcentralen, och om den fysiska tillgängligheten, medan 18 saknar information om antalet listade patienter. SvD hade liknande bedömning av rapporten.

Vårdval fordrar informationen om kvaliteten i den vård som kan ges för olika sjukdomar på olika vårdinrättningar. Detta saknas, med undantag av kritiserade jämförelser av sjukhusvård för vissa åkommor. Som läkare vet jag hur svårt och tidskrävande det är att försöka göra sådana jämförelser. Myten om vårdvalet är nära besläktat med myten om den välinformerade rationella konsumenten av mat, aktier och pensionförsäkringar. Inom ekonomin fick Joseph Stiglitz Nobelpriset för 10 år för att han visade att informationen är asymmetrisk, vilket gör att den ofta fungerar dåligt. erar.

I DN Debatt 14/4 titeln ”Nödvändigt med ett socioekonomiskt index i ersättningssystemet” riktade Jan Halldin och jag kritik mot att ”Primärvårdens Vårdval ger en fortsatt ojämlik vård”. Vi påtalade en del av bristerna ovan och krtiserade måttet ”antal läkarbesök”, bland annat då Vårdval medfört att en del sjukvårdskontakter som tidigare korrekt togs om hand av sjuksköterskor nu gick till läkare, då det gav bättre ersättning, ett exempel på att den lovordade LEON-principen urholkas. (LEON=Lägsta Effektiva OmhändertagandeNivå). I svar från tunga landstingsråd framkom att de inte oväntat hade annan uppfattning. Gå också till Socialistiska läkares hemsida (länk nedan) för vettiga synpunkter på vårdpolitik.

Vill medborgarna betala mer för en vård som sannolikt är sämre genom att den blir mer ojämlik (i strid med Hälso- och sjukvårdslagen) och där utsatta grupper särskilt riskerar att hamna i kläm, och där vinstmedel går till skatteparadis i utlandet?


intressant.se, , , , , , , , , ,,

DN Debatt 1/11 Hägglund DN Debatt 1/11 Hallengren/a> DN Debatt 4/11 Ingrid Eckermans blogg, DN Debatt 2/10, DN Stockholm 2011, DN Stockholm 18/42, DN Stockholm 20/4 svar från landstingsråd, Expressen , Socialistiska Läkare , Ordfront,Läkartidningen 4 oktober 2011, Jan Halldin Socialmedicinsk Tidskrift, DN 10.10 2011

Anders

, , , , , , , ,
, , , , ,

7 svar till “Privat vård inte bättre men dyrare – och moraliskt riskabel”

  2. Ja inte förstår jag varför privat vård skulle vara bättre. Är, eller åtminstone borde, inte läkarnas och övrig vårdpersonals arbetsuppgifter och moral vara desamma oavsett vem som står för lönen? Skillnaden torde väl vara att när det handlar om privat ägande tappar vi som står för kostnaden, skattebetalarna, mer som försvinner bort från såväl vården som landet. Dessutom, och det är väl som du pekar på, så är detta med ett reellt val av vård en total missuppfattning, förmodligen mycket medveten från politiskt håll. Dvs, när jag blir sjuk kan och orkar jag inte sätta mig ned med en massa underlag och utredningar för att gå igenom vilken mottagning eller institution jag ska uppsöka. Då är jag bara i behov att snabbt och smidigt komma i åtnjutande av vård, och den vården bör, kan och ska givetvis vara till lika förutsättningar åt vilket håll jag vänder mig. Å andra sidan undviker ju makten vårdkostnader om de på detta sätt kan släcka ned liv i stället för att bevara, dvs ännu mer pengar till ett fåtal.

    Och som du pekar på, överblicken och bredden har alla förutsättningar att finnas när samtliga åtgärder kan vidtas under samma ledning. Om däremot alla instanser har olika ägare och olika arbetssätt blir det genast mycket mer komplicerat och riskerna naturligt nog mycket större.

    Samarbete i all ära, men när olika och kanske motstående intressen ska samarbeta med människoliv, där vinsten sätts i första rummet, så är frågan om det är ett optimalt arbetssätt. Inte minst har vi ju sett det vad gäller skandalerna kring Carema mfl och de lär nog inte vara ensamma.

    Precis som när apoteken avreglerades alltså. Nu vimlar det av olika apotek som säljer hudkrämer och annat krafs som varuhusens avdelningar för sådant sålt i alla tider. Ska man däremot handla eller fråga om medicin finns vare sig kompetens, mångfald eller lagerhållning kvar i de flesta fall. I stockholm är man numera i princip hänvisad till ett apotek om man ska ha en ärlig chans att få tag på något som inte tillhör Ipren, Magnecyl eller något annat av det som säljs i mataffärerna. Och jag kan tänka mig eländet ute på landet när man hänvisas till än det ena än det andra apoteket tio mil bort bara för att få reda på att de inte har vad man behöver.

    Ännu så länge finns systembolaget, för dem som nyttjar det, med kompetens, brett sortiment och lagerhållning kvar. Låt åtminstone inte den specialistkedjan gå samma väg som apoteken och vården. Ta stället den fungerande verksamheten som en modell på hur en hel del övrigt borde fungera.

  3. Du skriver många kloka saker. Jag det är ett problem att orientera sig bland många vårdgivare, även för läkaren som har ofullständig kännedom om vad de olika mottagningarna har för kvalitet – och den skiftar med skiftande personal etc. Den vanlige medborgaren har inte en chans att kunna göra det som regel. Att vinstintresset påverkar vården är väl omvittnat. Det är väl känt att man på många mottagningar behandlar ungefär en krämpa i taget (blir fler besök och större inkomst). De som har flera krämpor/sjukdomar, dvs. har stort vårdbehov får därigenom en försämrad vård och den förr så poängterade helhetssynen motverkas.

    Forskning har tämligen entydigt visat att alkoholkonsumtion och skador som regel ökar då alkoholmonpol avskaffas. Genom ett kraftfullt lobby och upplysningsarbete av Systembolaget under ledning av Gabriel Romanus, Folkhälsoinstitutet och forskare (jag deltog en del) spreds bland politiker på olika håll i landet kunskap i frågan. EU fattade beslutet att man kunde få ha kvar Systembolaget av folkhälsoskäl. Gabriel, riksdagsman för Fp förr brukade säga att ”Alkoholen var en alldeles för viktig fråga för kapitalet” ett yttrande som tillskrivs John D Rockefeller den äldre (Superkapitalisten).

    • Det är intressant som du pekar på med forskningen angående alkohol och alkoholmonopolet. Det ger upphov till följdfrågorna om varför inte vård och medicin räknas in som viktiga ingredienser vad gäller upprätthållandet av folkhälsan. För det känns ju då som om alkoholens vikt är högre än medicin och vård. Så kan det väl ändå inte vara? De bör väl åtminstone likställas?

      Jag utgår i det resonemanget ifrån att det trots alkoholens skador uppstår problem även där alkohol inte är inblandat. Men, vad säger forskningen om fördelningen av det, är alkoholskadorna så stora att monopolet är berättigat i förhållande till alla övriga skador och sjukdomar i samähllet? Och, uppenbarligen anser politikerna så i alla fall, att om man får ner alkoholskadorna så får alla med andra problem klara sig bäst de kan.

      Sist men inte minst, hur kan det komma sig att tänder och tandskador/sjukdomar inte tycks tillhöra människokroppen och sjukvården på samma sätt och med samma villkor som kroppens övriga delar??

  4. Nykterhetsfrågan är en gammal politisk fråga. På 1700-1800-talet gällde det husbehovsbränningen som förbjöds 1855 om jag minns rätt, men klart positiva effekter. Den framväxande arbetarrlörrelsen hade en restriktiv syn på alkohol. Den första folkomröstningen överhuvud i Sverige 1922 gällde alkoholförbud, som en statlig utredning föreslagit. Den liberla linje, där läkaren Peter Bratt var en frontalfiguren, förordade i stället ransonering via motpol. Den senare linjen vann knappt med 51-52 % (mins ej nu). Finland och Norge hade totalförbud en tid, USA också. Sedan hade flera delstater alkoholmonopol som gradvis avskaffades. Forskarna studerade effekterna av detta och fann genomgående alltså en ökning av konsumtion och skador. Alkoholen är en bidragande (vanligen) eller huvudorsak till ett 60-tal sjukdomar, men fler dör nog av tobaksrelaterade sjukdomar.

    Frågan om vårdmonopol (offentligt visavi annat) har både likheter och skillnaderna med alkoholförsäljningsfrågan. Vid privat vård finns incitament att tjäna pengar som i nuvarande system är kopplat bl.a till antal besök, som fört med sig avsigsidor som jag beskrev. Gemensam Välfärds sjukvårdsgrupp har stor kunskap om detta.

  5. Att få vinet hemkört, halva kostnaden på taket vid omläggning, städat om man redan har det gott ställt, betala onödiga pengar till sponsrad privatvård,mm.

    Det finns bättre hål att stoppa de pengar som går till de som redan har det lite hyggligt. / GötePöte