Det torde knappast ungått läsaren att Nobels fredspris har delats ut till EU, och flera har säkert noterat att detta väckt viss uppståndelse, ja rentav kritik. Denna blogg har engagerat sig i debatten med ett par inlägg. Nu vill jag lämna över ordet till Diana Johnstone (författare till ”Dårarnas korståg” om uppdelningen av Jugoslavien) och Jean Bricmont (författare till ”Humanitär imperialism” som i en gemensam liten artikel i Counterpunch lagt fram ett förslag till nästa års mottagare av Nobels fredspris.

Artikeln heter ”Ett oblygt förslag till Nobelpriskommittén (An Immodest Proposal for the Nobel Peace Prize Committee). Läsaren kan se en tydlig logik, och ett inkännande i den norska Nobelkommitténs möjliga, ja sannolika tänkesätt. Detta är fint, insiktsfullt och hedervärt, men den kritiske läsaren kan fundera över om inte IMF och Världsbanken väl kan konkurrerar med NATO. En honnör till författarna som försöker tänka konstruktivt och framåtsyftande i stället för att bara kritisera. Här har vi visst något att lära. (Försök till satir kallas det ibland).

Den norska Nobelkommittén har tilldelat Nobels fredspris till Europeiska unionen. Nu är Norge ett av de få länder i Västeuropa som inte tillhör EU. Så vi misstänker att norrmännens blygsamhet höll dem tillbaka från nominera den organisation som de verkligen tror förtjänar priset, NATO, för att Norge själv tillhör den NATO. Den självutplånande norrmännen kan ha fruktat att ett sådant val kunde ses som de ger priset till sig själva. Så de gav priset till EU som ett slags substitut.

Det är lovvärt, och visar hur mycket norrmännen följer våra gemensamma västerländska värderingar.

Men vi vidhåller att falsk blygsamhet inte bör stå i vägen för att ära äkta meriter. Därför föreslår vi att alla som värnar våra gemensamma värderingar sluter upp bakom detta oblyga förslag: Ge Nobels fredspris för år 2013 till NATO!

De visa norrmännen motiverade sitt val genom att påpeka att EU har främjat den europeiska integrationen. Men om man ser till fakta, är det uppenbart att NATO har integrerat ännu fler länder än EU, och fortsätter att göra så, långt utöver Västeuropas gränser. EU har integrerat Europa med ekonomiska medel, vilka håller på att kollapsa, som även Nobelkommittén medger. NATO, å andra sidan, har använt bomber och missiler, för att vinna före detta Jugoslavien över till våra värderingar, medan EU släpar efter. NATO har använt sina flyg-och sjöstridskrafterkrafter för att demokratisera Libyen, medan EU:s ledare bara stödde verksamheten med ord. Och idag, tack vare Turkiet, är NATO aktivt i kampen mot den syriska diktatorn som mördar sitt eget folk, medan EU fortfarande bara pratar och skickar över pengar som EU egentligen inte har.

Norrmännen berömmer EU för att bekämpa nationalismens ondska, som de fruktar är på uppgång. Men i ärlighetens namn är EU:s bidrag till denna ädla sak futtiga, och omfattar bara ett fåtal nationer på nedgång i ena ändan av den eurasiska kontinenten. Hur mycket mer inspirerande är NATOs uppdrag att bekämpa nationalism genom att välvilliga sprida demokrati och mänskliga rättigheter till hela världen! Det är först när alla nationer och nationalism har förts in under ledning av västerlandets värderingar som verklig fred äntligen kommer att råda över hela vår planet.

Strax före hundraårsdagen av utbrottet av första världskriget, vad vore mer passande än att tilldela detta prestigefyllda fredspris till den organisation som är verkligen är redo och villiga att göra slut på alla krig!

i Andra om: Nobels fredspris, Nobelpriset, Alfred Nobel,Jugoslavien, imperialism, desinformation, Krig, Politik, Libyen, massmedia Stortinget, NATO Jugoslavien