Igår kväll såg jag inledningen på Eurovisionsschlagerfinalen, jag hann bevittna några riktiga kalkoner innan Saade kom in på scenen, och trots att han tydligen hamnade på tredjeplats så är också den låten – en kalkon.

Bidraget är snarare ett yttryck för en ung gosses våta drömmar än musik, att ständigt upprepa samma fras, och för att dölja det banala, träna in ett hyfsat dansnummer räcker inte enligt mitt förmenande. Det blir ihåligt, något som förklarar det jag skrev på Twitter igår kväll omedelbart efter Saades framförande: Jinges: ”Ja då har man sett färdigt på ESC för i år. Ingen har brutit bena än, synd. Ytligt är bara förnamnet…” Den kom-
mentaren skrev jag omedelbart efter Saades bidrag då jag stängde av det flimmer som kallas television.

Jag trodde faktiskt inte att publiken skulle vara så lättlurad så jag blev överraskad när jag idag på morgonen konstaterar att låten faktiskt kom på tredje plats, den enda förklaringen som jag ser det är att publiken i resten av länderna vare sig hört låten, eller sett dansnumret tidigare. De hade inte hunnit tröttna vilket normala musikkonsumenter gör redan vid andra tillfället som man utsätts för dessa monotona upprepningar av gossens våta drömmar.

Jag hann se hur man färdigställde den fotbollsarena som man använde för programmet, jag hann också med att se inledningen som var ett meningslöst framhävande av tre mediokra programledare, och redan efter tio sekunder in på deras presentation så led jag av den slätstrukenhet och ytlighet som satte sin prägel på det hela. Jag förstår inte varför EBU satsar hundratals miljoner på detta jippo som utan större svårighet skulle kunna rymmas i en väsentligt mindre lokal.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka på FAS 3 och den sociala ned-
rustning som alliansregeringen ägnar sig åt med stigande frenesi. ESC fyller en politisk funktion, den passiviserar medborgarna och fyller alla tidningar med meningslöst dravel om en pseudohändelse som i bästa fall skulle kunna tjäna som en stunds underhållning. Jag tänker på högeralliansens Vårdval Stockholm, och på det de hoppas kunna införa i Västra Götaland, det handlar nämligen inte om ökad möjlighet att välja vem man vill ska ge vården, det handlar bara om att skära ner och privatisera den allmänna sjukvården.

Det handlar också om att få folk att glömma att ordet ”Jobbskatteavdrag” egentligen handlar om att försämra välfärden och öka klyftorna i samhället, en sorts rasism riktad mot pensionärer, sjuka och arbetslösa. Eurovisions-
schlagerfestivalen är inget annat än ett ”opium åt folket” som en tänkare uttryckte saken redan på 1800-talet. Att normalt sansade personer, varav vissa dessutom syns på nätet i olika sociala media, hänger sig åt denna pseudo-
händelse förvånar mig storligen.

Vilka är det som tjänar på Eurovisionsschlagerfestivalen? Jo det är givetvis de som äger produktionsmedlen och deras hantlangare, de som befolkar alltför många parlament i de länder som berörs av detta pekoral. Tänk vad obehagligt det skulle bli om folk struntade i ECB och istället gick ut på gatorna för att kräva sin del av det mervärde de skapar, kräva demokrati och att politiker enbart skulle verka för det allmännas bästa. Och tänk om tidningar och resten av media skulle berätta hur det egentligen är?

Så kan vi ju inte ha det, eller hur?

it Andra om: Eric Saade, Melodifestivalen, ESC, Mediekritik, Högerpolitik, Opium åt folket ab1 ex1 dn1 svd1 gp svt sr