Drakarnas ledarsidor


Idag kan man på Aftonbladets ledarsida läsa ett originellt förslag som i vart fall jag själv aldrig hört förut.


AB:
”5 APRIL 2008. Det är dags att sluta gnälla på Bonniers och göra något åt saken:

Tryck två upplagor av Svenska Dagbladet – en högertidning och en vänstertidning.

Byt ut ledarsidorna och kulturen. Ja, kanske även insändarsidan. Men behåll det vanliga journalistiska innehållet. Svenska Dagbladet är ju i övrigt en utmärkt morgontidning med nyheter som kan läsas av såväl moderater som socialdemokrater.”

Fakta i målet är att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nyligen meddelat att SvD och Sydsvenska Dagbladet går miste om en stor del av sitt presstöd. I SvD:s fall rör det sig i runda tal om femtio miljoner kronor vilket i princip handlar om en miljon i veckan. Det är givetvis Bonniers nöjda med eftersom Dagens Nyheter på det sättet på sikt kan bli av med sin enda konkurrent. Men tanken att trycka två tidningar, fast med olika ledarsidor, är klart ovettig. Dels skulle lösnummerförsäljarna då tvingas hålla sig med två upplagor av samma tidning, en med SvD i blått och en med loggan i rött. Tala om resursslöseri, för att inte tala om tidningsbudens svårigheter med en sådan lösning. Ska jag ha en röd prick på min brevlåda och grannen en blå?

Möjligen är upprinnelsen till den sortens tankar sprunget ur det faktum att Svenska Dagbladet har lyckats skaffa sig en ledarredaktion med tveksamma meriter. Den normala kadern av skribenter är rätt duktig även om jag ytterst sällan håller med dem, men det nya inslaget av medarbetare som jobbar för att hetsa mot Islam imponerar verkligen inte. På sikt så undergräver det givetvis det allmänna förtroende som man trots allt känt inför högerskribenterna.

När PJ Anders Linder, Maria Abrahamsson eller Claes Arvidsson skriver så förväntar man sig att åsikterna som presenteras har en blå färg, eller liberal om man vill vara riktigt elak. Personligen har jag ingenting emot det utan kan till och med finna ett värde i att veta var jag har dessa professionella tyckare. Det jag själv stör mig på är att Hans C Pettersson med bloggen Jihad i Malmö tycks ha ingått i något slags brödraskap med Per Gudmundson som numera, i kraft av sin plattform, måste ses som en av rikets ledande islamofober.

Det förväntar jag mig inte av den tidning som jag respekterar mest av alla tidningar. Jag vet att SvD redaktionellt har en stor del av landets i särklass bästa journalister. De är både kunniga och skriver väl. Och SvD är den tidning som bäst lyckas med bedriften att presentera fakta så långt det nu låter sig kontrolleras. Läser jag en


artikel om någon obskyr liten nation i Tjotahejti så kan jag normalt lita på att nationen blir hyggligt väl och rättvist beskriven.

För inte så länge sedan fick kulturministerns koleriske make ett utbrott som hördes i både Radio/TV och i andra tidningar. ”- Svenskan har blivit en skittidning”, hävdade han. Knappast någon fäste större avseende vid detta, i vart fall om man bortser från hustrun. Ulf Adelsohn är en föredetting i ordets rätta bemärkelse, men personligen gillar jag hans framtoning som bråkstake i bastkjol, så jag bara ler när han får ett vansinnesutbrott i radio. Dessvärre så är hans utbrott ett tecken på att han anser att SvD på nyhetsplats blivit något slags vänstertidning, en schablonuppfattning som inte är helt ovanlig när det gäller god journalistik. Då god journalistik förekommer så skylls den regelmässigt för att vara ”vänster”.

Dagens Nyheter, SvD:s dominerande rival, har sedan ett antal år blivit alltmer politiserad på nyhetsplats. Det finns ett flertal exempel på detta, ta bara Mellanösternfrågan. Då israelerna dagligen dödade 20-30 palestinier i Gaza för ett tag sedan så tog det DN en hel vecka innan man började rapportera om Israels övergrepp. Men skulle en palestinsk tonåring kasta en sten mot israeliska soldater så räcker det med en enstaka träff för att DN ska rapportera.

Det kan inte, hur gärna man än skulle vilja från DN:s sida, kallas för god journalistik. Det är bara ett i raden av journalistiska tillkortakommanden på DN. Det är också ett exempel på varför Svenska Dagbladet är en så viktig konkurrent till Bonnierägda media. Och dessvärre, också en av orsakerna till att Lena Adelsohn Liljeroth inte uppbådar mer energi när det gäller att försvara det svenska presstödet. Men att hon själv inte har integritet nog för att sätta sig upp mot makens och EU:s dumheter är inte ett bra argument för att göra samma tidning i två olika upplagor.

Så mitt tips till Aftonbladets ledarskribent blir istället att föreslå Schibstedt att SvD ska ha en röd ledarsida och en blå, i samma tidning, och att man gör samma sak med debattsidan. Vi läsare får väl annars försöka uppväga Adelsohn Liljeroths agerande genom att bli abonnenter hela gänget. Tidningen är värd det, i vart fall om de städar lite framför sin egen dörr…

Kulturministern i SvD * Aftonbladet idag * SvD idag * DN idag * Sydsvenskan idag

Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[tags]Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Schibstedt, Bonniers, Israel, Mellanösternkonflikten, Per Gudmundson, Islamofobi, Islamofob, Ledarredaktionen, Presstöd, Lena Adelsohn Liljeroth, Maria Abrahamson, PJ Anders Linder, Claes Arvidsson, EU, Politik, Mediekritik[/tags]


6 svar till “Drakarnas ledarsidor”

  1. Det är ganska fascinerande att se dessa stålmansliberaler vara så förtjusta i – just det – bidrag.

    Ger onekligen perspektiv.

  2. Äntligen ville jag säga,
    är förvånad att du inte tog upp det här tidigare jinge!
    inte minst med tanke på den senaste veckans slakt på public service och SVT som institution.

    och det här började för inte länge sedan.

    oavsett vad man ska ha för vinkling eller analys! så är det uppenbart nu för de flesta att Bonnier stärker sitt grepp om det mediala sverige. I verkligeht så har Bonnier en dominerade maktposition att den är näst intill total, och det kan aldrig vara sund i en demokrati.

    det är inte länge sedan Lena Adelsohn Liljeroth fällt ett märkligt uttalande om att Bonnier inte har 100% ägande i TV4. Det var en journalist som påpekade att Bonnier ägde ca 98% av rösterna. Men det är tydligen inte 100% och så är det!

    själva resonemanget om att det skulle vara bra för mångfalden att demontera SVT och stödja TV4 och några andra bolag, är i sig ytterst märklig.
    Det ska tydligen öka mångfalden!
    Man släpper in privata bolag(Bonniers ägda), och tillåter de agera fritt. De får gratis inträde till en marknad som sikt skulle vara värd flera miljarder, i form av reklam intäkter samt stöd.
    Hur ska SVT kunna överleva i konnkurens med dessa bolag! Bolag som dreglar efter vinst och gapar efter en så stor del av kakan. Och så Lilla lena som står i kuliserna med sin lilla vampyr leende och dreglar. Festen är redan i full gång, hejdå SVT!

    några år från nu så lär vi se Lena sitta i en styrelse för en en Bonniers ägd bolag, hon ler jätte stort.
    Tragiskt med regeringar samt ministrar som saknar anständighet att säg nej till pengar. Vi har faktiskt ett uppdrag att sköta.

    Foxifering! Är redan I full gång,
    Snart har vi en egen FOX mogul som styr vårt lilla sverige och kan till och med bestämma resultatet I ett val!
    Tror du att vi nånsin får veta vem som formar Lena Adelsohn Liljerot, föslag!?
    Du sa att ”…Ulf Adelsohn är en föredetting i ordets rätta bemärkelse..” är du säker på det?
    nån vettig journalist bör följa herr Ulf varje dag, och se var han spenderar mest av sin tid!
    det var min humbla lilla egen teori.

  3. Håller med fofo fullständigt!

    Jag har provprenumeration på bägge tidningarna. Jag kommer att behålla svenskan och säga upp DN.

    Besparingarna inom SVT har pågått i flera år och lett till redan till försämringar. De som kan andra språk kan hålla sig ajour tack vare gratis tevekanaler typ aljazeera och de som kan konsten att hitta de viktiga nyhterna på nätet klarar sig…
    Resten får hålla tillgodo med det som blir kvar… och det som blir kvar är det som man vill att vi ska nöja oss med! Därmed den stora fördumningen jag upplever bland en massa unga svenskar vars enda mott här i livet är ”Jag, jag, jag, jag, jag…” i all oändlighet..

  4. Det där med prickarna på brevlådorna finns redan. I Karlskrona med omnejd som jag nyligen besökt sitter en blå etikett på brevlådan för Blekinge Läns Tidning och en röd för Sydöstran. Finns på många andra ställen i landet oxå. Så det fungerar.

    Men varför två skilda editioner för ledarsidan? Ditt avslutande förslag är bättre. Då får man ju möjlighet att läsa bägge sidors åsikter.
    Ännu bättre vore om skribenterna på dessa bägge sidor kommer överens om åtminstone något ämne varje dag. Då kan man direkt få bägge sidors syn på en viss fråga t ex: A-kassa, vårdnadsbidrag.

    I sakfrågan tycker jag att det är märkligt att en tidning som så intensivt jagar bidragstagare som SvD går i bräschen för att försvara sina egna bidrag. Fast jag vet att det är den egna plånboken som talar så känns det något tvetungat.
    Perssonligen anser jag att socialbidragen till tidningar bör avskaffas. Detta bidrag fungerar som konserveringsmedel för branschen.

    Även tidningsbranschen måste fundera på framtiden och ta sig ur den skyddade verkstaden. Det är klart att Bonniers gärna vill ha monopol, men det kommer de knappast att få. Tidningsbranschen kommer att förändras. Bonniers dominans gör att deras tidningar är som slagskepp; de är svåra att vända (förnya).
    Ett avskaffande av pressens socialbidrag tvingar de tidningar som är beroende av det att tänka nytt. Det finns många möjligheter.
    De kan då ta Bonniers med överraskning. Se t ex vad som hände när Bonniers sade nej till Metrokonceptet, de trodde inte det skulle fungera, eller när Aftonbluddret gick om Excessen.

    En utveckling jag funderat på är en kombination av snabba nyheter, som Metro, totalutdelas gratis, kompletterat med ett prenumererat högkvalitativt veckomagasin med åsiktsidor, varje torsdag, och några prenumererade specialeditioner bl a Näringsliv (börsdagar), Sport (vid behov efter och inför tunga sportdagar). Prenumeranter kan logga in och få utförligare material på nätet än ickeprenumeranter.
    Totalutdelningen gör gratisbladet till marknadsledare när det gäller täckning och därmed annonser. Gratisbladet i sig är sedan reklam för de prenumererade upplagorna. Dessa i sin tur kommer att dra åt sig mycket riktad reklam; de definierar i sig väl avgränsade målgrupper.

  5. En ännu bättre lösning, som tillgodoser Jinges krav på en enda SvD, är att avskaffa ledarsidan helt och ersätta den med en mycket större debattavdelning. Vem efterfrågar egentligen dagstidningarnas förutsägbara tyckanden på ledarplats?
    Debattavdelningen skulle givetvis skötas enligt journalistiska principer och ge plats både åt professionella tyckare på partikanslier och organisationer, och åt vanligt folk.