Anders Romelsjö på jinge.se

Dagens Bild – Trafikdöden


Minns jag rätt så var denna bild publicerad i Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Idag rapporterar media att närmare femhundra personer dött i trafiken under 2007. Det betyder rimligen tiotusentals skadade varav många är invalidiserade för livet.

På den tiden jag arbetade som fotograf tvingades jag ibland fotografera olyckor, bilden här är ifrån en olycka jag inte kommer att glömma. Som ni ser så finns det inga människor på bilden. Det gör det, tre stycken men jag har valt ett bildutsnitt som inte visar dem. Det är tre döda personer kvar på platsen, och en fotograf. Den första ambulansen har åkt med en skadad och vare sig brandkår eller polis har hunnit fram.

Således är jag där ensam med tre stycken avlidna personer men lyckades ändå samla ihop mig så att jag kunde fotografera. Det är nämligen så att man sätter kameran mellan sig

själv och verkligheten precis på samma sätt som räddningspersonalen i första hand är profes-
sionella och gör sitt jobb. En ung polisaspirant kom till platsen strax efteråt och jag har aldrig sett en människa kräkas så. Men jag kan inte låta bli att tänka på denna olycka liksom alla andra jag fotograferat. Närmare femhundra döda, det har inneburit stor sorg för mängder av syskon, barn, föräldrar, kamrater, pojk- och flickvänner.

AB DN SvD Dagen HD SydSv Collin i AB

Andra om , , , , ,

[tags]Trafikolyckor, Trafikdöda, Trafiksäkerhet, Nollvisionen, Trafikskadade, Politik[/tags]

Jinge

, , , , ,

11 svar till “Dagens Bild – Trafikdöden”

  1. Och jag antar att du tog bilder på de omkomna också? Fotografer brukar fotografera allt, även sådant som aldrig kan visas? Visst?

  3. Någt jag funderat mycket kring: tsunamin i Thailand skördade något över femhundra svenska dödsoffer. Fick politiska konsekvenser – den påstått dåliga hanteringen av katastrofen bidrog kanske till den socialdemokratiska valförlusten. Kring femhundra döda trafikoffer diskuteras inte särskilt mycket. Ingen intervjuar de efterlevande eller hör efter hur de kan fortsätta sina liv. Barn som blivit föräldralösa, makar som mist sin partner, föräldrar som förlorat sina barn. Tsunamins offer beklagades med oerhörd känsloladdning. Kistorna togs vid hemkomsten emot med hedersbetygelser.
    Trafikens blodiga skördar betraktas som något som bara händer. Något vardagligt. Inga hedersbetygelser kring dem. – Vi har sannerligen ett egendomligt samhällsklimat.
    Ulla Johansson

  5. Inställningen är ungefär ”Shit happens, so what”. Folk dör ju hela tiden. Det rör sig väl om ca 100000 om året bara i Sverige. Så nån mer eller mindre! Det händer ju inte mig!
    Det kallas statistik.
    Men Estonia, Tsunamin eller ett passagerarplan. Då blir det så många att även jag kan drabbas, direkt eller indirekt som anhörig.
    Också statistik. Men kuslig sådan.
    Jämför behandlingen av 11 september, med trafikoffer, mord med skjutvapen, militära förluster osv i USA. Det första är terror, de därefter är ”shit happens”. Först när förlusterna i krig närmar sig de i Vietnam känns det som om vem som helst kan drabbas. Då räcker inte en axelryckning längre.
    Och om vi inte vill rycka på axlarna och säga ”bad luck chum, shit happens”?
    Tillsätt en statlig haverikommission som granskar varje polisanmäld trafikolycka, precis som man har för flygtrafik. På grundval av utredningarna ska samhället, bilfabrikanter och bilister kunna tvingas till nödvändiga åtgärder för att förhindra liknande olyckor.

  6. Så är det förstås El-Persson. Men det hindrar inte att det är en absurd känsla att stå ensam på en landsväg och det enda sällskapet man har är tre döda människor.

  7. Jag skulle inte velat byta!
    Har en brorson som är ambulanssköterska. Inte alltid så trevligt har jag förstått. Man lever tydligen på de gånger då ens insats gjorde skillnad.
    Min mor sa alltid att först till en olycksplats hjälper, med flera där hjälper de kunnigaste, den okunnigaste larmar. Spy får man gå undan och göra när kunnigare personer tagit över. Alltid tänka på att de som ligger skadade har det värre. De som inte behövs på platsen ska bara dra.
    Det var ett ord på vägen efter flygkraschen utanför Ängelholm där vägarna fylldes av hyenor som tvingade ambulanserna att köra över fälten.

  8. Ängelholm? När John-Olle kraschade söderöver var jag där. Jag har ett antal läbbiga bilder från lite olika händelser, men många av dessa är helt omöjliga att visa. En del är så ruggiga att jag har dem i igenklistrade kuvert…

    På tal om. Jag gjorde en gång ett jobb på Brännkyrskas ambulans, BK31. Jag åkte med dem i ett dygn och jag kan bara säga en sak. Imponerande!!

    Sedan har jag själv åkt ambulans för hjärtat några gånger och de är verkliga proffs! Snacka om viktigt arbete!

  9. 1950 var det 172,5 dödade per 100 tusen bilar, eller 8,4 per 100 tusen invånare.

    1960 78,2 resp 13,8
    1970 53,4 resp 16,2
    1980 27,6 resp 10,2
    1990 19,7 resp 9,0
    2000 13,5 resp 6,7
    2006 9,5 resp 4,9

    Bättre och bättre bilar, vägar, trafikregler och inte minst tillgång till allt bättre sjukvård är troligen det som är orsaken till denna relativt sett positiva statistik. Tyvärr verkar det inte helt ovanligt, fortfarande, att en hel del bilister har mycket svårt att förstå syftet och nödvändigheten med de trafikregler och inte minst hastighetsbegränsningar vi har.

    Internationell trafikolycksstatistik 2006, IRTAD
    Top 10, minst antal dödade per 100 tusen m-fordon
    Per 100k m-fordon Per 100k inv
    Schweiz 7,2 5,0
    Norge 8,3 5,2
    Nederländerna 8,5 4,5
    Sverige 8,5 4,9
    Japan 8,8 5,7
    Tyskland 9,3 6,2
    Storbritannien 9,6 5,5
    Finland 11,3 6,4
    Australien 11,5 7,9
    Danmark 12,0 5,4

    Summa EU-15 9,2 5,8
    EU-15 2005 13,1 8,2

    Bottenligan:
    USA 17,7 14,7
    Irland 18,5 9,3
    Israel 19,0 5,9
    Tjeckien 21,5 10,4
    Slovenien 22,4 12,9
    Grekland 23,7 14,9
    Polen 29,1 13,8
    Slovakien 33,3 11,3
    Sydkorea 34,5 13,2
    Ungern 37,7 12,9

  10. Ängelholm?
    Från wiki(sv):
    Den 20 november 1964 havererade ett av Linjeflygs Convair CV-340 Metropolitan (SE-CCK) under inflygning i dåligt väder på F 10 Ängelholm (Barkåkra flygfält). 31 av de 39 passagerarna och fem besättningsmedlemmarna omkom.
    Låt kuverten vara igenklistrade!

  11. Antag att man vidtog åtgärder (hårdare fartbegränsningar, längre säkerhetsavstånd, investeringar i säkrare korsningar och svängar etc.) för att reducera antalet olyckor till säg en tredjedel. Skulle det vara värt priset?

    Visst tar det emot att säga att det inte är värt priset. Men med tanke på att vi inte redan har ökat kraven på trafiksäkerhet så undrar man ju om det inte är som följande vi egentligen tänker…

    ”Det är värt offret att folk dör och skadas, bara vi får fortsätta att köra fort och tätt på våra motorvägar och slipper betala högre skatt.”

    Det känns förstås svinigt att erkänna det men vem är egentligen särskilt pigg på att köra långsammare eller betala mer skatt bara för att rädda några liv?

    Själv skulle jag välkomna stora trafikreformer… men jag har ju då inte ens körkort. ;)