|
Det finns en hel del mycket otäcka effekter av Bush och Blairs kriget mot terrorismen. För dessa har, tillsammans med israelerna, lyckats bygga upp en massiv misstänksamhet mot islam och muslimer.
Tänk om vi utifrån den galna fundamentalisten George W Bush skulle dra slutsatsen att alla amerikaner var sinnessjuka? Inte ens den här radioprataren kan få mig att tro det. Men ska du lyssna, ta fram en hink ifall du drabbas av hastigt illamående… Det är viktigt att komma ihåg att en av de största desinformatörerna, om man bortser från USA, är den israeliska militära underrättelse- |
Möjligen en amerikansk Sverigedemokrat?? Kolla DN:s rapportering idag: DN1 DN2
Andra bloggar om: Islam, Muslimer, Islamofobi, Fördomar, Desinformation, Memri, Politik [tags]Islam, Muslimer, Islamofobi, Fördomar, Desinformation, Memri, Politik[/tags] |
53 svar till “Islamofobi i kvadrat – i ett radioprogram!”
En delförklaring till att man inte just nu talar om kvinnans situation i Mellanöstern är nog att situationen där är som en krutdurk. Det finns ingen plats för annat än just det basala. Det kan också vara så att man är rädd för att betraktas som antimuslim och inte politiskt korrekt.
Men hur vi hantera så ohyggliga saker som hedersmord i vårt land är en annan sak. Där haltar insatserna betydligt.
Jag personligen jamsar inte med när det gäller kvinnoförtryck, vare sig i arabvärlden, i Israel eller någon annanstans, Galaxa. Det gör inte mina kvinnliga vänstervänner heller.
Men läs gärna blogposten, där jag försökte få in en feministisk fot när det gäller krigen i Mellanöstern.
Hur hånfullt jag bemöttes av ”arbetarklassens sista hjältar.” Min argument var både suddiga, luddiga och bestod av felaktigheter bara för att jag i stort sett sa det är männen som skapar krig.
Då drog man triumferande något så marginellt i historien som Margret Thatcher och Golda Meir likt två ess ur rockärmen – och därmed hade man bevisat att det inte är bara män som startar krig.
Ja, Sara G: Ja, den där Golda Meir och Thatcher- argumentationen från ”hjältarna” suckade jag mycket åt. Tyvärr hade jag inte tid att kommentera.
Tack, Galaxa, det gläder mig att du suckade mycket. Det var annars rätt tomt på yttringar, nära ödsligt.
Men så kan det bli när ”hjältar” ger sig själva tolkningsföreträde och förklarar för små idioter hur verkligheten ser ut.
Allt som andas feminism tas som personlig kritik och man blir mycket, mycket upprörd.
Det är nästan som om man vill ta gossarna i sin ”moderliga famn” och tröstande säga: Det är inte så farligt, inte farligt alls, lugna ner dig. Du får ta ner Golda och Margret från hyllan och leka med dem. Blir du glad då?
Suck, pust!