Igår gjorde jag en märklig fågelobservation mitt i Handen (Haninge). I den lilla sjön Rudan precis bredvid pendel-
tågsstationen så simmade en – Storlom, en fågel som gjort sig känd som ”vildmarksfågel” eller till och med ”ödemarksfågel”.
Dess läte är mycket känt, det förekommer i praktiskt taget varenda svensk film där det finns både natur och något som ska verka kusligt, man kan hävda att fågeln ifråga är drabbad av sitt läte. Det är en mycket skygg fågel, sitter man i en båt i någon sjö som håller ett eller flera par så kan man aldrig räkna med att komma närmare än hundra meter. När avståndsgränsen är nådd så försvinner fågeln ner i vattnet för att dyka upp i en helt annan riktning, ofta minst hundra meter från stället där den dök.
Och så plötsligt så finns den alldeles bredvid pendeltågsstationen, hundra meter från en badplats. Tyvärr såg jag den inte förrän tåget redan var på väg mot Centralen, så att hinna ta upp kameran och sätta på teleobjektiv var inte ens till att tänka på. Men jag är hundraprocentigt säker, något man kan vara efter att ha sett fågeln ifråga hundratals gånger. Min familj har haft ett hus 14 meter från stranden i sjön Långban i Värmland i ett tjugotal år så jag har dessutom många avståndsbilder på pippin.
Det finns häckande Storlom i Haninge, bland annat nere i Stensjön i Tyresta nationalpark, och den finns säkert i ytterligare avsides belägna sjöar. Normalt kommer man inte så nära att man kan identifiera den utan kikare, men här simmade den omkring i den lokala badsjön. Det mest troliga är kanske att den landat tillfälligt och att den inte finns kvar idag. Jag har mycket svårt att tänka mig att den häckar i sjön. Det kan också vara så att den kommer från en sjö där häckningen misslyckats, det är svårt att uttala sig om. En annan märklig sak med den fågeln är att den ofta agerar ubåt. Den sjunker ner i vattnet så djupt att bara hals och huvud sticker upp.
Ett tips för den som gärna vill se och höra fågeln är att bege sig till Tyresta nationalpark och gå upp till Stensjön från Åva-sidan. På berget på sjöns östra sida kan man både höra och se fågeln, och i skymningen så är man garanterad att få höra dess speciella läte.
i Gavia artica, Storlom, Handen, Haninge, Fåglar, Djur, Natur, Observation, Tyresta nationalpark smp t
9 svar till “Storlom i Haninge centrum”
Lommarna tillhör de fåglar som lider av semesteraktiviteter med båtar. Det skräms av boet (som ligger mycket nära vattnet) och svallvågor från båtar kan skölja ur äggen ur boet. De brukar kunna flyga en bra bit för att fiska, så det var kanske det denna gjorde. Annars är det en del fåglar om kommer tillbaka bra t ex gråhägern, som man nu kan finna fiskandes i trädgårdsdammar, ätandes svindyra Koi-karpar!
ätandes svindyra Koi-karpar
Det är RÄTT!! :-)
Läste in ”sla” i storlom.:-)
Storlommar brukar man se i Källtorpssjön utanför Hellasgården i Nacka. Vad jag vet är det ingen båttrafik i sjön, och det finns några extra skyddade öar dessutom, så lommen bör känna sig ganska trygg där. I början av sommaren såg jag fem lommar där som fiskade tillsammans.
Storlommen låter kuslig, men så finns smålommen som låter rent hemskt: ungefär som om någon stackare blir uppsprättad med slö kniv utan bedövning. Men då måste man nog upp till Norrland för att för att höra smålommen yla.
Även i Flaten brukar man kunna se storlom ibland.
En annan kul fågelobservation jag har är en strandskata som promenerade omkring på parkeringen utanför stormarknaderna vid Bromma flygfält. Ingen skygg fågel direkt, men inte heller en Stockholmsfågel.
Vad sägs om Grönbena i plaskdammen vid Observatorielunden? :-)
Då hade jag kameran med… :-) Den finns på bloggen…
http://jinge.se/politik/dagens-bilder-djur-i-stockholm-city.htm
Jag har blivit vettskrämd av en storlom. Som du säger är de skygga men en dag låg jag och solade på bryggan i stugan (Råneåälven) och låg helt stilla och njöt av solen när jag hörde något ljud vid mig. Jag trodde det var någon av mina brorsor som höll på med något hyss och att jag snart skulle bli blöt eller på annat sätt drabbad av någon attack och lyfte upp huvudet. Jag stod öga mot öga med en storlom som lugnt hade glidit upp bara en halvmeter från bryggan. Han blev lika rädd som jag när jag flög upp och skrek. Han stack och återvände säkert aldrig till den där viken med ’skrikmonstret’…
Kan det ha varit en bluff-lom? Vanligtvis känner man igen en bluff-lom på det stripiga bockskägget. Den har också ett hulkande läte som är helt typiskt. Var den häckar? Den är inte så noga med det, enligt ornitologerna.
En högerlom menar du?