Haiti och Kol och Koks i Stockholm på fyrtiotalet


[column width=”49%” padding=”2%”]
Det finns knappast någon person runt hela vår planet som inte förfärats över katastrofen i Haiti den senaste veckan, och det är en katastrof som fortfarande pågår och som kommer att pågå länge än.


Denna ständigt rullande berättelse
börjar givetvis ge läsare, tittare och lyssnare vissa utmattningseffekter. Vi orkar helt enkelt inte ta in hur mycket elände som helst, framförallt inte när alla tidningar toppar sina nyheter med bilder på hur man bränner sina döda, som i Aftonbladets fall på gatorna i Port-au-Prince. Utmattningen drabbar givetvis dem som arbetar inom media också, något som kan anses bevisat när Aftonbladet säger att katastrofen skett i Himalaya. (Bilden)

Det är ett misstag som kan förklaras med att dessa katastrofrubriker antagligen ligger på en och samma plats och att man i hastigheten tog fel, ett lika betydelselöst som fånigt misstag även om säkerligen många läsare likt undertecknad fick sig en funderare.

När jag skrev mitt första inlägg om Haiti så konstaterade jag att Google Earth hade varit snabba. De hade redan markerat områden runt Port-au-Prince med jordbävnings-
markeringar och dessutom lagt in en informationsruta med text som berättade om styrkan på jordbävningen. Nu berättar Aftonbladet att man även lagt in nytagna satellitbilder över regionen, bilder tagna enbart några dagar efter katastrofen. Jag har ännu inte kontrollerat om uppgiften stämmer, gör den det så kanske jag uppdaterar texten med en länk. (kmz-fil)

Idag ska ena halvan av min familj flyga över Atlanten till ett stort land i väster. Den första tiden efter starten kommer jag följa flygplanet IRL på dess resa via Fligthradar24.com Det är inga problem eftersom jag vet varifrån det startar, bolag, när, och vilken destination det har. Men, och det är därför jag berättar det, det är mycket som har förändrats sedan 1946 då jag föddes. Då kunde man vare sig ana Google eller Flight-radar24.com, och inte ens burken här på mitt skrivbord.

På den tiden kördes fortfarande kol och koks ut med häst och vagn i Stockholms innerstad, vilket man fortsatte med

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]haiti

långt in på femtiotalet. Idag översköljs vi av världsnyheter i en takt som vi definitivt inte är konfigurerade för. Jag är övertygad om att det är fler än jag som hoppar över tidningarnas första del som behandlar katastrofen i Haiti, åtminstone till lite senare då vi känner att vi kanske kan tillgodogöra oss informationen.

Dagens första artikel som jag läste i dess helhet var annars om en svensk fotbollsspelare som lyckats med en bicykletas i Storbritannien. Jag tror att det handlar om att jag och andra utvecklat ett slags mentalt filter för hur mycket elände vi tål, en ransonering där det bara släpps in en liten bit här, och en liten bit där.

Det som intresserar mig mest idag är annars teknikut-
vecklingen, den utveckling som ingen hade kunnat förutse på fyrtiotalet. Jag undrar förstås vad det är vi inte kan förutse idag. De av mina barnbarn som är födda på 2000-talet, vad kommer de att förvånas över när de passerat 60?

intressant Tags : , , , , , , , , svd1 dn1234 t
[/column]


13 svar till “Haiti och Kol och Koks i Stockholm på fyrtiotalet”

  1. Man kan undra över hur det kommer att se ut i framtiden. Många av oss får aldrig veta det, och i vissa fall så tror jag att det kan vara lika så bra. Det är inte säkert att framtiden ser så lovande ut för dem som är födda på 2000-talet. Jag tror också att det kan bli overdoze när det gäller nyhetsrapporteringen. Någon lösning på det har jag inte, det är väl bara att göra som du, hoppa över det man inte orkar ta in. Jaså, man körde med häst och vagn långt in på 50-talet?

  2. Enligt James Lovelock, en av de mer pessimistiska klimatexperterna så kommer den globala uppvärmningen om 30 år skapa missväxt och hungersnöd i stora delar av världen. Om ett par hundra år kommer mänskligheten att bestå av nån miljon människor som lever kring norra ishavet. Fast om 100000 år så blir klimatet bättre igen.

  3. Vad som fångat mig mest i hela den här tragiska historien är när jag läser i Aftonbladet att Hasse Aro, mångmiljonär för övrigt, väljer att donera hela 200 kronor till Läkare Utan Gränser. Hela tvåhundra! Det är det jag kommer att minnas mest från det här. ”Ja, jag kommer att skänka pengar, det blir nog 200 kronor…”

  4. Det är givetvis sant att man efter ett tag med sådan massiv mediebevakning inte längre orkar ta in allt. Igår berättade man att man begravt 75000 personer och att man fortfarande tror att dödssiffran kommer att bli 200000. Det går knappast att i längden förhålla sig till detta.

    Men ha inte dåligt samvete för att du mer funderar kring tekniken, det är det nog många som gör.

  5. Det jag kommer att minnas är det jag läst om Gazaborna som startade en insamling för att hjälpa Haitierna och att någon organisation lovat dem att se till att det de samlat in ska nå hatierna..

    Ja, herre min skapare. Pengar, kläder, filtar…? Hur mycket kan de undvara efter en belägring som pågått i snart fyra år? Men så tänkte jag att självklart ska de göra en insamling. Belägringen får inte ta ifrån dem deras mänsklighet och solidaritet med andra som har det ännu värre.

  6. Man blir glad över att att det fortfarande existerar solidaritet i dessa dagar. Många människor bryr sig faktiskt, inte bara det fattigaste och armaste…

    http://electronicIntifada.net
    PALESTINE : DIARIES: LIVE FROM PALESTINE:

    ”HUMANITY CANNOT BE DIVIDED”: GAZA SHOWS SOLIDARITY WITH HAITI
    By Rami Almeghari, Live from Palestine, 20 January 2010

    ”We have been living a man-made disaster actually for the
    past 62 years,” said Palestinian parliamentarian Jamal
    al-Khudari, a chairman of the Gaza-based Committee to
    Break the Siege. ”We would like to send out a message of
    solidarity to the people of Haiti, who are now facing a
    natural disaster.” Rami Almeghari reports from the
    occupied Gaza Strip.

    http://electronicintifada.net/v2/article11021.shtml

    ——————————————————–

  7. Man kan förundra sig också över hur alla dessa journalister och fotografer håller sig vid liv när man samtidigt visar bilder på barn som får slåss för några droppar vatten. Har dom med sig mat hemifrån? Hur bor dom? Hur kom dom dit? Det är ju knappt att planet för Läkare utan gränser kunde landa! Bara från lilla Sverige har ju alla större drakar och TV-kanaler med självaktning en egen utsänd journalist! Hur många tv-kanaler finns det inte bara i USA med utsända journalister? Jag hoppas innerligt att denna jordbävning för något gott med sig för befolkningen som tidigare bara haft utsugarpolitiker i ledningen!

  8. I DN härom dagen skrev man om jordbävningen i THAITI (nåja, det är ju bara ett halvt jordklot mellan de två länderna).