Även om man konstaterar att fråga ett och sex är i princip samma fråga så kan man konstatera att Mona Sahlin drar nitlott efter nitlott hos den allmänna opinionen.
DN: ”Men nu har Reinfeldt högst förtroendesiffror såväl när det gäller inrikespolitiken som utrikespolitiken och framtidsfrågorna. –?Att Reinfeldt nu även anses bäst på att ingjuta hopp om en bättre framtid kan vara av avgörande betydelse, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring. –?Valstrateger brukar ju säga att val handlar om framtiden, inte om hur en regering skött sig. Man kan förlora val på historien, men man kan inte vinna val på den. Därför är det viktigt hur väljarna ser på Reinfeldts och Sahlins vision om framtiden.”
Även om Synovates urval bara är 1015 väljare så pekar detta resultat på något som de flesta rödgröna väljare absolut inte vill höra eller inse. DN:s grafik visar på ett katastrofalt underläge för Sahlin. Visserligen gjordes undersökningen omedelbart efter den omskrivna bjudresan till Mallorca för att fira med jetsetgänget, men jag tvivlar på att den bidragit i någon större omfattning i resultatet. Det har däremot EU-ordförandeskapet gjort. Två frågor är egentligen bara en fråga, och det är den frågan där utslaget är mest signifikant. Men även om man tar bort bägge dessa frågor så kvarstår resultatet 0-4, och det är dessutom med bred marginal.
Man ska också ha klart för sig att de borgerliga tidningarna kommer göra vad de kan för att gräva fram sådant om de rödgröna som kan förändra den politiska agendan. När sedan tidningarna gör en samordnad attack så får de givetvis med sig Public Service och alla kommersiella kanaler.
Det finns säkerligen en mekanism som gör att ett parti som förväntas förlora mister många av dem som hade tänkt rösta på dem, en slags reaktion där man väljer att undvika att rösta på dem som man tror kommer att förlora. Hur mycket sådant spelar in vet jag inte, för egen del är jag närmast larvigt partitrogen, men samtidigt så är jag orolig för att Thomas Bodström ska bli justitieminister. En sådan sak kan få mig att ändra mig, men jag vet inte säkert. Jag skulle inte ha något problem om han fick en annan ministerpost, men justitiedepartementet måste ledas av en person som inte står med mössan i hand inför påbuden från andra sidan Atlanten. Dessutom så tror jag att den här sortens opinionsmässiga bakslag kan påverka de mest aktiva partimedlemmarna negativt.
intressant Andra om: Sahlin, Synovate, Opinionsmätning, Reinfeldt, Ordförandeskapet, Stureplan, Mallorca, Jetset dn1 svd ab1 ex t
14 svar till “Sahlins Mallorcaresa straffar sig?”
Jinge, du är som den värsta vindflöjel.
Så här skrev du den 18 sep om Mona Sahlin : ”Personligen så tror jag att hon nu ställt till med en ny Monaaffär.”
Så här skriver du i dag : ”Visserligen gjordes undersökningen omedelbart efter den omskrivna bjudresan till Mallorca för att fira med jetsetgänget, men jag tvivlar på att den bidragit i någon större omfattning i resultatet.”
Ptja, du anar inte hur blåsigt det är här i Haninge…
F.ö. ändrar du dig aldrig? :-)
Om ”Reinfeldt nu även anses bäst på att ingjuta hopp om en bättre framtid” så är katastrofen ett faktum.
Det inte finns alltså ingen alternativ politik och då spelar det heller ingen som helst roll längre om vi röstar på en korkad partybimbo eller en tönt från Täby.
Vi är lika utfasade från politiskt inflytande som de stackars ”väljarna” i det politiskt nedkörda och genomkorrumperade USA.
Vadå ”change”? Där eller här så är det samma jävla lögn.
Glöm allt vi ville tro och hopps på för nu är det ren fascism som gäller oavsett partifärg.
Undrar hur MUFs bajsskandal kommer påverka opinionen?
Du har rätt i att ett parti i medvind har lättare att mobilisera och vinna nya röster, precis som att ett parti i motvind har svårt med bägge sakerna. Det är till och med så att frågar du människor i efterhand hur de har röstat visar det sig att den segrande sidan har en högre andel av de röstande än de fick i valet, och att andelen ökar med tiden.
Det anses bero på att människor minns fel till förmån för segraren, men kan oxå bero på att viljan att svara är större hos de som identifierar sig som ”vinnare”.
Detta ”vindflöjelbeteende” gör att man kan få mycket tvära kast i opinionen beroende på om man gör bort sig eller lyckas med en lyckträff, vilket påverkar hur vindriktningen uppfattas.
Så älskar man vilda vindar och oväder är politiken inte helt fel.
Undantaget är om man är en fastfrusen partigängare, för då sitter man där partiledningen frusit fast en.
Det är (S) vandring högerut, först genom Persson och nu genom Måna, som gör att partiets och hennes ställning hos väljarna är sämre än på länge. När (S) och (M) i praktiken nästan företräder samma politik kommer vi tyvärr att få en liknande politiskt situation som den i USA, d v s två partier med oerhört små skillnader som gör folket ointresserade av att rösta.
Detta kan i värsta fall öppna upp dörren för extremistpartier på samma sätt som vi sett i Danmark och Norge även om den norska högern visade integritet nog att offra makten för sina principer. Snart kan Alliansregeringen få bekänna färg om (Sd) skulle komma in i riksdagen på samma sätt som deras kollegor i Norge fick göra. Låt oss hoppas, även om det är ytterst tveksamt, att Alliansen har samma integritet som den norska hogern visade i deras val.
Som man bäddar får man ligga.
Förstånd har väl aldrig varit Mona Sahlins stark sida.
Man kan kritisera Mona för mycket men det finns något mer bakom dessa kreativa och grafiskt tilltalande opinionsmätningar.
Det handlar om att skapa och bevara myter.
Media har sedan länge skickligt lanserat myten om att Moderaterna gått till mitten när det i själva verket är Socialdemokraterna som gått till höger. Likaså har man sålt in myten om hur skickligt regeringen hanterat krisen. ”Borg håller hårt i plånboken, Krisen är över, någon fordonsindustri behöver vi inte, de unga och arbetslösa är lata, FRA – det glömmer vi… !”
Men med rekordarbetslöshet, stigande budgetunderskott och ökat utanförskap blir det allt svårare att hålla liv i dessa myter. Så nu ändrar man strategi och försöker sälja in myten: ”Allt är inte bra men alternativet är sämre!”
Och den här myten skapar man enklast genom att fråga väljarna vem dom har mest förtroende för – Reinfeldt eller ”glömde betala mina räkningar Mona”. Och vi precis som opinionsinstituten vet ju vem som vinner den tävlingen.
Vi har den största nedgången i svensk ekonomi på nästan 150 år bortsett från världskrigen. Värre än 1929, 90-talskrisen, IT-krasch mm. Vår nedgång är betydligt större än OECD/EU snittet, flera års tillväxt är bortsopat och regimen sitter i princip med armarna i kors och folk tycker att Fredde är bättre än Mona.
Varför lyckas inte oppositionen i ett sådant läge, det borde vara slam dunk i vilken normal demokrati som helst. Varför tillåts borgerlig media att sätta agendan att Reinfeldt och Borg är det klokaste och visaste som hänt svensk ekonomisk politik trots att resultatet är uselt.
Och Mona tjattrar om symboliska skattehöjningar på förmögenheter mellan 5-10 miljoner. Symbolik är nog bra men i rådande läge är det nog viktigare att ägna sig åt real ekonomisk politik. A-kassa och sjukförsäkrings regler är nog så viktiga men vi vill höra hur folkhushållets ekonomi skall ta fart, hur vill man aktivera ekonomin och motverka den internationella krisen i vår inhemska ekonomi. Man kan inte skattehöja sig ur krisen när BNP rasar ekonomin måste stimuleras så aktiviteten ökar. att dilla om överskottsmål och budgettak i ett sådan läge är nonsens.
Mona tycker att det är väldigt mycket pengar när hon uppskattar att förmögenhetsskatten förväntas dra in 3-4 miljarder, det är i princip knappt felräkningspengar i ett totalt skatteuttag om ca 1 200 miljarder 2008 och offentlig konsumtion om ca 850 miljarder.
Sahlin är en katastrof, man har mycket svårt att ta henne seriöst. När man kan höra sådana som varit organiserade aktiva sossar sen barnsben hylla Borg och andra som definitivt vanligen är sossar som säger att de har mycket svårt att tänka sig att rösta på något som kan göra Sahlin till statsminister i det här landet.
Det är definitivt något som är fel när oppositionsledaren upplevs som defensiv i sådana här kristider. Det är inte bara mallisresan till jetset party som spelar in, sent omsider börjar det gå upp för folk att det är kristider och man kan inte med någon trovärdighet match någon med Sahlins bagage som den som skall leda landet i ekonomisk kris.
Varför tillåts borgerlig media att sätta agendan att Reinfeldt och Borg är det klokaste och visaste som hänt svensk ekonomisk politik trots att resultatet är uselt.
För att borgarna äger media?
Makt korrumperar, gör att man alltid måste kritisera ägarförhållandena hos källan. Detta görs sällan och det är så tröttsamt. Folk blir ett med de åsikter som pressas på dem via de media de har framför näsan. T.ex. tror många just nu att vi bara ”måste” fortsätta vara med i EU. Varifrån har vi fått den idén? Måste vi ju inte! Framtiden blir vad vi gör den till. Ser vi oss endast som medpassagerare på åsiktståget, jag då har vi sannerligen den regering och de media vi förtjänar!
Bara en observation kring Synovates mätning. De har ställt 6 frågor men inte den kanske mest självklara dvs vem som skulle klara sysselsättningen bäst. Istället har de tagit med en kryptisk fråga, ”Ingjuta hopp om en bättre framtid för oss som bor i Sverige”. Det är vad som kallas för kreativa frågeställningar. Och det är knappast en slump att det missat frågan om sysselsättningen då det är just den frågan Mona skulle vinna gentemot Reinfeldt. En vaken/objektiv press skulle frågat Niklas Källebrink på Synovates varför man underlåtit att ställa en sådan självklar fråga.
En vaken/objektiv press skulle frågat Niklas Källebrink på Synovates varför man underlåtit att ställa en sådan självklar fråga.
Mätningen var gjord av Synovate/DN stod det. Förmodar att den var beställd av DN och då blir det naturligtvis frågor som DN vill ha. Någon objektiv press finns inte, vill man ha ”objektiv” politisk press får man starta en egen tidning.
Du har rätt i att det inte finns någon objektiv press – ett slarvigt uttryckt från min sida eftersom det är ett relativt begrepp vilket innebär att det är en utopi.
Men poängen är att det saknas en diversifierad press. För det skulle innebära att det fanns opinionsbildare/kritiker med större tyngd/inflytande än som finns inom bloggsfären.