Detta är ett utdrag ur en artikel som publicisten och historikern Anders Björnsson har publicerat i Alliansfriheten med titeln Nationellt fokus för några veckor sedan. Alliansfriheten: Nationellt fokus Jag har valt en annan titel. Då jag läser artikeln påminns jag om artikeln: Tumultet i Sälen: För minskad krigsrisk – samarbeta även med Ryssland!

Utdrag ur artikeln.
Hultqvistdoktrinen – att avstå från att bygga upp ett folkförsvar av Finlands typ och att i alla tänkbara lägen knyta sig nära USA:s regering och krigsmakt (”den transatlantiska länken”) – innebär stora långsiktiga risker för småstaten. För överste Bo Pellnäs har naturligtvis alldeles rätt när han konstaterar att ”till syvende och sist måste ett litet land alltid lita till sin egen förmåga” och fortsätter: ”Vi förlitar oss nu på amerikanska löften. Kortsiktigt är det möjligt, men vår säkerhetspolitik kan inte vara femårig, och framtiden är alltid en osäker fordran. Det är inte skrivet i sten att USA alltid kommer att ha intressen att försvara i Östersjöområdet.”
Försvarsministrarna Hultqvist och Mattis
Doktrinens farlighet är flerfaldig.Vi kommer att kunna stå med tomma händer den dag den stora världsmakten flyttar intressefokus från Europa till andra delar av världen – om detta inte redan håller på att hända.
Vi kan bli en ställföreträdande måltavla för attacker riktade mot den amerikanska intressesfären.
Och genom vad som i huvudsak är demonstrationspolitik förlorar vår alliansfrihet trovärdighet i omvärldens ögon, som nyligen när vi låter en amerikansk arméchef obehindrat inspektera svenska försvarsanordningar på Gotland, denna ö som av regeringen ansetts hotad av ryska gastransporter, eller när vi deltar i icke folkrättsligt grundade Nato-operationer.

Basen för doktrinen är hotbilder som i grund och botten inte är mer faktabaserade än de (o-)sannolikhetsdeklarationer som nu ska rensas ut ur den säkerhetspolitiska retoriken. Om det militära hotet mot Sverige var akut, skulle givetvis en helt annan prioritering av det nationella försvaret behöva ske. Vi, som utger denna sajt, har argumenterat för kraftiga ekonomiska satsningar för ett ”återtag”, men de måste i så fall vara riktade och inte utsmetade på en för tillfället given försvarsstruktur. Ett stort land kan låta större delen av sin befolkning stå utanför försvarssektorn, men inte ett litet. Det lilla landet behöver massa – en massa som i varje ögonblick kan mobiliseras.

Därför pliktförsvar och inte frivilligförsvar (vilket värnpliktens så kallade re-aktivering i allt väsentligt handlar om)….
Värnpliktiga?
Då är det också viktigt att man har garantier för att det inte finns några massförstörelsevapen stationerade på svensk jord och inte heller i svenska farvatten. …

Hultqvistdoktrinen synes ta lätt på den här typen av hotbilder, som faktiskt är högst konkreta och aktuella. Cyberhoten är säkerligen också reella, möjligen uppförstorade. Men måste inte en förnuftig planering av totalförsvaret, inklusive civilförsvaret i alla dess beståndsdelar, också innehålla en parallell strategi för icke-digitalt tillvaratagande av samhällets resurser? Om Nya Karolinska Sjukhuset i Solna inte kan fungera under högst normala förhållanden, hur ska landets sjukvård då klara sig i krigstid? …
USA storsatsar på kärnvapenupprustning
Här hjälper inga transatlantiska länkar, och inte heller något Nato-medlemskap. Det gäller att bygga upp en nationell beredskap som idag till väsentliga delar är tillspillogiven och sönderslagen… Vårt läge är i och för sig gynnsamt: vi har inga namngivna fiender (även om russofoberna försöker få det dithän), vi är inte utsatta för akuta hot, vår utrikespolitik strävar efter en värld i fred….

i Andra om: massmedia FN försvaret, Nato, Ryssland,folkrätt imperialism, värdlandsavtalet, krig, USA, Politik, säkerhet, ”Hultqvist”, demokrati,fred, desinformation, information