Nu har snart 54 år gått sedan John F. Kennedy (JFK) mördades. Nyheten nådde mig och familjen via TV (som kom till Norrbotten 1962) då jag höll på med läxorna. Många i min generation minns detta som en av de största politiska händelserna i sitt liv. Kanske mordet föga betydelse för politiken i USA och världen. Vicepresident Lyndon Johnson tog över, fortsatte och utvecklade den imperialistiska politiken och sände hundratusentals fler USA-soldater till Vietnamn. Inrikespolitiskt var han bättre (inte svårt precis) med initiativ som Medicaid och ”the Great Society”. Enligt en av teorierna låg han och eller ledande USA-hökar bakom mordet.

Enligt olika uppgifter (se referenser i Globalresearch: 50 år av nedtystade uppgifter om morden på John Kennedy, Martin Luther King och Robert Kennedy) medförde Kuba-krisen i oktober 1962 och USA-generalernas beredvillighet att då starta kärnvapenkrig en omsvängning av Kennedy till en mera fredsvänlig politik. (USA var vid denna tid mycket överlägset Sovjetunionen då det gällde kärnvapen, fast media och politiker teg om detta.) Denna tes framförs bland annat i boken ”JFK and the Unspeakable: Why He Died and Why It Matters” av James Douglass (Orbis Books, 2008).
* 1961 föreslog Pentagon att USA skulle sända trupper till Laos, men JFK gick in för en förhandlingslösning.
* Samma år vägrade han Pentagon att ha alternativet att använda kärnvapen vid Berlinkrisen och i Sydostasien.
* I juni 1963 föreslog han vid tal vid American University total kärnvapennedrustning, slut på Kalla kriget.
* Några månader senare undertecknade han provstoppsavtalet med Chrustjov.
* Oktober 1963, månaden före mordet, undertecknade JFK National Security Action Memorandum 263 för att återkalla 1000 USA-militären från Vietnam och återkalla alla soldater senast 1965.

** Se min artikel 22/11 2013 från 50-årsdagen av mordet på Kennedy. Vem dödade Kennedy?

Mordet på Kennedy är inte uppklarat, lika litet som mordet på Olof Palme.

Nyligen har några tusen tidigare hemlighesstämplade dokument släppts utan avgörande nya ”bevis”. Jag kan uppmärksamma frågan genom en artikel ”The Mainstream Media is Still Avoiding Telling the Truth About the JFK Assassination” av James O’Neill, som är en Australisk barrister (jurist) och geopolitisk analytiker. Den har översatts av den svenske tandläkaren Martin Gelin i Australien, liksom flera andra artiklar av James O’Neill som jag kunnat publicera här. Artikeln har tidigare publicerats i ”Independent Australia”. Australia Independent

James O’Neill var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

James O’Neills artikel.
Det senaste el-frisläppet av ytterligare dokument om JFK mordet den 22 November 1963, har orsakat en uppsjö av intresse för vad som hittills gömts undan om ett av de viktigaste, olösta brotten under 1900-talet.
Mainstream medierna har inte blivit avskräckta från att upprepa den under många decennier hållna mantran att Lee Harvey Oswald dödade Kennedy, genom att skjuta honom från sjätte våningen i Texas School Book Depository huset.
Faktum är att denna enda versionen som konsekvent framhållits av MSM, trots överväldigande bevis för att den inte är sann, ger en mycket bra anledning att betvivla sanningshalten i alla liknande påståenden som lagts fram av MSM, som inte låter sig bekräftas av oberoende och obestridliga fakta.

Ett lika utslitet och banalt sätt att kommentera är att kalla alla som ifrågasätter den officiella versionen, oftast omnämnd som ‘Warrenkommissionens rapport’, ”Konspirationsteoretiker”. Vilket också är bevis för icke-genuin/undermålig journalistik, eller snarare ett sätt att misskreditera kritikerna av den officiella versionen.
Opinionsundersökningar visar genomgående att en övervägande majoritet intar en skeptisk ställning till Warren-rapporten, eller så avvisar de helt och hållet rapportens slutsatser. Detta innebär inte att nämnda majoritet har attraherats av AM (Alternativa Medier), inte heller har de fallit för en viss massillusion. Denna skepsism bygger på mycket solida bevis och det faktumet att MSM helt vägrar att ens nämna bevisen, eller vägrar att peka på bristen av sanningshalt med hänsyn till den historiska bakgrunden, eller bristande förmåga att genomskåda en stor geopolitisk förskjutning efter händelserna den 22 November 1963.

På samma sätt markerade 9/11 en konsekvensfylld händelse i världspolitiken, vilken bekräftar MSMs oförmåga att fullständigt och ärligt informera läsaren om obekväma fakta.
Förakt för sanningen började mycket tidigt i redovisningen av JFK mordet och dess efterspel. Bevis för detta påstående finns till synes i ett “veritabelt bibliotek” med böcker och artiklar som sammanställts av flitiga forskare vars enda motiv verkar vara ett åtagande att förstå vad som verkligen hände den 22 November 1963 och därefter.
Av utrymmeskäl kan bara några av de påvisbara lögnerna och vanföreställningarna i den officiella versionen nämnas. Kanske en överraskning för vissa mediakonsumenter, men många tillbakavisade förklaringar, givna i den officiella versionen kommer från officiella dokument producerade av egna statliga utredningar.
Kunnighetsgraden om detta faktum är förståeligt eftersom man enbart förlitade sig till News Corporation, Fairfax Media, ABC och SBS eller dess utländska motsvarigheter.
Mordet på Kennedy
Få människor och definitivt inga MSM journalister har läst alla 26 volymerna av “Warrenrapporten”.
Och hade de läst allt, skulle ha insett att nyckelvittnena inte inbjöds till att vittna, speciellt inte Dr Charles Crenshaw, ledaren för det medicinska teamet på Parkland Hospital, där den dödligt skadade Kennedy togs in för behandling (mer om Crenshaw nedan).

Noggranna forskare borde också ha observerat att ”bevisen” som presenterades i Warren rapporten skilde sig i viktiga avseenden från bevisningen i de kompletterande volymerna (www.maryferrell. Org). En tidig kritiker av den officiella versionen, Sylvia Meagher, beskrev i sin viktiga bok “Accessories after the Fact” (1967) uppgifter som Kommissionen samlat in, som rapporterades i de 26 volymerna, men hon inte fanns med i själva rapporten.
Nästa stora officiella undersökning kom från Representanthusets “Valda Kommitté för Lönnmord” (HSCA), som inrättades 1976 och som rapporterade under år 1978. Återigen grävdes betydande fynd fram, vilka delvis återfinns i de 12 kompletterande volymerna. Den mest betydande rapporten från HSCA förblev i nedtystad fram till mitten av 1990-talet.
Även HSCAs slutsats att det hela rörde sig om en konspiration ignorerades konsekvent.

Vad som utan tvekan betraktades som det viktigaste dokumentet som kom från HSCA utredningen, var en rapport som kallas “Lopez” rapporten. Denna klargjorde att personen som besökte den sovjetiska ambassaden i Mexico City, inte var Lee Harvey Oswald, men en annan person på bedrägligt uppdrag. Både CIA och FBI kände till detta faktum redan några timmar efter mordet med hjälp av inspelade telefonsamtal i ambassaden och kameraövervakning av den falske Oswald . (www.kennedysandking.com 03JAN2014).

En högt uppsatt CIA-officer med namnet David Atlee Phillips, medgav till Mark Lane (“Möjliga motuppgifter” 1991 sida 82) att det inte fanns några bevis för att Oswald någonsin besökt den sovjetiska ambassaden. Di Eugenio går längre och säger att det finns allvarliga tvivel om att Oswald reste till Mexiko över huvudtaget (Reclaiming Parkland 2013).
Nattklubbsägaren Jack Ruby skjuter Lee Harvey Oswald på en polisstation strax efter mordet. Varför det då?
Mot bakgrunden av detta bevis kan man undra varför SBS (Australisk TV kanal), påstod att Oswald reste till Mexiko City och mötte KGB-agenten Kostikov och presenterat det som ett faktum. I det Australienska TV-programmet rapporterades också att Kostikov var “expert på mord”. Tittarna kunde därav förväntas dra slutsatsen att Oswalds resa till Mexiko City var en del av planering av Kennedymordet.
Att kalla detta undermåliga TV program ‘rapportering’ är en överdrift.

Den fortsatta allmänna oron över de många bristerna i Warrenrapporten ledde till inrättandet av “Murder Records Review Board” (ARRB) av Clintonadministrationen. Dess slutrapport kom 1998. Rapporten medförde att miljontals dokument släpptes, vilket var långt viktigare än upphetsningen över frisläppandet nyligen av några tusen tidigare hemligstämplade dokument.
En fascinerande studie av arbetet i ARRB och en sammanfattning av de viktigaste resultaten kan man finnas i Donald Hornes fem volymer stora undersökning “Inside ARRB” (2012).
Bland de viktiga resultaten från ARRB (som också släppte Lopez rapporten) var de medicinska bevisen.
John Kennedy och Sovjetledaren Nikita Chrustjov
ARRB bekräftade det som först rapporterats av Dr Charles Crenshaw, chef för enheten vid Parkland Hospital, att det dödliga skottet som träffade Kennedys huvud hade avfyrats framifrån, och kom ut på baksidan av huvudet.
Denna grundläggande omständighet är tillräcklig för att riva upp den centrala tesen i Warren-rapporten och upprepningarna ‘ad nauseum’ i MSMrapporterna att “Lee Harvey Oswald var den enda beväpnade personen som avlossade skottet från sjätte våningen i Texas School Book Depository”.
En exakt rättsmedicinsk undersökning gjord av en mycket erfaren åklagare, Sherry Fiester. I hans bok ”Enemy of the Truth” (2014) visas slutgiltigt att flera skott ursprungligen avfyrades mot Kennedy.
Inget av de bevis som Fiester presenterat i denna bok matchar den uppfinningsrika Warren-rapporten, som är fylld med magiska kulor och andra fantasier.
Det finns en hel del ytterligare medicinska bevis i ARRB-dokumenten samt i di Eugenio’s senaste böcker, (“Reclaiming Parkland” 2013) och ( ”Destiny Betrayed” 2nd ed., 2013). Det räcker att i denna rättsprocess kunna konstatera att obduktionen var “konstruerad”, att förstå att obduktionsbilderna i arkivet är förfalskade, och att det aldrig funnits tillfredsställande förklaringar. Vidare kan påvisas de många skillnaderna mellan ögonvittnesskildringarna (inklusive från Crenshaw och hans team) och den officiella version av händelserna.
Crenshaw själv publicerade en bok (“JFK och Conspiracy of Silence”, 1992) där han berättade vad som hade hänt på Parkland Hospital den 22 november 1963. Hur han och hans team blev hotade och skrämda till att ändra sina angivna iakttagelser och åtgärder denna novemberdag. Boken blev en enorm bestseller, vilket tvingade MSM till att konstruera ett allvarligt personangrepp på Crenshaw och hans läkarkompetens.

Det överraskar därför ingen att få veta att Lopez rapporten, ARRB rapporten, böckerna av Lane, Crenshaw, Di Eugenio och andra, aldrig nämns i MSM.

Vad många forskare betraktar som den definitiva beskrivningen av Kennedymordet och varför han mördades finns att läsa i James Douglass’ “JFK och det outsägliga”, 2010: Hur dog han och varför det är viktigt att i övertygande detalj fastställa vilken/a var ansvariga för mordet och orsaken till att han mördades.
Återigen har denna analys aldrig skildrats eller diskuterats i MSM. Istället så “serverade ”SBS (Australisk TV kanal) det långa av den diskrediterade Warrenkommissionären Gerald Pozner, och att hans åsikter som de enda riktiga och slutgiltiga.

Under mer än 50 år har MSM ignorerat faktiska bevis och istället presenterat en nästan helt fiktiv summering . Det är inte förunderligt att dessa medias trovärdighet har pulveriserats genom oförmågan att presentera sanningen om
JFK-mordet.

Demokratin blir lidande och hotad av detta undvikande av ansvar.

i Andra om: Kennedy, Chrustjov, Lyndon Johnson, JFK Kuba, kärnvapen, fred, Krig, USA, Politik, Obamamord, juridik Oswald miitärer, soldater