Den här artikeln publicerades för precis ett år sedan och då närmast inför ett boksläpp som planerades följande dag, 23/9 2017. Jag tar bort texten om boksläppet men återpublicerar information om boken, samt något om utvecklingen i Kina på Maos tid.

Baksidestext: ”Var Mao verkligen ett monster?”

Boken ”Mao: Den sanna historien” av Jung Chang och Jon Halliday publicerades 2005 under ljudet av pukor och trumpeter. Boken porträtterar Mao som ett monster som erövrade makten genom bondslughet och härskade genom terror. Den fick ett begeistrat mottagande från recensenter i den borgerliga populärpressen världen över.

De flesta seriösa kinaforskare var emellertid skarpt kritiska till boken och ifrågasatte dess auktoritet och författarnas metoder, och argumenterade för att Chang och Hallidays bok inte var ett balanserat vetenskapligt verk. Denna bok innehåller fjorton recensioner av Mao: Den sanna historien, för det mesta publicerade i relativt specialiserade vetenskapliga tidskrifter. Sammantaget demonstrerar recensionerna att porträttet av Mao på många ställen är direkt felaktigt.

Flera skribenter menade också att Mao: Den sanna historien skadar forskningen om Mao.

Gregor Benton är professor i kinesisk historia vid universitetet i Cardiff. Hans bok Mountain Fires: The Red Army´s Three-Year War in South China, 1934–1938 vann flera utmärkelser, bland annat för bästa bok om det moderna Kina från The Association of Asian Studies. Nyligen utgivna böcker inbegriper Chinese Migrants and Internationalism: Forgotten Histories, 1917–1945 och Mao Zedong and the Chinese Revolution (också publicerad av Routledge).
Lin Chun är lektor i komparativ politik vid London School of Economics. Hon är författare till ett antal böcker, av vilka den senaste är The Transformation of Chinese Socialism. (Slut presentationen av boken)

Tillägg av mig.

Läs även

”Var Kulturrevolutionen en återvändsgränd, eller la den grund till dagens Kina?” Detta som en del av presentationen av en annan bok om Kina och Mao Tse Tung av Oktoberförlaget: Striden om Kinas förflutna. Mao och kulturrevolutionen”.

Ett utdrag ur det blogginlägget.

Vad säger statistiken?
* Olika uppgifter finns om tillväxten i Maos Kina. Uppgifter finns om en tillväxt tidvis på samma nivå som nu, omkring 6-10 % per år. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960, 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008).

* Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” Intervju med Noam Chomsky

Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna. Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.

i böcker, politik, Kina, medellivslängd, Indien, krig, kulturrevolutionen, information, ekonomi, kapitalism, socialism, desinformation, Mao, kultur, revolution