Rapport om Goetsche ”Mediciner och psykiatri orsakar massdöd”

Den mötena 5/9 och den 22/11 gästade den danske professorn Peter C. Gøtzsche Stockholm för att hålla föredrag på ABF-huset. Peter C. Gøtzsche är en världens mest inflytelserika och meriterade läkare och medicinska debattörer.Inledare var Åsa Nilsonne, författare, psykiatriker och senior professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet.

Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse – en presentation
Psykofarmaka gör mycket mera skada än nytta. Psykofarmaka dödar årligen en halv miljon människor över 65 år i USA och Europa. Psykofarmaka är (i dessa länder) den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer. Bruket av psykofarmaka bör minska med 98 procent.

Om den tidigare boken ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” skrev Hans Peter Söndergaard, chefsöverläkare på Karolinska Institutet, i Läkartidningen:
“Det är en mycket läsvärd bok. Den är spännande och rolig att läsa på grund av den stringens som, trots alla påståenden, präglar [Gøtzsches] redovisning av fakta, resonemang och slutledningar. En fantastisk snabbkurs i varför statistik och vetenskapsteori är viktig. Det är på samma gång en djupt oroande text, eftersom den på ett övertygande sätt dokumenterar att grundvalen för medicinskt beslutsfattande vacklar på grund av graden av korruption inom läkarkåren, läkemedelsbranschen, myndigheter och politiska organisationer. Utan att för ett ögonblick överge sitt sakliga huvudspår lättar Gøtzsche upp sin text med dråpliga anekdoter, och avslutar sin viktiga bok med ett antal konstruktiva förslag till sanering av det medicinsk-industriella komplexet.”

Här är en film från mötet med Peter C Goetsche den 5 september, särskilt för er alla intresserade som inte kunde komma till mötena. Klicka på länken till Youtube

intressant.se, forskning, ekonomi, massmediapolitik, mutor, psykiatri, kapitalism, korruption, läkemedel, böcker, reklam, mutor, läkemedelsbolag, kliniska prövningar

Intressant att han inledningsvis bekräftar min tes om varför blindstudier för psykofarmaka alltid hittar biverkningspiller. Vi har kommit till samma slutats helt oberoende av varandra. Jag kompletterar vad jag tidigare skrivit om psykofarmaka med mer sentida observationer.
Tänk dig en disciplin så som psykologi, där man stratifierar baserat på frågeformulär där ”forskaren” skapar både frågorna och svaren, därefter sätter igång med sitt datafiske. Det blir än sjukare när man tar utslag i formulär, där man skapat både frågorna och svaren, och sedan får för sig att söka fysiologiska orsaker för dem. Tomtetro är ju ett under av rationalitet jämfört med det.
När det gäller psykofarmaka så får man inte glömma att psykologen är liberalismens vetenskapliga gren. De söker alla fel hos individen och anser att det är individen som skall justeras till samhället. De flesta sjukdomar är rent nonsens som vaskats fram med kvantitativa metoder enligt olika formulär där svarsalternativen givits på förhand. Det finns sällan någon känd mekanism för hur sjukdomen uppstår, det finns sällan någon klar mekanism för hur läkemedlet skall avhjälpa sjukdomen, i a f på förhand. Om man använder deras egen kvantitativa metod så ser man att psykologin avviker från den andra medicinen på ett högst dramatiskt sätt. Hjärnan är enligt psykologen kroppens sämst fungerande organ, det har tre gånger så många sjukdomar som det näst sjukaste organet i kroppen. Till skillnad från de flesta sjukdomar i de andra organen så finns det inte lika många med en klarlagd fysiologisk mekanism för sjukdomen. Deras sjukdomar vaskas fram med statistiska metoder utifrån frågeställningar som psykologer uppfinner. Det är en pseudovetenskap och de är inte bättre än de som for runt på 60-talet och behandlade allt med massiva doser LSD och frågade hur de kände sig. Ta det här pillret, fyll i det här formuläret, ser du min vita rock, det här är seriöst!
Jag känner folk som arbetat med utvecklande av psykofarmaka, eller psykoaktiva substanser av olika slag. Allt ifrån smärtstillande till antidepressiva substanser. Det är ganska avslöjande hur dessa sjukdomar är pseudosjukdomar, för de faller sönder när de utsätts för materiell verklighet som en läkemedelssubstans. När man testade SSRI preparat, hade man genomgående extrema placeboeffekter, det fanns exempel på substanser på marknaden som hade placeboeffekt på upp till 50% när man benchmarkade sin egen substans mot det som fanns på marknaden. Placeboeffekt är vad vi som sysslar med medicinsk kemi kallar feldiagnos, självläkning eller frisk (alla tre betyder iofs frisk). Det är tydligt att vi inte arbetar med en homogen fysiologisk avvikelse, deras metod har vaskat fram folk som svarar lika på formulären, men har ingen entydig koppling till individens fysiologiska förutsättningar. Det bästa man kan säga om de substanser som vi tagit fram så som SSRI är att det är förstklassiga biverkningspiller, de ger biverkningar och om man har tur så hjälper det en eller så hindrar det inte självläkning. Av erfarenhet så är biverkningarna närmast garanterade, även om jag kunde märka en viss tendens till likgiltighet inför sina materiella förutsättningar. Huvudvärk, yrsel, impotens och likgiltighet inför de materiella förutsättningarna, kunde jag ha ordnat med brännvin.
Jag vill dock klarlägga att jag inte vill håna de som tar dessa mediciner, eller säga att depression är inbillning hos patienten. Det en patient känner är äkta, de etiketter psykologen sätter på det är statistikfiske av värsta sort.
Sen har vi ADHD, ytterligare ett fantastiskt statistikfiske. Det är en fantastiskt lönsam uppfinning, amfetamin finns med tre gånger på topp-100-försäljningslistan, det är få sjukdomar förunnat. Här har psykologerna tagit ett nytt grepp och på så vis kunnat hitta nya sjukdomar. Man har utropat utopin här och nu, vi lever i det perfekta samhället och därför kan individens funktion i samhället utgöra ett bra kvantitativt mått på sjuk eller frisk, lite ekonometriskt fiske med lite olika frågor som man hittar på och vips har man hittat mängder med sjuka människor. Man uppfinner en fysiologisk orsak till att personerna funktion i samhället är på ett visst sätt och att deras svar på lite frågor blir på ett visst sätt. Sedan behandlar man denna fysiologiska orsak. Amfetamin är en ypperlig substans för att klå ett placebotest emot nästan vilken åkomma som helst, vem fan känner sig inte bättre med lite tjack, liksom, 7 stora stark på det så kommer inte bara alla vara friska, de kommer vara starkast i världen. Med amfetamin blir dessa människor fokuserade och inordnar sig i samhällsstrukturen, man blir så fokuserad på tjack att man kan sitta still i timmar och glo på en skärm, eller dra i en spak med perfekt timing. Kort sagt, det hjälper folk att överleva i ett sjukt samhälle som trampar ned de som ritar utanför strecket. Det är individen det är fel på och det är individen som skall justeras, som skall gå med på att äta amfetamin resten av livet. Kanske blir de med ADHD idag medicinerade och produktiva, så att det i slutändan är de utan ADHD som måste ha amfetamin för att leva i de produktiva ADHD-personernas samhälle. Eller annan substans som ytterligare förfinats att göra människan funktionell i samhällets tjänst.
Jag vill dock klarlägga att jag inte vill håna de som blir hjälpta till ett bättre liv av amfetamin, jag har ingen önskan att ta ifrån er något som är verksamt för er. Det man upplever är äkta, etiketten ADHD är det som är falskt. Ta din medicin och överlev, men fundera på ett samhälle där du kunde klara dig utan, hur skulle det se ut?
Utmärkande för scharlataner är att de aldrig friskförklarar dig, hjärnan har 300 sjukdomar och det ökar.
Mer om metodologiska fel hos psykofarmaka: Varför är antidepressiva mediciner så särdeles dåliga? För det första är depression en diffus sjukdom, feldiagnoserna är enorma och det är en brokig skara patienter som klumpas ihop under etiketten. Men anledningen till att medicinerna blir dåliga har med hur man testar läkemedel att göra.
När man testar ett läkemedel emot depression så har vi stora placeboeffekter som nämnts tidigare. Testet skall vara dubbelblint, ingen vet vem som fått aktiv substans respektive placebo. Men med psykoaktiva substanser så har man garanterat att gruppen som fått aktiv substans vet om det. Det bästa man kan ha i den studien är märkbara biverkningar, då vet patienterna att de inte får placebo. De som vet att de inte får placebo blir naturligtvis lite gladare för de är övertygade om att de kommer må bättre. De blir på bättre humör under försökstiden, resultaten är därmed besmittade med bias. Skillnaden mellan placebo och läkemedlet är sällan stor och i vissa fall kan skillnaden förklaras helt med bias.
Ju fler biverkningar, desto mer känner de som inte är i placebogruppen att de får prova en ny mirakelmedicin som skall hjälpa dem. Metoden vaskar därmed aktivt fram de sämsta substanserna, de med märkbara biverkningar. För psykoaktiva substanser är metoderna för biologisk testning vetenskapligt tveksamma som bäst, som sämst hjälper det forskarna att hitta den sämsta substansen.
Eftersom han även tog upp bensodiazepiner och andra ångestdämpande, kan jag ta upp dem med. När man använder ångestdämpande preparat för att hantera ångestattacker och gör det konsekvent som kommer man att bli allt sämre på att hantera ångest. Det leder till att det är mindre och mindre motgångar i livet som kommer framkalla ångestsymptom, efter en tid behöver du medicinen för att klara av ens de mest grundläggande saker i livet. Medicinerna motverkar sitt uttalade syfte, man kan kanske under en kort tid vid hantering av extrem ångest komma igenom det hela om man använder det som punktinsatser. Men jag har inte sett någon människa som på sikt blivit hjälpta av ångestdämpande.

När vi ändå är inne på ångestdämpande, kan ni fundera på antihistaminets ångestdämpande effekt och epidemin av allergier, särskilt vad gäller allergier vars symptom påminner om ångestsymptom.

3 svar till “Rapport om Goetsche ”Mediciner och psykiatri orsakar massdöd””

Martin Kullberg skriver:

26 november, 2016 kl. 04:27

Intressant att han inledningsvis bekräftar min tes om varför blindstudier för psykofarmaka alltid hittar biverkningspiller. Vi har kommit till samma slutats helt oberoende av varandra. Jag kompletterar vad jag tidigare skrivit om psykofarmaka med mer sentida observationer.
Tänk dig en disciplin så som psykologi, där man stratifierar baserat på frågeformulär där ”forskaren” skapar både frågorna och svaren, därefter sätter igång med sitt datafiske. Det blir än sjukare när man tar utslag i formulär, där man skapat både frågorna och svaren, och sedan får för sig att söka fysiologiska orsaker för dem. Tomtetro är ju ett under av rationalitet jämfört med det.
När det gäller psykofarmaka så får man inte glömma att psykologen är liberalismens vetenskapliga gren. De söker alla fel hos individen och anser att det är individen som skall justeras till samhället. De flesta sjukdomar är rent nonsens som vaskats fram med kvantitativa metoder enligt olika formulär där svarsalternativen givits på förhand. Det finns sällan någon känd mekanism för hur sjukdomen uppstår, det finns sällan någon klar mekanism för hur läkemedlet skall avhjälpa sjukdomen, i a f på förhand. Om man använder deras egen kvantitativa metod så ser man att psykologin avviker från den andra medicinen på ett högst dramatiskt sätt. Hjärnan är enligt psykologen kroppens sämst fungerande organ, det har tre gånger så många sjukdomar som det näst sjukaste organet i kroppen. Till skillnad från de flesta sjukdomar i de andra organen så finns det inte lika många med en klarlagd fysiologisk mekanism för sjukdomen. Deras sjukdomar vaskas fram med statistiska metoder utifrån frågeställningar som psykologer uppfinner. Det är en pseudovetenskap och de är inte bättre än de som for runt på 60-talet och behandlade allt med massiva doser LSD och frågade hur de kände sig. Ta det här pillret, fyll i det här formuläret, ser du min vita rock, det här är seriöst!
Jag känner folk som arbetat med utvecklande av psykofarmaka, eller psykoaktiva substanser av olika slag. Allt ifrån smärtstillande till antidepressiva substanser. Det är ganska avslöjande hur dessa sjukdomar är pseudosjukdomar, för de faller sönder när de utsätts för materiell verklighet som en läkemedelssubstans. När man testade SSRI preparat, hade man genomgående extrema placeboeffekter, det fanns exempel på substanser på marknaden som hade placeboeffekt på upp till 50% när man benchmarkade sin egen substans mot det som fanns på marknaden. Placeboeffekt är vad vi som sysslar med medicinsk kemi kallar feldiagnos, självläkning eller frisk (alla tre betyder iofs frisk). Det är tydligt att vi inte arbetar med en homogen fysiologisk avvikelse, deras metod har vaskat fram folk som svarar lika på formulären, men har ingen entydig koppling till individens fysiologiska förutsättningar. Det bästa man kan säga om de substanser som vi tagit fram så som SSRI är att det är förstklassiga biverkningspiller, de ger biverkningar och om man har tur så hjälper det en eller så hindrar det inte självläkning. Av erfarenhet så är biverkningarna närmast garanterade, även om jag kunde märka en viss tendens till likgiltighet inför sina materiella förutsättningar. Huvudvärk, yrsel, impotens och likgiltighet inför de materiella förutsättningarna, kunde jag ha ordnat med brännvin.
Jag vill dock klarlägga att jag inte vill håna de som tar dessa mediciner, eller säga att depression är inbillning hos patienten. Det en patient känner är äkta, de etiketter psykologen sätter på det är statistikfiske av värsta sort.
Sen har vi ADHD, ytterligare ett fantastiskt statistikfiske. Det är en fantastiskt lönsam uppfinning, amfetamin finns med tre gånger på topp-100-försäljningslistan, det är få sjukdomar förunnat. Här har psykologerna tagit ett nytt grepp och på så vis kunnat hitta nya sjukdomar. Man har utropat utopin här och nu, vi lever i det perfekta samhället och därför kan individens funktion i samhället utgöra ett bra kvantitativt mått på sjuk eller frisk, lite ekonometriskt fiske med lite olika frågor som man hittar på och vips har man hittat mängder med sjuka människor. Man uppfinner en fysiologisk orsak till att personerna funktion i samhället är på ett visst sätt och att deras svar på lite frågor blir på ett visst sätt. Sedan behandlar man denna fysiologiska orsak. Amfetamin är en ypperlig substans för att klå ett placebotest emot nästan vilken åkomma som helst, vem fan känner sig inte bättre med lite tjack, liksom, 7 stora stark på det så kommer inte bara alla vara friska, de kommer vara starkast i världen. Med amfetamin blir dessa människor fokuserade och inordnar sig i samhällsstrukturen, man blir så fokuserad på tjack att man kan sitta still i timmar och glo på en skärm, eller dra i en spak med perfekt timing. Kort sagt, det hjälper folk att överleva i ett sjukt samhälle som trampar ned de som ritar utanför strecket. Det är individen det är fel på och det är individen som skall justeras, som skall gå med på att äta amfetamin resten av livet. Kanske blir de med ADHD idag medicinerade och produktiva, så att det i slutändan är de utan ADHD som måste ha amfetamin för att leva i de produktiva ADHD-personernas samhälle. Eller annan substans som ytterligare förfinats att göra människan funktionell i samhällets tjänst.
Jag vill dock klarlägga att jag inte vill håna de som blir hjälpta till ett bättre liv av amfetamin, jag har ingen önskan att ta ifrån er något som är verksamt för er. Det man upplever är äkta, etiketten ADHD är det som är falskt. Ta din medicin och överlev, men fundera på ett samhälle där du kunde klara dig utan, hur skulle det se ut?
Utmärkande för scharlataner är att de aldrig friskförklarar dig, hjärnan har 300 sjukdomar och det ökar.
Mer om metodologiska fel hos psykofarmaka: Varför är antidepressiva mediciner så särdeles dåliga? För det första är depression en diffus sjukdom, feldiagnoserna är enorma och det är en brokig skara patienter som klumpas ihop under etiketten. Men anledningen till att medicinerna blir dåliga har med hur man testar läkemedel att göra.
När man testar ett läkemedel emot depression så har vi stora placeboeffekter som nämnts tidigare. Testet skall vara dubbelblint, ingen vet vem som fått aktiv substans respektive placebo. Men med psykoaktiva substanser så har man garanterat att gruppen som fått aktiv substans vet om det. Det bästa man kan ha i den studien är märkbara biverkningar, då vet patienterna att de inte får placebo. De som vet att de inte får placebo blir naturligtvis lite gladare för de är övertygade om att de kommer må bättre. De blir på bättre humör under försökstiden, resultaten är därmed besmittade med bias. Skillnaden mellan placebo och läkemedlet är sällan stor och i vissa fall kan skillnaden förklaras helt med bias.
Ju fler biverkningar, desto mer känner de som inte är i placebogruppen att de får prova en ny mirakelmedicin som skall hjälpa dem. Metoden vaskar därmed aktivt fram de sämsta substanserna, de med märkbara biverkningar. För psykoaktiva substanser är metoderna för biologisk testning vetenskapligt tveksamma som bäst, som sämst hjälper det forskarna att hitta den sämsta substansen.
Eftersom han även tog upp bensodiazepiner och andra ångestdämpande, kan jag ta upp dem med. När man använder ångestdämpande preparat för att hantera ångestattacker och gör det konsekvent som kommer man att bli allt sämre på att hantera ångest. Det leder till att det är mindre och mindre motgångar i livet som kommer framkalla ångestsymptom, efter en tid behöver du medicinen för att klara av ens de mest grundläggande saker i livet. Medicinerna motverkar sitt uttalade syfte, man kan kanske under en kort tid vid hantering av extrem ångest komma igenom det hela om man använder det som punktinsatser. Men jag har inte sett någon människa som på sikt blivit hjälpta av ångestdämpande.

När vi ändå är inne på ångestdämpande, kan ni fundera på antihistaminets ångestdämpande effekt och epidemin av allergier, särskilt vad gäller allergier vars symptom påminner om ångestsymptom.
- Anders skriver:
  
  26 november, 2016 kl. 11:17
  
  Tack för synpunkterna. Jag är på resa och kan bara svart helt kort nu.
  Det är inte alls bara psykologer som deltar i dessa studier, utan också farmakologer och psykiater.
  
  I den mån frågeformulär används har de som regel utarbetats av någon annan än den som genomför studien i fråga.
  
  Diagnostiken kan verkligen ifrågasättas. Se Goetsches böcker.
  - Martin Kullberg skriver:
    
    26 november, 2016 kl. 12:10
    
    Det är också medicinska kemister och liknande, en disciplin jag kan skriva en lika lång kritik av, men det är något som nog bara intresserar närmast sörjande. Men det finns problem inom läkemedelsindustrin hela vägen från strategin att utveckla läkemedel ändra fram till läkemedlet når allmänheten.
    
    Man är dessutom medveten om problemen. Var på en Pharmasourcing konferans 2012 och en av de sista föreläsningarna hade en anonym avsändare bakom en managementkonsultfirma. Titeln var ”How to handle whistleblowers.”, det var en genomgång av hur man skulle handskas med whistleblower, saker som hur man skall skilja dem från sitt jobb, hur man skall stämma dem, hur man skall sektionera information och införa sanktioner. Budskapet var tydligt och gick nog fram till samtliga mellanchefer i rummet, ”Golar ni, så nitar vi er!”.