Idag är det 8 mars Internationella kvinnodagen.

Inleder artikeln med ett upprop om kvinnorna i Irak av Sigyn Meder som i alla år varit med i styrelsen för föreningen Iraksolidaritet. https://www.facebook.com/groups/IrakSolidaritet/10153415656261129/ Sedan främst en historik.

Sigyn Meders artikel. Aningen modifierad.
Iraks kvinnor och barn har drabbats hårdast av alla av sanktioner, USA:s krig och ockupation. Här vill jag vill särskilt uppmärksamma de nyfödda barnen med svåra genetiska skador, offer för USA:s användande av utarmat uran, de civila offren för USA:s brännande i ”open pits” av alla slags kemiska gifter som gör barn och kvinnor och hela civilbefolkningen sjuka! Det är krigsbrott att använda vapen som långsiktigt skadar civilbefolkningens hälsa!

Rättvisa för Irak!
Till mötesdeltagarna den 8 mars 2016
På internationella kvinnodagen påminns vi om situationen för Iraks kvinnor efter år av krig och ockupation.
I det sekulära Irak hade kvinnor uppnått den mest jämlika situationen bland alla länder i Mellanöstern.
Kriget, den USA-ledda ockupationen och den sekteristiska regimens politik raserade allt detta. Utvecklingen vände och gick decennier bakåt när det gällde utbildning och sysselsättning. Barnäktenskap har åter tillåtits. Idag går bara en bråkdel av flickorna i grundskolan.
Framgångarna för den terroristiska fundamentalistiska rörelsen IS/Daish har fört utvecklingen århundraden tillbaka. För de miljontals änkorna, ofta med en försörjningsbörda för sina barn, har utvecklingen varit en katastrof. Det är av största vikt på internationella kvinnodagen att uppmärksamma situationen för kvinnorna i Irak och i andra krigsdrabbade länder och att protestera, som ni gör idag, mot dessa angrepp mot kvinnor i hela världen.
Fortsätt er kamp för fred och nedrustning! Det är en fråga som bör ena hela mänskligheten!

USA-koalitionen och den irakiska regeringen bombar irakiska städer. Angreppen sägs rikta sig mot terrororganisationen IS/Daish, men de har förödande effekt för civilbefolkningen, som är IS:s gisslan.
• Ramadi, Anbars huvudstad, hade närmare en halv miljon invånare. Staden är nu totalt ödelagd. Flyktingar berättar om dödade civila och fruktansvärda villkor som IS:s gisslan. Bombningar, belägring och angrepp, där miliser var delaktiga, drev befolkningen på flykt. Kvinnor och barn drabbas hårdast av krigets fasor.
• Falluja har bombats av regimen sedan januari 2014 och av USA-koalitionen sedan augusti samma år. Närmare 5 000 dödade civila har förts till Falluja allmänna sjukhus sedan dess. En stor del var kvinnor och barn. Regimen har bombat sjukhuset 40 gånger. 13 augusti 2015 bombade regimen det nya sjukhuset för mödravård, en gåva från Japan. 31 människor dödades, varav 23 barn och kvinnor. Idag är staden helt belägrad av väpnade styrkor och miliser.
• Mosul, Iraks tredje största stad, har fortfarande en omfattande civil­befolkning även om en stor del tvingats i flykt. Staden intogs av IS i juni 2014. Mosul med omgivningar bombas praktiskt taget dagligen. Staden omringas nu av 30 000 irakiska soldater varav många tillhör USA-utbildade förband och två kurdiska peshmergaförband. Dessutom omringas staden av okontrollerbara miliser, ofta under iranskt inflytande.
Bombningarna drabbar inte i första hand terroristerna.
IS utnyttjar folks ovilja mot den koloniala politik där olja, strategisk kontroll och vapenindustrins fabulösa profiter är drivande faktorer.
Regeringen stödjer sig på sekteristiska miliser som de inte kontrollerar. Befolkningen i Falluja, Mosul, Nineve och Anbar är livrädda för miliserna efter alla mord och bortföranden, halshuggningar och brott av samma slag som IS begår.
Varför stödjer Sverige USA-koalitionens agerande?
Varför utbildar svensk militär kurdiska peshmerga? Det är inte ett FN-uppdrag, utan en inblandning i inbördeskriget i Irak.
Respektera folkrätten!
Ställ de ansvariga för krigsbrott till ansvar!

Stöd Fallujainsamlingen, pg 11673-1
info@iraksolidaritet.se www.iraksolidaritet.

Historik

På den Internationella Kvinnodagen brukar tidningar och massmedia ha gott om artiklar i denna centrala fråga och om hur kvinnor på olika sätt är diskriminerade. Jag återger en bearbetad version av ett föredrag av en indisk socialist, Anuradha Gandhy. Hon var en ledare för naxaliternas kvinnorörelse. Hon dog för några år sedan i malaria i Dandakaranyas djungler. Hon hade under många år kämpat för att lyfta fram kvinnofrågan inom arbetarrörelsen och det hålls nu årligen minnessammankomster där hennes verk diskuteras. Den kända socialistiska författarinnan Arundhati Roy talade förra året på en av dessa.

”År 1910 föreslog socialisten Clara Zetkin i Tyskland, inspirerad av kvinnorörelsen bland arbetarkvinnor i USA, vid den andra internationella konferensen för arbetande kvinnor inom Socialistinternationalen att en internationell kvinnodag borde anordnas bland annat för att hedra rörelsen för kvinnors rätt och att hjälpa till att uppnå allmän rösträtt för kvinnor. Förslaget godtogs enhälligt av över 100 kvinnor från 17 länder. Inget bestämt datum bestämdes dock.

Den första Internationella Kvinnodagen (IK) hölls sedan den 19 mars 1911 i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz, där mer än en miljon kvinnor och män deltog. Förutom rösträtt, krävde de rätt till arbete, yrkesutbildning och slut på diskriminering på arbetsplatserna. Datumet valdes av kvinnor från Tyskland.

År 1913 ändrades datumet till 8:de mars för att fira viktiga händelser som inträffat den dagen. Den 8 mars 1857 hade kvinnliga textilarbetare i New York för första gången protesterat mot inhumana arbetsvillkor, 12-timmars arbetsdag och låga löner. De protesterade attackerades och skingrades av polisen. I mars 1915 bildade dessa kvinnor sin första fackförening. 8 mars 1908 demonstrerade 15.000 kvinnor i New York för kortare arbetstid, bättre lön, rösträtt och slut på barnarbete. De antog parollen ”Bröd och rosor”, med bröd som symboliser för ekonomisk trygghet och rosor förbättre livskvalitet. I maj samma år utsåg socialistiska partiet i USA sista söndagen i februari till nationell kvinnodag som för första gången hölls över hela USA 1909.

Snart började kvinnor i Europa firar kvinnodagen samma dag. Det var då som Clara Zetkin lade fram förslaget om en internationell kvinnodag. Den 25 mars 1911 dog över 140 arbetande flickor i en tragisk brand i USA, vilket hade en långtgående effekt på arbetsrätten i USA och gav kraft åt Internationella Kvinnodagen (IK).

1913 arrangerade kvinnor i Ryssland sin första internationella kvinnodagen. Runtom i Europa protesterade kvinnor år 1914 antingen mot kriget eller för att visa solidaritet med förtryckta kvinnor. En känd IK ordnades 8 mars (24/2 i rysk tideräkning) 1917 i Ryssland som en strejk för ”bröd och fred” av kvinnorna i S:t Petersburg. Både Clara Zetkin och Alexandra Kollontaj deltog. Denna strejk blev en del av februarirevolutionen som tvingade tsaren att abdikera.

I Sovjetunionen blev 8 mars en nationell helgdag som en hyllning till ”de heroiska kvinnliga arbetarna”. Sedan dess har 8 mars vuxit i betydelse och dagen har markerat en växande medvetenhet om kvinnors rättigheter runtom i världen. De stora framsteg som skedde för kvinnors rättigheter i Sovjetunionen blev en inspirationskälla för kvinnor i hela världen. Den kinesiska revolutionen 1949 visade hur kvinnor kan väckas till förändring även i en av de mest efterblivna länderna i världen. De gigantiska framstegen bland kvinnor i socialistiska Kina var ett levande exempel på kvinnor i hela tredje världen. Särskilt den stora proletära kulturrevolutionen, och dess konsekventa angrepp på feodalt konfucianskt tänkande var betydelsefull för ytterligare frigörelse för kvinnor i Kina.

1960-talet och början av 1970-talet såg ett starkt demokratiskt uppsving i de kapitalistiska länderna Kraftfulla nationella befrielserörelser i tredje världen vitaliserade kvinnorörelsens utveckling. Rörelsens framgångar medförde imperialisterna försökte förstöra den genom samarbetsalternativ och avleda den till för dem acceptabla kanaler. Detta medförde att stora företag eller statligt finansierade frivilligorganisationer häftigt angrep socialismen och i stället förde fram en borgerlig form av feminism. Processen kulminerade i att FN officiellt erkände 8 mars som Internationella Kvinnodagen 1977. Sedan dess har de mest borgerliga och reaktionära organisationer också kommit att ”fira” 8 mars och berövat dagen dess revolutionära innehåll och fina historik av kamp för bättre villkor, som var internationella kvinnodagens ursprung.

Denna process ytterligare katalyserades då socialismen upphörde i Sovjetunionen, och senare i Kina.

Ändå fortsätter den internationella kvinnodagen att leva på bland de förtryckta kvinnor i världen. Det tillfälliga bakslaget för den kommunistiska rörelsen och socialismen och återupprättandet av kapitalism och imperialism har drabbat kvinnorna hårt. Globaliseringen och den krassa konsumismen har medfört en kraftigt ökad kommersialisering av kvinnor. Den kosmetiska industrin, turismen och borgerliga media har exploaterat kvinnorkroppen som aldrig förr, utan respekt för individualitet. Detta, tillsammans med massfattigdom, har lett till att stora grupper kvinnor har tvingats vända sig till prostitution i östra Europa, Östasien, Nepal, etc. Samtidigt har det skett en ökning av religiös fundamentalism. Olika sekter i hela världen driver kvinnor tillbaka till ett medeltida tillstånd. Pressad mellan dessa två ytterligheter känner dagens kvinnor, mer än någonsin tidigare, behov av uppskattning, självrespekt och jämlikhet med sina manliga motsvarigheter.

8 mars har därför egentligen ännu större betydelse idag.
Revisionister och borgerliga liberaler försöker dämpa kvinnor frihet och kompromissar med patriarkala värderingar, feodala traditioner och fruktar kvinnans frigörelse. De firar naturligtvis också kvinnodagen, som en rutin, och utfärdar vanliga hycklande uttalanden.

Det är de revolutionära krafterna i hela världen som försöker återskapa den verkliga kvinnodagen som symbol för frihet, självrespekt, jämlikhet och frigörelse från patriarkala värderingar och exploatering. Det är denna revolutionära anda som tänder ett nytt hopp bland förtryckta kvinnor i Indien och världen.”

i Andra om: kvinnor, Internationella Kvinnodagen, Sovjetunionen,folkrätt imperialism, utsugning, prostitution, USA, Politik, FN, massmedia Irak Kina, demokrati