Jag fann på Facebook följande värdefulla rapport om konflikten i Korea, av Christer Lundgren, ordförande i Svensk-koreanska föreningen. Vill sprida den vidare.

Christer Lundgrens rapport.
Media ger som vanligt en förvanskad beskrivning, baserad på sydkoreanska referat, av den överenskommelse som träffats i Panmunjom. Där påstås till exempel att nordsidan skulle uttrycka ”ånger” över den minexplosion, som man tidigare avsvurit sig ansvar för. Den nordkoreanska rapporteringen är sakligare. Här är KCNA:s rapport:

Nord-sydlig brådskande kontakt på hög nivå har hållits Panmunjom, 24 augusti 2015 (KCNA) – En nord-sydlig brådskande kontakt på hög nivå, som hade inletts i Panmunjom i lördags, avslutades på måndagen.
Närvarande var från nordsidan Koreanska Folkarméns (KFA) vice-marskalk Hwang Pyong So, medlem av presidiet för Koreas Arbetarpartis (KAP) centralkommittés politbyrå, vice-ordförande för DFRK:s Nationella försvarskommitté och direktör för KFA:s allmänna politiska byrå, och Kim Yang Gon, medlem av KAP:s Politbyrå och sekreterare för centralkommittén, och från sydsidan Kim Kwan Jin, chef för Chongwadaes statliga säkerhetskontor, och Hong Yong Phyo, minister för enande.
Vid kontakten hade nord och syd en ingående diskussion om de principfrågor som uppkommer för att dämpa den militära konfrontationen, förhindra konflikt och främja utvecklandet av de bilaterala relationerna, och offentliggjorde följande gemensamma pressmeddelande:

En nord-sydlig brådskande kontakt på hög nivå hölls i Panmunjom från 22 till 24 augusti 2015.
Närvarande var från nordsidan Hwang Pyong So, direktör för Koreanska Folkarméns allmänna politiska byrå, och Kim Yang Gon, sekreterare för Koreas Arbetarpartis centralkommitté, och från sydsidan Kim Kwan Jin, chef för Chongwadaes statliga säkerhetskontor, och Hong Yong Phyo, minister för enande.
Båda sidorna diskuterade frågorna om att dämpa den akuta militära spänning som förvärrats nyligen mellan nord och syd och förbättra nord-syd-förbindelserna och offentliggjorde följande överenskommelse:

Nord och syd kom överens om att hålla samtal mellan deras myndigheter i Pyongyang eller Söul inom kort för att förbättra nord-syd-förbindelserna och ha en mångfasetterad dialog och förhandlingar i framtiden.
Nordsidan uttryckte beklagan över den minexplosion som nyligen inträffade på södra sidans område av den Demilitariserade zonen (DMZ) längs den Militära Demarkationslinjen (MDL), och som sårade soldater från sydsidan.
Sydsidan kommer att stoppa alla sändningar med högtalarpropaganda längs MDL från kl 12:00, 25 augusti om inte ett onormalt fall inträffar.
Nordsidan accepterade att upphäva tillståndet av halvt krig vid denna tidpunkt.
Nord och syd kom överens om att arrangera möten med åtskilda familjer och släktingar från nord och syd i samband med Skördemånadsdagen detta år och fortsätta att hålla sådana möten I framtiden också, och att ha en Röda kors-arbetskontakt för det I början av september. Nord och syd kom överens om att vitalisera NGO-utbytet inom olika områden.

Uttalande från Svensk-Koreanska Föreningen 25 augusti 2015 (Såg det sedan resten av blogginlägget skrivits

Oroande provokationer på Koreahalvön
Den akuta militära spänningen på Koreahalvön har dämpats efter den överenskommelse på hög nivå som träffats i förhandlingsbyn Panmunjom. Det är mycket glädjande. Samtidigt är det angeläget att vara klar över vad som orsakade den spända situationen.
Uppladdningen började med att sydsidan inledde propagandasändningar mot norr med stora högtalare. Som förevändning angav man att två sydkoreanska soldater dödats av en landmina på den sydkoreanska sidan av den demilitariserade zonen – en tragisk händelse som nordsidan inte hade med att göra, men gavs skulden för. I den överenskommelse som nu träffats beklagar nordsidan denna händelse, men medger inte något ansvar för den.
På torsdagseftermiddagen den 20 augusti sköt sedan sydkoreansk militär 36 granater mot Koreanska Folkarméns civila polisposteringar under förevändning att nordsidan skulle ha skjutit en granat mot sydsidan. Sydsidan angav inte varifrån denna beskjutning skulle ha kommit, var den träffat eller vilken slags granat eller raket som skulle ha använts. Nordsidan framhöll att de inte skjutit ens en enda kula eller en enda granat mot sydsidan, inte ens av misstag.
Lyckligtvis skadades inga människor av den massiva sydkoreanska artilleribeskjutningen.
Dessa båda sydkoreanska provokationer – propagandasändningarna och artilleribeskjutningen – sågs av nordsidan som särskilt allvarliga eftersom de inträffade samtidigt som minst 30 000 USA-soldater och mer än 50 000 sydkoreanska soldater medverkade i den USA-ledda gemensamma militärövningen Ulji Freedom Guardian helt nära nordkoreanskt territorium. Övningen är inriktad på landstigningsoperationer och kommandooperationer för överraskningsangrepp mot norra Korea och ockupation av Pyongyang.
Den enorma omfattningen av denna gemensamma militärövning framgår om man jämför med Natos gemensamma militärövning ”Quick reaction 15” i Europa, den största någonsin sedan kalla kriget, där enligt uppgift 5 000 soldater från 11 länder medverkar.
Nordsidan svarade med att utlysa hög krigsberedskap. Den överenskommelse som nu träffats innebär att sydsidan slutar med den provokativa högtalarpropagandan och nordsidan avbryter krigsberedskapen. Överenskommelsen öppnar för fortsatta samtal och dialog för att förbättra nord-syd-relationerna och för återföreningsmöten med splittrade familjer.
Svensk-Koreanska föreningen välkomnar denna överenskommelse och hoppas att den ska leda till fortsatta samtal om Koreas framtid.
USA och sydsidan bör avstå från provokationer som ökar spänningarna på Koreahalvön, däribland stora offensiva gemensamma militärövningar. USA bör dra bort sina trupper från Korea och överlåta till de koreanska parterna att utan främmande inblandning forma en framtid inriktad på avspänning och en fredlig och självständig återförening.
Sverige bör aktivt understödja och medverka till en ny period av avspänning och fred på Koreahalvön.

TILLÄGG. Från blogginlägget ”Nordkoreansk general uppstår från de döda” 16/5. (http://jinge.se/mediekritik/nordkoreansk-general-ateruppstar-fran-de-doda.htm)

Nyhetsbanken har rapporterat 15/5 att ”Trots rapporter i media om att Nordkoreas försvarsminister Hyon Yong Chol ska ha avrättats för att ha somnat under ett tal av Nordkoreas president Kim Jong-un, fortsätter han att dyka upp i Nordkoreas TV, rapporterar det ryska parlamentets tidning Rossijskaja Gazeta.”

Välinformerade DN skrev 13 maj att han sköts med en luftvärnskanon med en räckvidd på 8000 meter.
Välinformerade Guardian skrev samma dag att han sköts inför hundratals människor efter att ha fallit i sömn vid ett möte med Kim Jong Un. Avrättningen ska ha genomförts av Kim Jong Un själv, med en luftvärnskanon.
Vi minns (?) alla rapporterna om hur man från Nordkorea skulle ha infiltrerat Sony – rapporter som visade sig felaktiga.

En fråga, inte gripen från luften: Hur pass tillförlitliga är egentligen massmedias rapporter om Nordkorea?

TILLÄGG 2 (Från blogginlägg 2013)

Sedan slutet av Koreakriget för 60 år sedan har regeringen i Nordkorea upprepade gånger framåt i stort sett samma fyra förslag till USA:

1. Ett fredsfördrag att avsluta Koreakriget.

2. Återförening av Korea, som har varit ”tillfälligt” uppdelad i norr och söder sedan 1945.

3. Bilaterala samtal mellan Washington och Pyongyang för att få slut spänningarna på den koreanska halvön.

4. Ett slut på USA:s närvaro i delar av SydKorea och slut med de årliga månadslånga USA-sydkoreanska krigsspelen riktade mot främst Nordkorea.

USA och Sydkorea har förkastat alla förslag under åren. Främst som en följd av detta har halvön varit mycket instabil sedan 1950-talet.

Mer om de fyra förslagen:

1. USA vägrade att underteckna ett fredsavtal för att avsluta Koreakriget och har bara gått med på vapenvila. Vapenstilleståndet som undertecknades 27 Jul 1953 skulle förvandlas till ett fredsavtal när ”en slutlig fredlig lösning uppnås.” Att fredsavtal saknas medför att krig lättare kan återupptas. Nordkorea vill inte ha ett krig med USA, historiens mäktigaste militära makt utan ett fredsavtal.

2. Att det finns två koreanska stater går tillbaka till ett avtal mellan Sovjetunionen (som gick in i Korea och hjälpte till att befria den norra delen av landet från Japan under andra världskriget) och USA, som gick in i södra delen. Fastän ett slags socialism rådde i norr under ledning av Kim il-Sung, som lett befrielsekriget mot de japanska ockupanterna under andra världskriget och kapitalism i söder, var det inte tänkt som en permanent splittring. De två stormakterna skulle dra sig tillbaka efter ett par år att landet kunde återförenas. Ryssland gjorde som överenskommet, men inte USA inte. Sedan kom den förödande Koreakriget 1950-53 (se nedan). Ett förslag från Nordkorea avser ”ett land två system”. Detta innebär ett Korea med kapitalism i söder och socialism i norr – svårt men a priori inte omöjligt. Washington vill inte detta utan ha kvar sin kontroll över södra Korea.

3. Koreakriget var främst en konflikt mellan Nordkorea och USA som var ansvarig för att ha dödat miljontals koreaner norr av 38:e breddgraden. Det är väl belagt att överbefälhavaren MacArtur ville sätta in några tiotal atombomber mot Nordkorea och Kina, som gick in i kriget då MacArthur pläderade för att trupperna skulle gå över Yalu-floden in i Kina. Det är därför logiskt att Pyongyang söker samtal direkt med Washington för att söka lösa meningsskiljaktigheter och nå en fredlig lösning som leder mot ett fördrag. USA har konsekvent vägrat.

4. Washington håller mellan 25.000 och över 40.000 soldater i Sydkorea sedan 1950-talet. Därtill finns USA:s flottor, kärnkraftsbestyckade baser med bombplan och truppinstallationer vilket sänder budskap som ”Vi kan krossa norr”, ”Vi kontrollerar Sydkorea” och ”Vi laddar upp runt Kina”.

Något om Koreakriget
Utlösande faktorerna var USA:s undergrävande av försöken till återförening av landet, den sydkoreanske presidenten (från 1948, hade dessförinnan bott länge i USA) Syngman Rhees insisterande på att militärt återförena Korea och de pågående striderna mellan enheter från norra och södra Korea längs demarkationslinjen, ofta i form av räder. Det är oklart om hur kriget började omkring 26 juni 1950 några dagar efter ett möte mellan USA och Sydkorea på hög nivå – möjligen/sannolikt anföll Nordkorea. Redan följande dag, då Sovjetunionen bojkottade USA-dominerade FN som ville ha Taiwan och inte Folkrepubliken Kina som representant för Kina, antogs en resolution som fördömde Nordkorea, och en FN-styrka helt dominerad av USA sattes in. Nordkorea fick inte framlägga sin version inför FN.

För USA:s del spelade tillkomsten av folkrepubliken Kina 1949 en avgörande roll; det gällde nu att ”hålla tillbaka” Kina och dess allierade Nordkorea. Visserligen avskedades så småningom general MacArthur för ordervägran då han ville driva kriget mycket långt. Men därvid stannade moderationen, och i stället släpptes kriget löst, med bl. a napalmbombning och användning av biogiska vapen av USA.
Pyongyang var då en stad utan militär betydelse med en halv miljoner invånare i trähus. Då de amerikanska brandbomberna föll så brann staden upp – en stor krigsförbrytelse. General MacArthurs order var att ödelägga alla kommunikationsmedel, varje installation och fabrik och alla städer och på landsbygden, från Manchuriet i norr och hela vägen söderut. Resultatet blev fasansfullt. Antalet döda anges av olika källor till 3-4 miljoner (Dowd, D. Blues for America. Monthly Review. 1997:108, Horowitz, D. Från Jalta till Vietnam. En kritisk granskning av USA:s utrikespolitik. Prisma: 1966:107), ja, t o m 5 miljoner döda (NE 1993:328) och hela landet lades bokstavligen i ruiner, med industricentra i norr totalt sönderbombade av USA. Koreakriget var det tidiga Kalla krigets mest blodiga krig, och skulden för det blodiga kriget var tämligen entydigt USA:s.

Hur kan konflikten lösas?
Det är kanske magstarkt av en svensk, som bara varit i Sydkorea en gång, att komma med förslag till lösning. Skulle tro att åtminstone punkt 1-3 har betydande stöd i Sydkorea.

1. Fredsfördrag.

2. Återförening av Korea till ett land.

3. Samtal mellan Washington och Pyongyang och kanske FN och andra makter.

4. Ett slut på de årliga månadslånga USA-sydkoreanska krigsspelen riktade mot främst Nordkorea.

i Andra om: Nordkorea, USA, CIA, Massmedia, Politik,desinformation internet spioneri

nordkoreansk-general-ateruppstar-fran-de-doda.htmRussia TodayDN 21/8 Nyhetsbanken DN Guardian 13/5 DN 20/1 DN 19/1 Dagens Industri 5/1Counterpunch-artikeln SvD 18/12 DN 17/1 New York Times 18/1 New York Times DN 15/1 Van Burens rapport Van Burens bloggDN 12/12DN 11/12 Bilderblogg 19/12 Uppdrag Granskning Wolodarski i DN 12/1 SvT 5/12DN 13/10DN 23/10 InfowarsFolket i Bild om FRA Guardian 6/9 DN 6/9Proletären DN 6/9 II Guardian 23/7 NY Times 7/9 DN:s ledare 28/7 Senator Humphreys brev DN 25/7DN 2/7 AB 25/7 SvD 2 25/7 Socialpolitik USA-sanktioner Faderns öppna brev Troy versus Dulles DN 4/7SvD Jan Guillou 14/7Guardian 1/7Edward Snowdens uttalande DN 2/7 Henrik Alexanderssons blogg Blum om Snowden Upprop för Snowden Guardian 9/6 PRISM DN Washington Post SvD 10/6AB 10/6 Expressen 10/6 New YorkerTruthdigger