Igår kom jag över en DVD med musikfilmen Mamma Mia. Jag var bara måttligt intresserad eftersom min inställning är att musikfilmer är handling med en dialog, där deltagarna från och till brister ut i sång. Jag brukar klara av att se sådant ett musiknummer, möjligen två. En fyrkantig inställning kanske, men det är min.

Eller i ärlighetens namn – Var.

Meryl Streep, Amanda Seyfried och Pierce Brosnan har tagit mig ur den villfarelsen, och det med bistånd av ABBA.

Jag har alltid gillat ABBA även om jag rynkat lite på näsan åt så utpräglat kommersiell musik, möjligen var den inte politiskt korrekt på 70-talet, men visst har jag köpt några av deras skivor. Men filmen Mamma Mia var en överraskning. Jag slängde in DVD-skivan i min dators läsare sent igår kväll, jag tänkte bara kolla om datorn kunde läsa formatet som inte ska vara det europeiska. Vilket format det nu än var så gick det utmärkt att spela den och jag är rädd för att jag störde grannarna inatt.

Jag spelade igenom hela rullen och kommer att se om den ikväll. Jag tycker att den var mycket bra, möjligen underlättade det att jag har hört musiken ett antal gånger men det blev aldrig så töntigt som jag hade förväntat mig. Eller, det blev precis så töntigt som jag hade förväntat mig, men det blev töntigt på ett utomordentligt läckert sätt.

Jag blir sugen att se den på bio och även gå och se musikalen, antagligen är jag hopplöst sent ute. -> DN1 SvD AB it

Andra om: Mamma Mia, Meryl Streep, Amanda Seyfried, Pierce Brosnan, Abba, Musikal, Film, Underhållning, Kultur
[tags]Mamma Mia, Meryl Streep, Amanda Seyfried, Pierce Brosnan, Abba, Musikal, Film, Underhållning, Kultur[/tags]

[print_link]