6 svar till “Ryssland och Kina sluter avtal – bra för världen?”

1. När kan Sverige ansluta sig?

2. Två av monopolkapitalets lakejer sluter avtal, oligarkerna i Ryssland och mångmiljardärerna i Kina kommer att jubla, champagnekorkarna kommer att smälla och kaviarn flöda. Om den förtryckta arbetarklassen kommer att få ut något av detta är osannolikt. I både Ryssland ock Kina finns de mest avskyvärda exempel som tänkas kan på kapitalistisk rovdrift.

   I både Ryssland och Kina förråddes socialismen och folkegendomen stals av det monopolkapitalistiska skikt som idag finns bakom både Putin och Jinping. Om något ska sägas till Putins försvar är att han i alla fall inte som Jinping smutsar ner den röda flaggan, vilket är ett hån mot den kinesiska bonde- och arbetarklassen, nej Putin stoltserar hellre vid den flagga som officiellt fastställdes av den feodale folkförtryckaren tsar Nikolaus II. Vi vet också att när Putin håller officiella tal så sker det ofta under den kejserliga dubbelörnen, kan förräderiet mot revolutionen bli större? Putin är en reaktionär kontrarevolutionär med klart fascistoida drag. Det är en gåta att så många, som säger sig tro på revolutionen och socialismen, inte genomskådar detta.

3. Du har rätt i att socialismen förråddes i Sovjetunionen och Kina och att folkegendom stals av monopolkapitalistiska skikt, kallade oligarker i Ryssland. Om beskrivningen av Putin är riktig vet jag inte. Men att andra imperialistiska kraftcentra uppkommer och USA-imperialismens hegemoni är sannolikt bra för folket, vänster och socialismen. Vänstern, socialister och kommunister är nu svaga och splittrade. Motsättningarna mellan imperialistiska stater kan ge mer tid för nädvändigt politiskt arbete.

   • Kampen för ett socialistiskt samhälle kan och får endast ta sin utgångspunkt från marxismen, främst det kommunistiska manifestet och Lenins banbrytande utveckling teorin. Det är utifrån dessa grunder som den socialistiska samhällsanalysen måste ske. I denna analys är Ryssland och Kina vare sig mer eller mindre kapitalistiska än USA och dess lydstater i Europa och på andra ställen.

     Den socialist som undviker socialismens grunder och istället låter socialismens fiendes fiender vara grunden för analysen gör ett stort fel. Tyvärr är det just detta som sker inom stora delar av vänstern. Att Ryssland är fiende till socialismens fiende USA innebär inte att Ryssland är vän till socialismen.

     Det är både ett dåligt försvar och en ännu sämre taktik att rättfärdiga vänsterns bristfälliga – ja ibland helt obefintliga – kritik mot de råkapitalistiska samhällen, som idag finns i bland annat Ryssland och Kina, med att det skulle vara bra att stödja upprättandet av andra imperialistiska kraftcentra. Detta upprättande av andra kraftcentra klarar imperialismen alldeles på egen hand då imperialismen och den där till hörande monopolkapitalismen är egoistisk, profithungrig och rovgirig. Eftersom imperialismen saknar varje spår av solidariskt tänkande (det primitiva egenintresset styr allt – människovärdet inget) är den – och har alltid varit – splittrad (de båda världskrigen är utmärkta exempel på detta) i den meningen att den alltid, genom sin rovgirighet, skapar inbördes konflikter.

     Vänsterns stora splittring och svaghet – den värsta sedan det kommunistiska manifestets utfärdande – bryts inte genom att överse med imperialism och monopolkapitalism motiverat av att ”ändamålet helgar medlen”. Varje socialist måste istället återvända till den ideologiska grunden – Marx och Lenin. Utifrån denna grund är Putin, Jinping, Obama och Merkel – eller vad nu imperialisten kan tänkas heta – lika förkastliga varför de alla måste utsättas för socialistisk kritik.

     • Jag håller väsentligen med dig. Om motsättningarna mellan imperialistiska läger kan ge tid för nödvändig teoretisk och ideologisk utveckling av socialismen på marxismen grunder vore bra. Är leninismen lika aktuell idag?

       • Den historiska utvecklingen visar att Lenin är mer aktuell än någonsin. Vi vet att bygget av socialismen under 1900-talet till sist kom att misslyckas. Idag finns endast några få spillror kvar. Detta är något som vi måste vara tydliga med och något vars innebörd måste analyseras.

         Lenin visste att bygget av socialismen inte var lätt och att fienderna var många och starka. Två slutsatser av denna analys var nödvändigheten av proletariatets diktatur och nödvändigheten av världsrevolutionen.

         Nödvändigheten av proletariatets diktatur, där arbetarklassen inte får avsäga sig användningen av våld, är något som nästan hela vänstern av idag har en beröringsskräck inför. Proletariatets diktatur, som en övergångsperiod är nödvändig då borgarklassen aldrig självmant kommer att ge upp. Lenin är tydlig med att det finns en stor skillnad mellan dagens kapitalistiska samhälle, som är en ekonomisk diktatur, och proletariatets diktatur:

         ”Den grundläggande skillnaden mellan proletariatets diktatur och andra klassers diktatur – godsägarnas under medeltiden, bourgeoisins i alla civiliserade kapitalistiska länder – består i att godsägarnas och bourgeoisins diktatur var ett undertryckande med våld av motståndet från befolkningens överväldigande majoritet, nämligen de arbetande. Proletariatets diktatur är däremot ett undertryckande med våld av utsugarnas motstånd, det vill säga motståndet från befolkningens obetydliga minoritet, godsägarna och kapitalisterna.” [Tal inför Kominterns 1:a kongress 1919]

         Att socialismen misslyckades beror till stor del på den revisionism som trodde att socialismen kunde vinnas med reformer. Reformerna blev uddlösa och har endast bidragit till att konservera det kapitalistiska samhället. De tyska socialdemokraternas val av revisionismens väg förhindrade världsrevolutionen efter första världskriget. När revolutionen inte kunde spridas blev Sovjet allt för ensamt för att stå emot kapitalismens ständiga angrepp. Även om socialismen kunde förstärkas efter andra världskriget var de kapitalistiska staterna fortfarande starka. När sedan korrupta ledare i Moskva öppnade upp för borgerlig yttrandefrihet var inte de kapitalistiska krafterna sena med att utnyttja detta. På några få år raserades socialismen.

         De förhållanden jag beskriver ovan säger mig att Lenin är mer aktuell än någonsin.