Detta upprop i form av öppet brev till Putin publicerades 22 april i Neue Rheinische Zeitung, och har blivit liggande väl så länge. Trots att mycket har hänt i Ukraina sedan dess känns synpunkterna viktiga. När får vi se svenska intellektuella underteckna något liknande? Eller är alla alltför påverkade av hans excellens utrikesministern och av okritiska?
Tyskland och Ryssland har ett omfattande ekonomiskt samarbete, och Ryssland svarar för en stor del av Tysklands energiförsörjning. Emellanåt finns tendenser till en mer återhållsam attityd än USA:s och t.ex. Sveriges. Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier säger att de aktuella händelserna i Odessa måste tjäna som en väckarklocka och en signal till nedtrappning av våldet. Enligt dagens utgåva av lokaltidningen ”Var Matin” i centrala Provence där jag vistas, har utrikesministern föreslagit en ny Geneve-konferens om Ukraina.
Det är klart att tillresta aktivister från ”Högersektorn” har spelat en ödesdiger roll när 46 människor omkom och över 120 skadades i Odessa, där man utlyst sorg i 3 dagar enligt Nyhetsbanken. Högersektorns män har skjutit skarpt mot ”separatister”. När en grupp tog skydd i Fackföreningarnas hus sattes detta i brand av ”Högersektorn”. Polisen ingrep inte och läkarna tilläts bara hämta ut svårt sårade och medvetslösa. Människor som hoppade från de övre våningarna med risk för sina liv misshandlades svårt av ”Högersektorns” våldsverkare och fick försöka rädda sina liv krypande genom ”skammens korridor”. Så agerar Obamas och Carl Bildts kämpar!
En tung röst inom tysk socialdemokrati, Klaus von Dohnanyi, argumenterar i Frankfurter Allgemeine Zeitung för att upphöra med ”ordkriget” mot Ryssland och inleda samtal om hur krisen ska kunna desarmeras.
Uppropet
Dear Mr President!
I ert tal till duman bad Du om förståelse från tyskarna. Vi är tyska medborgare som har upplevt efterkrigsmajoritet i den västra delen av Tyskland. När det kalla kriget tog slut 1990 och vårt land enades, gick en suck av lättnad genom världen, eftersom den ständigt hotande faran för en nukleär militär konflikt som skulle ha uppslukat hela världen tycktes ha undvikits. Tyskland skulle ha utplånats.
Sovjetunionen gjorde enastående uppoffringar i sitt avgörande bidrag till befrielsen av Europa från nazismen.
År 1990 var Sovjet redo att stödja den tyska återföreningen 1991, att upplösa Warszawapakten och acceptera NATO medlemskap i det återförenade Tyskland.
Den dåvarande amerikanska ambassadören i Moskva (1987-1991), Jack Matlock, bekräftade för några dagar sedan i Washington Post att president Bush hade kommit överens om att inte dra nytta av generositeten från president Gorbatjov.
Utvidgningen av Nato i fd sovjetrepubliker, inrättandet av militärbaser i forna Warszawapakts-stater och inrättandet av en missilförsvarssköld i Östeuropa med en ensidig uppsägning av ABM-avtalet med USA är inte bara flagranta brott mot god tro. Dessa åtgärder förstås av oss som ett västmaktanspråk riktat mot den ryska staten och ekonomisk konsolidering i ditt land när Du tillträdde år 2000.
I artikeln ”The Rise of US Nuclear Primacy” har Keir A Lieber och Daryl G Tryck visat på ett övertygande sätt att syftet med missilförsvarssystemet är att underlätta ett direktanfall med kärnvapen mot Ryssland.
Denna historia, i kortfattad form, speglar den bakgrund mot vilken vi bedömer händelserna i Ukraina sedan november 2013. Det är nu väldokumenterat att USA har utnyttjat legitima protester hos det ukrainska folket för sina egna syften.
Mönstret är tydligt jämfört andra länder: Serbien, Georgien,Ukraina 2004, Egypten, Syrien, Libyen, Venezuela ……
Inom tolv timmar efter det framförhandlade avtalet med EU och OSSE, meddelat av utrikesministrarna i Weimartriangeln och som involverar en fredlig övergång av makten, upphävdes detta med hjälp av fascistiska krafter.
De som ligger bakom den nuvarande kuppregeringen i Kiev visas på webbplatsen för Open Ukraina Foundation (http://openukraine.org/en) för den sittande premiärministern.
De intra- och internationella juridiska frågorna kring Krims utbrytning är en separat fråga. Vi vill inte ta itu med det rättsliga, utan bara med rent politiska händelser här.
Mot bakgrund av utvecklingen i Europa sedan 1990, utplacering av cirka 1.000 amerikanska militärbaser runt om i världen, kontroll av utfarten från Svarta Havet av USA och hotet mot den ryska Svartahavsflottan och omfokusering av förövarna av Maidan ser vi Krims utbrytning som en defensiv åtgärd med en samtidig budskap: hit men inte längre!
Den avgörande skillnaden med Kosovos självständighetsförklaring är att den senare endast möjliggjordes av olagliga Natobombningar, tyvärr med deltagande av Tyskland, vilket skapat förutsättningar för självständighet.
Herr president, ni har efterlyst en ekonomisk gemenskap från Lissabon till Vladivostok under de komande fyra åren. Det skulle vara den ekonomiska grunden för ett ”gemensamt europeiskt hem”. Ukraina skulle kunna utgöra en perfekt bro för framtida samarbetet mellan Din avsedda eurasiska union och Europeiska unionen, inte minst kulturellt.
Vi är övertygade att den massiva påverkan av USA avser att förhindra att Ukraina blir en sådan bro. De krafter som varit rådande i EU-kommissionen stöder den politik som Förenta staterna för mot Ryssland.
Uttalandet från generalsekreteraren för Europeiska utrikestjänsten, Pierre Vimont, den 14 mars i år är unikt (EurActiv, ”EU uteblev från USA-Ryssland mötet om Ukraina”).
Herr president, vi litar på att Ditt historiska tal under 2001 kommer att fortsätta att ligga till grund för Dina handlingar mot EU och Tyskland i den tyska förbundsdagen. De senaste opinionsundersökningarna visar att majoriteten av tyskarna inte vill ha någon konfrontation med Ryssland och förstår Rysslands reaktion på händelserna i Ukraina. Vi underskattar inte de svårigheter som Förbundsrepubliken Tyskland står inför som medlem i EU och Nato om Ryssland, dessa är också kända för Dig.
Vi förväntar oss att den federala regeringen ska driva den gamla romerska rättsprincip audiatur et altera pars (”höra den andra sidan också”). Detta har dock utelämnats i samband med grannskapspolitiken för EU när det gäller Ukraina.
Även under det kalla kriget har Ryssland inte använt sig av argumentet att 27 miljoner av dess medborgare dog under andra världskriget för politisk vinning mot Tyskland. Denna siffra i sig ger en särskild kvalitet i relationerna mellan våra länder. Folket i Tyskland har en stark känsla av att detta när ”Gruppen av sovjetiska styrkor i Tyskland” 1994 tar farväl av Tyskland med ett uppförande av sin musikkår på torget framför Bundeskunsthalle i Bonn, där var rörande scener mellan många åskådare och musiker.
I detta sammanhang, när vi ser de nuvarande Nyhetsrapporteringarna och kommentarer (rusofobiska propaganda) i de tyska medierna kan vi bara säga att vi finner dem anstötliga.
Herr President, med våra små medel som enkla medborgare, kommer vi att bidra till att säkerställa att den avsedda delningen av Europa inte lyckas, och åter föra fram idéerna från Gottfried Wilhelm Leibniz. Kommentar:Lebniz var en framstående vetenskapsman med insatser främst som filosof, matematiker och historiker. Han ville uppträda förmedlande och försonande mellan olika åsikter, vilket författarna kanske har i tankarna.
Vi är övertygade om att om de stater och folk i den eurasiska kontinenten reglerar sina angelägenheter fredligt med varandra, respektfullt, i samarbete, med stöd av lagen och utan yttre inblandning, detta kommer också spridas till resten av världen. Vi ser Dig i denna mening som en allierad. För Din nuvarande, och förhoppningsvis nästa period, önskar vi Dig styrka, uthållighet, intelligens och skicklighet.
Med största respekt,
Undertecknat av 300 intellektuella, politiker, parlamentarier, militärer och av andra personer.
För fullständig lista se http://www.nrhz.de/flyer/beitrag.php?id=20163
Kommentar: Neue Rheinische Zeitung utkom första gången som dagstidning 1 juni 1848 till den 19 maj 1849. Redaktör var 30-årige Karl Marx och i redaktionen satt även Friedrich Engels.
intressant.se Ukraina, Carld Bildt, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism Kina EU, Ryssland Obama, kriminalitet,
Neue Rheinische Zeitung 22/4 Undertecknare av uppropet DN Debatt 30/4 Counterpunch 23/4 Huffington Post Nej till EU Nyhetsbanken 22/4
New York Times DN 8/4 Dagens Industri 28/3 DN Debatt 4/4 Internationella juristkommisionens rapport Rysslands röst
DN 20/3 Nyhetsbanken, Putins tal DN 23/2
DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman
Rozoff i Globalresearch Knut Lindelöf 7/2
13 svar till “Tyskar protesterar mot den officiella versionen om Ukraina”
Tyvärr tror jag att folk i allmänhet och intellektuella i synnerhet inte törs ställa sig bakom något liknande i Sverige.
I går dök det upp plakat på gatornas reklamplatser i New York där man skrev något i stilen: Putin, bort med dina smutsiga blodiga händer från Ukraina. En av kommentarerna till nyheten var: tänk om namnet Putin byttes mot exempelvis presidenten av Israel och Ukraina mot Palestina vad det skulle leda till.
En bra analys av MSM (MainStream Media)/presstitutes (vet inte vem som stiftat detta uttryck först) finns att läsa på RT, How the corporate media whitewashes Ukraine: http://rt.com/op-edge/157060-odessa-massacre-war-nazi/
Här uppger frigivna ”OSCE” observatörer (egentligen bara medlemmar av OSCE länder fast de agerade inte under OSCE paraply utan inom överenskommelsen om militära observationer där varje medlemsland får skicka sådana i andra länder som undertecknat överenskommelsen, kommer inte riktigt ihåg vad detta heter men är absolut inte OSCE vilket förtigs i MSM) att de blev beskjutna av Ukrainska reguljära styrkor:
http://rt.com/news/157108-osce-observers-shot-ukraine/
Till slut om Odesa massakern. Se bilderna och läs förklaringarna/analysen på engelska:
http://ersieesist.livejournal.com/813.html
Tror någon (naivt) att detta kommer fram i MSM?
”Sovjetunionen gjorde enastående uppoffringar i sitt avgörande bidrag till befrielsen av Europa från nazismen.”
Förvisso MEN Sovjetunionen var också genom Molotov-Rippentroppakten delansvarigt för andra världskrigets utbrott. Utan denna pakt, i vars hemliga tilläggsprotokoll såväl Polen som de baltiska staterna överenskoms delades upp mellan Tyskland och Sovjet, hade knappast Hitler vågat starta kriget. I den sovjetiska/ryska historieskrivningen börjar andra världskriget 1941 och inte 1939. Historien måste förstås i hela sitt sammanhang och inte endast i fragment.
Förvisso, men Sovjetunionen försökte länge före 1939 att få till stånd ett avtal med England och Frakrike riktat mot Tyskland, något som kanske kunde ha förhindrat krigsutbrottet. Dåvarande utrikesministern Litvinov fick träffa tjänstemän i klart underordnad ställning. England och Frankrike var inte intresserade av en pakt med Sovjetunionen. Det var ju klart från Hitlers ”Mein Kamp” och framträdanden att Sovjetunionen var huvudfienden, så de hoppades att Tyskland skulle anfall Sovjet. De fick delvis rätt….
Du glömmer väl bort Sudetenland/Münchenöverenskommelsen, britternas, fransmäns och i synnerhet polackernas roll i det. Sedan skall man inte glömma bort att Ryssland annekterade den del av Polen som Polen tog från Ryssland under inbördeskriget 1920 då Polen anföll Ryssland.
Som Anders skriver vägrade Storbritannien+Frankrike sluta ett avtal med Sovjet samtidigt som Tyskland och Japan hade ett Antikominternpakt uppenbart riktad mot Sovjet. De räknade väl med att Tyskland skulle anfalla Ryssland vilket de ansåg vara något positivt.
Till slut skall man inte glömma bort Tysk-brittiska flottavtalet http://en.wikipedia.org/wiki/Anglo-German_Naval_Agreement
Så skall man försöka förstå historien i sitt sammanhang är de ovannämnda händelserna av väldigt stor vikt att beakta.
Bertilsson
Rätt att historien måste förstås i sin helhet men dessutom krävs att denna helhet överhuvud grävs fram och redovisas av historiker vilket fn bara görs av idealister medan etablissemanget sprider grovt vilseledande uppgifter om 1900-talets historia.
Det Anders säger om Englands och Frankrikes avsikter mot Sovjet stämmer väl överens med avslöjanden om att de nämnda kumpanerna hade långt framskridna planer på ett gemensamt anfall mot Bakus oljanläggningar som var tänkt att äga rum 15 maj 1940. Dessa planer kom om intet genom Tysklands överraskande anfall mot Frankrike 10 maj.
http://orientalreview.org/2011/05/11/episode-7-britain-and-france-planned-to-assault-soviet-union-in-1940/
Det finns ingenting klandervärt i att Sovjet gjorde en pakt med fienden i det uppkommna läget dels för att vinna tid dels med förhoppningen om att tyskarna skulle komma på andra tankar av självbevarelsedrift. Det är en vidrig västpropaganda som gör det möjligt att ge Sovjetunionen någon som helst skuld.
Eftersom Hitlers maktposition helt baserades på Usas och Englands stöd(genom deras finans och företagseliters samarbete och delägande i nazityskland och direkta stöd till Hitler) kan man heller inte skuldbelägga det tyska folket.
De enda skyldiga är de som anklagar, angloamerikanernas eliter. Och det är den eliten som har makt att styra så att den helhet Bertilsson efterfrågar aldrig tillåts komma fram i den flod av böcker och filmer som produceras i ämnet och når den breda allmänheten.
Stalin såg hur britterna uppmuntrade Hitlers alla förflyttningar österut innan kriget. Efter vad jag tror mig ha förstått,framfördes vid samtal varningar till tyskarna, inte för att sovjet sympatiserade utan därför att han insåg att alltsammans var en komplott av angloamerikanerna och att tyskarna själva skulle löpa stor risk att bli anfallna västerifrån om de vore indragna i ett utnötningskrig på östfronten utan att ha garderat sig. Detta är mycket fritt uttryckt, men det var ngt i den stilen som framfördes.
Till skillnad från dem som är utspisade med dagens propaganda kunde inte Stalin tro att nazismens starka intåg i Tyskland hade varit möjligt utan stark inblandning av Wall street och London. Tyskland var ju före Hitler skuldsatt över alla rimliga gränser och hade inte råd med vare sig upprustning eller motorvägar. Det var Wall street och London som låg bakom hela händelseförloppet. Hjalmar Schacht stod Englands centralbanksschef Norman Montague nära. Allt skedde för att få till stånd det andra världskriget. Normalt sett avskyr den angloamerikanska finanseliten nationer som för befolkningens väl använder statlig penningpolitik på det sätt som var fallet i nazityskland ist för att låta privata bankirer skuldsätta staten eller folket. Men i detta fall tolererades det eftersom målet var en krigsmaskin mot Sovjet. Tysklands ( i och för sig vidrigt orättvisa)skulder betalades i verkligheten bara till en liten del.
Oliver Stones The Untold History Of The United States tar upp spelet som föregick Molotov-Ribbentroppakten
DVD boxen går att köpa och den är bra. Hittade en version med spanska undertexter på nätet
http://vimeo.com/59027585
Se från ca 12 – 15 min.
Är det bara snillen som spekulerar i denna tråd? Då får väl jag också bidraga med lite information.
Sovjet och Tysklands avtal 1939 var början till slutet för Komintern. De kommunistiska partierna tvingades att agera papegojor åt Sovjet oavsett allteftersom sanningen reviderades. Till slut så tröttnande man antagligen på att vara knähund åt stalin.
Men sagan att ge skulden på England Frankrike hålls tydligen fortfarande i liv på sina håll! De hemliga delarna av avtalet såsom handelsavtalet erkände inte Sovjet förrän 1989. Man kan ju fundera på varför det hölls hemligt om de skyldiga i verkligheten var England o Frankrike.
Åtminstone Tyska historiker menar att utan det handelsavtalet hade inte Hitler kunna föra sitt krig. England hade en stark flott för att kunna förhindra leveranser sjövägen.
Wiki har en intressant beskrivning på hur SKP fram till 1941 stödde det nazistiska Tyskland för att sedan inse vilken som var den verkliga fienden . Yvonne Hirdman tycks verkligen ha haft läget klart för sig
För den som är seriöst intresserad och har gott om tid har Yale en ordentlig dokumentsamling på nätet http://avalon.law.yale.edu/subject_menus/nazsov.asp
Нешко, Polen och Sovjet undertecknande faktiskt en fredsöverenskommelse 1921 där bl a gränsdragningen mellan länderna fastställdes. Är man överrens är det ingenting ”man tog”
När man anfaller ett annat land militärt, vilket Polen gjort, och sedan undertecknar en fredsöverenskommelse där anfallande land gör landsvinningar på det andra landets kostnad samtidigt som det pågår en mycket blodig inbördeskrig med främmande makters stora militära styrkor involverade kan man knappast påstå att man är överens i synnerhet när en sida är i kraftigt underläge.
På samma sätt var även Polen överens om att Ryssland (Sovjet) tog tillbaka de delar av landet som Polen fick enligt tidigare ”överenskommelse”. Datum för en ny ”överenskommelse” vara bara flyttat fram (slutet av andra världskriget).
HL säger ”Är det bara snillen som spekulerar i denna tråd? Då får väl jag också bidraga med lite information.”
Med den nedlåtande inledningen har man en föraning om vilken kvalitet på argumenten som följer.
Den farhågan bekräftas när källor som Wikipedia och Yale i HLs ögon visar sig vara auktoriteter för kritisk granskande historia.
HL du kanske är seriöst intresserad men har inte ännu förstått hur förljugen västvärldens offentliga historieskrivning är.
USA tjänade enorma rikedomar på att vara med och tillsammans med England avsiktligt iscensätta andra världskriget efter att ha fört Hitler och nazisterna till makten. USAs etablissemang kan inte förväntas vara objektiva beträffande USAs eliters konspirationer eftersom styrelserna för Universiteten alltid innefattar individer som går dessa eliters ärenden.
Sovjet var av England avsett att plundras och tas över, med Hitler som tillfälligt redskap avsett att självt röjas ur vägen senare.
Stalin omintetgjorde planerna genom att Tyskarna visade sig inte fullt så lättmanipulerade/ideologiskt fanatiska som England hade tänkt sig.
Eftersom nazityskland var ett verktyg för den angloamerikanska storfinansen och eftersom dessa hade full verksamhet där skulle ett annat agerande från Stalin bara ha lett till att angloeliterna hjälpte fram nazisterna om Sovjet visade sig för starka. Med mer vapenproduktion om så behövdes. Det föranledde inga svårigheter i och med att USAs dotterbolag fanns där och USA hade en omfattande kartell tillsammans med tyskland.
Dina resonemang om att Stalin hade ett val är helt orealistiska och till skillnad från dina mainstream propagandakällor insåg Stalin detta.
Komintern och andra socialister överlag har aldrig velat sätta sig in i kapitalisternas enormt utstuderade konspirerande. De har heller aldrig förstått att revolutionernas historia bakom myten om gräsrötternas ädla resning mot tyrannerna alltid funnits slugare aktörer som utnyttjar människors godtrogenhet.
Marx tex lät sig styras in i tankebanor där tsarryssland låg bakom revolutionerna i europa med penningstöd medan det i verkligheten var Englands Lord Palmerston vars underlydande David Urquhart stimulerade Marx att tro som han gjorde.
Det är väl inte underligt att Sovjet inte ville prata om att de slutit en pakt med den anställda ondskan för att försvara sig mot ondskans anställare. Förutom angloamerikanernas banker spelade även frankrikes banker en avgörande roll för naziregimens finansiering under hela kriget.
HL säger
”Åtminstone Tyska historiker menar att utan det handelsavtalet hade inte Hitler kunna föra sitt krig. ”
Det är sant att många tyskar som har ’rätt’ åsikter får publicera sig.
Samma gäller en del ryska historiker som sprider russofobiska vanföreställningar.
Jag instämmer med HEWKO beträffande det orimliga i att prata om överenskommelser under det att Ryssland hade flera hundratusen fientliga trupper av kanske 16 nationaliteter på sitt territorium.
Dessutom, för att ytterligare komplicera det stod bolshevikerna Lenin och Trotsky i skuld till storfinansen vilket de visade när de senare återbetalade på sätt som jag beskrivit i många tidigare kommentarer på denna blogg. Polens huggsexa var erbjuden dem av England och Lenin hade nog inget val.
Нешко, Som bekant hade Polen ingenting att säga till om när deras landsgränser ritades efter andra världskriget. Med din logik (och Stefans) ska vi alltså stödja de revanschistiska krafter i Polen som revidera gränserna?
När och vid vilket läge skall man dra ett streck över historien?
Peter du får väl läsa http://sv.wikipedia.org/wiki/Kommunism_i_Sverige och kritiskt granska den informationen. Sedan är det så att de dokument Yale har översatt till engelska finns i mikrofilmade original och överensstämmer med motsvarande dokument från det sovjetiska/ryska arkiven.
Konkretisera gärna vad du anser felaktigt i de dokumenten.
Har du kunskap i tyska rekommenderar jag varmt att botanisera i http://1000dok.digitale-sammlungen.de
Fram till 1938 kom Tyskland största import från USA, UK och Sydamerika. Efter 1939 var den i princip noll. Importen till Tyskland kom från de ockuperade länderna, Sovjet (och Sverige). Bla sålde Sovjet 1,600,000 tons of grains, 900,000 tons of oil, 200,000 tons of cotton, 140,000 tons of manganese, 200,000 tons of phosphates, 20,000 tons of chrome ore, 18,000 tons of rubber, 100,000 tons of soybeans, 500,000 tons of iron ores, 300,000 tons of scrap metal and pig iron och 2,000 kilograms of platinum.
Utan denna import hade inte Tyskland kunna föra sitt krig.
Det låter intressant när du skriver att angloamerikanska banker finansierade naziregimen under kriget. Berätta gärna mer om varifrån du har den informationen.
Du måste bestämma dig någon gång. Antingen skall du vara konsekvent och godkänna samtliga ”överenskommelser” eller inga. Eller kan du självklart agera som USA/EU/NATO/MSM där man kan samtidigt hävda två (egentligen oändligt antal) motstridiga saker och trots det påstå att man är konsekvent och har moral och (internationell) rätt på sin sida.
Och till slut: Polens agerande i samband med ”Sudetlandet” historiskt strax före pakten mellan Tyskland och Sovjet har tillintetgjort den tidigare ”överenskommelsen” med Sovjet om gränsdragningen.
Bara en sak till: Historiskt är 20 år otroligt kort tid för att man skulle kunna hävda att någon ”överenskommelse” har blivit allmänt accepterat dvs. att även oförrätter skulle vara så gamla och situationen så etablerad att varje försök till en ny ”överenskommelse” skulle betraktas som aggression.
Ett exempel är EUs (med Sverige i spetsen) accepterade och stödda baltstaternas förtryck av rysk/slavisk minoritet.
HL
Jag skrev ett innehållsrikt svar som tycks ha försvunnit och orkar inte skriva om det i sin ursprungliga form. Så om det var ett sabotage så lyckades det.
Beträffande din kommentar
Ge mig inte studieuppgifter utan att förklara varför.
Gäller det handel mellan Sovjet och nazityskland så slår du in öppna dörrar. Min kommentar om Yale och Wikipedia syftade på att där bara förekommer sånt som passar in i västeliternas propaganda. Och däri ingår förstås även sanna uppgifter.
Jag borde ha förklarat det tydligare.
Det är bristen på redovisning av Us/Uks totala skuld till hela krigsskeendet och krigsorsakande avsiktliga ekonomikrisskeenden under 1900-talet jag kritiserar hos såna källor.
Sverige exporterade järnmalm till nazityskland och motiveringen brukar väl vara att annars hade vi blivit ockuperade.
Varför duger inte ett liknande resonemang för att försvara Stalins agerande?
Dessutom var ju Sveriges inblandning i själva verket djupare vilket är en känslig och nedtystad problematik bakom all uppmärksamhet angående Raul Wallenberg.
Vi svassade lika mycket för Us/Uk vid den kritiska perioden på 1930-talet som våra pinsamma företrädare gör nu.
Ivar Kruger kan i efterskott sägas vara den som räddar ansiktet på Sverige och därför givetvis måste svartmålas.
Han använde angloamerikanernas egen girighet emot dem för att försöka rädda europa från deras fascistövertagande genom gynnsamma låneräntor.
Det finns mycket ryktesspridning bakom men det är inget tvivel om att de som starkt önskade få bort Kruger var Us/Uks eliter
Om detta med angloamerikanskt stöd till naziregimen.
Det handlar om att iscensätta krig och skuldsätta båda sidors regeringar så att vanligt folk får slita ihop parasiternas räntor.
Räntor på penninglån som skapats ur tomma intet.
Finanseliten är mellanhänder för och medlemmar av den rika minoriteten som tjänar på systemet.
Genom kriget går det lätt att motivera nya utgifter. På båda sidor.
Så när företagen och bankerna bildar karteller – internationella karteller har de säkra vinster. De kontrollerar priser och räntenivåer, och folken betalar.
Oavsett vem som skjuter ner vems flygplan blir det vinst så länge den dominerande sidan inte riskerar att förlora.
Ju längre man kan dra ut på kriget desto bättre. Usas agerande i stilla havet med helt onödiga anfall mot en serie öar illustrerar detta.
Deras landstigning i europa berodde bara på Rysslands avancemang och analogt för atombomber mot Japan.
Annars hade de gärna hållit på hur länge som helst.
Deras omfattande vapenleveranser till Sovjet genom Lend-lease kan ses som ett sätt att finavstämma jämvikten gentemot nazityskland, så att tyskar och ryssar skulle dödas i största möjliga omfattning och skuldsättningen ökade.
Givetvis förekom det att folk drog åt olika håll. Fdr var kanske inte medveten om den enormt cyniska aspekten även om det finns en hel del misstro även mot honom.
Om man godtar logiken i den analysen blir det mindre förvånande att Usa hade företagskarteller med nazityskland och att Usa hade dotterbolag där och alltså även deltog i krigsproduktionen. De tog över ansenliga delar av företag där genom sitt enorma övertag under mellankrigstiden.
Charles Higham skrev ’Trading with the enemy’ baserad på privat brevväxling som eliterna gärna hade velat förstöra och baserad på arkivforskning genom gängse FOIA rekvisitioner. Higham nämner tex att ITTs dotterbolag deltog beträffande produktionen av Focke Wulf 190.
Du efterfrågar info om angloamerikanska bankers stöd till nazisterna.
Fram till 1938 var det inte någon stor hemlighet. Hitler fick med entusiasm lån av england och usa 1934. Och investeringsklimatet var nog strålande. Hjalmar Schacht var elev och beundrare av englands centralbankschef. När Hitler inte följde den av Us/Uk uttänkta planen att ockupera Slovakien blev det en brytning offentligt. Men Allen Dulles som varit spindeln i nätet med att bygga upp finansnätverken till stöd för naziregimen fortsatte hela kriget med Schweiz som bas.
Detta vittnar bl a underrättelseagenter om i John Loftus, the secret war against the jews.
William Engdahl ’Gods of money’, samt ’Hundred years of war’ ger nyttig info.
Anthony Suttons ’Wall street and the rise of Hitler’
är baserad på arkivforskning. Några få fel har pekats ut där men helhetsbilden är fullt tillförlitlig. Och felen har han rättat till i senare muntliga framträdanden. Det gällde tex andelen konstgjord flygbensin som naziregimen producerade mha patent som utväxlats mellan IG Farben och Standard Oil.
Alla gör fel men just Sutton har tagit fram mycket som oroar eliterna och det finns naturligtvis de som vill förminska honom.
Sutton nämner som exempel på konsekvenserna av de transatlantiska kartellerna att Usa avstod att producera för sin krigföring viktiga material i de fall när kartellens överenskomna kvoter överskreds.