Nu får vi läsa om utspel efter utspel, börsen går antingen ner eller upp, men mest ner. USA har fått låna ytterligare tusentals miljarder dollar – för att kunna betala räntan på sina lån, samtidigt så har man köpt sex nya tryckpressar för att kunna trycka nya dollarsedlar, för att betala gamla lån.
Skulle världen gå till doktorn och fråga vad världen lider av så är beskedet klart och tydligt. Det är som på bilden, det är den bistra sanningen. Idag är det upplopp och kravaller i England, i Israel så tältar de fattigaste medborgarna på torg i Jerusalem och Tel Aviv, och tidningarna är fulla av annonser där olika organisationer vill att folk ska skänka pengar till landets fattiga barn.
I Grekland har vi haft jättedemonstrationer, och fler lär komma. Nu flaggas det dessutom för att Frankrike har ekonomiska problem, känt sedan tidigare är att Spanien, Italien, Portugal och Irland befinner sig på konkursens rand, men våra egna politiker på högerkanten låtsas som det regnar. Igår skrev en centerpartistisk kvinna som vill bli partiledare att hon tyckte att valfrihet är det finaste ordet i svenska språket, men valfrihet har bara mångmiljonärer, inga andra. Det glömde hon att berätta, hon berättade inte heller att vår egen regering satsar stenhårt på att skapa fler mångmiljonärer och att pengarna ska tas från dem som inte har så många, som pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Skulle man räkna de arbetslösa så skulle man snabbt finna att dessa blir fler och fler för varje dag som vår regering sitter kvar vid sina taburetter. Kurvan går stadigt uppåt så nu är Sverige rikt på arbetslösa, alltid något kanske man kan säga.
Om man spekulerar i vad som kommer att bli tuvan som stjälper lasset så tror jag att det kan bli antingen USA eller Grekland. Barack Obama är antagligen USA:s svagaste president genom alla tider, han har inte mandat ens att gå på toaletten utan att fråga republikanerna och alla lobbyorganisationer om lov. Sedan kan man visserligen peka med hela handen mot de multimiljardärer som faktiskt styr landet ovanför Obamas huvud. (texten fortsätter under annonsen)
USA befinner sig i en omöjlig situation, landet måste låna för att kunna betala räntorna, landet trycker dessutom nya pengar vilket leder till en ökad inflation. Grekland och ett antal andra länder i EU befinner sig i samma läge, de skulle behöva lämna Eurosamarbetet och sätta igång sina egna sedelpressar. I Spanien är det standard att de anställda har en offentlig lön som kommer via banken, och en svart del som de får i ett kuvert.
Vi i Sverige drabbas givetvis av detta på många olika sätt. Idag är vi en av EU:s största nettobetalare, det är vi trots att alla politiker i Riksdagen vet hur det fungerar i många andra EU-länder. Det vi egentligen borde göra nu är att utträda ur EU och istället fördjupa samarbetet med Norge, och även Island om de ännu inte gått med i unionen. Annars så kommer vi att bli indragna med hull och hår i den kommande depressionen.
it Andra om: Depression, Politik, Nyliberalism, Högerregeringen, USA, EU, Ekonomi, Politik, Demokrati dn svd e24 svt
34 svar till “Stor risk för en ny Depression”
Underbar bild.
Är det inte snarare tvärtom? Att det är för mycket makt hos våra politiker istället för hos oss individer. Orsaken till krisen är ju ett politiskt problem.
Kunde vi istället flytta den ekonomiska makten tillbaka till oss individer, ta tillbaka den ekonomiska makten från politikerna, skulle den här typen av kriser inte inträffa!
Nej.
Individer kan inte beskatta finansspekulationer, själva göra upp med korruption och arbetslöshet, det är det vi har politiker till.
Tanken att pengar på fickan är enda makt man behöver är ett skrattretande koncept.
Precis som en fri marknad är skrattretande. Kan aldrig existera en oreglerad marknad i verkligheten, marknaden regleras benhårt av saker som gravitation, algtillväxtens hastighet, antal soltimmar och så oerhört mycket mer olika regler som begränsar den fria marknaden. Så fri marknad kan inte existera, den väsentliga skillnaden mellen naturens reglering och politisk reglering är att vår reglering kan kontrolleras demokratiskt. För det är marknadens ofrihet som skapar kriser, accepterar man den tesen så accepterar man att gravitationen i sig utgör en såpass kraftig reglering att det i dess närvaro aldrig uppnås stabilitet.
Sen är det skrattretande att tala om fri marknad av en annan orsak. En starkt avreglerad marknad uppträder närmast mekaniskt där alla inblandade får sin hand tvingad. Det finns inte någon frihet i ett mekaniskt system.
Men det är ju politikerna som har ”spekulerat” fram den här krisen och det är ju politikerna som är korrumperade!
Det är politikerna som är problemet.
Ja problemet är att finans marknaden har köpt upp våra politiker och alla nu sjunger nyliberalernas visa.
Javisst. Helt klart är det ett politisk och ett systematiskt fel. Det politiska felet fastlades av bland andra Carl Bildt under devisen, den enda vägens politik. Det andra är politiker som för att bli omvalda trycker pengar emot skuld för att på så vis kunna hålla nere inflation OCH arbetslöshet samtidigt, något som bara är möjligt under en kortare tid för de flesta utom USA, det är egentligen inte möjligt under en kortare tid heller, man kan däremot skjuta upp inflationen eller arbetslösheten en tid. Men en dag så får man betala.
Det är ett systematiskt fel där man låter bankerna skapa pengar. Vilket leder till en extra kreditexpansion av ekonomins totala storlek, det blir extra extremt när bankerna sedan kan passa iväg lånen som en het potatis, ingen sammankoppling mellan att ge ut dåliga lån och ansvaret för dem. Under en tid fungerar detta ypperligt, tillväxtsiffrorna ser bra ut, men att de är luft märker man först när det skall betalas.
Det finns givetvis fler fel inom finansmarknaden, de ”oberoende” riksbankerna och deras riksbanksoligarki över världen är också något man skall ta sig en titt på.
Ser du inga som helst fördelar med kapitalism?
Inte några som inte skulle kunna finnas i ett socialistiskt samhälle. Dessutom tror jag inte att ett sådant skulle vara kemiskt befriat från privat företagsamhet, eller för att använda din egen vokabulär, kapitalism. Jag inbillar mig att blandekonomi föredras av de flesta, att avrusta samhället som högern gör är destruktivt.
Professor David Harvey förklarar den kapitalistiska krisens natur utmärkt pedagogiskt i det här videoklippet: http://xxxx (sprid gärna!)
Den stora faran för USA (och världsekonomin) är inte inflation, utan deflation.
Att trycka pengar skapar inte inflation i sig, och särskilt inte i den likviditetsfälla som USA i nuläget befinner sig i. Pengarna går främst åt till att betala av skulder.
De privata skulderna är ett av USA:s egentliga problem, de privata skulderna. Statsskulden uppgår till runt 100% av BNP, men de privata skulderna till runt 270%.
Båda kan inte minska samtidigt utan en rejäl exportboom, vilket inte kommer att hända på grund av ett annat egentligt problem för USA:s ekonomi, handelsunderskottet.
Det är rätt intressant att man talar om ett ”handelsunderskott” i en kapitalistisk ekonomi. Hade det funkat som nyliberalerna menar att det gör, skulle den osynliga handen automatiskt justerat alla underskott och överskott och allt skulle alltid vara i balans. Nu pratar man om ett importöverskott som om det vore ett problem. Som alltid är de kapitalistiska principerna heliga – till de orsakar en ohållbar ekonomisk situation – då lägger man sig på rygg likt feta sköldpaddor och skriker efter stöd och givetvis är det folket som får pröjsa.
Well, yeah. Och om marknaden fungerade perfekt skulle pengar inte behövas.
Importöverskottet finns likväl, och är ett problem eftersom den hänger ihop med statens budgetunderskott och det privata sparandet. Ett land som nettoimporterar måste antingen kompensera genom budgetunderskott eller mer privat skuldsättning/investeringar. Amerikanska staten försöker undvika det ena och den amerikanska privata sektorn det andra.
Har du ö.h.t läst Adam Smith? Förstår du konceptet med den osynliga handen?
Är du medveten om att inga liberaler påstår att ”om staten inte lägger sig i så kommer ingenting någonsin gå fel”? Konsumerar en nation mer än den producerar så uppstår ett underskott, det är naturligt, och som det skall vara.
Vidare hittar du knappast några ”nyliberaler” som försvarar USAs policy att trycka dollars så sedelpressarna ryker, men dock gott om kaynesianer som gör detsamma. Detsamma går för stöd till företag och nationer som inte kan sköta sin ekonomi.
Reaktion är en mycket dålig mekanism för att skapa trygghet.
Om du läst Adam Smith så skulle du se att han när han blev lite äldre och visare inte längre trodde på de osynliga handen i samma grad som tidigare. Han ansåg att det krävs ett antal förutsättningar för att det skall fungera som tänkt, bla får ett företag inte bli för stort (tex så att det kan dumpa marknader och knäcka konkurrenter som sedan köps ut/upp).
Hursom, både Marx och Smith levde i en tid då man TRODDE att exponentiell tillväxt på en ändlig värld var möjlig (ja vet, det finns människor än i dag som tror så…), nu VET man att så inte är fallet! Så länge företag inte till fullo betalar för alla externaliteter (tex utbildad arbetskraft, arbetsskadade, förgiftade sjöar och hav, utrotade arter, klimatförändringar som främst drabbar 3e världen) så måste det övriga samhället göra det, därför kan vi inte ha annat än en blandekonomi med starka regleringar.
Steve Keen mfl har dessutom visat att de tillgångs- och efterfrågemodeller som de nyliberala lärorna baseras på inte gäller när man studerar hur verkliga människor agerar på verkliga marknader, inte på individnivå, ej heller på en hel marknad och absolut inte på makro-/nationalekonomisk nivå.
Detta får mig att se dessa idéer mer som religiösa troföreställningar än nån slags vetenskap.
En ekonom sa en gång till mig att ekonomin som vetenskap idag är ett enormt bygge av ad hoc teorier. Där avvikelser från ens grundteori alltid bortförklaras och grundteorin kompletteras på och man bygger ett större och större korthus av ad hoc teorier. Det är inte vetenskap längre, det har passerat in i pseudovetenskapens mörker sedan länge.
frågan är var vi skulle vara nånstans utan ett uns av kapitalism, det är ju ändå pengar som driver människan att jobba, att uppfinna, att ljuga sig till en plats i riksdagen osv
Vad tror du drivit människor att ta fram internet, wikipedia, all open source? Vi behöver pengar för att kunna köpa bröd – that’s it. Det som driver en majoritet av oss (och det visar också forskningen) är gemenskap, en högre mening, möjligheten att excellera (dvs bli bra på nåt), uppskattning från omgivningen, möjligheten att göra någon annan glad – det gemensamma för många av dessa är att de stärker det sociala kittet i gruppen/samhället. Att vi i grunden (dvs genetiskt) är flockdjur där man tar hand om varandra i flocken har väl inte gått någon förbi. Empati och altruism är därför bland de starkaste av våra drivkrafter. Empati har vi alla medfött bortsett från dem som har ett allvarligt handikapp och saknar detta, dessa brukar diagnosticeras psykopater (som innebär avsaknad av just empati). Att bygga en idéologi som byger på människors råa egoism kan därför bara göras av någon som har detta handikapp.
Ja, blandekonomi måste vara det bästa. Men de sista 25 åren har det knappast varit någon blandning. Råkapitalism har det varit. Nu måste bankerna tvingas underkasta sig regleringar (som infördes efter börskraschen 1929 och som avskaffades på 80 – talet) annars fortsätter resan ner i det svarta, bottenlösa hålet.
Intressanta tankar. Ännu intressantare är dock att du på denna sida har annonser från ett företag som har ”gratis SMS-lån”.
”Låna 1000 kronor helt gratis”. Kan det vara lösningen på krisen månne?
Vilka är de super-individer i staten som du föreslår ska planera produktionen om produktionsfaktorerna ägs av staten? I ett kapitalistiskt system måste producenterna, för att överleva, dels anpassa behoven men också producera optimalt ekonomiskt. En stat klarar inte att göra detta lika effektivt som aktörerna i ett kapitalistiskt system såvida inte staten blockerar extern konkurrens med t.ex tullar/blockader, vilket givetvis drabbar individen/slutkonsumenten med antingen högre priser eller sämre produkter/tjänster. Nej, statens främsta uppgift bör inte vara att sköta produktionsmedlen utan istället att främja fri konkurrens i ett kapitalistiskt system. Där belönas de som ger bäst service/produkter eftersom det är dessa som betalas för av folket. Kapital (i fri konkurrens) är ett mått på hur bra service/produkter man ger.
Problemen nu består i konsumtion utöver tillgångarna; krediter. Inte kapitalism.
Men nu bygger ju dagens kapitalistiska system på konsumtion och spekulation. Schysst försök dock.
Word!
Problemet är bara att kapitalismen sedan mer än 30 år tillbaka är så starkt präglad av Milton Friedmans idéer. Avregleringen av exempelvis kreditmarknaden har gjort att leva över sina tillgångar nästan blivit det normala.
Well, ”kapitalism” verkar så strålande i teorin men det fungerar ju inte så i verkligheten, Maitas.
Vidare sätter du upp en falsk dikotomi, både eftersom ingen anfört staten som alternativ ägare av produktionsmedlen och eftersom det finns fler modeller.
Problemen består dock mycket riktigt i konsumtion över tillgångarna, men det beror i sin tur på att den amerikanska medelklassen inte haft några löneökningar på över 30 år, vilket kombinerat med att kreditmarknaderna avreglerats (främst genom att avskaffa reglering som infördes under Depressionen på 30-talet) gjort att skuldsättningen ökat dramatiskt.
Det är alltså följderna av en sorts kapitalism, men inte den rosenögda varianten.
Precis som någon ovan skrev så har Jinge inte hävdat att planekonomi är modellen att ersätta dagens variant av kapitalism.
Jag tror att vi är många som vill se småföretag som drivs av kreativa individer som hela tiden finner nicher att fylla. När företag blir lite större så finns både kooperativa, demokratiska eller rena kapitalistiska alternativ att finna men det visar sig att företag som Mondragon (ett kooperativ) fungerar väldigt bra. Då omsorgen om anställda är mkt större (dvs de tar hand om sina externaliteter) borde vi skattemässigt premiera dessa initiativ – här är vi inte ännu och mkt återstår! När företag blir globala och kan sänka hela länder så är de dock inte längre sunda för samhället och behöver ordentligt stark styrning från våra demokratiska institutioner (oavsett om de är arbetarägda, privatägda eller demokratiskt ägda).
Västvärlden behöver en ekonomisk åtstramning och det med det snaraste!. Kalla det depression eller recession, kvitta vilket. Vår, din och min, konsumtion är alldeles för omfattande för att världen i stort skall klara av detta i ett längre perspektiv. Med längre menas i detta sammanhang ett par 10-tal år.
En bra lösning i detta läge är att solidariskt samverka och fördela den minskade konsumtionen. Det är i detta nu en verklig social demokrati behövs. Om det inte fungerar är framtiden troligen mörk med uppror, som i London, eller generalstrejker som i Aten, med allt fler protesterande och hungrande skaror som kommer att få 30-talets fasor att återuppstå.
Västvärlden behöver ett jubileum i dess ursprungliga betydelse, att alla skulder avskrivs, se t.ex. antropologen David Graebers artikel/bok Debt, the first 5000 years, http://xxxxxx
Aldrig mera någon ”normaltid” mellan (de påstådda) kriserna! Man är gammal nog att minnas en annan tid då den mesta tiden var vanlig tid & det ibland, någon gång, blev det en kris som tvingade fram sparsamheten. Om ingen kris finns till hands kanske den uppfinns? Lite som när vår tids ”kanonbåts-imperialism” (vilket uttryck) börjar ha svårt att hitta på fräscha manus & det börjar låta ansträngt…
De senaste kriserna är orsakade av ett systemfel medans många tidigare varit orsakade av tex missväxt, strypt oljetillgång etc. Systemfelet är att ett kreditbaserat penningsystem i sin själva konstruktion är instabilt och leder till tillgångsbubblor som avlöses av skuldkrash. I uppgången tjänar man på att låna alltmer och investera i Ponzi-bedrägeriet, ekonomin flödar då av färska krediter (som skapas när någon tar ett lån). När bedrägeriet sedan når vägs ände (dvs när skuldtaket nåtts, då andelen av lönen/BNP blir för hög) då blir lånen för de som sist steg in i bedrägeriet större än tillgångarnas värde och många konkursar och de som inte gör det slutar investera och i stället börjar amortera. Detta leder till att penningmängden krymper och samhällskonomin likaså (som en följd därav). Detta är ett matematiskt samband som man inte kommer i från. Läs gärna Steve Keen, världens kanske främste expert på skuldbaserade globala kriser, i ämnet.
Vid varje s.k börskrasch så förekommer en omfördelning av kapitalet. Det har inneburit VISSA har ”tillskansat sig” än större rikedomar, och antalet miljardärer blir bara rikare och rikare för varje gång marknaden kraschar.
Samtidigt ökar fattigdomen – och spänningarna i samhället…
Den som med informationsövertag gör ur bubblorna i tid vinner. Likaså de som skapar krediterna som de kammar hem ränta på.