Sofia Nerbrand och hennes sensuella smaklökar


Idag på morgonkvisten satt jag och åt frukost och började som vanligt med Svenska Dagbladets ledarsida.


Där fanns en kolumn
skriven av Sofia Nerbrand, ni vet hon som satt på X2000 och susade förbi ett antal små röda hus med vita knutar, fylld av harm eftersom hon ansåg att det var hon som försörjde alla slöfockarna i dessa hus. Det var ett intellektuellt magplask vars svallvågor fortfarande sprider sig likt tsunamis. Så idag så skriver hon en artikel med den inspirerande titeln ”Sverige behöver en matrevolution” och jag fängslades av hennes nästan erotiska skildring av sina erfarenheter från Frankrike och USA.

Sofia i SvD: ”Lavendelhonung, opastöriserade ostar, korvar stoppade med rent kött. Detta och mycket annat inhandlades och avnjöts under sommarvistelsen i Frankrike…

…Hör och häpna, en av de bästa livsmedelskedjorna i världen heter Whole Foods och har sina rötter i den amerikanska södern. Whole Foods säljer högkvalitativa ekologiska varor utan tillsatser över hela Nordamerika. Något dyrare än andra matbutiker, men så hittar man också god och varierad kost. I butiken lagas också bra mat som man kan ta med eller äta där. Grönsaker och frukt ligger prydligt sorterade i färggranna pyramider och personalen är välutbildad och kan svara på frågor om mat och dryck. Själv fastnade jag för en ginger ale brygd på riktig ingefära enligt gammal metod på ett litet bryggeri i Kalifornien.”

Det riktigt vattnades i munnen och jag tyckte att mina två fullkornsbröd med en mellanstark och mellanlagrad ost gott kunde bytas ut mot något mer exotiskt. Varför inte någon sorts hembakad surlimpa med pålägg av italiensk korv, gärna en med vitlök. Jag var nästan på väg att omvärdera Sofia, jag tänkte att en sådan beskrivning bara inte kan vara skriven av någon som är alltigenom korkad. Men min fortsatta läsning gjorde klart för mig att mitt antagande var alltför snabbt påkommet.

Fortsättningen kom plötsligen inte alls att handla om mat utan hur förskräckligt Sverige är i Sofias ögon. Hon försökte nämligen övertala ägaren till den amerikanska butikskedjan att starta verksamhet även i Sverige.

Sofia i SvD: ”Jag bad honom att åtminstone undersöka förutsättningarna att komma till Sverige. I de stora städerna torde det finnas ett sug efter riktigt bra och trevliga affärer, sade jag och såg för mitt inre närbutikens vissna krav-sallad och trista brödhylla därhemma. ((Sofia bor centralt i Stockholm och har minst tre saluhallar inom mindre än en kilometers promenad))

Sofia Nerbrand

Han såg genuint intresserad ut tills jag berättade att vi har kollektivavtal och en hög anslutning till fackföreningar.

Då kommer vi inte, svarade han kort. Jag vill att mina medarbetare ska uppskatta Whole Foods vision och dela våra värderingar. Vi betalar mer i lön än andra och jag vill inte bygga in ett vi och dom redan från början. Det blir bara problem…

…Jag valde dock att inte berätta om hur facket blockerar salladsbarer i Sverige”, berättar Sofia.

Hennes avslutning av pekoralet är helt enkelt magnifik. Hon väljer att beskriva sig själv som en svenska utan särintressen, trots att artikeln är ett av de mest fullständiga bevis på just särintressen jag någonsin sett.

Sofia i SvD: ”Men vi konsumenter utan starkt organiserat särintresse suktar efter fler entreprenörer, mindre kommunal byråkrati, en friare arbetsmarknad – och godare och vackrare mat i vardagen.”

Tack för den Sofia, det här är en måste läsa!

Sofia Nerbrand idag AB, tangerar ämnet Jag om hennes X2000-artikel Läs Lennart Frantzells bloggning om Whole Foods Market! t

Andra om: , , , , , , , , , ,

[tags]Sofia Nerbrand, Pekoral, Humor, Intellektuell Kökkenmödding, Särintressen, Neokonsvervativa, Politik, Svenska Dagbladet, Mediekritik, Mat, Gastronomi[/tags]


16 svar till “Sofia Nerbrand och hennes sensuella smaklökar”

  1. Annars finns det faktiskt en massa människor som åker till sverige just för att äta.
    Detta kanske verkar avlägset för vissa människor, men då tänker jag bara på hur en forskare som hade undersökt olika länders kulturer och hittat två saker som särskiljer svenskar från andra länder.
    Dels så säger vi till när vi ska gå på toaletten även om ingen är intresserad eller rörd av händelsen, dels så är vi världsbäst på att snacka skit om vårt egna land. :)
    Jag är nöjd med maten i min butik. Jag kan köpa min bananketchup och rabarberkolamarmelad utan att nån höjer ett ögonbryn.
    Det är ju nästan som man får ångest när man har 80 olika olivoljesorter och 25 olika sorters senap att välja på.

  2. Undrar vad som händer om man byter ut vissa ord i ägarens önskan om de som ska arbeta för honom.

    ”Jag vill att mina medarbetare ska uppskatta Whole Foods vision och dela våra värderingar.”

    kan också bli:

    Jag vill att mina anhängare ska uppskatta mina åsikter och dela mina värderingar.

    Jag tror nog att det är omskrivningen som stämmer bäst in på det han egentligen menar.

  3. Vi fattigpensionärer lär ju få kalvstek i himlen, alltså på längre sikt, så inte missunnar jag Sofia hennes ”särintresse” att framlocka smaklökarna hos en minoritet av svenskarna, de med välfylld plånbok.
    För övrig så köpte jag häromdagen getost till mycket reducerat pris och har nu bakat surbröd och kokat
    rödbetor att lägga ostmassan(en blandning av färskost och getost)över.
    Fattigpensionärerna kan också, fastän exesserna kommer med alltför långa intervall, kan det tyckas
    Någon ”nersprutning” av champange som delar kungahusets nyrika vänner lär ägna sig åt blir det aldrig tal om.

    Är det någon mer än jag som inte är avundsjuk?

  4. Det är en tämligen udda inställning den damen har. Att skriva om ”vi konsumenter utan starkt organiserat särintresse” visar på ett förakt för läsaren, ett förakt som också kommer i dagen i den artikel som Jinge citerar om tågresan. Det hon då menade var att alla små röda stugor som tåget susade förbi beboddes av ”bidragsfuskare, förtidspensionärer och andra slöfockar”, några som hon minsann inte ville försörja.

    Skriver man också att man inte har något ”starkt organiserat särintresse” så uppvisar man en så fantastisk brist på självinsikt att man faktiskt drar löje över sig. Att inte ledarredaktionen editerar sådant är märkligt, de måste ju inse att deras medarbetare sågar ner den piedestal hon klättrat upp på.

    Men antagligen njuter de själva av hennes taskiga självbild.

    Kul också att hon bor inom gångavstånd till tre saluhallar. :-)

  5. Läslockare: Jag såg för mitt inre närbutikens vissna krav-sallad och trista brödhylla därhemma.

    Lavendelhonung, opastöriserade ostar, korvar stoppade med rent kött. Detta och mycket annat inhandlades och avnjöts under sommarvistelsen i Frankrike. Det är en fröjd att gå i den lokala småbutiken, ….. (Man får inte citera en hel text / Jinge)

    Sofia Nerbrandt förklarar inte på vilket sätt kollektivavtal och hög andel fackanslutna står ivägen för Whole Foods, men inte för Vivo och Hemköp? I artikeln citeras ju dock ägaren som frankt förklarar att deras anställda skall dela företagets värderingar. Och företaget gillar alltså inte facket. Punkt slut. Att detta skulle innebära att vi får mer vissen mat i Sverige än i USA är ju rena nyset. Vad jag förstår ligger Sverige dessutom hyggligt väl framme när det gäller kalitétsproducerat livsmedel. En jämförelse med USA vad det gäller ANDELEN kvalitétsmat kontra junk skulle sannolikt inte vara så smickrande för arbetarparadiset i väster.

  6. Läste också hennes text. På slutet får hon också in: ”friare arbetsmarknad”. Herregud!

  7. ”Jag vill att mina medarbetare ska uppskatta Whole Foods vision och dela våra värderingar. Vi betalar mer i lön än andra och jag vill inte bygga in ett vi och dom redan från början. Det blir bara problem…”

    Finns det något exempel på ett än mer flagrant självbedrägeri?

    Sofia Nerbrand är verkligen bra på att spela en ”harmlös svenska med en kärlek till mat”. Men va faan, hon kanske har rätt? Fackförbund är bara klumpiga organ. Utan dem så skulle det vara sååååå mycket bättre: http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20080806-3

    Sí, habla sueco.

  8. Det kommer att öppna en utländsk matbutik där jag bor snart. Jag ser det som en enorm försämring. Det är lågpris som gäller och sämre kvalite. Den affärskedjan anstränger sig inte ens för att hålla butikerna snygga.

    Men deras medarbetare måste ha ett band om pannan som visar att de har mens så att de kan få gå på toa. Och i Tyskland har man avlyssnat sina medarbetares telefonsamtal och kartlagt hela deras liv.

    Om jag vill handla anständigt i fortsättningen måste jag köpa bil eller ta taxi till gamla hederliga Coop.

  9. #8 Rawia Morra – Antar att du menar Lidl? Jag har typ handlat där en gång och aldrig mer (det var förövrigt inte för egen del).
    Det är förövrigt ett kommanditbolag och inte ett aktiebolag – det går inte i princip inte att få någon insyn i det företaget.
    Jag kan inte förstå varför folk handlar där även om det är billigt – saknar folk smaklökar eller? I regel får man ju aldrig mer än vad man betalar för.

  10. Marcus R,

    Ja, det är de jag menar. Länge har vi varit utlämnade till en mycket misskött Vivo och en liten utländskaffär som inte kan konkurrera med stora VI. Och jag vill äta svensk mat.

    Istället för en svensk mataffär får vi nu en som är värre än VI. Det blir att välja mellan pest och kolera.

    Coop och Maxi ligger så till att en bil är ett måste om man inte vill tillbringa sina dagar på väg till och från.

    Jag fattar inte att det kunde bli så här. För tjugo år sen spelade knappt någon roll var man handlade.

    Jag har ätit av deras produkter när jag var gäst hos några vänner. Mjölken gick ju inte ens att dricka och köttet var inte mycket bättre. :-( Och jag vill inte handla hos ett företag som behandlar sina anställda så. Förstår inte ens att de kan få ha verksamhet i Sverige. Om trenden fortsätter kommer vi att ha väldigt lite att välja mellan.

  11. #12 Rawia Morra – Där var en ekonomiprofessor som för några år sedan skrev om fenomenet med ”billig” mat och annat billigt skräp. Han varnade för risken att vi sänker vår standard (inkl. löner etc) genom att handla mer och mer på billiga kedjor som Lidl.

  12. Ja det är allt synd om övre medelklassen, vilka problem hafva de icke med de satans fackföreningarna!

    GM sände en av sina bästa union busters, eller sina, de anlitar en firma som specialiserat sig på union busting (pengarna tilbaka-garanti om de inte lyckas!) till SAAB i Trollhättan inför första Rüsselsheimrundan. Han fick åka hem igen med oförrättat ärende och betal tillbaka de 50000 dollar han kostade. Det visar på lite av styrkan i avtal som inte får omförhandlas lokalt vad gäller lönerna.

    Nedbrand bevisar ju tydligt att även idioter kan ha bra smak vad gäller mat=)