Dagens Nyheter återger idag en aktuell intervju med president Obama i den Londonbaserade arabiskspråkiga tidningen Londonbaserade tidningen Asharq al-Awsat. Obama säger ”Islamiska staten (IS) är i förlängningen ett resultat av den USA-ledda invasionen av Irak. Islamiska staten (IS) är i förlängningen ett resultat av den USA-ledda invasionen av Irak. Han är mycket kritisk mot USA:s tidigare Mellanösternpolitik. I själva verket var det åren av instabilitet som följde efter den amerikanska invasionen som stärkte al-Qaida i Irak, som senare förvandlades till IS, och som därefter etablerade sin bas i Syrien. Han är mycket kritisk mot USA:s tidigare Mellanösternpolitik”
Kommentar: Jag har på denna blogg alltsedan jag tog över den juli 2012 också hävdat att det stora uppsvinget för al-Qaida och senare al-Nusra och IS är ett resultat av USA:s Mellanöstern-politik, och anfört en hel del fakta som stöd för den bedömningen.
Men han nämner INTE:
– att insatserna inte bara i Irak utan också i Libyen och Syrien går tillbaka till USA-regeringens planer vid millenniumskiftet, vilket presenterades av förre NATO-chefen och presidentkandidaten Wesley Clark 2007, och tidigare av Hersh (se nedan).
– att USA under hans presidentskap ligger bakom den av NATO genomförda förstörelsen av Libyen, långt utöver ett FN-mandat;
– att USA under hans presidentskap inlett en intervention via ombud i Syrien (beskrivet i många blogginlägg här med många fakta och med några fakta längst ned i artikeln) och att han planerade ett stort militärt angrepp på Syrien hösten 2013 efter en gasattack som av allt att döma inte utförts av den syriska regeringen;
– att USA återvänt till Irak för att stärka sitt inflytande där;
– att USA bedriver en påtagligt svagt bombkrig mot IS (Se längs ned)
– att USA medvetet avstår från möjlighet till kraftfullare åtgärder mot terrorismen i Mellanöstern.
– att han väsentligen fortsätter USA:s Mellanösternpolitik, med litet andra metoder och medel
Vi har tidigare några gånger med olika fakta och uppgifter även från etablerade och ”respekterade” massmedia framhållit att USA och dess allierade militärt och ekonomiskt stödjer terroristorganisationer som al-Qaida, al-Nusra och IS i Mellanöstern, medan USA i sin vokabulär tar avstånd från dem. USA bedriver till och med ett bombkrig mot IS (svagt och halvhjärtat och med många civila offer – se nedan). Den 7 maj kom blogginlägget ”USA & Co beväpnar framgångsrika al-Qaida & Co – medan Väst blundar.” Denna gång återger jag en av mig översatt och något förkortat artikel på Globalresearch av Tony Cartalucci, en Bangkok-baserad geopolitisk analytiker som främst skriver online i “New Eastern Outlook”.
Artikeln.
USA:s kända politiska tankesmedja Brookings Institution bekräftar att US-Saudis ”moderata” och Turkiet-Qatars hela tiden ”islamister” har samordnat sin verksamhet i strid mot all propaganda.
Kriget i Syrien fortsätter att dra ut på tiden, med en ny och förnyad kraft av en opposition som länge beskrivits som svag och splittrad av en myriad av konkurrerande utländska intressen. Främst bland dessa konkurrerande intressen, har allmänheten fått höra, var USA och saudierna på ena sidan, med stöd till så kallade ”moderata rebeller”, och Turkiet och Qatar på den andra sidan, med öppet stöd till al-Qaida och dess olika granar samt IS.
Men det har tidigt stått klart bland annat genom västvärldens egna uppgifter att framgångarna för oppositionen berodde på hemlig leverans av vapen, pengar, utrustning och politiskt och militärt stöd till al-Qaida och andra sekteristiska extremister, där man använde Saudiarabien som den primära mellanhanden, genom vilket Västs materiellt stöd tvättas.
Detta bekräftas i en ny artikel på Brookings Institutions hemsida med titeln ”Why Assad is losing” (”Varför Assad håller på att förlora.)”
Ur rapporten:
Medverkan av FSA grupper, i själva verket, avslöjar hur ”uppbackarna” (USA & Co) har ändrat sitt tonfall då det gäller samordning av islamister. Flera befälhavare inblandade i de senaste Idlib-operationerna har bekräftat för denna författare att de USA-ledda operationerna i södra Turkiet, som samordnar tillhandahållandet av dödliga och icke-dödliga till oppositionsgrupper, bidrog till att underlätta deras verksamhet. Denna verksamhet, inklusive underrättelseverksamhet, har tillsammans med verksamhet i Jordanien har ökat dramatiskt ökat under de senaste veckorna.
Tidigare krävde dessa multinationella operationer att mottagarna av militärt bistånd upphör med samarbete med grupper som Jabhat al-Nusra, men nu är det snarast tvärtom då sådant och liknande samarbete nu uppmuntras.
Brookings rapporterar belåtet att med infiltration och övertagande av stora delar av Idlib i norra Syrien, verkar det uttalade målet att skapa en maktbas för makt för dessa extremistiska ombud inom Syriens gränser och kanske till och med en Nato-flygzon vara på väg att lyckas. Brookings menar att det bara var med västerländskt stöd som de senaste al-Qaida offensiverna var framgångsrika.
I verkligheten började Vita Huset redan 2007 att beväpna och finansiera sekteristiska extremister, inklusive al-Qaida, via mellanhänder, inklusive Saudiarabien. Den tvåfaldige Pulitzer Prize-vinnaren Seymour Hersh beskriver detta i sin rapport “The Redirection: Is the Administration’s new policy benefiting our enemies in the war on terrorism?“
Brookings rapport påvisar att ett nytt, större geopolitiskt landskap tar form, utöver den syriska konflikten efter det aktuella, öppna stödet av USA till den al-Qaida-ledda offensiven med en nyligen tillkommen regional allians mellan Turkiet, Saudiarabien och Qatar. USA vill visa sitt stöd för denna samtidigt som man närmar sig Iran.
Den USA-stödda konflikten i Syrien är det mest talande beviset av alla för den oärliga karaktären av USA:s närmande till Iran. Hela målet för att destabilisera och kanske störta regeringen i Syrien är att försvaga Iran i en liknande kampanj för inringning, destabilisering, och förstörelse i eller av Iran.
Händelserna i Syrien som visar enligt Brookings att ”ideologiska skillnader skjuts åt sidan” visar också en desperation i västvärlden för att avsluta konflikten i Syrien i hopp om att gå vidare mot Iran innan den regionala dynamiken och Irans defensiva hållning grusar västvärldens hela regionala agenda av långvarig hegemoni över Nordafrika och Mellanöstern.
Liknande verksamhet verkar vara på väg i Jemen. Föreställningen att USA söker något annat än kontroll över Iran lurar förhoppningsvis inte någon i Teheran.
Även om Brookings försöker att hävda att Syriens allierade drar tillbaka stödet till Damaskus, är verkligheten den att om Syrien faller, så står Syriens allierade på tur.
Iran kommer att se en stat och en nation överlämnas till al-Qaida och andra tungt beväpnade och väl uppbackade sekteristiska extremister drömmer om en omvälvande konfrontation med Teheran, som drivs av ett globalt nätverk av ideologiska fanatiker som är uppbackade av USA-Saudi & Co. Och bortom Iran står Ryssland inför utsikterna att dess Kaukasus förvandlas till en korridor av terrorism riktad rakt in i hjärtat av själva Ryssland.
Konflikten i Syrien är bara en enda kamp i ett mycket större krig – ett globalt krig som i grunden är ett tredje världskrig som inte utkämpas vid stora, klart definierade fronter, utan snarare genom användning av ny modern krigföring via ombud, legosoldater, ekonomi, och ideologisk information (propaganda). Vi måste försöka förstå att Syriens överlevnad är kopplad till överlevnaden för många andra nationer och att själva begreppet en multipolär värld bygger på nationell suveränitet.
Tillägg – jag påminner åter om USA:s ineffektiva flygbombningar av IS.
Det är ”märkligt” att USA:s bombningar i Syrien och Irak har skadat IS så litet.
Sedan augusti 2014 har det amerikanska flygvapnet med stöd av en koalition av 19 länder utfört över 16 000 flygattacker mot Syrien och Irak som påstås vara riktade mot IS styrkor. Sextio procent av attackerna utfördes av mycket avancerade flygplan (Defense News, 19 januari 2015.) IS saknar effektiva motmedel mot flygattackerna och opererar till stor del i eller nära ökenområden där styrkorna är ganska lätta att identifiera. Max Boot, säkerhetsrådgivare vid Foreign Relations: ”Obamas strategi i Syrien och Irak fungerar inte … eftersom den amerikanska bombkampanjen mot ISIS har varit anmärkningsvärt återhållsam”. (Newsweek den 17 februari 2015). NATO:s bombräder mot Serbien varade tre månader 24/3-10/6 1999 och var mycket effektiva, liksom flygattackerna mot Irak 2001.
Detta motiverar verkligen frågan: I vilken utsträckning är USA:s flygattacker ett falskspel, en dimridå för att komma åt Syriens folkvalde president Assad, öka inflytandet i Irak och få stöd och förståelse för de trupper som sänts och ska sändas till Irak från USA och andra länder – däribland kanske Sverige. (Newsweek 12/1)
* Om USA menar allvar med kampen mot terrorismen skulle USA & Co aktivt arbeta för:
* Ett samarbete med Syriens regering och armé som är huvudkraften i kampen mot terrorismen på marken.
* Söka tillstånd av Syriens regering och i FN:s säkerhetsråd för bombningar i landet.
* Respektera att bombningar i Syrien är ett brott mot FN-stadgan och internationell rätt.
* Arbeta för en vapenvila mellan de ”moderata” rebellerna och Assad.
* Helt upphöra med utbildningar av rebeller som ska strida mot Assad, vilket försvagar kampen mot IS och terrorismen.
Något litet om USA:s intervention i Syrien
* Förre presidentkandidaten general Wesley Clark (D) uppgav i en intervju 2007 att han redan hösten 2001 fick uppgifter i Pentagon att USA planerade att destabilisera bl a Syrien och Libyen (http://www.youtube.com/watch?v=6ARihMrxdjU).
* Förre CIA-agenten Philip Giraldi uppgav hösten 2011 att ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare” (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
* Enligt Wikileaks har USA:s utrikesdepartement finansierat opposition mot Syriens regering i London sedan 2006.
* 1 april 2012 beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och med motsvarande 130–140 miljoner svenska kronor, varvid den största summan kom från USA vid ett möte i Istanbul
* Al-Qadia, ursprungligen en skapelse av CIA, deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att organisationen stödde de syriska rebellerna.
* Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia också arbetade för att störta Assads regim.
* 24 mars 2013 rapporterade New York Times om kraftigt ökat vapenstöd till rebellerna i Syrien från USA via Kroatien. Levererat av CIA och betalt av Saudiarabien.
* 27 januari 2014 rapporterade Reuters att USA:s kongress bakom lyckta dörrar godkänt ökat vapenstöd till rebellerna. Vem tror inte att en del av USA:s vapenstöd hamnar hos den dominerande rebellgruppen på marken.
i Andra om: ISIS, imperialism,al-Nusra, imperium, Syrien, USA, politik, al-Qaida, IS, terrorism, extremism, Ryssland, ekonomi, demokrati
DN 13/5 Pål Steigan 5/5 Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet
Ett svar till “Obama gör självkritik? – men stödjer terrorister i Mellanöstern?”
I intervjun säger Obama också ”En av anledningarna till att jag motsatte mig invasionen av Irak 2003 var att jag kände att vi inte funderat på de långsiktiga konsekvenserna, säger han i en intervju med den Londonbaserade tidningen Asharq al-Awsat.”. Han var alltså inte motståndare till ett illegalt anfall av USA på Irak, men menar att det borde ha varit bättre förberett. Överraskad?