Aftonbladet skriver i sin underrubrik ”Efter katastrofvalen – så bygger S-ledaren sitt dreamteam för att ta makten 2014” en text som illustreras med en bild föreställande Stefan Löfven, Karl-Petter Thorwaldsson, Mikael Damberg och Carin Jämtin.
Själv skrattade jag till, mycket kan man kalla för dreamteam men den laguppställningen imponerar inte på undertecknad. Visserligen har man ett bildspel som visar upp ytterligare ett tjugotal personer, men mitt intryck är klart, vinner socialdemokraterna valet 2014 så kommer ingenting att förändras, det blir samma gamla moderat-
politik som kommer köras vidare, men folket som passerar in och ut genom dörrarna på Rosenbad kommer att bytas ut.
Löfven har klargjort att privata företag kommer få fortsätta att ta hand om skolor, gamla och sjuka, och i en TV-intervju igår försökte han framstå som klar och tydlig, men något egentligt svar på om det skulle vara tillåtet att plocka ut vinster ur vård och skola hörde i vart fall inte jag. Men man ska inte hacka på Löfven för att han är otydlig, han är bara insatt på sitt ämbete för att sossekongressen röstade fel förra gången. Håkan Juholt dög inte eftersom han är rödare och hade vissa tankar på hur (S) borde förändras, sådana tankar har inte Löfven. Han går i Göran Perssons fotspår.
Efter det konstaterandet så borde väl flerparten av dem som står till vänster i politiken gå med i det befintliga Vänsterpartiet kan man tycka. Men det finns ingenting idag som tyder på att den politiska vänstern skulle nå större framgångar än de cirka fem procent man har idag i opinionsmätningarna. Det remarkabla är nämligen att det bara är där man hör talas om dem, de nämns i varje opinionsmätning. Men var är de? Jag är ute flera gånger i veckan inne i den befolkningsmässigt största kommunen, och trots att jag då passerar de centrala delarna så är det utomordentligt sällan jag ser några vänsterpartister.
Det borde finnas anledning att förvänta sig att man hade satt upp ett stånd på ”plattan”, ett stånd som pryddes av en liten vänsterpartiflagga, ett antal aktivister vars tröjor indikerade vilket parti och vilken rörelse de representerade. Men icke, vänstern har en spikad dag, 1 maj, utöver den dagen så syns de inte till. Vänsterpartiet är inte längre en del av någon folkrörelse, och det har inte heller sådana ambitioner.
it Andra om: Vänsterpartiet, Stefan Löfven, Annie Lööf, Almedalen, Politik, Val 2014 ab1234 gp12 ekot12 svd12345 dn123456
19 svar till “Löfvens Dream-Team, ett mardröms-Dream-Team”
Jag saknar Håkan Juholt och kan inte acceptera att Aftonbladet mobbade ut honom? Det är djupt antidemokratiskt att massmedia tar sig den makten. Den nye ledaren har jag inget större förtroende för. Får se hur det utvecklar sig?
Jag saknar oxo HJ, som faktiskt kunde och pratade omkull rajraj med flera. Problemet tycks vara att så många av det sovande folket gått i fällan att solidaritet, omtanke, empati mm samt vikten av i synnerhet kultur, som är viktiga ingredienser för ett samhälle inte är något at bry sig om.
För lång tid sedan hörde man inte alls samma egoistiska uttalanden om varför ska jag behöva betala för grannens läkarbesök eller att puttes ungar får en vettig skolgång etc, det får de väl sköta själva. Jag betalar för mitt och de för sitt. Dvs Pengar är dagens Gud, och hur människorna beter sig när Mammon tagit deras själar i besittning är ju allmänt känt, antar jag. Mammon har tagit många idag. Trenden har funnits länge men accelererat. Redan ABBA var väl inne på det spåret med Money, money, money?!
jag saknar också Håkan!
Det sunda förnuftet finns hos kommunalgubbar ute på bygden. Sällan dock de får ett ord med i debatten. Aftonbladet gör ett glädjande undantag i dag när de släpper fram Göran Dahlström från Katrineholm. Liksom jag tror han att SD blir tredje största parti 2014 om inte debatten blir öppnare. Stefan bör tala klarspråk om invandringen anser han. Vi får se…
Och klarspråk innebär vad? Är det samma sak som SD:s pladder?
Ja men Löfven kan ju bete sig som Fredrik Reinfeldt gjorde 2006 och 2010. M.a.o säga saker och sedan göra någonting helt annat när Valet är vunnet.
Lögnerna har ju blivit den här Regeringens Varumärke.!
Det kommer inte att ske av den enkla anledningen att Löfven är stenhårt knuten till den högerfalang som såg till att han blev partiledare (i bästa Sovjetstil).
Löfven har inte heller några meriter som imponerar. Han är ju faktiskt något så uselt som en f.d. fackföreningsbas som förespråkade och drev igenom _lönesänkningar_ för sina medlemmar under den falska förespeglingen att det skulle rädda jobb.
Det man med säkerhet vet är att lönesänkningarna bidrog till att förvärra det ekonomiska läget genom att köpkraften ströps hos de som fick lönesänkning.
Att lönesänkningarna skulle ha räddat ett enda jobb finns det inte minsta belägg för.
Men arbetsköparna var förstås mycket glada åt att de fick Löfven att springa deras ärenden. Och det tycks som om Löfven oblygt tänker fortsätta springa deras ärenden.
Och om vi får en röd majoritet så kommer Vänsterpartiet efter valdagen som seden bjuder att stå med mössan i hand och fråga i fall de inte får vara stödparti till det mäcktiga Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti och bocka och säga ”tack tack” när Löfven säger att det får ni
Problemet är att det inte är särskilt många som står ”till vänster” i svensk politik idag. Därför inget lyft för V. Och om Löfvén skulle föra fram ett team av traditionella socialdemokrater skulle nog opinionssiffrorna sjunka drastiskt är jag rädd.
Hur som helst, sämre än nu kommer det inte att bli även med en förborgerligad s-regering.
Kongressen röstade inte fel. Den röstade lydigt, villigt, rent av entusiastiskt på den enda kandidaten. Valberedningen däremot hade gjort ett uselt jobb.
Mikael Damberg är så här långt en besvikelse. Han verkar ha ambitionen att bli en ny Tomas Östros.
Jag tror att Stefan Löfven är så bra som det kan bli när det inte verkar finnas några kommunal- eller landstingspolitiker som anses mogna för att ta klivit till riksnivån.
Som icke-sosse hade jag förstås gärna sett att Håkan Juholt fått fortsätta, som icke-sosse så ser jag också att S har ett kompetensförsörjningsproblem.
Politiken blir alltmer professionaliserad, som jag läste någonstans, antalet medlemmar närmar sig antalet förtroendeposter som finns att fördela. Det tror jag är en ännu större nackdel för S än för de borgerliga partierna. S skulle behöva politiker med erfarenhet från de verksamheter som politikerna ska styra över.
Sverige behöver inte 6-7 partier där alla företrädarna har likartade karriärvägar som började i ungdomsförbunden.
S har mer än 100.000 medlemmar, alltså åtskilligt många fler medlemmar än förtroendeuppdrag. Kompetens finns det mer än nog inom S, men huruvida den släpps fram eller inte är en fråga om intern maktkamp.
Sedan är det förstås i sig inget problem att man varit med i ungdomsförbundet. Det är ett tramsargument som alltsomoftast kommer från de utan insyn i ungdomsförbunden.
”Vänsterpartiet är inte längre en del av någon folkrörelse, och det har inte heller sådana ambitioner”
Vänsterpartiet har aldrig varit en folkrörelse och har aldrig haft några sådana ambitioner.
Men det gäller i ännu högre grad för moderaterna men de hankar sig fram rätt så bra ändå. Så man kan ändå undra över varför väljarstödet är så svagt för V när (s) sedan numera en rätt lång tid tillbaka är ett slags mittenparti.
Tiden för när (s) blev ett mittenparti skulle jag vilja förlägga till Palmes andra statsministerperiod sept 1982-28 feb 1986 så man har som sagt varit ett slags mittenparti rätt länge nu. Och det har givetvis väljarna noterat så varför väljer de inom (s) som står tillvänster om mitten (vilket många socialdemokratiska väljare gör) att fortsätta rösta på (s) och inte gå till Vänsterpartiet?
Det måste vara den viktigaste strategiska frågan för Vänsterpartiet.
Jag menar att det finns många orsaker men den i särklass främsta är Vänsterpartiets egen inkompetens. Det främsta exemplet på denna är att när (s) under perioden from valet 2002 tom valet 2010 förlorade 600.000 väljare så lyckades V inte lägga beslag på en enda av dessa om vi räknar netto.
Moderaterna, Miljöpartiet och SD lyckades med det konsstycket men inte Vänsterpartiet vilket gör att V tillsammans med C (som också borde ha kunnat växa på socialdemokratins tillbakagång) är de stora förlorarna i svensk politik under 2000-talet.
Christer ovan säger sig sakna Juholt men jag tycker att det under hans korta tid (tex i samband med ”skuggbudgeten”) blev uppenbart att han i praktiken står för ungefär samma mittenpolitik som hans företrädare och efterträdare. Att han sen kryddade det hela med Vänsterretorik ändrar inte på det. Bättre då med en (s)-ledare som deklarerar var han står i stället för att hålla sig med dubbla agendor som Juholt hade.
Att vänsterretorik inte funkar kan delvis bero på Almedalen
Du skriver i ett annat blogginlägg
”Vad blev det då av Olof Palmes inhopp i politiken på sista semesterdagen? Ja, det bidde inte ens en tummetott.”
Jag tror tvärtemot detta att Almedalsjippot inte är en ”tummetott” utan att Almedalsveckan i stor utsträckning styr den politiska agendan i Sverige under det kommande året. Att den medie- och tyckarelit som finns där verkligen påverkar.
Ett exempel från detta i år är moderaternas lansering av sig själva som ”det moderna arbetarpartiet”. Almedalseliten har gjort tummen ned för det och du kan vara övertygad om att moderaterna tar till sig av det och att dom inte kommer att gå till val 2014 som ”det moderna arbetarpartiet”.
Hade Almedalseliten gjort tummen upp så hade man kört på i det spåret. Hade Almedalsveckan inte funnits så hade man säkert vänt sig till väljarna med ”det-moderna-arbetarpartiet-konceptet” men nu kommer man antagligen inte att göra det i nästa val.
På så vis blir Almedalselitens värderingar genom sin påverkan allas värderingar. Huvuddelen av de som räknas i Almedalen är ju människor med en allmänborgerlig värdegrund vilken på grund av Almedalsveckans betydelse blir en betydande del av väljarkårens värdegrund.
Vänstersinnade människor skulle rösta mer på V om de inte visste att V i alla väder är en liten slav på sossevagnen. Det spelar ingen roll hur långt till höger sossarna än går, V kommer ändå alltid säga: ”sossarnas politik är hemsk men vi kan ändå inte störta en arbetarregering”. Med andra ord: röstar du på V röstar du på S. Följaktligen stannar många radikala vänstermänniskor hemma på valdagen, eller röstar på MP, som till skillnad från V är ett vuxet, ansvarstagande och självständigt parti.
MP, som till skillnad från V är ett vuxet, ansvarstagande och självständigt parti.
:-)
Ja, dagens garv blev det. Tack för det!
Fakta är att under Erikssons och Vetterstrands ledarskap så blev Miljöpartiet ett vuxet, ansvarstagande och självständigt parti.
Det var därför som Mp kunde kliva fram och vara med och dela på de ca 600.000 väljare som lämnade (s) under perioden from valet 2002 tom valet 2010 vilket gör att de har en annan ställning i svensk politik idag än innan 2002 .
Vänsterpartiet missade denna helt unika historiska möjlighet fullständigt pga av partiets inkompetens.
I stället för att ha en dialog med väljare så höll man på med väldigt introverta prylar som tex att låta en ”analysgrupp” analysera partiets förflutna som SVT skrev om (se länk).
http://www.svt.se/2.26542/1.343164/vansterns_analysgrupp_050301
Jag tror inte att det gav V så många nya väljare eller vad tror ni?
Ooops, tryckte du på fel tangenter när du skrev kommentaren månne?! Eller menar du det som står i texten?
”Lilla blajans” krampaktiga, ansträngda solidaritet med nya ”(s)” är stötande. Visst, det är delvis deras jobb, men ändå. De inser ju själva vart det kommer att ”bära av”, därav den krampaktiga omfamningen. ”Det gröna folkhemmet”, minns någon det? Nonsens-dravel av en nyliberal dekadent socialdemokrati som gled utför på ett såphalt plåttak för ett antal år sedan, vilt surrandes om allt möjligt som få eller ingen orkade lyssna på. Ska tydligen gå i repris, är det tänkt. Som med många andra gamla ”klassiker”. Och så var det uppfinneriet ja, det som ska komma till rätta med fölkets försrörjnings-problem, detta tror man..det går ju knappt ens kommentera. Ett alltför hopplöst läge, återvändsgrändernas återvändsgränd, en anti-intellektuell olustkänsla som släcker solen, tystar fåglarna & ändrar gräsets färg till förtorkad, smutsbrun kulör. ”-Det går inte!” för att använda nya ”(s)” egen favoritfras. Det vill sig inte, helt enkelt. Låter sig inte göras.
Hållbar frihet & hållbara innovationer? Visst är dravel-veckan slut nu? Inte mer väl? För (s) finns tydligen en ”ohållbar frihet”. Frihet man inte tänker tolerera?? Jag undrar vad det är för sorts frihet & vilka samhällsgrupper som berörs? Kan det vara rikemansbarns rätt att ”vaska” på krogen som måste regleras, att de med (s) vid rodret måste skriva på ett kontrakt där de lovar att inte slösa med livsmedlen & genast slutar svina? ”Frihet(s)rörelsen” verkar ha bekymmer med allt för mycket frihet i landet avlång. Och vilka uppfinningar som ska ordna folks försörjning presenterades inte. Termosar? Robotgräsklippare? gem?