Igår kväll såg jag på det hypade TV-programmet Idol i TV4. Jag har sett korta snuttar från programmet innan, och jag såg nästan ett helt avsnitt från urvalsprocessen, ren förnedrings-TV.
Att kommersiella TV-bolag ägnar sig åt den här typen av underhållning är inte konstigt. Bara röstningsproceduren får miljontals kronor att ticka in på deras konton, och då ska man ha klart för sig att de inte har några svårigheter att sälja reklam till programmet. Nu vet jag inte tittarsiffrorna men jag har förstått att väldigt många ungdomar ser programmet, liksom ofta deras föräldrar.
Visst är det möjligt att kritisera själva företeelsen på många olika plan, samtidigt är det svårt att förneka att det är underhållande. Så programformen får vi dras med och eftersom deltagarna faktiskt presterar något så är det lätt att konstatera att det faktiskt finns dokusåpor som är värre.
Alla försöker kapa åt sig sin del av kakan, mest Aftonbladet som frågade deltagarna hur de förlorade oskulden, de presenterar resultatet med rubriken ”Det var jätteskönt!”, och de gör det givetvis bara för sina betalande Plus-läsare.
Egentligen handlar kvällstidningarnas skrivande bara om infotainment, en sorts omvärldsbevakning av händelser som är skapade av media för media. Vilken sorts nyhetsmaterial som trängs undan får vi aldrig veta om vi inte själva aktivt letar upp det. Hade jag ägnat ett par timmar åt saken så skulle jag säkerligen hittat hundratals händelser som är långt viktigare än vem som röstades ut ur tävlingen, och hur deltagarna förlorade oskulden.
Dessvärre så håller konkurrensen mellan morgontidningarna på att leda till samma sorts mediala förflackning där. De presenterar också ett stort antal artiklar om denna pseudohändelse, men inte ens Public Service-TV avstår från den här sortens egentillverkade och inkomstbringande underhållning. Just nu pågår Dansbandskampen och snart är det dags för Melodifestivalen igen.
Själv konstaterar jag tre saker: 1) Det är skönt att inte ha någon TV. 2) Jag håller på att bli gammal. 3) Dessutom blir jag uppenbarligen gnälligare för varje år. Min smala lycka är att ättestupan är avskaffad, för smaken av geschäft går inte att få bort ur munnen oavsett hur flitig jag än är med tandborsten.
intressant Andra om: Reza, Tove, Erik, Calle, Marielle, Idol, TV4, Infotainment, Underhållning, TV, Business, Reklam, Barnprogram, Dokusåpa, Mediekritik dn svd ab12345 6ex123 t
4 svar till “Idol – Big Business”
Senaste gången jag tittade på idol var 2007. Därefter har jag inte tittat på TV överhuvudtaget och det känns bara bra. Vi har tre TV-apparater i hemmet som står och skräpar. Jag skulle tippa att frugan ser på TV en timme i veckan. Det värsta jag vet är när Comhem ringer och tjatar om ”underhållning” . Senaste gången flippade jag ur helt och bara skrek åt dem i telefonen. Sen dess har det varit tyst…
TV är pest!
Det är säkert sant att Jinge håller på att bli gammal och gnälligare med åren. Du är säkert 40-talist som jag. Jag känner samma sak själv.
Själva företeelsen vi ser prov på i Expressen och TV 4 etc med Infotainment hör ungdomen till. Det var likadant när vi var unga. Vad tyckte våra föräldrar om våra intressen för Flower Power och liknande intressanta saker.
Det är bara att gilla läget och försöka vara så lite i vägen som möjligt för den efterföljande generationen. Vi få nöja oss med att passa deras barn (våra barnbarn). Och när vi gör det är det bara att försöka stänga öronen för det man råkar höra från sina barn. Ingen idé att gå i debatt. Viktigare med bra tonläge i samtalen.
Mitt råd: för att inte missa bra TV program ska man ha en inspelningsbar box till TVn. Då kan man spela in de få program som vi äldre kan se. Vid uppspelning snabbspolar man reklamen.
Synd att bli så drastisk så att man skippar TV helt. Det systemet har väl sina bra sidor också.
Min favorit ä Calle… Ha Det var som att svära i kyrkan ;)
Jag är 80-talist men jag kan skriva under på all tre punkter.