Högervindarna inom socialdemokratin


Jag har aldrig varit på någon vänster-
kongress men jag har följt dessa på avstånd, i första hand genom media.


AB:
”Det var en helt vanlig vänsterkongress som avslutades i går. Till och med frågorna kändes gamla och bekanta, ett stänk av 70-tal. Ja till sex timmars arbetsdag. Nej till vapenexport. Nej till EU. Och så en diskussion om kontakterna med Kuba. Frågan är hur vänsterpartiet ska kunna dra nya väljare med samma gamla frågor? …

…Egentligen är det märkligt, för just nu finns det verkligen plats för en frisk vänstervind. Var finns vreden mot den sociala nedrustningen? Var finns solidariteten med det unga svartanställda cafébiträdet som kan få sparken på en timme utan att någon bryr sig. ”

Tror man att media ger en god bild av vad som avhandlas på en partikongress så är man i nittionio fall av hundra en blåögd person, milt uttryckt. Partikongresser är aldrig något slags gräsrötternas sammankomst, och kommer inte heller att bli. Däremot kan man anta att alla kongresser inte kan dras över samma kam, jag är personligen övertygad om att det finns partier med en i allt väsentligt sämre gräsrotskontakt än vänsterpartiet.

Jag tänker på alla, men kanske främst på Socialdemokraterna. Orsaken är enkel, där är partiets ledning förespråkare för marknads-
ekonomi, och det finns t.o.m. nyliberaler i partiet. Dessa är noggrant maskerade så att de inte ska kännas igen som nyliberaler, och vissa är maskerade moderater. Det är lätt att se varför. Socialdemokratiska arbetarpartiet har länge varit en genväg i karriären, en politikens språngbräda. Man har samlat på sig ett stort antal människor utan andra ambitioner än att få makt.

Resultatet av detta är att många av de ledande socialdemokraterna idag är av samma sort som Thomas Bodström, Göran Persson, Mona Sahlin och Per Nuder. Det gör att det blir extra patetiskt när Aftonbladet, som sägs företräda både partiet och LO på ledarplats, frågar sig hur vänsterpartiet ska kunna dra nya väljare med samma gamla frågor.

Ja inte ska man göra som Socialdemokraterna i alla fall. Att krypa för företagen och ”marknads-
krafterna” är ingen lösning som Mona Sahlin och hennes gelikar tycks anse. Vänstervinden borde kanske märkas där också i stället för som nu, högervindar av konstant kulingstyrka…
Media: AB1 SvD12 DN12

Andra om: , , , , , , , ,

[tags]Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Kongress, Media, Högervindar, Nyliberaler, Karriär, Mediekritik, Politik[/tags]


5 svar till “Högervindarna inom socialdemokratin”

  1. Jag håller med dig Jinge om att det är märkligt att så många nyliberaler med avreglerings- och privatiseringstendenser i sämsta högeralliansstil belägger och har belagt den socialdemokratiska toppen under de senaste 20 åren. Vad är det för osynlig lag (hand)som hela tiden gör att dessa personer hamnar i toppen? Hur många gånger har inte socialt demokratiskt förankrade välfärdsförslag och -ideer från gräsrötterna försvunnit eller omvandlats till högerbetonade förslag på vägen upp i hierakin till partitopp och kongress. Och det som retar mig så in i h-e är att dessa femte-kolonnare inte skäms för att under socialdemokratisk täckmantel torgföra sina nyliberala ofärds-ideer i media.

  2. För att kunna behålla sin plats i solen krävs att man anpassar sig och dessutom att man som kandidat på valsedeln skriver under på att man ska vara lojal mot partiets linje. För att en ledamot inte ska tvingas rösta mot sin egen övertygelse i enstaka frågor, kan vederbörande drabbas av ”politisk snuva” och då tillfälligt ersättas vid omröstningen med någon som håller med partiledningen.

  3. Det skulle vara väldigt intressant att veta vilka socialdemokratiska nyliberaler herr Jinge tänker på… Att vara för marknadsekonomi räcker liksom inte för att kvala in som nyliberal.

  4. Steget från att vara för marknadsekonomi till ”kvala in som nyliberal” är bara ett tomtesteg till höger. Lätt som en plätt!
    Lite av de små stegens tyranni blir en användbar teknik utmed ”Den enda vägen” mot toppen, där bl.a Feldt och Bo Rothstein står och glatt vinkar mot de nyfrälsta nyliberalerna och sjunger: Vi är många, vi är tusen…

  5. Bengt Nilsson, kunde inte hålla med dig mer! Därför lämnade jag mina uppdrag och partiet. Andra tror på att ”stanna och strida”, men det är en strid helt utan chanser att lyckas. Det är som att försöka ändra kurs på en supertanker genom att knuffa på den med en eka.

    Och det är också därför jag inte kommer att rösta på (s) mer. Tråkigt för dem, bättre samvete för mig.