Eurokrisen kan drabba vår regering


Om jag har förstått saken rätt så vill Merkel och Sarkozy förvissa sig om att samtliga EU-medlemmar inte lånar mer än ett i förväg fastställt antal procent av respektive stats bruttonationalprodukt. Dessutom så vill man införa någon slags EU-skatt, pengar som i första hand ska gå till en ny krisfond som kallas ESM för att den ska kunna hjälpa länder i kris. Idag heter motsvarigheten ESFS.

Dessutom vill man bara med några dagars varsel skriva om, eller göra ett tillägg, till EU:s konstitution. Den har alltid varit kontroversiell och nu har Merkel och Sarkozy förhandlat med varandra bakom stängda dörrar och EU:s medlemsstater ställs nu inför ett fait accompli. Om det går att tacka nej är tveksamt, och tackar man ja så kan det betyda att de länder som inte har Euron som valuta riskerar att dras in djupare i samarbetet, och kanske till och med tvingas byta valuta på längre sikt.

Under alla omständigheter så är Anders Borgs yttrande om att svenska skattepengar inte ska gå till grekiska banker inte annat än tomma ord, ett antal stötar av varmluft. Går vi med på fördragsförändringen så har jag för-
stått att en konsekvens är att våra skattepengar kommer att gå till banker i Grekland, Italien, Spanien, Irland och säkerligen ytterligare något land, eller till och med flera länder.

Det sägs ofta att Fredrik Reinfeldt är ointresserad av Europa, det tror jag är fel, det han är ointresserad av är att tvingas krypa till korset och erkänna att Anders Borgs och hans egna ord i frågan om skattepengarna inte var något annat än just varmluft. Man behöver nämligen inte vara raketforskare för att inse vad folkopinionen i Sverige kommer att tycka om att vi ska bidra med ytterligare ett stort antal miljarder till EU än vad vi redan gör. Jag har för mig att vi betalar trettiotvå miljarder till EU varje år. Ska Reinfeldt/Borg öka den siffran så får det garanterat återverkningar på regeringens popularitet.

Då är det inte bara Juholt som kommer att bli föremål för ökenvindar, kan socialdemokraterna då frångå sitt ständiga EU-kramande så kan den politiska utvecklingen bli väldigt intressant. Faran är förstås att (S) stöder regeringen i detta, att Miljöpartiet kan komma att göra det finns det väl ingen som tvivlar på?

Tyvärr så anser jag att media komplicerar frågorna, jag har ännu inte hittat någon samlad sammanställning över fakta, en artikel som förklarar vad det är som händer och varför. Men det kanske kommer, vem vet?

it Andra om: , , , , , , , , , svt1 sr ab e24 ex dnsvd1


25 svar till “Eurokrisen kan drabba vår regering”

  1. ”Tyvärr så anser jag att media komplicerar frågorna, jag har ännu inte hittat någon samlad sammanställning över fakta, en artikel som förklarar vad det är som händer och varför.”

    Om man vill vara lite snäll beror det på att medierna inte heller riktigt vet. Det som pågår nu är väldigt komplext.

    Om man inte är fullt så snäll kan förklaringen sökas på mindre smickrande håll. Sedan ”A-ekonomis” ystra dagar har medierna lärt sig att sådana här skeenden ska rapporteras av gossarna och jäntorna som annars brukar rapportera om börskurser, ränteutveckling och valutasvängningar. Det vill säga ekonomi- och näringslivsjournalisterna.

    De bryr sig inte ett dugg om de politiska ramifikationerna. I den mån de kan och vill förklara någonting blir det bara ”SÅ PÅVERKAR EU-KRISEN DIN BORÄNTA!” eller liknande.

  2. Det är säkrast vi betalar! Som jag brukar skoja: Vi vet vad som händer när tyskland inte får lån… :)

    PIIGS agerande ser jag lite som omfördelningspolitik, hade varit det också om de kapitalister och nationer som tjänat på deras kreditexpansion faktiskt betalade greklands kris. Gissar att vi exporterat massa grejer till grekland, så kanske vi skall betala lite ändå.

      • Jag tycker det är jobbigt att vara tydlig, jag vill inte att folk fattar vad jag säger, jag vill att de gör lite jobb själva också.

        Naturlig arbetslöshet är en nobelprisbelönt teori, S kallar den jämviktsarbetslöshet. Den säger ganska mycket, men för enkelhetens skull förenklar vi. En av de saker den säger är att arbetslöshet är ett måste annars drabbas man av kris eller inflation, att detta är sant är ganska uppenbart genom att bara till på Sverige, när vi riktade in oss på inflationsbekämpning så har vi haft en betydligt högre arbetslöshet.

        Massarbetslöshet är jobbigt för en politiker, det kunde politikern lösa genom att trycka massa pengar, men vi vet att det skapar inflation, det gillar inte bankerna. Hur skall man då göra? USA hittade ett kryphål i det här, genom att trycka pengar emot skuld så bidrar inte expansionen av ekonomin till inflationen i samma utsträckning. På så vis kan man ha låg inflation och en låg arbetslöshet samtidigt, man kan göra det omöjliga. Problemet med den strategin är att efter ett tag så når man den magiska gränsen för denna fantastiska strategi, när statens intäkter inte kan täcka räntorna. (Extramfall givetvis, man får problem innan dess som USA visat.) S i Sverige har behandlat oss lite styvmoderligt och hållit en hög jämviktshastighet och tryckt pengar i mindre utsträckning. Trist då den förändringen kom när vi 70-talister skulle ut på arbetsmarknaden, tack för den mamma och pappa. Nu visar det sig att den återhållsamheten har vi inget för, för vi måste betala andras agerande också, ingen nation är en ö, tydligen.

        I EMU så är situationen lite intressantare, för då har man en gemensam valuta. En smart politiker i ett land tänker sig bli himla populär genom att visa att han minsann kan ordna fram låg arbetslöshet och låg inflation samtidigt. I och med att han är med i EMU så vet han ju att den skuld som skapas emot valutan han trycker för sitt land, kommer delas av flera länder. Sen ser en annan det och inser att den där jäveln trycker pengar emot skuld på vår gemensamma valuta, då kan man klaga, eller så kan man tänka, smart, jag gör samma så gör jag iaf inte förlust på grannens agerande, sen är racet igång. De rikaste länderna behöver inte hålla på på detta viset i samma utsträckning, de får in mycket skatt och annat gott från sitt enorma exportöverskott och sitt rent merkantilistiska agerande. Varför skall de klaga på de som trycker pengarna i EMU, de säljer ändå så mycket skit till de länderna, så de får ju ändå en stor del av kakan som PIIGS skapade i sitt lånerace. Allt var frid och fröjd ett tag, ekonomijournalisterna tävlade i hyllningarna av Irland och andra, underländer med låg inflation, låg arbetslöshet och hög tillväxt, sensation!

        Men situationen var inte stabil, inte nog med att den omöjligen kan hålla på för alltid, den aggreverades dessutom av bankers agerande. För när staten trycker pengar måste de stoppa dem någonstans, ett bankkonto varifrån de distribueras. Julafton för den banken, för när staten tryckt en miljard och satt in på deras konto så kunde de genast springa till riksbanken och skapa 9 nya miljarder (ur skuld) och ta in ränta på. Så utvecklingen blev inte en långsam skuldstegring emot stupet, det accelererade dramatiskt, bankernas vilja att låna ut drev upp priser och löner och staten var tungen att trycka mer pengar och så tryckte banken 10 ggr det antalet pengar, så istället för en stabil resa emot stupet så accelererade man. Bankerna hjälpte såklart pengatryckarstaterna, de ville såklart att det var hos deras kontor staten satte in sina pengar för vidare distribution in i landet, så de kunde trycka enorma summor, för staten är den största enskilda aktören på nästan varje enskild marknad, därför så villiga att hjälpa till med ekonomisk apokalyps.

        PIIGS arbetare tjänade en del på denna ordning, men inte som DN försöker ge sken av, att de var de som fick alla pengar. Det var andra som tjänade enormt mycket mer på detta, det är banker, kapitalister och exportnationer. Så Sverige och Tyskland är länder som gjort sig en redig hacka på PIIGS agerande. Visst vill jag säga, låt PIIGS betala sitt eget agerande, men problemet att säga så är att vi faktiskt gjort oss en hacka på sydliga importnationer. Sen är det lite osoledariskt. Men alla pengar som skapas är lätta att hitta, de finns på toppen, kapa ned toppen och injicera det på botten så är krisen över.

        (Ingen aning om jag har en röd tråd, jävla små kommentarsfönster. :)

    • Vi är nog med viss marginal förbi den punkten där det bara handlar om att rädda några ’vanartiga’ medelhavsländer, krisen handlar om att Tyskland som den givna vinnaren i EU-samarbetet riskerar att bli sittande med en valuta vars värde mycket väl kan minska med 90% på mycket kort tid.

      Det som är lite spännande i sammanhanget är en EU-nämnd som idag ska ta ställning till ett i princip helt nytt fördrag utan att veta innebörden av detsamma. Jag tror att vi kan enas över åsiktsgränserna om att skeendet skulle kunna illustrera begreppet ’demokratiskt underskott’ på ett rätt målande sätt ?

      Hursomhelst kan vi väl konstatera att alla försäkringar om att euroexperimentet inte skulle drabba svenska skattebetalare bara var kvalificerad bullshit.

    • Jag tycker människoliv faktiskt har lite mer värde än nationalstater och juridiska personer. De två sista är nämligen oförmögna till solidaritet, det kan bara människorna som verkar inom dem. Men vi skall helt klart vara solidariska med greklands folk, men jag tror inga krispaket har tagits fram för dem än. Det har mest varit tal om stålbad för dem, var är bankernas solidaritet?

  3. Ingemar E. L. Göransson, skribent och samhällsdebattör äbefiner sig just nu i London. Så här skriver han på sin blogg idag efter att ha läst brittiska tidningar:

    Innehållet (i Merkels och Sarkozys förslag) lär sätta morgonkaffet i halsen hos både en och annan europeisk politiker. Förslagen är uppseendeväckande på många sätt då de kommer att ta ifrån Euro-länderna mycket av deras självständighet. Allt för att slippa en omröstning om innehållet.

    Men förslagen kommer också att påverka länder som Sverige indirekt på ett sätt som knappast kommer att glädja andra än federalister som vill se ett Europas nyliberala förenta stater.

    Förslaget innebär direkt kontroll över respektive lands nationella budgetpolitik. Europakommissionen skall få rätt att ålägga respektive land specifika besparingar om man misslyckas att nå treprocentsmålet på underskottet. Det skall bli möjligt att införa politiska sanktioner mot länder som inte följer reglerna exempelvis frånta fallerande regeringar deras rösträtt. Slutligen skall ländernas pensionssystem, arbetsmarknadslagstiftning och finansiella regelverk ”harmoniseras” enligt det tysk-franska förslaget.

    Den brittiske premiärministern Cameron trängd från alla håll hotar att torpedera förslaget och det är svårt att se hur länderna i södra Europa skall acceptera att överlämna sin nationella suveränitet till Tyskland och Frankrike med detta förslag. Eurokrisen lär knappast lösas på fredag, det är ett som är säkert.”

      • JA till EU – för jobbens skull (socialdemokratisk valslogan från 1995).

        När jag röstade nej 1995 var det mest instinkt och en vag känsla av någonting apokalyptiskt som vilade över hela idén om ett europas förenta stater, lite som ett Fjärde Rike.

        När killar som Ulf Dinkelspiel med feberaktigt religiös blick talade sig varma för hur bra allt skulle bli så springer jag av ren självbevarelsedrift i motsatt riktning. Nånstans har jag kvar mailet från vår dåvarande VD som damp in på fredagen innan röstningen, han lät meddela att han naturligtvis inte ville påverka hur vi röstade men nog ändå trodde att ett ja kunde vara bra med tanke på företaget och jobben, jag sparade det för historieskrivningen som ett retoriskt lågvattenmärke.

        Det glädjer mig att eländet nu ser ut att kunna krascha, alternativet så som det har utvecklats och tenderar att kunna fortsätta utvecklas vill jag helst inte tänka på. Synd bara att konsekvenserna av detta idiotexperiment kommer att drabba så många vanliga människor under lång tid framöver.

    • Jag visste det!
      Det skulle inte förvåna mig det minsta om sveriges s.k. regering godtar detta utan ett ögonblicks tvekan, bakom lyckta dörrar. Sen är det upp till folket (mentalt handikappade enligt statsministern) att stå inför fullbordat faktum, sen lär man från allianshåll ha bråttom med att införa eländet i grunlagen så är vi rökta för all framtid.

  4. äbefiner = befinner

    Jag har alltid för bråttom när jag skriver. Redigeringsfunktion inlagt på önskelistan! :-)

  5. Nu är det dock inte människor i fattiga länder man vill hjälpa, utan storbankerna som lånar ut till dessa stater till hutlös ränta.

      • En undran om bankerna som gjort helt bisarra vinster medan de framskyndade den ekonomiska apokalypsen. Har en enda av bankerna tagit in ägartillskott istället för att be staten(folket) sätta in stålar i deras plötsligen röda konton?

        Det var vad vi tvingades göra i vår firma när vi närmade oss kontrollbalansräkning en gång för inte så himla längesedan. Skulle gått till Reinfeldt istället…

  6. Det känns med hela den här historien som att vi balanserar på en egg mellan nyliberalt helvete och ett drägligt liv. Å ena sidan, om krisen löses, står vi inför europas nyliberala jättestat, EU. Å andra sidan, om EU havererar står vi in för alla chanser att ändra om den politiska stryrningen till något som leder till en bättre värld och ett bättre samhälle.

  7. När allt är ”said and done” så blommar denna kris ut på riktigt och då dras även Sverige med tack vare Reinfeldt’s medverkan i att kasta bra pengar efter dåliga i stora svarta europeiska hål..

    Men oroa er inte, samma politiker kommer att ha en lösning lagomt till hands på detta problem..

    Denna lösning kommer att bli en utvidgning av rådande världsordning.. Man kan säga mer eller mindre en ny världsordning. FN kommer få en större roll.

    Men först kanske det dyker upp ett oväntat stort krig i mellanöstern!? MEn oroa er inte det är en del av planen, ur kaos skapas ordning!