EU och ”borgfred”


Idag röstar Tjeckien om Lissabonfördraget och mycket talar för att det blir ett – Ja. Landets president, som är motståndare till överstatlighet efter tiden som medborgare i Sovjetunionen, kommer antagligen att skriva på trots sin skepsis bara för att inte resten av EU ska tycka att det nuvarande ordförandelandet är omöjligt att samarbeta med.

Expressen: ”Fredrik Reinfeldts dröm om att ena Europa kan förvandlas till en mardröm – redan i dag. Om senaten i Tjeckien fäller det nya EU-fördraget kastas unionen in i en politisk kris inför det svenska ordförandeskapet. – Det är en viktig omröstning, säger statsministern till Expressen.”

Så lustiga turer kan tas runt ett fördrag som upphäver ett stort antal länders självständighet. Här hemma har Mona Sahlin lovat Reinfeldt en s.k. ”borgfred” under tiden Sverige ska vara ordförande-
land i EU. Någon egentlig skillnad blir det förstås inte eftersom Mona Sahlin och Socialdemokraterna tillämpat borgfred ända sedan Mona Sahlin blev ordförande i partiet. De tillfällen som alliansen tvingats bemöta den s.k. oppositionen kan räknas på ena handens fingrar, och jag kommer faktiskt inte på ett enda tillfälle i skrivande stund. Det är klart att sådana finns, men inget har gjort ett sådant intryck att jag kan erinra mig vad eller vilket.

EU är ett elitprojekt, och som jag skrev igår så är valdeltagandet i valen till parlamentet ständigt sjunkande. Få svenskar känner sig berörda av något slags union som styrs av politiker från tjugosju länder, över 600 politiker från ett stort antal politiska partier. Svenska socialdemokrater gör oftast upp med EU-parlamentets moderata grupp vilket innebär att inga andra grupper är stora nog för att kunna motsätta sig besluten. I praktiken betyder det att högerpartierna har makten både hemma i Sverige och i EU.

Det får givetvis konsekvenser för det politiska intresset, vem ska förmås att gå och rösta när det i alla fall inte spelar någon roll hur man röstar. En röst på (S) innebär en röst på ett högerparti och de andra grupperna är för små för att ha någon faktisk betydelse. Att jag själv kommer att rösta beror inte på att jag tror att vare sig min, eller för den delen någon annan svensks röst har betydelse, jag röstar

bara på grund av någon sorts pliktkänsla. Jag ska fylla 63 år i år och har röstat i varenda val jag fått rösta i. Det där om gamla hundar ni vet.

Resonemanget om ”borgfred” är så korkat så att håret växer inåt. Jag misstänker att mitt eget parti svarat på ett liknande sätt, inte för att det har någon större betydelse vad ett litet parti tycker eller gör i ett sådant läge, men bara misstanken om att borgfreden gäller även (V) irriterar. Själv känner jag mer för att ansluta mig till gatans parlament inför EU-val och ordförandeskap. Men jag låter det stanna vid en tanke, att hålla på och mucka med polis-
makten ligger nog inte riktigt för mig. Hade jag varit tonåring idag så hade jag kanske kommit till en annan slutsats.

Bara tanken på borgfred upprör mig, idag möts man dessutom av rubriker i tidningarna som säger att Maud Olofsson vill ha ”flexiblare” anställningar och Hillary Clinton har påstått att förväntningarna på Sverige inför ordförandeskapet är – höga. Jag får en stark känsla av att vissa politiker borde sluta upp med att röka vad det nu är de röker…

i Andra om: , , , , , , , , , , , t EX SvD1234 DN12345 AB12

[tags]Borgfred, EU, EU-valet, Ordförandeskapet, Valboskap, Högerpartier, Socialdemokrater, Mona Sahlin, Alienation, Utanförskap, Gatans parlament, Politik[/tags]


6 svar till “EU och ”borgfred””

  1. Borgfreden kommer inte att hålla länge, och det kommer vara borgarna som bryter den.
    Med tanke på att dom hela tiden tycker att allt är sossarnas fel så kommer det knappt att dröja en vecka innan den är bruten. Man kommer med konstiga politiska utspel såsom 100 miljarder i infrastruktur för att det är sossarnas fel att det är som det är idag, och las för att såsom det är nu är det sossarnas fel och jag tror säker att om det skulle regna på ett möte med Reinfelt så är det säkert också sossarnas fel.

    Bara en massa gnäll från regeringen och kommunerna på sossarna oavbrutet.
    frågan är om borgfreden även gäller på kommunnivå?

    • Ja fan vet. I vilket fall anser jag att det är idioti. Man har haft ”borgfred” ända sedan Mona Sahlin tillträdde, en orsak till att det faktiskt ser ut som det gör idag.

  2. ”Få svenskar känner sig berörda av något slags union som styrs av politiker från tjugosju länder, över 600 politiker från ett stort antal politiska partier.”

    Problemet är snarare att de nationella riksdagsvalen spelar större roll för EU-politiken än EU-parlamentsvalet, eftersom EU-motståndarna också motsätter sig en demokratisering av EU (t.ex. via förslagsrätt för parlamentariker)… EU-motståndare vill att EU-parlamentet inte ska spela någon roll och de är tillräckligt många för att se till att så förblir fallet. Sedan klagar de högt över det ”demokratiska underskottet” inom EU och använder det som ett argument för att lämna unionen.

  3. Att be om borgfred som läget är nu är som att be en snigel att sakta ner i kurvan? Det existerar ju ingen kritik eller opposition överhuvudtaget? Undrar om det är likadant i andra länder? Det är lite för mycket samförstånd i Sverige!