Det finns dom som tycker att jag skriver för mycket om Syrien.En annan bloggare skriver i mail till mig i går kväll: ”Du skriver alldeles för mycket om Syrien, det verkar inte som Egypten, Libanon, Västbanken finns på din karta.”
Och ändå kommer här ett nytt (kort) Syrien-inlägg. Skälet att prioritera Syrien är främst att ledningen för USA världens enda supermakt, den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget, gett sig katten på att införliva Syrien i sin maktsfär, för att senare kunna gå vidare mot Iran, och därefter ge sig i kast med Ryssland och Kina.
Varför tror ni att USA:s ledning kraftigt rustat upp detta millenium, moderniserat sin kärnvapenflotta och bygger alltfler militärbaser på andra länders områden (drygt 900 i snart 150 länder officellt, men siffrorna varierar)? Att USA är en slags bristfällig demokrati (med allt tydligare drag av plutokrati) hindrar ej detta.
Huvudmotsättningen i världen går väl ungefär mellan å ena sidan USA-imperialismen och dess allierade (”Triaden”) och å andra sidan självständiga stater och folket i olika länder. Brännpunkten är Mellanöstern just nu, med fokus på Syrien. Vägen till Teheran går via Damaskus. Vi hör på nyheterna idag att Hillary Clinton diskuterar flyganfall mot Syrien (att upprätta en s.k. flygförbundszon som mot Libyen – läs Ulf Bjeréns inlägg och hans broschyr). Både Egypten, Libanon och Västbanken är viktiga, och jag ska gärna skriva om det längre fram.
New Times rapporterar om samhällelig desintegration och etnisk rensning.
I en artikel 3/8 kan man läsa (i utdrag) ett reportage från Kapil Komireddi, en journalist som nyligen besökt Syrien. Den kompletterar bland annat mina blogginlägg här. Här följer ett utdrag:
”Syriens 2,3 miljoner kristna, som utgör cirka 10 procent av landets befolkning har en mer privilegierad tillvaro under Assad dynastin än till och med den shiitiska Alawi-sekten som president Bashar al-Assad tillhör. En del kristna ville ha politisk förändring under de första månaderna av protesterna mot regeringen.
Men eftersom upproret blev alltmer dominerat av militanta Sunnimuslimer, som var sympatisörer eller medlemmar till al-Qaida, drog sig kristna tillbaka. En religiös syrier berättade för mig att han brukade se sig själv i första hand som ”syrier” och att religiös identitet var en idé som aldrig föll honom – tills ett oppositionsgäng attackerade hans familj tidigare i år i Homs. ”Om deras revolution är för alla, varför är de kristna måltavla?”
Samtidigt som vapen och pengar från Saudiarabien stärker oppositionen har 80.000 kristna ”rensats” från sina hem i Homs provinsen i mars av Fria Syriska Armén. Många som tidigare betraktade regimen som en kleptokrati ser den nu som den bästa garanten för Syriens hotade pluralism. En Sunni butiksinnehavare i en fattig förort, som delvis förstördes i striderna i förra veckan, ger inte längre har stöd för upproret. ”Det som hände här skrämer mig. Jag kan inte stödja mordet på mina grannar i namn av en förändring. Du kan inte införa demokrati genom att döda oskyldiga människor eller genom att bränna helgedomar shiiter. Syrierna gör inte det. Detta har utförts av wahhabiterna i Saudiarabien”, en ultrakonservativ sunnitisk sekt.
Den likgiltighet som det internationella samfundet visar för försämringen för Syriens religiösa minoriteter – och den nästan totala frånvaron av kritik av oppositionen som västvärldens regeringar avfyrar mot Assad – föder en bitter anti-amerikanism bland många sekulära syrier som ser hur USA lierar sig med Saudiarabien, wahhabismens källa, mot den arabiska världens mest beslutsamt sekulära stat.
Efter att nyligen ha slagit ned det prodemokratiska upproret i Bahrain kan Saudiarabiens ingripande i Syrien ses som en del av sin strävan att dämpa Irans inflytande. De flesta syrier, oavsett tro, vill ha möjlighet att ändra sitt styre. Men de väpnade grupper som har tagit kontroll över upproret, nu tillsammans med al-Qaida soldater och styrda av saudiska pengar har stött bort många människor.
Ett och ett halvt år efter det att upproret började, är Assads styrkor utmattade och modlösa – men det finns inga tecken ännu på större uppror i någon av de större städerna. Istället samordnar rebeller betalda av Saudarabien attacker på värdefulla mål och FSA hämnas med oproportionerligt våld och lägger ut videor från förödelsen Internet.
Förespråkarna för en fredlig politisk lösning, bl.a. de som lundertecknade ”Sant’Egidio-apellen” förra veckan i Italien, har kommit i skuggan uppmaningar av sekteristiska ledare för FSA till det internationella samfundet att ge dem vapen mot flygplan. Washington är medveten om problemets omfattning. Redan i juni 2011, informerade Robert Ford, USA:s Syrienambassadör Al Qaidas penetration av oppositionen. Genom att ändå gå vidare med sitt stöd för Saudiarabiens försök att destabilisera Syrien har Washington, långt från att hjälpa Israel eller försvaga Iran, bidragit till att driva en humanitär kris som faller tillbaka på USA:s anseende.
i Andra om: Syrien, Syriska nationella rådet,Solidaritet, Iran, Vapen, Krig, USA, Politik, Politiker, massmedia
New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7
10 svar till “Detta tjat om Syrien!”
Sidoeffekterna av den här krisen kan spränga alla försök till analys. Det verkar som om de kurdiska områdena i Syrien nu sköter sig själva, vilket i sin tur har gett ny fart till det kurdiska upproret i Turkiet. I Turkiet påstås kurder ha tagit kontroll i en del mindre områden. Frågan är vad det kan få för verkan på kurderna i Irak. Turkiet skall föreställa frontstat mot Syrien, men om man inte kan kontrollera sitt eget territorium och dess gränse, och befolkningen inte verkar särskilt intresserad av krig, blir det besvärligt för regimen i Ankara – möjligen har premiärminister Erdogan ställt till det så att han riskerar att falla. – Så det lär behövas många analyser, inte bara av Syrien.
Håller med dig, och du har ju just givit ett bidrag till en sådan analys. Sannolikt får Turkiet en hel del stöd från USA för att inta den position de har.
Då det gäller kurderna kan kanske Erdogan räkna med ett ökat inflytande över kurderna i Syrien, om Assad faller och landet försvagas.
Ett annan förhållande är relationen mellan Iran-Irak-Syrien. Vad jag förstår står de (Iran och Irak) nu ganska nära varandra, vilket knappast kan passa USA. Iran påstås ha stort inflytande särskilt i södra Irak. Har du sett Nyhetsbankens senaste artiklar om Syrien, från http://www.globalresearch.ca?
Vad vi ser är, som jag ser det, en kamp om vem som kommer att ha makten över oljan. Att vi nått och är förbi ”peak Oil” kan knappast råda tvivel om. Studera ”land export modell” EROI m.m. Oljan i mellanöstern är fortfarande relativt lättillgänglig och av bra kvalitet. Att införa flygförbudszon över Syrien är knappast möjligt då Syrien förfogar över ett mycket avancerat luftförsvar. Känner mig lika tveksam som jinge till den sk. ”arabiska våren”
Hoppas att de inte försöker med andra medel då. Den arabiska våren har väl väsentligen resulterat i att reaktionära eller i alla fall klart borgerliga regimer kommit till matken, och utan minskat infolytande från USA?
Nej, hinner inte följa med på allt. Har dock sett antydningar om att den senaste tidens bombdåd i Irak kan ha något med de goda förbindelserna Iran-Irak att göra. Kanske att USA försöker få bort den shiit-dominerade regeringen i Irak genom att utnyttja lokala al-Qaidagrupper som ’hit-men’. Vet inte hur trovärdigt det är.
Vet inte heller, men fullt möjligt. Irak sluter inte upp bakom Obama’s anti-Syrienpolitik efter vad jag förstår.
Hej.
Vet inte om Ni har missat det, men den Egyptiska revolutionen gick imål igår!
Generalerna fick en medalj och en order om att gå i pension. Ny ÖB, försvarsminister och vicepresident. Egypten är idag endast styrt av en demokratiskt vald ledare. För första gången i dess 7 000 åriga histora. :)
När det gäller Egyten, låter det för bra för att vara sant. Låt mig vara skeptisk.
Retoriken och handlingarna hos vissa rebellledare i Syrien känns främmande och inte helt demokratiska: Abu Ayman: kommendant för FSAs brigad; Norra Idlibs falkbrigad säger: ” Jag svär en ed inför Allah (Gud), att mala köttet på den som samarbetar/eller har relation med shiitiska invånare/befolkning i Alfu´ah”.
”Alfu´ah” är ett samhälle i Idlib, där bor shiiamuslimer.
Abu Ayman tilläger att löftet, att mala köttet på den som har relation med shiiter, även gäller den enklaste relation.
Och en liknande inställning har i olika källor rapporterats från utländska soldater som strider mot Assad inne i Syrien.