Denna kartläggning och analys visar att USA & Co i själva verket ger visst stöd till IS. Artikeln av professor Tim Andersson ”The Relationship between Washington and ISIS: The Evidence” är översatt av mig och har publicerats i Globalresearch 8/3. Det är inte första gången detta behandlas här. I blogginlägg 26/8 och 11/9 2014 beskrevs hur Turkiet stött ISIS, medan blogginlägget 26/2 väckte frågan om USA verkligen försökte bekämpa IS effektivt.
Artikeln har varit klar ett par dagar.

Idag på morgonen publicerar Pål Steigan ett blogginlägg som informerar om att ”Irakiske styrker har arrestert militære rådgivere fra USA og Israel mens de hjalp Den islamske staten i Irak. Arrestasjonen ble gjennomført under Iraks anti-terroristkampanje ”Skorpionens stikk”. I følge nyhetsbyrået Sama i Irak hadde tre av de arresterte amerikanske og israelske pass, mens den fjerde var fra en av araberstatene i den persiske bukta. Operasjonen mot IS ble gjennomført i området nær byen Niniveh.
Israels støtte til Den islamske staten har også vært omtalt tidligere i israelsk presse, slik som i denne artikkelen i Jerusalem Post, som bygger på en FN-rapport som ikke bare viser at Israel har gitt IS-folk medisinsk behandling, men også annen praktisk støtte. Tidligere har den Londonbaserte organisasjonen Conflict Armament Research vist at IS disponerer over svært mye mer USA-produsert utstyr og våpen enn det man tidligere hadde antatt.”

Artikeln.

Rapporter om att amerikanska och brittiska flygplan som transporterar vapen till ISIS har skjutits ned av irakiska styrkor har bemötts med förnekelse i västländerna. Men få i Mellanöstern tvivlar på att Washington spelar ett ”dubbelspel” med sina proxy-arméer i Syrien, men viktiga myter lever fortfarande kvar. En central myt är att Washington beväpnar ”moderata syriska rebeller”, för att både störta den syriska regeringen och besegra ”extremist-rebellerna”. Detta påstående blev viktigare 2014, då grunden för USA:s aggression mot Syrien förskjutits från ”humanitär intervention” till en förnyelse av Bushs ”krig mot terrorismen”.

En distinkt kontrovers är om al Qaida-grupper (särskilt Jabhat al Nusra och ISIS) har uppstått som en slags reaktion på de upprepade amerikanska interventionerna, eller om de faktiskt är Washingtons betalda agenter. Framträdande ISIS-ledare har suttit i amerikanska fängelser. ISIS ledare, Ibrahim al-Badri (alias Abu Bakr al-Baghdadi) sägs ha suttit mellan ett och två år på Camp Bucca i Irak. År 2006, när al-Baghdadi och andra släpptes tillkännagav Bushadministrationen sin plan för ett ”nytt Mellanöstern”, vilket skulle tillåta sekteristiskt våld som en del i en process av ”kreativ förstörelse” i regionen. Enligt Seymour Hershs artikel 2007 ”The Redirection” skulle USA utnyttja” moderata sunnistater”, inte minst saudierna, till att hålla tillbaka shia-gruppers framgångar i Irak efter USA:s invasion. Dessa ”moderata” Sunni-styrkor skulle utföra hemliga operationer för att försvaga Iran och Hizbollah, Israels fiender. Detta förde saudierna och Israel närmare, eftersom båda fruktar Iran.

Även om det har förekommit uppgifter om att ISIS ”kalif ’al-Baghdadi är en av CIA eller Mossad utbildad agent, finns inte bra stöd för detta. Oberoende bevis är viktigt. Vad finns det för bevis på att Washington har hemliga förbindelser med ISIS?

Inte minst finns uppgifter från högre amerikanska tjänstemän att viktiga allierade stöder extremistgrupper. I september 2014 sa general Martin Dempsey, USA:s militäre överbefälhavare inför kongressen att ”Jag vet viktiga arabiska allierade finansierar ISIS”. Senator Lindsey Graham, i försvarsutskottet, svarade ”De finansierar dem eftersom Fria syriska armén inte kunde slåss mot [Syriens president] Assad, för de försöker bekämpa Assad”.

Nästa månad gick USA:s vicepresident Joe Biden ett steg längre och förklarade att Turkiet, Qatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien ”var så fast beslutna att besegra Assad … att de gav hundratals miljoner dollar och tiotusentals ton vapen till vem som ville kämpa mot Assad … [inklusive] al Nusra, al-Qaida, ISIL och extremister från andra delar av världen.” Bidens medgivande försökte ge USA alibi för denna operation, som om Washington var oskyldigt till vad som utförs av dess viktigaste allierade. Det är helt enkelt inte trovärdigt.

Washingtons förhållande med saudierna, som en splittrande sekteristisk kraft i regionen, i synnerhet mot arabisk nationalism, går tillbaka till 1950-talet, då Winston Churchill introducerade den saudiska kungen för president Eisenhower. På den tiden ville Washington bygga upp den saudiska kungen till en rival till president Nasser i Egypten. Nyligen har den brittiske generalen Jonathan Shaw erkänt Saudiarabiens extremistiska ideologi: ”Detta är en tidsinställd bomb som, under sken av utbildning i wahhabism- salafism är en krutdurk. Och det finansieras av saudiska och qatariska pengar”, sade Shaw. Andra bevis underminerar västerländska försök att upprätthålla en distinktion mellan ”moderata rebeller”, nu öppet beväpnade och utbildade av USA, och extremistgrupperna Jabhat al Nusra och ISIS. Även om det har varit en del rivalitet är avsaknaden av verkliga ideologiska skillnader och samarbete och sammanslagning av grupper huvudsidan. Sedan ISIS kom från Irak 2013, finns dess syriska baser i allmänhet i östra delen av Syrien. Jabhat al Nusra (den officiella al-Qaida-gruppen i Syrien) har samarbetat med syriska islamistiska grupper i västra Syrien i flera år.

Långsiktigt samarbete mellan dessa ”moderata rebeller” och Jabhat al-Nusra har setts runt Daraa i söder, i Homs-Idlib, längs den turkiska gränsen och i och runt Aleppo. Jabhat al Nusra betyder faktiskt ”support-front”, dvs. stöd till de syriska islamister. Då Jabhat al Nusra förbjöds i olika länder förklarade 29 av dessa grupper sin solidaritet i deklarationen: ”Vi tillhör alla Jabhat al-Nusra”.

Efter kollapsen för ”fria syriska arméns” grupper, har samarbetet mellan al Nusra och de nyare av USA och Saudiarabien uppbackade grupperna (Dawud, Islamiska Front, den syriska revolutionära fronten och Harakat Hazm) hjälpt till att dra uppmärksamhet från Israels stöd till al Nusra runt de ockuperade Golanhöjderna. Efter 2013 finns många rapporter om att ”rebell fighters”, inklusive från al Nusra, behandlas på israeliska sjukhus. Premiärminister Netanyahu har offentliggjort sitt besök hos sårade ”rebeller” i början av 2014. Det medförde ett offentlig ”tack” från en Turkiet-baserad ”rebell”-ledare, Mohammed Badie. FN:s fredsbevarande styrka på Golan har rapporterat hur Israels försvarsmakt har samrbetat med ”al Nusra”-kämpar vid gränsen. Samtidigt har israeliska vapen påträffats hos extremistgrupper, i både Syrien och Irak. I november 2014 protesterade medlemmar av druser-minoriteten i Golan mot att Israel vårdade al Nusra och ISIS krigare på sjukhus, vilket medförde frågor från de israeliska medierna. Svaret från en militär talesman var knappast ett förnekande: ”Under de senaste två åren har Israels försvarsmakt varit sysselsatt med humanitära insatser för skadade syrier, oavsett deras identitet.”

Den artificiella skillnaden mellan ”rebell-” och ”extremistgrupper ifrågasätts också av flera rapporter om storskaliga avhopp och överföring av vapen. I juli 2014 hoppade tusen beväpnade män i Dawud-brigaden av till ISIS i Raqqa. I november rapporterades avhopp till Jabhat al Nusra från den ”syriska revolutionära fronten”. I december uppgav Adib Al-Shishakli, i SNC (Syrian National Council) i exil att alltfler ”oppositionskämpar” gick över till ISIS ”av ekonomiska skäl”. I samma månad, rapporterades om avhopp av ”rebeller” i Golan-området till ISIS. I början av 2015 gick tre tusen ”moderata rebeller” från USA-stödda ”Harakat Hazzm” över i Jabhat al Nusra, och tog med sig ett stort lager av amerikanska vapen inklusive pansarvärnsvapen.

ISIS hade redan fått amerikanska vapen på annat sätt, i både Irak och Syrien, som rapporterades i juli 2014. Då ingicks en ”icke-angreppspakt” i södra delen av Hajar al-Aswad mellan ”moderata rebeller” och ISIS, som båda såg Syriens regering som gemensam fiende. I december 2014 rapporterade en del västerländska medier om en hemlig leverans av amerikanska tunga vapen till ”syriska rebeller” från Libyen, och till Jabhat al-Nusra av pansarvärnsvapen. Enligt en video från al-Nusra används dessa vapen för att ta över syriska militärbaser i Idlib-provinsen.

* Då viktiga arabiska allierade till USA backar upp ISIS och med uppgifter om betydande samarbete mellan av USA beväpnade ”moderata rebeller” och ISIS, är det ganska logiskt att tro att USA:s och ”koalitionens” flyg till ISIS områden (förment för att bekämpa extremister) kan innebära hemliga vapenleveranser. Det är precis vad ledande irakiska källor började säga i slutet av 2014.

Enligt uppgifter från både irakiska och iranska medier sa den irakiska parlamentsledamoten Majid al-Ghraoui i januari att ”ett amerikanskt flygplan levererade vapen och utrustning till ISIS vid al-Dour i provinsen Salahuddin”. Bilder publicerade av ISIS visade detta. USA bekräftade uppgifterna men sade att detta var ett ”misstag”. I februari sade irakiska parlamentsledamoten Hakem al-Zameli att den irakiska armén hade skjutit ner två brittiska plan som transporterar vapen till ISIS i al-Anbar-provinsen. Återigen har bilder publicerats av de havererade flygplanen. ”Vi har upptäckt vapen tillverkade i USA, europeiska länder och Israel i områden som befriats från ISIL:s kontroll i Al-Baqdadi regionen”, sade al-Zameli.

Al-Ahad nyhetswebbplats citerade chefen för Al-Anbar provinsstyrelse Khalaf Tarmouz som uppgav att ett amerikanskt flygplan levererade vapen och ammunition till IS i Salahuddin-provinsen. I februari uppgav en irakisk milis kallad Al-Hashad Al-Shabi att de hade skjutit ner en amerikansk armé-helikopter med vapen för ISIL i Al-Baqdadi-regionen i Al-Anbar-provinsen. Återigen finns publicerade bilder. Därefter uppgavs att irakiska antiterrorist-styrkor ha gripit ”fyra utlänningar som var anställda som militära rådgivare till ISIL, varav tre var amerikanska och israeliska”. Hittills har västmedia undvikit att rapportera detta.

I Libyen har Abdel Hakim Belhaj, en viktig amerikansk samarbetspartner i störtandet av Gaddafis regering nyligen meddelat att han är ledare för den ”islamiska staten” i Nordafrika. Abdel Hakim Belhaj satt i amerikanska fängelser i flera år, kom sedan till Libyen, där han var efterlyst för terrordåd. Som tidigare ledare för al-Qaida-kopplade ”Libyan Islamic Fighting Group”, sedan den Tripoli-baserade ”Dawn-gruppen” har Belhaj försvarats av Washington och lovordats av amerikanska kongressledamöterna John McCain och Lindsey Graham. En förändring pågår hos och i synen på al-Qaida-grupperna. Jabhat al-Nusra rapporteras överväga att skära banden till al-Qaida, för att få Qatar att öka sin finansiering. Foreign Affairs publicerade till och med en undersökning som hävdar att ISIS var ”förvånansvärt positiva till demokrati”.

Den syriska armén återtar gradvis Aleppo, trots de fientliga försörjningslederna från Turkiet till stöd för sekteristiska grupper från i Jordanien och Israel. Gränsen till Libanon kontrolleras till stor del av den syriska armén och Hizbollah. I öster kontrollerar den syriska armén och dess lokala allierade större delen av Hasaka och Deir e-Zour, och en slutlig kampanj mot Raqqa beräknas komma. Försöket av Nato och Gulfstaterna att störta den syriska regeringen har misslyckats.

Bevisen på hemlig relation och samarbete mellan Washington och ISIS är betydande och bidrar till att förklara varför Syriens biträdande utrikesminister Fayssal Mikdad talar om Washingtons ”kosmetisk krig” mot ISIS. Denna extremistgrupp är ett fotfäste för Washington att hålla sig kvar i regionen, och försvaga både Syrien och Irak. USA:s ”krig” mot ISIS är ineffektivt. Studier av ”Janes Terrorism och Insurgent databas” visar att ISIS’ attacker och mord i Irak ökat kraftigt sedan USA:s flygattacker började. De huvudsakliga striderna på marken har utförts av den syriska armén och, mer nyligen, av de irakiska väpnade styrkor med iransk uppbackning.

Dessa förhållanden rapporteras vilseledande i västerländsk media. Man hävdar att Syriens armé inte slåss mot ISIS, som motiv för USA:s bombningar inne i Syrien. Syriens prioriteringar har varit i tätbefolkade västra Syrien, men sedan åtminstone början av 2014 har Syriens armé varit den största kraften mot ISIS i Hasaka, Raqqa och Deir eZour. I mars rapporterade Reuters att den syriska armén nyligen dödade två ISIS befälhavare tillsammans med 24 soldater vid Hamadi Omar. Ett närmare samarbete mellan Iran, Irak, Syrien och Libanons Hizbollah är en styggelse för Israel, saudierna och Washington, men det sker utifrån gemensamma intressen.

Det är bara logiskt att Irans militär vuxit fram som Iraks främsta samarbetspartner i den irakiska militärens senaste offensiv mot ISIS-kontrollerade Tikrit. Washington har ställts åt sidan, vilket orsakar bestörtning i de amerikanska medierna. General Qasem Suleimani, chef för Irans Quds Force är en ledande aktör i Tikrit-operationen. Ett decennium efter Washingtons planer på att minska Irans inflytande i Irak hävdar en artikel i Foreign Policy att Irans inflytande är ”på sin högsta punkt i nästan fyra århundraden”.

Valda referenser

* Mahdi Darius Nazemroaya (2006) Plans for Redrawing the Middle East: The Project for a ‘New Middle East’. http://www.globalresearch.ca/plans-for-redrawing-the-middle-east-the-project-for-a-new-middle-east/3882
* Seymour Hersh (2007) The Redirection. http://www.newyorker.com/magazine/2007/03/05/the-redirection
* Al Akhbar (2011) Syria: What Kind of Revolution? http://english.al-akhbar.com/node/540
* The New Yorker (2013) Syrian Opposition Groups Stop Pretending. http://www.newyorker.com/news/news-desk/syrian-opposition-groups-stop-pretending
* RT (2014) Anyone but US! Biden blames allies for ISIS rise. https://www.youtube.com/watch?v=11l8nLZNPSY
* Iraqi News (2015) American aircraft dropped weapons to ISIS, says MP. http://www.iraqinews.com/iraq-war/american-aircraft-airdropped-weapons-to-isis-says-mp/
* Washington Post (2015) Syrian rebel group that got U.S. aid dissolves. http://www.washingtonpost.com/world/syrian-fighter-group-that-got-us-missiles-dissolves-after-major-defeat/2015/03/01/286fa934-c048-11e4-a188-8e4971d37a8d_story.html
* David Kenner (2015) For God and Country, and Iran, Foreign Policy. http://foreignpolicy.com/2015/03/05/for-god-and-country-and-iran/
* Reuters (2015) Syrian air strike kills two Islamic State commanders. http://www.reuters.com/article/2015/03/07/us-mideast-crisis-syria-islamicstate-idUSKBN0M30F720150307

Tillägg Anders Romelsjö
* Andra uppgifter om stöd av USA & Co till IS.
* Uppgifter finns på flera håll att CIA utbildat ISIS soldater i Jordanien.
* Enligt Michel Chossudovsky i Globalresearch blev NATO i början av kriget i Syrien aktivt involverat i rekryteringen av tusentals muslimska soldater i samarbete med den turkiska överkommandot, enligt israeliska underrättelsekällor (Debkafile, 31/8 2011). Den turkiska armén utbildade dem och säkrade deras passage in i Syrien. Även brittiska och franska specialstyrkor uppges ha aktivt tränat syriska rebeller i Turkiet.
* Wahhabitiska präster och andra finansiärer har bedrivit pro-ISIS propaganda på TV-kanaler i Qatar, och att regeringarna i Saudiarabien och Kuwait tillåtit detta.
* SVD 6/10 uppskattar att ISIS har tillgångar motsvarande 2 miljarder dollar och uppger att ISIS rear ut oljan de kontrollerar.
* EU-länder är bland köpare av denna olja vars export Turkiet underlättat. EU:s ambassadör i Irak Jana Hybášková uttalade (2/9 2014 i Europa-parlamentet) ”We have blocs of trucks, some of them contain 5000 trucks in one spot, and we have five places like this of illicit trading of oil. Unfortunately we have European member states buying this oil.”

USA:s ineffektiva flygbombningar av IS.
Det är ”märkligt” att USA:s bombningar i Syrien och Irak har skadat IS så litet.
Sedan augusti 2014 har det amerikanska flygvapnet med stöd av en koalition av 19 länder utfört över 16 000 flygattacker mot Syrien och Irak som påstås vara riktade mot IS styrkor. Sextio procent av attackerna utfördes av mycket avancerade flygplan (Defense News, 19 januari 2015.) IS saknar effektiva motmedel mot flygattackerna och opererar till stor del i eller nära ökenområden där styrkorna är ganska lätta att identifiera. Max Boot, säkerhetsrådgivare vid Foreign Relations: ”Obamas strategi i Syrien och Irak fungerar inte … eftersom den amerikanska bombkampanjen mot ISIS har varit anmärkningsvärt återhållsam”. (Newsweek den 17 februari 2015). NATO:s bombräder mot Serbien varade tre månader 24/3-10/6 1999 och var mycket effektiva, liksom flygattackerna mot Irak 2001.
Detta motiverar verkligen frågan: I vilken utsträckning är USA:s flygattacker ett falskspel, en dimridå för att komma åt Syriens folkvalde president Assad, öka inflytandet i Irak och få stöd och förståelse för de trupper som sänts och ska sändas till Irak från USA och andra länder – däribland kanske Sverige. (Newsweek 12/1)

* Om USA menar allvar med kampen mot terrorismen skulle USA & Co aktivt arbeta för:
* Ett samarbete med Syriens regering och armé som är huvudkraften i kampen mot terrorismen på marken.
* Söka tillstånd av Syriens regering och i FN:s säkerhetsråd för bombningar i landet.
* Respektera att bombningar i Syrien är ett brott mot FN-stadgan och internationell rätt.
* Arbeta för en vapenvila mellan de ”moderata” rebellerna och Assad.
* Helt upphöra med utbildningar av rebeller som ska strida mot Assad, vilket försvagar kampen mot IS och terrorismen.

i Andra om: ISIS, imperialism,Irak, imperium, Syrien, USA, politik, al-Qaida, al-Nusra, terrorism, extremism, olja, ekonomi, demokrati

Tim Andersson på Globalresearch Clarks CNN-intervju Ulf Bjeren i Sydöstran 12/3 Pål Steigans blogg 13/3 Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9 Pål Steigans blogg M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet