|
Idag fortsätter Dagens Nyheter sin kampanj för att högerregeringen ska sitta kvar efter valet 2010, man jublar över Miljöpartiets profileringskampanj på ledarplats.
På den vägen är det. I går gick en styrelsemedlem i miljöpartiet och språkrören i Grön ungdom till förnyad attack mot Lars Ohlys parti på DN Debatt – vänsterpartiet bör inte delta i något samarbete med att forma en gemensam rödgrön politisk plattform. Ord och inga visor. Miljöpartisternas klarsyn i fråga om Lars Ohlys problematiska ståndpunkter på områden som miljö, skola, statsfinanser och internationella relationer är uppfriskande. Medan miljöpartiet på flera områden är på väg att slakta heliga kor som överlevt sig själva, sitter vänsterpartiet fast i en politik dominerad av förlegad vänsterretorik.” Det är nästan så att jag känner lite beundran inför DN:s ledarskribent. Att få in så mycket strunt på så få rader har jag aldrig klarat själv trots idoga försök. Kampanjen är alltför uppenbar i sin strävan att så split i den rödgröna delen av den politiska sfären, och visst, den fick ju mig att skriva ”miljömuppar” igår så helt utan framgång är den inte. Samtidigt är det självklart att Miljöpartiet måste försöka profilera sig. Idag finns det sju miljöpartier i riksdagen och (mp) har helt tappat bort sin profilfråga. Att man från partiets sida nu tänker försöka byta fot när det gäller EU, allt för att inte göra sig omöjliga för en plats i en kommande ny regering, har vi redan sett. Att det är en högerfalang inom (mp) som agerar, det ser vi idag. Att dessutom Sveriges mest politiserade dagstidning på ledarplats agerar för att underblåsa dessa strömningar är inte så konstigt. Man kan ju inte ens läsa en nyhetsartikel i DN utan att den har passerat genom något slags politiskt filter. Igår läste jag Birger Schlaugs sågning av ungmupparnas debattartikel och log brett. Det kan inte vara helt enkelt att vara ett nytt politiskt parti utan politisk ideologi, man har inget att falla tillbaka på, ingen gemensam |
värdegrund för de åsikter för vilka man fäktar. Man är överens om att vindkraft är av godo och kärnkraft av ondo, men att från dessa ståndpunkter bygga vidare till något slags enhetlighet är förstås en svår uppgift. Att då ta ett slagträ och svinga det över huvudet i hopp om att träffa någon i närheten är möjligen förståeligt men knappast försvarbart. Själv grips jag av tanken på att just den taktiken omfattas i hög utsträckning av Sverigedemokrater och Folkpartister, och då kallas den populism. Så att Dagens Nyheter fäktar för den på ledarsidan är knappast ägnat att förvåna. Framförallt inte sett utifrån det faktum att DN:s ledarskribenter är betalda inpiskare för en fortsatt högerregering. Man kan ju tycka att det är trist att Miljöpartiets företrädare inte är tillräckligt politiskt kunniga för att inse detta, men vi får se det som en illustration för var de befinner sig på höger-vänsterskalan.
Andra om: Miljöpartiet, Schlaug, Esbati, Mediakritik, Politik, Ideologi, EU, Populism, Politik [tags]Miljöpartiet, Schlaug, Esbati, Mediakritik, Politik, Ideologi, EU, Populism, Politik[/tags] |
3 svar till “Dagens Nyheters klarsyn är – Rolig”
Det tyder ju på att miljöpartiet så grovt har underskattat avskyn som finns mot dem hos mången socialdemokrat, och speciellt från LO:s sida sedan de var med och försämrade arbetsrätten. Det är väl bara de största kappvändarna och högersossarna som öppet säger sig vilja bilda regering med mossan?
Stackars deras gräsrotsmedlemmar.
Möjligen börjar svenskarna lättare förstå det nya orwellska språkbruket som främst syftar till att begränsa individens tankeutrymme och förhindra kritik mot nyimperalismen och dess ledare.
Lars Ohly talar på det gammaldags rättframma sättet, där orden betyder exakt vad de utsäger. Han manipulerar inte – och just därför blir han inte förstådd…
I Ohlys tankevärld betyder ”fred” inte ”krig”.
”Demokrati” inte ”ofrihet”.
”Invasion” betyder inte ”befrielse”
Han tror inte på Bush när han säger: ”We’re a peaceful nation”.
Eller att Reinfeldst ”arbetslinje” inte något annan är än ett grovt, cyniskt urval för kassera de som blir över till ett permanent ”utanförskap” – och de som kan användas – till osäkra låglönearbeten.
Det känns som miljöpartiet har fungerat som en uppsamlare för diverse folk som inte vill identifiera sig ideologiskt i de viktigaste frågorna, de om organiseringen av produktionen. Ibland känns det som själva viljan att vara ”speciella” i politiken har varit självuppfyllande. Och självklart är det omöjligt att ha en sammanhängande ideologi utan att definiera sig på höger vänsterskalan. Detta gäller teoretiskt inte bara välfärdsfrågor relaterade till mänskliga behov. Man kan inte skilja en analys av kapitalismen från en analys av hur man ska komma till rätta med miljöproblemen. Då det är marknadsekonomin som styr produktionen är det den som måste regleras för att skydda naturen. På samma sätt som att marknadssamhället leder till ohållbara situtaitoner för människor är naturen lika känslig. Därav måste man ta tag i den röd – blå ideologiska kampen för att vara en sann miljökämpe och därför är miljöpartiets försök att ställa sig utanför skalan inte annat än … muppigt.