Idag uppmärksammas över hela världen att 70 år gått sedan Sovjetunionens Röda armé befriade Auschwitz, det största av nazi-Tysklands många koncentrations- och dödsläger. Redan i mitten av år 1944 hade Sovjet befriat och rapporterat från koncentrationslägret Majdanek och med ord och bild rapporterat därifrån, men deras allierade Storbritannien och USA och andra misstrodde uppgifterna. Målgruppen för avrättandet var främst judar, romer, kommunister och t.ex. homosexuella.
Huvudfienden för Hitler-Tyskland var hela tiden Sovjetunionen, som förgäves försökte få en allians med Storbritannien och Frankrike mot Tyskland. Sovjetunionens utrikesminister och höga tjänstemän möttes av förhållandevis lågt placerade tjänstemän i dessa länder i sina förhandlingssträvanden. För att spara tid kände sig Sovjetunionen nödsakad till en icke-angreppspakt med Tyskland i andra hälften av 1939. Eftergiftspolitiken mot Tyskland var det som mer än något annat bidrog till att Tyskland hösten 1939 startade kriget mot Polen. Och nu är Rysslands president Putin ej välkommen att delta i dagens ceremoni enligt massmediarapporter. Polen rapporterar med stöd av Ukraina att det var Ukraina och inte Ryssland som befriade t.ex. Auschwitz, eftersom den var Första Ukrainska armén som kom. Men namnet ”Ukrainska armén” kom av att denna armés huvuduppgift var att befria Ukraina, vilket man gjorde. Majoriteten i denna armé var förutom ryssar. Historierevision eller -förfalskning…
Verksamheten med utrotandet av judar och andra är tyvärr inte mänsklighetens första insatser på detta område. Bland andra påpekade professor emeritus George Klein nyligen i DN att det som främst skilde nazi-Tysklands insatser från andras var den stora omfattningen och den industriellt upplagda, relativt effektiva organisationen i en artikel med den viktiga titeln ”Vi ska minnas Förintelsen som helt begriplig”. Bland andra har Sven Lindqvist i boken ”Döda varenda djävel” rapporterat om utrotningsinsatser av länder som Storbritannien och Frankrike i Afrika, Australien (aboriginer) och Nya Zeeland (maorier) samt i Nord- och Sydamerika (indianer). Jag kom trots skillnaderna plötsligt att tänka på Guantanamo…
DN har idag en artikel med intervjuer med överlevande ”De överlevande berättar att de är rädda att det ska hända igen”..
Under tonåren i slutet av 1950- och i början av 1960-talet fick man i den lilla hemstaden se flera filmer om Andra världskriget och förintelsen. Vi visste vad som hänt, men vi fick ändå en skev bild av kriget.
Historieskrivningen om Andra Världskriget
Osökt associerar jag till detta och vill nedan framföra några uppgifter och bedömningar.
I skolan fick vi lära sig att ”Operation Overlord”, landstigningen i Normandie och insatser av USA, Storbritannien hade avgörande betydelse för krigsutgången. ”Operation Overlord” var en stor militär operation, och bidrog tveklöst till att avkorta kriget och till nazismens besegrande, men ”den avgörande betydelsen” hade det inte.
Wikipedia (som inte är något objektivt sanningsvittne, fast man försöker undvika partiskhet) skriver: ”Operation Overlord anses som en avgörande framgång för de allierade västmakterna i deras krig mot Tyskland. Däremot är det omtvistat hur stor betydelse operationen hade för Tysklands fall – nio av tio tyska soldater som dog i kriget hade vid invasionen redan stupat på östfronten mot Röda armén. Sannolikt var D-dagens viktigaste betydelse istället att det var startpunkten på västmakternas ockupation av västra Tyskland, vilket hindrade vidare framryckning för Röda Armén och sannolik ockupation av Västeuropa under Sovjet. Ett par år senare var järnridån ett faktum, och denna uppdelning av Europa följde i stort sett ockupationsarméernas erövrade områden vid Tredje Rikets kollaps.”
* Vid D-day hade Tyskland 80 % av sina styrkor på östfronten.
I maj 1942 lovade USA:s president Roosevelt Stalin att en andra front skulle öppnas i Europa före årets slut. Men Churchill ville vänta, bl.a. för att se hur kriget gick mellan Tyskland och Ryssland och för att komma in senare mot ett sannolikt försvagat Tyskland. Roosevelt såg snart också fördelen att koncentrera USA:s militära insatser i Asien mot Japan, en lättare fiende, och med prospektet av ökat inflytande för USA i området.
Senator Harry Truman som blev president 1945 efter Roosevelt sa i ett känt uttalande 24 juni 1941, två dagar efter Tysklands gigantiska anfall mot Sovjetunionen med över 200 divisioner att ”Om vi ser att Tyskland vinner så hjälper vi Ryssland, och om Ryssland vinner så borde vi hjälpa Tyskland så att så många som möjligt stryker med på båda sidorna”. (New York Times 24/6 1941; Time 2 juli 1951; Dr Jacques Pauwels Globalresearch 18/8 2012 i artikeln ”The Allies Second Front in World War II: Why Were Canadian Troops Sacrificed at Dieppe”).
* Före och under andra världskriget investerade bland annat Ford, General Electric, Standard Oil, Texaco, ITT, IBM, and GM i nazistiska Tyskland.
U.S. investeringar i Tyskland ökade med mer än 48% mellan 1929 och 1940 medan de minskade mycket i övriga Europa. Många USA-företag fortsatte sina affärer i Tyskland under kriget även där det innebar slavarbete i koncentrationsläger, och med stöd av USA:s regering. USA:s piloter instruerades att inte bomba tyska fabriker som ägdes av USA-företag.
Senare år 1942 att de brittiska och amerikanerna ännu inte var redo för en stor operation i Frankrike. Man ville först vinna ubåts-kriget. Men trupper hade framgångsrikt transporterats från Nordamerika till Storbritannien under 1942 och på hösten samma år upplevde amerikanerna inga problem att landsätta en stor truppstyrka i Nordafrika, på samma sida av den visserligen farliga Atlanten.
I verkligheten var det redan möjligt i sommaren 1942 för att landsätta en betydande styrka i Frankrike och att öppna en andra front. Den brittiska armén hade återhämtat sig och stora amerikanska och kanadensiska truppstyrkor fanns de brittiska öarna och var redo för handling. Dessutom var det ingen hemlighet att tyskarna hade relativt få soldater för att försvara tusentals kilometer av Atlantkusten, och dessa trupper var av betydligt sämre kvalitet jämfört med sina krafter på östfronten. På Atlantkusten hade Hitler omkring 60 divisioner medan inte mindre än 260 tyska divisioner stred i öst. De tyska trupperna var inte lika starka 1942 som i juni 1944 då Atlantvallen byggts.
Stalin, som visste att de tyska försvaret i Västeuropa var svagt tryckte på för en landstigning i Frankrike. Churchill upplevde också betydande inhemskt tryck för en andra front. En befrielse från dessa påtryckningar kom genom ett misslyckat, dåligt förberett landstigningsförsök i den franska hamnen i Dieppe i augusti 1942.
Sovjet fick en andra front år 1944, då Stalin inte längre frågade om en sådan tjänst. Efter segrarna vid krigets största slag i Stalingrad och Kursk tågade de sovjetiska trupper obevekligt och segrande mot Berlin ”blev det nödvändigt för amerikanska och engelska strategi”, som två amerikanska historiker (Peter N. Carroll och David W. Noble) har skrivit, ”att landsätta trupper i Frankrike och tåga in i Tyskland för att hålla de mesta av landet borta från Sovjet.” När en andra front äntligen öppnades i Normandie i juni 1944, var det inte gjort för att hjälpa Sovjetunionen, utan för att förhindra att Sovjet från att vinna kriget på egen hand.
En central lärdom är att eftergiftspolitiken kan få de mest förödande konsekvenser. Detta är mycket aktuellt idag, då världen och massmedia kommit att mer eller mindre acceptera främst USA:s brutala och folkrättsvidriga utrikespolitik i brott mot FN-stadgan och annan internationell rätt. Omfattande protester förekom inför kriget mot Irak för 10 år sedan. Protesterna mot NATO:s bombkrig i Libyen med tiotusentals dödade civila, i Syrien, i Afghanistan är betydligt svagare. Massmedia avstår från kritisk granskning, från försvar av freden och FN-stadgan. Likheten med eftergiftspolitiken mot Hitler är stora. Och resultatet torde inte bli bättre än Andra Världskriget, snarare tvärtom.
i Andra om: Stalingrad, Hitler, Stalin,England, folkrätt imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia Zjukov krig, utrikespolitik NATO Andra Världskriget, demokrati,fred, Tjeckoslovakien, Syrien, Irak, kapitalism,
DN I 27/1 DN 2 27/1 21/1 SvD 30/5Ab 2/6Globalresearch DN Slaget vid Stalingrad 2/2 DN om fascism SvD 2/2Björnbrum Intervu i Junge Welt Internationalen nr 5 2013 Aftonbladet Japetus öga Russia Today Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12
10 svar till “Auschwitzs befrielse 70 år. Putin ej välkommen. Skrivs historien om?”
Nyhetsbanken skrev 19/1 ”Den tyska vänstertidningen junge Welt gör kommentaren:
”I en tid när europeiska ledare gör revisionistiska tolkningar av andra världskrigets historia socialt acceptabla är det bara logiskt att fira 70-årsdagen av befrielsen av Auschwitz utan presidenten i det land som befriat lägret den 27 januari 1945.”
Tysklands president, kallakrigspolitikern Joachim Gauck, ska dock delta i evenemanget och tala till minnet
av sovjetiska soldater som han beskrivit som ”asiatiska” och ”vodkastinkande”.
Bl.a. Simon Wiesenthal Center har krävt att de polska myndigheterna bjuder in Rysslands president Vladimir Putin till arrangemangen i Auschwitz. ”Om någon förtjänar att närvara vid minnesgudstjänsten för befrielsen är det Vladimir Putin”, skrev Efraim Zuroff, chef för den israeliska institutionen för Wiesenthal-centrumet i Jerusalem på torsdagen.
interfaks 13/1, jungewelt.de 16/1
Jag undrar om de västallierade hade klarat av en direktkrock med tyska krigsmakten 1942. I juli 1943 (när Sovjet höll på att vinna slaget vid Kursk) landsteg de allierade på Sicilien. Sedan behövde de ett år för att ta sig upp till Rom. Tyskarna ockuperade Italien och höll emot bra. Men en värre indikation är Ardenneroffensiven i slutet av 1944, vid en tid när Tyskland i princip borde ha varit slutkört. Med de reserver man samlade ihop lyckades tyskarna skrämma upp de allierade rejält. 1942 var de tyska förbanden i Frankrike inte slutkörda och det är frågan om de västallierade hade lyckats ta sig i land och upprätta permanenta brohuvuden.
Det är en historisk truism att eliterna alltid sett den sammantvinnade ”nyttan” av militär och ekonomisk makt, givetvis kopplat till privata handelsintressen (intimt knutna till statsmakten) som själva dikterar villkoren målen och strategin för den lukrativa och maktstinna utrikespolitiken. En faktor som var ledande och verksam under t.ex Sveriges (och övriga europeiska nationers) stormaktstid. ”De upplysta eliterna” som har kastat detta systematiska beteende åt sidan i den moderna eran (vår tid) är en falsk skapelse i det gemensamma medvetandet och ett stort töcken som döljer den reaktionära ideologin.
Många pratar om ”konspirationer” Ett knappast verksamt ord på en maktföreteelse som är så gott som en institution i studiet av nationernas och deras respektive eliters blodiga ”maktkamp” och välkänd i marxistisk analys [därför så ignorerad och nedtystad] nu som då knappast i ”folkets intressen” snarare på djup och fundamental bekostnad av dessa.
Engelska imperiet var till exempel aldrig någon ENDAST någon storskalig ”masterplan” utan ett sammelsurium av lokala eliter, vasaller och mäktiga nätverk sammankopplade till den engelska supermakten [havet och farledernas dominant] i olika grader knutna (och faktiskt motarbetande) varandra. Det är så man måste se på världspolitik. Ytterst cyniskt och långt ifrån ”homogent”, men alltid influerad av olika ”maktsfärer” beredda att offra människor och livsöden för kortsiktig och långsiktig vinning. Ett psykopatbeteende som är normaliserat i historien och vår egen nutid. Givetvis förekommer altruism och även pro-sociala beteenden men dessa är helt enkelt inga ”bra” styrinstrument eller maktinstrument och har bgränsad plats i ett hierarkiskt baserat system. Som William Goldings nobelpris visar i sitt mikrokosmos av mänskliga relationer. En tidlös kommentar över vår disparata ”essens”.
En mycket träffande beskrivning som definierar den kontext som WWII måste ses ur, som är mycket instruktiv för dagens världspolitik, även om nuvarande mekanismer sannolikt är långt mer sofistikerade. Utdrag av inledningen till Boken Trading With the Enemy: An Exposé of The Nazi-American Money-Plot 1933-1949″ av Charles Higham. Den offentliga historieskrivningen är ”doctored propaganda”
”I had been born to a patriotic British family. My father had raised the first battalions of volunteers against Germany in World War I, and had built the Star and Garter Hospital at Richmond, Surrey, for ex-servicemen. He had been knighted by King George V for his services to the Crown and had been a member of Parliament and a Cabinet member. I feel a strong sense of loyalty to Britain, as well as to my adopted country, the United States of America. Moreover, I am part Jewish. Auschwitz is a word stamped on my heart forever.
It thus came as a severe shock to learn that several of the greatest American corporate leaders were in league with Nazi corporations before and after Pearl Harbor, including I.G. Farben, the colossal Nazi industrial trust that created Auschwitz. Those leaders interlocked through an association I have dubbed The Fraternity. Each of these business leaders was entangled with the others through interlocking directorates or financial sources. All were represented internationally by the National City Bank or by the Chase National Bank and by the Nazi attorneys Gerhardt Westrick and Dr. Heinrich Albert. All had connections to that crucial Nazi economist, Emil Puhl, of Hitler’s Reichsbank and the Bank for International Settlements.
The tycoons were linked by an ideology: the ideology of Business as Usual. Bound by identical reactionary ideas, the members sought a common future in fascist domination, regardless of which world leader might further that ambition.”
En historielektion från den ukrainske PM, Arseniy Yatsenyuk:
“Russian aggression in Ukraine is an attack on world order and order in Europe. All of us still clearly remember the Soviet invasion of Ukraine and Germany. That has to be avoided. And nobody has the right to rewrite the results of the Second World War. And that is exactly what Russia’s President Putin is trying to do.”
Uttalande är gjorda den 7 januari i en intervju med ARD, vid sitt besök i Tyskland (kritiserat endast av ryssar)
https://www.wsws.org/en/articles/2015/01/19/yats-j19.html
Även polske FM Grzegorz Schetyna hävdade att ”it was Ukrainians alone who allegedly liberated the prisoners from Auschwitz”
http://orientalreview.org/2015/01/24/auschwitz-where-is-the-root-of-the-polish-guilt/
Vilket liv det brukar bli på media när högerextremister försöker nyansera och skriva om bilden av förintelsen. Då haglar fördömandena om historierevision i alla media. Intressant är också de uteblivna kommentarerna från ledande politiker i väst! Men med tanke på den omskrivning av andra världskrigets historia som pågått de senaste 20 åren till att glorifiera de västallierades insats, så är det knappast förvånande. Sen kan man väl som vän av ordning undra varför representanter för de västallierade öht är med och firar befrielsen av Auschwitz, ingen av dem var med och befriade fångarna. Men som vanligt ska man ta åt sig äran helt oförtjänt, för det passar inte den egna självbilden att man inte gjorde mer trots att det redan 1944 var känt i GB och USA vad som pågick i Auschwitz. Det hade t ex inte varit några problem att bomba infrastruktur (järnväg) till Auschwitz och administrativa byggnader som gjorde förintelsen möjlig.
Hörde precis på SVT-aktuellt att Bert Sundström påstår att Putin avstod att komma till ceremonin i Auschwitch! Han undvek att nämna att Putin inte var bjuden av polackerna och han lyckades dessutom med ännu ett konststycke i falskhet då han i samma veva påstod att Poroshenko inte kommit till makten med nazisters och Högra sektorns hjälp. Finns det ingen som kan anmäla SVT och den här Bert Sundström för lögn och förfalskad nyhetsförmedling? Det börjar bli riktigt otäckt med den här snedvridna, närmast lögnaktiga nyhetsförmedlingen på påstått ”fri och oberoende television”.
Journalister i svenska medier har vridit sig som maskar när de ska rapportera att Putin inte bjudits. De utformat rapporteringen så att läsaren, lyssnaren, tittaren ska få intrycket att Putin bojkottat tillställningen (velat insinuera antisemitism bakom).
1. Författaren Lotta Lundberg i SvD den 25 jan. i en artikel om Minnesdagen:” Även när han konstaterar att Putin inte tänker delta”
2. Maria Persson Löfgren i SR: I år kommer inte heller ryske presidenten Vladimir Putin åka
3. I Rapport kl. 19.30 formulerade sig Bert Sundström på liknande sätt (ca. 10 min in) och sedan fyllde Rolf Fredriksson i med att säga att minneshögtiden var främst för de berörda överlevarna men att arrangörerna sagt att Putin kunnat komma om han velat.
Hur långt kan en journalist gå utan att tappa yrkeshedern?
I Moskva har minnesveckan tillägnad 70-årsdagen av Röda arméns befrielse av fångarna i nazistiska dödslägret Auschwitz-Birkenau ägt rum. Den 26 januari hölls ett rekviem med deltagande av Andra världskrigets veteraner. Minnesveckan avslutades med evenemang på Judiska museet och toleranscentret. Det nämns alltså inget i svenska media om att Putin bevistade denna ceremoni tillsammans med judar, utan man fortsätter att anklaga Putin för antisemitism. Helt grundlöst, men passar perfekt i anti-Putin propagandan. Ryssland har aldrig varit så demokratiskt eller fritt någonsin i sin historia trots att det bara är 25 år sedan man avskaffade diktaturen. Hur långt hade Sverige kommit i demokratiseringsprocessen i början av 1900-talet? Det märkliga är att man kritiserar Putin långt mer än någon diktatorisk Sovjetledare vilket nog kan ha att göra med att journalister vet att det är ofarligt att kasta skit på Putin men att det nog kunde ha vissa risker att baktala ledarna för det mäktiga Sovjet.
En uppläxning av Ukraina och Polen?
”Several US lawmakers have introduced a bipartisan congressional resolution, recognizing the anniversary of the Soviet army’s liberation of the Auschwitz.
More than 1.1 million men, women, and children, the vast majority of them Jewish, perished within the walls of the Auschwitz death camps before it was liberated by Soviet troops 70 years ago today,” the release read. “We offer this resolution today out of our shared responsibility to ensure the world knows what evil is possible when hatred and intolerance go unchecked and basic human dignity is denied.”
US Republican Ted Deutch announced the introduction of a bipartisan congressional resolution with lawmakers Chris Smith, Eliot Engel Nita, Lowey Ileana Ros-Lehtinen, Steve Israel, and Peter Roskam. The statement noted that millions of people around the world remember those who lost their lives in the Holocaust through the United Nations’ designation of January 27 as International Day of Commemoration.
“In light of the recent anti-Semitic attacks around the world, most recently in France, it is important that on International Holocaust Remembrance Day we memorialize those lost by standing united against anti-Semitism and all forms of bigotry and prejudice,” the statement concluded.”
http://sputniknews.com/us/20150128/1017426305.html
Offentliggörande av hemliga dokument från Auschwitz:
”Classified World War II documents of the Auschwitz concentration camp’s January 27, 1945 liberation will finally see the light of day on its 70th anniversary, the Defense Ministry announced in a statement Tuesday.
The Defense Ministry also published original documents telling the story of how ”joyful, enthusiastic” crowds of Polish nationals met the Red Army soldiers in the liberated territories.”
http://www.strategic-culture.org/news/2015/01/27/russia-declassifies-auschwitz-liberation-documents.html