Arbetslinjen, Monas räddning?


Jag undrar hur länge det dröjer innan folk börjar fatta att de riskerar att bli arbetslösa. Det här kan i sin förlängning bli det som räddar kvar Mona Sahlin som ordförande i det socialdemokratiska arbetarpartiet. Nu kommer tiotusentals att bli arbetslösa, kanske hundratusentals, med vad det innebär under högerregeringens slogan
– arbetslinjen. Inte bara är a-kassan maximalt 18.700 kronor, den beskattas dessutom orättvist i högerns Sverige.


DN:
”Byggbolaget Skanska varslar 3 400 anställda varav 2 000 i Sverige och 1 400 i övriga Norden. – Vi ser en volymnedgång på 15 procent nästa år och har inte jobb åt alla, säger Johan Karlström, koncernchef på Skanska, till DN.se. JOHAN KARLSTRÖM tror på en fortsatt försvagning av konjunkturen och ett tufft 2009 för byggbolagen. – Jag beklagar att det drabbar så många medarbetare men vi ser det som en nödvändighet, säger Johan Karlström.”

Den ekonomiska krisen fördjupas alltmer från dag till dag. Visst, jag och många med mig undrar förstås om det verkligen är någon kris, men effekterna är om inte annat krisartade. I första hand är det ändå en psykologisk kris. Företagen förväntar sig en nedgång och gör sig därför av med personal. Inte för att de vet att de måste, mer därför att de tror att de behöver. Sedan leder det ena till det andra. Nu permitterar Skanska och det betyder att de som i vanliga fall gör affärer med Skanska också sätter igång att permittera.

I morse hörde jag i radio att det fortfarande kommer fartyg med bilar till de svenska hamnarna. Orsaken är förstås att de varit på väg länge och att ”krisen” kommit först efter att de skickats. Och att det handlar om en global nedgång behöver vi inte tvivla på. De japanska kameratillverkarna Canon och Nikon har redan märkt av en brant nedgång i order på sina kamerasystem. Och på liknande sätt förhåller det sig med de flesta av de kapitalvaror som säljs.

Det är till och med så att bloggare kan märka av krisen, i vart fall om man har annonser på bloggen. Den senaste månaden har allt färre intresserat sig för dessa och jag misstänker att det beror på att folk inte är lika nyfikna på sådant som erbjuds.

Ragnar Roos skriver i DN om Mona Sahlins eroderade förtroendekapital, det kan han göra, men om inte vår regering gör något drastiskt nu för att stimulera konsumtionen så kommer kanske Sahlin att komma upp på banan igen.

En extra lustighet tycker jag gäller den svenska bilindustrin. Maud Olofsson sägs ha en hemlig plan och ligga i förhandlingar med Volvo och Saab, Collin oroar sig i Aftonbladet för att dessa företag ska försvinna. Jag måste medge att jag har en överraskande marknadsliberal inställning. För – So What? undrar jag i mitt stilla sinne. Kan man inte bygga moderna bilar som väger mindre än två ton, och bygga motorer som drar mindre än 1,5 liter vid blandad körning, ska då vi skattebetalare hålla liv i liket med konstgjord andning och hjärtmassage?

Eller tror Maud Olofsson att bilarna klarar sig bara skattebetalarna träder in på scenen? Synd att man ska behöva påpeka att dessa bilar är precis lika otidsenliga om tre månader som de är idag. Den absolut enda räddningen för dessa företag är om några japanska/koreanska eller kinesiska företag köper dem. Sker inte det så bör varenda skattekrona istället gå till omskolning eller vidareutbildning av dem som arbetar i företagen.

Att slänga goda pengar efter dåliga har aldrig varit en bra idé, och det är det inte nu heller.

Som jag ser saken så finns det bara en linje i nuläget, och det är att stimulera konsumtionen. Man bör sänka momsen och skatten för dem med lägst inkomster, dessutom bör man dra igång med infrastruktursatsningar av stort format. Exempelvis har man talat om en utbyggnad av järnvägsnätet med en snabbtågsbana av mellaneuropeisk modell. Man bör omedelbart börja prospektera så att man kan ha byggstart redan 2009. Dessutom behöver kollektivtrafiken byggas ut rejält. I Stockholm har man försummat detta till förmån för utbyggda motortrafikleder.

Det verkar som om högerregeringen inte har fattat att vi lever i en tid där koldioxiden ändrar vårt klimat, de tycks inte ens ha begripit att oljan sinar i källorna. Åtgärderna behöver vidtas nu direkt om de ska klara av att starta före nästa val. Möjligen är denna tröghet något slags symptom på alla regeringar, ett generellt viskositetssyndrom. Det kanske är något i luften i Rosenbad som drabbar dess innevånare…

DN123 AB12 SvD123 it

Andra om: , , , , , , , , ,

[tags]Finanskrisen, Regeringen, Bilindustrin, Skanska, Högerregeringen, Val 2010, Tafatthet, Inkompetens, Moderaterna, Politik[/tags]


10 svar till “Arbetslinjen, Monas räddning?”

  1. Satte lite siffror på verkligheten.
    Om jag inte minns fel så dras alltid 30% på a-kassan och andra socialförsäkringar vilket gör att man har att se fram emot en lite restskatt varje år man har ersättning..

    Lön 16 000 kr i månaden

    Dag 1–200
    80% av din lön. 582 kr x 22 dagar/mån = 12 804 kr/mån
    Skatten är 30 % du får ut 8963 kronor

    Dag 201–300
    70% av din lön. 510 kr x 22 dagar/mån = 11 220 kr/mån
    Skatten är 30 % du får ut 7840 kronor

    Från och med dag 301
    65% av din lön. 473 kr x 22 dagar/mån = 10 406 kr/mån
    Skatten är 30 % du får ut 7284 kronor

    Lön 20 000 kr i månaden (beräkningen gäller även högre löner)

    Dag 1–200
    80% av din lön. 680 kr x 22 dagar/mån = 14 960 kr/mån
    Skatten är 30 % du får ut 10472 kronor

    Dag 201–300
    70% av din lön. 637 kr x 22 dagar/mån = 14 014 kr/mån
    Skatten är 30 % du får ut 9810 kronor

    Från och med dag 301
    65% av din lön. 591 kr x 22 dagar/mån = 13 002 kr/mån
    Skatten är 30 % du får ut 9101 kronor

    Vänligen KAS

    PS. Lagom till nyår så kastas 30 000 långtidssjukskrivna ut på arbetsmarknaden helt utan ersättning, dom skall liksom stå till arvetsmarknadens förfogande eftersom det ju är arbetslinjen som gäller.

  2. Om krisen blir varre behovs kunniga ledare for att mildra effekterna av den .
    Vem tror att en virrpanna som Mona Sahlin som inte kan halla ordnig pa sin egen ekonomi skulle vara lamplig att gora nagot.
    Hon vet ju inte fran ena dagen till den andra vilka hon skall samarbeta med och i inlaggen pa samtliga diskussionsforum ar 90% fran sadana som vill ha henne utbytt som partiledare.

    Mark da att mesta kritiken kommer fran socialdemokratiska sympatisorer.

  3. Ja det verkar korrekt. Även om politiker kan verka kloka så verkar de inte riktigt kloka när de hamnar i Rosenbad. Men Mona tror jag inte på någonstans…

  4. För många kanske det är första besöket hos arbetsförmedlingen. Då kan jag säga att det kommer bli en chock om de tror att det sociala nätverket i Sverige är bra.

    För övrigt borde det vara näst intill straffbar dumhet att inte vara med i A-kassan om man jobbar mot bilindustrin eller byggbranschen.

  5. Maude har ju kommit på att Volvo och Saab kan slås i hop och sedan skall de sadla om och börja tillverka evighetsmaskiner.

  6. Högern och vänstern i symbios, som alltid här i Sverige.

    Efter 3 genomdjävliga och ett förhållandevis ”halvgott” år med S och €U-helvetet, röstar folk desperat på högern bara de säger ”jobb” för vilka ”alternativ” finns? Följer ett par månader av vad S lyckades åstadkomma av ”välfärd” innan och ytterligare 4 ännu djävligare år med högern och €U-helvetet. Sedan börjar allt om från början igen.

    Eftersom alla de här människorna oavsett partifärg känner varandra väl och i givakt lystrar till €Us order och inte något annat, måste man fråga sig vad man egentligen åstadkommer och medverkar till genom att legitimera skitsystemet med en röst på ett antal identiska alternativ vart 4:e år? Bankirerna skrattar gott hela vägen till helvetet…

    En genomusel uppslutning vid nästa ”val” till regering och dissussionsklubb skulle ifrågasätta vitsen med denna marknadsdiktatur under €Us stövelklack och många rövar skulle börja brinna inför utsikten till minskat socialbidrag från väljarna…

  7. #8, we dont:

    Halvhyfsad analys av växelspelet mellan blocken. Dock tror jag inte att ett 90%-igt soffliggande skulle bekymra våra styrande ett smack, förmodligen skulle man snabbt komma på ett sätt att fördela stolarna sinsemellan och utöka mandattiden till 10 år eller nåt liknande.

  8. Lågkonjunkturen är den absolut bästa medicinen för vår ekonomi, låt den verka ut.

    Borg måste balansera budgeten, sänkningar av arbetsgivaravgiften måste finansieras av motsvarande utgiftsminskningar i budgeten, inga budgetunderskott oavsett arbetslöshetens storlek.

    Alla försök av regeringar att intervenera i lågkonjunkturen resulterar bara i att saker och ting blir ännu värre. Det är bara att se vad som hände när FED sänkte räntan för att motverka lågkonjunkturen när IT/Telecom bubblan sprack, i stället fick vi en fastighetsbubbla som fick mycket större och allvarliga konsekvenser.

    Staten är inte lösningen den är problemet, det är politikerna som måste regleras och inte marknaden. Det bästa är om vi går över till en 100% guld valuta vars mängd och ränta ingen politiker eller byråkrat kan påverka, då skulle penningpolitiken helt bestämmas av marknaden, dvs du och jag samt alla andra.

    Finanspolitiken borde begränsas till att alla utgifter måste finansieras av skatteintäkter, budgetunderskott måste förbjudas.

    Som vanligt är det spararna som blir blåsta på sina pengar när regering och riskbanken trycker pengar, inflationen är 4.0% och inlåningsräntan är 1-2% som beskattas med 30% och de som lånar får 30% av räntan subventionerad, det är helt orimligt.

    Hög- och lågkonjunkturer skulle bli betydligt mindre och kortare om regeringen inte kunde påverka penningmängd och ränta. Låt marknaden korrigera sig själv så slipper vi en massa inflation och kriser.