En bok som jag tidigare missat ett par gånger på biblioteket är Proulx sjöfartsnytt. Jag har kollat efter den men den har inte funnits på hyllan.

Nu gjorde den det.

Boken handlar om en mobbad och misslyckad existens som heter Quoyle. Han presenteras på ett sätt som gör att jag funderade på hur sjutton författaren ska kunna hålla mitt intresse vid liv under 380 sidor. Quoyle lyckas göra det mesta helt fel och hans hustru säljer deras två barn till en pedofil och rymmer med en annan man. Men en Salomonisk rättvisa skipas omedelbart och hustrun omkommer i en bilolycka och pedofilen hinner inte skada barnen.

För att lättare komma över saknaden tar Quoyle med sig sina barn och en gammal faster till släktgården, längst ut på en udde på Newfoundland, ett hus som varit övergivet i 40 år. Skildringen av de vedermödor de går igenom flyter som om det vore verklighet. Och miljön är så bra skildrad så att Newfoundlands stormar rufsar läsarens hår. En miljö, som är långt ifrån den tillvaro som Quoyle växt upp med hemma i USA. De karaktärer som Proulx berättar om är lika intressanta som udda. Förklaringen till titeln Sjöfartsnytt tar det 90-100 sidor att lista ut. Men jag kan väl avslöja att det är en saltstänkt roman.

När boken börjar bli färdigläst och jag inser att den bara har något kapitel kvar så börjar jag sörja att denna läsupplevelse snart är över.

Med andra ord, läs! Varning för sträckläsning!