Idag har jag ägnat en timme år att se om filmen Israel vs Israel, den som sändes i Sveriges Television under 2010.
Min första fundering var dock om TV-versionen var hårdare redigerad, det var nämligen en hel del otäcka scener som jag inte mindes, eller så tillhörde de den kategori verklighet som man aktivt försöker glömma. Terje Carlssons film handlar om ett antal israeliska medborgare som vägrar att ställa upp på ockupationen och det ständiga våld man utsätter palestinierna för, och jag kände mig beklämd över vad jag såg, jag precis som alla andra som har sett filmen.
Själv tillhör jag den stora skara människor som anser att det inte finns någon gud, eller något annat magiskt väsen, och att det dessutom aldrig har funnits. När jag då konfronteras med filmsekvenser som visar aggressiva religiösa fanatiker som hävdar att gud gett dem landet så kan jag inte annat undra över dessa personer och deras religion. En svensk man som heter Carl-Johan Litzman är en av Hebrons bosättare, han förefaller vara en stillsam person och han förklarar att kung David började sin kungaätt i Hebron och att gud lovat dem landet för fyra tusen är sedan.
Att modern historieforskning ifrågasätter om det någonsin funnits någon kung David, eller Solomon för den delen, eller ens att uttåget från Egypten ((Shlomo Sand – The Invention of the Jewish People, Hans Furuhagen – Bibeln och arkeologerna)) någonsin skett, det bekymrar inte denne man. För det är så religion fungerar, tror man så anser man per automatik att den egna tron är verklighet. På samma sätt som en viss arabisk man satt i en håla uppe på ett berg dit det kom en ängel flaxande med besked om guds vilja, men tro är alltid bara en tro, verklig bara för dem som tror.
En massa gamla sagor och sägner som än idag leder till att folk dör i tusental. En situation där en ökande polarisering med hundraprocentig säkerhet kommer att leda till ytterligare tusentals dödsoffer. Döda, inte för att de stred för sin rätt som denne gud påstås ha gett dem, utan för att de trott på en samling sagor och sägner. Precis som att man som martyr lär få sitta vid guds sida. Här i Sverige har vi också trott på tomtar och troll, och jag är gammal nog för att minnas gamla släktingar som lär ha ställt ut gröt till tomten i ladugården vid juletid, men annars har vi klarat oss relativt väl från de värsta avarterna om man undantar Plymouthbröder, Opus Dei och Livets ord.
Terje Carlssons film visar upp två sidor av det heliga landet, dels ett antal människor som kämpar för att deras land ska bete sig mänskligt mot dem som har bott där i tusentals år, och dels samma lands våldsapparat som på order från politiker tjänstvilligt skjuter tusentals tårgasgranater mot protesterande palestinska ungdomar, en i sanning schizofren situation i en schizofren nation.
Den senaste veckan så har våldet eskalerat, nu talas det visserligen om något slags vapenstillestånd, men ett sådant har jag väntat på sedan slutet av sextiotalet utan att det hänt något. Men de intresserade bör se filmen, jag har mejlat Terje Carlsson med en fråga om var eller hur man kan se den, eller köpa den. Jag kommer uppdatera denna text med den informationen när jag fått den.
it Israel, Palestina, Mellanöstern, Religion, Våld, Gud, IDF, Ockupation, Land, Tro dn1 svd1 ab
5 svar till “Israel vs Israel”
De Israeliska fredsaktivisterna kallas tyvärr för landsförrädare enbart på grund av att de vill ha slut på Israeliska statens förtryck av Palestinier. Så kan det gå när man låter religiösa fundamentalister styra ett land.
Beklämmande är vad det är.
De israeliska fredsaktivisterna är exempel på verkliga hjältar. Att våga stå upp för sin politiska och medmänskliga övertygelse trots hot från religösa extremister och en regering som brännmärker dem som förrädare. Det är synd att de aldrig får något utrymme i media. Vore t ex mycket intressant att få se ’islamologen’ Eli Göndör debattera mot en israelisk fredsaktivist i direktsändning.
Martin,
Sådan debatt kommer du aldrig att få se för du lever i en demokrati. I demokratier tillåts sanning endast att komma från en sida. Glöm aldrig det.
Såg precis dokumentären via youtube – missade den tydligen i höstas. En hjärtskärande upplevelse, minst sagt. Jag tror inte att det finns onda människor, jag vill inte tro det, men uppenbarligen finns det människor som kan rättfärdiga de mest vidriga, horribla handlingar.
De israeliska fredsaktivister, kallade förrädare av sina landsmän, förtjänar all respekt och heder. Som en av de sa – kanske finns det hopp för fred, någon gång.
Jag har sett den på teve och blev så förbannad att jag höll på att spy. Jag kommer att koncentrera mig på att bojkotta allt från apartheidstaten ända till det blivit en vettig lösning.