Albertus Pictor, Målare av sin tid, Pia Melin


Som besökare på den här sidan knappast kunnat undgå att märka så är undertecknad intresserad av medeltida kyrkor. Att en ateist intresserar sig för kyrkor kan kanske tyckas vara märkligt, men för egen del så är det tämligen okomplicerat. Är man intresserad av historia så kan man i många fall kliva rakt in i medeltiden, in i byggnader som är betydligt äldre än de äldsta husen i Gamla Stan i Stockholm. Byggnader som dessutom är uppvärmda och väl under-
hållna.

Håller man sig då till kyrkor i Mälardalen så är det helt omöjligt att inte stöta på Albertus Pictor, eller som han egentligen hette, Albrekt Ymmenhusen, en man född cirka 1445 i Hessen, Tyskland. Han utbildade sig tidigt till kyrkomålare och pärlstickare, och det sista ordet handlar om att han var kunnig i broderi.

Boken på bilden är skriven av Pia Melin som doktorerat om Albertus Pictor och hans kända verk. Många av de kyrkor han dekorerat har efteråt fått konsten överkalkad, antagligen ansåg församlingarna att den gav ett gammalmodigt intryck och valde istället att vitkalka valv och väggar. Men det senaste århundradet så har man återigen tagit fram denna konst genom att ”knacka kalk” som en kyrkvaktmästare uttryckte saken.

Har man som jag, åkt runt en mängd kyrkor och förundrats och beundrat Pictors konst så ökar intresset för varje kyrka man ser. Det var på det sättet jag kom i kontakt med Pia Melins bok, en bok som innehåller mängder av bilder och motivförklaringar. För som en icke särskilt bibelkunnig betraktare så kan en del motiv vara svåra att förstå, så kan man t.ex. fråga sig varför Moses alltid skildras som en man med horliknande utväxter på huvudet. Jag vet idag svaret, eller i vart fall ett sannolikt svar, men jag överlåter åt läsarna att gissa så ska jag berätta när någon kommer i närheten.

Bilden på den bedjande är Albert Pictors självporträtt från Lids kyrka i Södermanland. Han och hans måleriverkstad dekorerade drygt ett trettiotal kyrkor innan han avled omkring 1509, själv har jag undrat en hel del över var han är begravd. Han var vid sin död en framgångsrik borgare i Stockholm, och dessutom tämligen berömd. Den enda rimliga ledtråden som jag känner till är förstås Gamla Stan, han bodde vid Norreport på gränsen till Helgeandsholmen som av somliga beskrivs som en del av försvarsverket runt gamla slottet Tre Kronor.

Jag vet inte om Tyska Kyrkan hade någon begravningsplats på 1500-talet, om den hade det så vore det inte helt orimligt att tänka sig att han fick sin grav där, Storkyrkan var redan då kringbyggd, och även om han var en framgångsrik borgare så hade han inte tillräckligt hög rang för att få sin grav där.

Pia Melins bok har gett mig en fördjupad bild av Pictors konst, men också tryckt på det faktum att han inte var ensam i sitt värv. Även om jag har förstått att han hade ett antal medhjälpare så talar hon konsekvent om ”Albertus Pictors Verkstad”, något som givetvis understryker det faktum att det säkert var ett resande målarsällskap, ett flertal målare i olika stadier av utbildning, allt från lärlingar till mästare. Själv har jag från och till velat åka runt och dokumentera varenda målning som denna verkstad har gjort, och från några av kyrkorna finns det flera bilder från på Bilderblogg.se

Vill du ha tips om vilka kyrkor som är värda ett besök så har jag skrivit om dessa på Bilderblogg. Jag har ytterligare ett antal att besöka i Stockholm och dess närhet så redovisningen är långt ifrån komplett, men i Pia Melins bok så tror jag att det finns med bilder från praktiskt taget varenda kyrka. Rekommenderas för alla som är intresserade av medeltiden och kyrkomålningar i allmänhet och Albertus Pictor i synnerhet.

Albertus Pictor, Målare av sin tid, Pia Melin, Kungliga Vitterhetsakademien, finns på Bokus. Julklappstips?

it , , , , , , , ,


8 svar till “Albertus Pictor, Målare av sin tid, Pia Melin”

    • Ja det är troligtvis rätt, från Hebreiskan. Men jag tror att det oxo finns andra teorier, men dessa minns jag inte i nuläget.

  1. ”Moses alltid skildras som en man med horliknande utväxter på huvudet.” Nja, lägger man till en bokstav som fattas blir det hornliknade, vilket beror av att det stod i vulgata, den latinska bibeln, att Moses var cornuta (behornad) när han steg ned från Sinaiberget med lagens tavlor.

      • Är inte klar över saken, men det kan faktiskt ha stått något liknande i äldre hebreiska texter. Men någon originaltext finns ju inte kvar att kolla. Det handlar ju om bronsålder i västra Asien, och det var rätt länge sedan. Tror de där hornen har trollats bort i nyare översättningar som utgår direkt från bevarade hebreiska dokument utan att gå omvägen via latinska vulgata. Men kom ihåg att Alexander den store (som levde mycket senare) avbildades med horn på en del mynt!