I en ledare i DN 1 augusti skrev Martin Liby Alonso ”Många soldater drabbas av psykisk ohälsa när de återvänder hem. Missbruk och självmord är vanligt. Veteranerna måste erbjudas den hjälp de behöver.”
Han skriver vidare. Fler brittiska soldater har tagit sitt liv efter Falklandskriget 1982 än som dog i striderna. Vidare har fler amerikanska soldater från Irak- och Afghanistankrigen begått självmord sedan de kom hem, än som dödats på plats. Enligt USA:s myndighet för veteranfrågor har fler än 6500 soldater tagit sitt liv efter att de återvänt från de två krigen.
I genomsnitt försöker 18 veteraner ta sitt liv varje dag, en var åttionde minut, medan det sker nästan ett fullbordat självmord per dag. Det är alltså nästan 20 gånger fler självmordsförsök än fullbordade självmord. BBC rapporterar att 154 soldater i det impopulära kriget i Afghanistan tog livet av sig under de första 5 månaderna 2012, 50 % fler än som dog där i strid och ABC att antalet år 2008 var 80 % högre än 2004. Uppgifterna kommer från en rapport från Pentagon i juni.
Jack Hood i www.globalresearch.ca skriver 17 juli. ”Additionally, a total of 936,000 soldiers have been diagnosed with at least one mental issue since 2000, and veterans aged 17-24 are almost four times as likely as non-veterans of their age group to kill themselves.”
Det är egentligen ingen nyhet att soldater lider av sina krigserfarenheter efter att de kommit hem. Efter Vietnamkriget drabbades tiotusentals veteraner av psykisk ohälsa och fastnade i missbruk. Och många tog livet av sig.
För andra dämpas smärtan ofta av alkohol och andra former av missbruk.
De omständigheter som råder för den soldat som kommer hem innebär ofta ytterligare utmaningar. Det levnadssätt, det kamratskap och den disciplin som präglat tiden i militären försvinner plötsligt.
Många står dessutom plötsligt utan arbete och verktyg för att skaffa ett. I USA är arbetslöshetssiffrorna bland veteraner 3–4 procentenheter högre än i befolkningen som helhet. Och bland före detta soldater i åldern 21–25 är mer än 30 procent arbetslösa. Också soldaters nära och kära drabbas.
För dem som återvänder med post-traumatiskt stressyndrom (PTSD) eller alkoholproblem blir vardagslivet en kamp. De som drabbas av PTSD lever med en ständigt förhöjd stressnivå. Många veteraner hemsöks av plötsliga och detaljerade minnebilder, blir känslokalla inför omgivningen och har sömn- och koncentrationssvårigheter.
Den kultur som länge präglat militären gör att det ofta är svårt att söka hjälp. Kostnaderna för militära aktioner i främmande land blir betydligt högre än det som tabuleras i kronor och ören, förlorade liv och fysiska skador. Vissa sår syns inte och läker aldrig, men gör lika ont.
Men dessa rapporter missar enligt min mening en viktig aspekt. Jag tror att det är möjligt, ja troligt att en betydande andel försöker ta livet av sig, eller som mår dåligt under och efter hemkomsten från t.ex. Afganistan och Irak upplever och inser att de sysslat med fula och hemska aktiviteter. De kanske inser att de dödar en del oskyldiga och fattiga människor och upplever att de själva och/eller deras kamrater begått hemska övergrepp. Det finns rapporter från anhöriga som styrker detta. Men om Pentagon drar fram den viktiga aspekten så ifrågasätter Pentagons män samtidigt sin egen aktivitet, sina angreppskrig på olika håll!
Pentagon och andra talar om självmordsprevention bland militärer. Jack Hood (citerad ovan) drar fram en annan central aspekt på det. Han skriver:” Viktigast är dock dessa grupper (som skriver om självmordsprevention) inte inser att det enda verkliga sättet att förhindra militära självmord är att förebygga krig. Generation efter generation av amerikanska arbetarklassens ungdomar har antingen tvingats till det militära eller uppmuntrats att gå in frivilligt på grund av de många ekonomiska och sociala påfrestningar som ställs på unga människor i det amerikanska samhället. Medan många soldater skickas till döden på uppdrag av den amerikanska kapitalistklassen är det avslöjande att även de som är lyckliga nog att återvända från strider måste fortsätta att kämpa hemma för sin fysiska och psykiska välbefinnande. I ett ökande antal fall är vikten för mycket att bära.”
Vi måste bekämpa krig och arbeta för fred. Se även blogginläggen från Nordiska Fredssamtal i Degerfors!
i fred, politik, krig, USA, imperialism, självmord, självmordsprevention, prevention, missbruk, PTSD, arbetslöshet, arbetarklass,
DN Alonso 1/8 BBC ABCNews Globalresearch FIB-Kulturfront NWT 6/8
9 svar till “Varför tar så många USA-soldater livet av sig?”
Och när ska man börjar berätta om de svenska soldater i Afghanistan som mår dåligt pga vad våra ansvariga politiker har lurat in dem i?
Jag tror nog att de flesta soldater som tjänstgör i Afganistan förstår vad det ger sig in på. Snälla, förminska inte dem inte genom att försöka påstå att de blir ”lurade” av ansvariga politiker. Vad är det som gör att du tror att de förstår mindre av situationen än vad t.ex. du gör?
Nej, vi har ingen anledning att tro något på förhand. Dock innehåller soldatutbildningen inte bara rent militär träning utan en massa politisk ”information”. Minns väl samtal med USA-soldater i Paris 1967. Jag kan tänka mig att kontrasten mellan den bild, den information de får under sin utbildning och verkligheten i Irak/Afghanistan samt brutaliteten hos en del andra soldater är av betydelse.
Måste förtydliga mig. Jag talade om vad svenska soldater förstår av situationen, inte vad soldater från USA har för uppfattning om t.ex. Afghanistan.
Må vara att jag har fördomar och förutfattade meningar men jag tror att en svensk soldat har en bra mycket bättre allmänbildning och förståelse för olika politiska system och konflikter än soldater från USA.
Att sedan tjänstgöring i ett krigsområde är en helt absurd situation som kräver mycket både av individen och av organisationen för att soldaterna skall överleva både under tjänstgöringen och efteråt är ju helt självklart.
Ja, det är säkert sant att skuldkänslor är en viktig orsak till självmorden bland de återvändande soldaterna. Så länge kriget går bra och generalerna sätter medaljer på ens bröst kan de hållas i schack men när man en dag fattar att dödandet var helt meningslöst och att det inte finns någon vinnare kryper de fram.
Och på tal om detta. I början sköt nazisterna de ”mindervärdiga” individerna. En bidragande orsak till att man inrättade gaslägren lär ha varit de många självmorden bland dem som utförde arkebuseringarna.
Ja, det är säkert flera som inser det meningslösa under vistelsen i Irak/Afghanistan t.ex. Intervjuer med anhöriga till soldater som begått självmord talar för det.
Undrar om övergången från värnpliktsarmeer till yrkesarmeer har någon inverkan. I de förra får vi ett genomsnitt av yngre män från hela samhället, i de senare förmodligen i stor utsträckning ungdomar som inte hittar något bättre. Dålig utbildning, dåliga tider, kriminalitet. För rätt många år sedan hörde jag uppgiften (bekräftad av en intervjuad rekryterare) att brittiska armén i stort sett värvade sina nya rekryter från fängelserna. Då kanske man känner sig misslyckad redan från början, och inte blir det bättre av erfarenheterna från kriget. Man kommer hem, har ingen bra omgivning som tar hand om en, och så brakar man igenom.
Mycket tänkvärt! Vet inte hur rekryteringen sker. Sannolikt finns en del tillgänglig kunskap.
Undrar hur självmordsfrekvensen var bland USA-trupper i Vietnam.
tänkvärda tankar om men jag tycker iofs att det mest är en referat av SVD artikeln, men jag håller med skuldkänslor är nog mkt bidragande..