Jag har glädjen och förmånen att sitta ute i skärgården och blicka ut över vattnet då jag skriver mina bloggar. Ja, det är lika underbart som det låter. Sedan 5 år har vi för första gången en sommarstuga, och jag som växt upp utan det. Sommarstället ligger på en ö någonstans i en skärgård någonstans i Sverige.
Vi kunde köpa det ganska billigt eftersom det ligger på en arrendetomt.
Vad innebär det? Jo, man äger inte tomten och huset står på ”ofri grund”. Man sköter om tomten åt Markägaren, som i detta fall inte har någon alternativ nytta till marken, lika litet som till marken hos de övriga knappt 40 arrendatorerna. Nå, betalar Markägaren för denna gratis skötsel av 40-talet tomter av trägna arrendatorer som alla verkar vilja ha det ganska fint på sina lotter? Nej, hon slipper betala hundratusentals kronor för att leja någon att eljest sköta om marken.
Man skulle kunna tycka att arrendatorerna skulle få disponera marken de sköter åt Markägaren utan kostnad, men så är det inte. I ställer har vi att betala ett arrende efter 5-årskontrakt. Nå, vem bestämmer arrendets storlek? Det gör Markägaren. Eftersom arrendelagstiftningen är ganska duffus finns här stort utrymme för godtycke. Här finns uppgifter om att en annan markägaren kunde höja arrendet från 10 000 kr till 36 000 kr.
Så oskälig är inte vår Markägare, som i kontrakten har en passus om hänsyn till den ekonmiska utvecklingen. (Har ej ordalydelsen och kontraktet här).
Om man är oenig kan man gå till den partssammansatta arrendenämnden som vanligen lägger ett konsensbud mitt emellan förslagen – vilket pressar Markägare till höga utgångsbud.
Vår Markägare föreslog en höjning med 20-35 % för de arrendatorer som i år skulle förnya sina kontrakt från 2007. (Kontrakten utgår från olika år, vilket minskar utrymme för samarbete). Detta förslag är vettigt om ekonomin har utvecklats ungefär lika starkt sedan 2007. Som alla vet har utvecklingen gått åt motsatt håll.
Men vi har nu fått en mer slagkraftig arrendatorförening, som lyckades pressa ned förslaget till 2000 kr. Och på föreningens möte i sommar enades vi om att ha nollbud eller lägre som utgångsbud nästa år, (då vi ska förhandla) och att gå fram med gemensamt bud. ”Enade vi stå och söndrade vi falla”, som en av arrendatorerna sa, en f.d. småföretagare. Och andra instämde.
”Men ni kan väl köpa loss edra tomter”, sa en vän på besök. Nej, det kan vi inte. Vi är många fler, vi sköter om marken, men vi får inte köpa denna mark fast vi vill. Det är Markägaren som bestämmer.
Men Markägaren måste väl betala skatt i alla fall för sina arrendeinkomster? Enligt våra kontrakt betalar vi hennes skatt. Ingalunda, om det är ett fideikomiss, befriat från skatt. Kanske inte så konstigt med nuvarande regering, men (S) gjorde inget åt saken under sina regeringsår. Men vi arrendatorer börjar lära oss att (klass)kamp kan löna sig! Och sammanhållningen har stärkts.
i arrendator, politik, arrende, fideikomiss, Sverige, klasskamp, ekonomi, information, skärgård
14 svar till “Klasskamp i skärgården”
En stark sammanhållning kombinerad med stor envishet bland en mängd personer med gemensamma intressen kan försätta berg.
Arrendena kan vara ett elände beroende på ägare. Att en privat ägare trixar hit och dit med kostnader är illa nog, men det är väl så att såväl kommuner som stat arrenderar ut mark både till stugägare och andra och där har det ju de senaste åren på många håll talats om hårresande höjningar. Man måste marknadsanpassa säger stan eller staten. Men varför då inte i stället vara marknadsledande genom att sätta låga arrenden som gemene man kan klara av, så att man slipper en klick rikingar som roffar åt sig arrendena oxo?
Att köpa sin markplätt kan förvisso vara ett sätt för vissa enskilda att göra kap om de lyckas förhandla sig till ett vrakpris. Men det samlar ju samtidigt upp markbitarna på en iofs lite större klick händer, fast samtidigt ställs kanske fler som skulle kunnat ha möjlighet att hyra, men inte köpa, marken utanför. Så det är lite kluvet hur man ska förhålla sig till detta.
Sedan kan man värkligen tycka att en markägare som på det här sättet får sin mark skött, oftast exemplariskt, borde uppskatta det genom att åtminstone sätta en riktigt låg eller ingen arrendekostnad då han slipper skötselkostnader under tiden. Tyvärr har vi sett otaliga exempel på att det inte fungerar så, och all fler ”vanliga” människor tyx ha fått vittring på fenomenet samla pengar varför jag nog inte tycker att utförsäljning av arrendemark inte heller är någon riktigt bra lösning.
Men som sagt sammanhållning och engagemang är väsentligt i det mesta man ger sig i kast med.
Tack för synpunkterna. Mina erfarenheter är begränsade till ställningen som arrendator här. Jag tror att mycket skulle kunna vinnas om arrendatorföreningar började samarbeta och slöt sig samman på riksplanet. Jämför fackets uppkomst. Vi har samfällt försökt få köpa loss marken men Markägaren nekar. Du har rätt i att vissa kan ställas utanför i så fall.
Javisst, eller kanske snarare något liknande hyresgästföreningen. För egentligen är ju arrendatorer hyresgäster, men med sämre besittningsskydd än lägenhetshyresgäster, om jag fattat det rätt. Däremot ska man väl kunna bygga på arrenderad mark på samma sätt som ägd, dvs plan & bygglagen, med allt vad det kan innebära, ska följas samt ska man vara uppmärksam på olika typer av skydd och riksintressen osv. Inget generellt förbud mot att nyttja marken alltså. Och om arrendet avslutas kan man väl ta sin stuga och gå, om man nu kan få den med sig vill säga…
Många som byggde sina egnahem på ofri grund med riktigt långa arrenden och försumbara kostnader åker numera på stora smällar när arrendena ska förnyas. Det som en gång i princip var mark utan värde kostar mycket idag. Och inte är våra gemensamma kommunala och statliga intressen så hågade att inse att villkoren borde vara liknande som förr :-(
Att arrendera är bättre än lägenhetsboende särskilt om man har barn och husdjur men det finns inte bekvämheter som den traditionella kvarter
Jag tror också att du slipper betala fastighetskatt men du kan förlora hyran när avtalet löper ut beroende på villkoren samtidigt du betalar extra avgifter om något oförutsägbar skulle hända
Om du bygger en liten stuga på arrenderad mark så du kan inte ta det med dig till till en annan arrenderad mark . jag vill också fråga om du kan bygga ett hus på arrenderad mark ?
Vi arrenderar alltså mark till sommarställe. (Det innebär förresten att vi betalar arrende 12 månader för en mark som vi utnyttjar max 2 månader).
Varför är arrende bättre än lägenhetsboende?
Jag tror bestämt att man kan bygga stuga på arrenderad mark. Vi ser hur en granne bygger båthus vid vattnet och bygger ut sitt hus. Utgår då från att de har tillstånd.
Ja, man läser allt oftare om detta med chockhöjda arrenden. Ibland betydligt värre än det här beskrivna: inte sällan flera hundra eller kanske tusen procent. Även kommunalt ägd arrendemark figurerar i sammanhanget.
Ett problem är att arrendedelen i den så kallade Jordabalken är så gammal. I mångt och mycket handlar detta om lagtext från 1907, då fokus givetvis låg på att skydda markägarna i första hand. Emellanåt har krav på en modernisering väckts, men någon regelrätt ”jordreform” är ju inte i sikte. Även markägarna driver, via intresseorganisationen Svenska Jordägareförbundet, på om en modernisering från sin synvinkel, vilket sjävfallet handlar om att ”stärka äganderätten”.
Klassfrågan blir särskilt tydlig, närmast dråplig, om man studerar Jordägareförbundets styrelse. Dess ordförande heter Henrik Treschow. Generalsekreteraren heter Frederik Treschow. I förbundets kommittéer och regionavdelningar sitter ytterligare ett antal Treschow, flera Adelswärd, Du Rietz, Wachtmeister och folk med ”von”- och ”af”-namn. Man trodde nästan inte att en sådan uppställning var möjlig år 2012.
Hmm jo det trodde man. Sorgligt nog känns det som om de släkter du nämner liksom flera andra av samma karaktär samlar på sig mer och mer, vilket på nåder för dyra pengar kan hyras ut till oss vanliga dödliga. Detta gäller i liknande grad för dem som för lånade pengar köper en bostadsrätt och skuldsätter sig kanske för resten av livet, där avkastningen av räntorna i en hel del fall även går in till rikingklubben. Dvs rikingarna äger i praktiken den skuldsatte, även om många inbillar sig att man exv äger sin bostadsrätt även om den är belånad upp över stuckkanten. Människorna tyx gärna vilja låta sig luras, och gör det hela tiden.
Känns inte trenden att vi som inte är med i den speciella klubben blir fler och fler samt mer och mer tar två kliv framåt och tre bakåt?
Jag tror du har rätt i det. Dessutom pågår en trend att omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Detta bidrar förstås till en ökad segregation i boendet, och minskade valmöjligheter. Hyresgäströrelsen är väl ingen kamporganisation?
Ja du, de här utförsäljningarna av hyresrätter är förskräckliga. Så många har gått på talet om snabba klipp, investering för framtiden etc etc att man häpnar. Det kan finnas orsaker i enstaka fall där en omvandling mer eller mindre är nödvändig men i stort så är det ett storskaligt exempel på människans vansinne, tycker jag. Många av dem som slagit till sitter med en ryggsäck, stora lån, som de kanske måste leva med hela livet osv, men allt det där vet vi ju redan.
Betr hyresgästföreningen så vet jag inte riktigt vad du menar med kamporganisation?! Men såvitt jag förstått det hela så är man en förening för sina medlemmar och där medlemmar vars problem är relaterade till frågor i förhållande till sin hyresvärd får hjälp och stöd. Dessutom bedrivs, eller ska i alla fall bedrivas lobbyverksamhet för att inte hyresrätterna ska försvinna, och att hyrorna inte ska gå över styr för vanligt folk. I bilden ingår ett nätverk av människor ned på husombudsnivå och vidare uppåt. Lite som lokala arbetsplatsombud hos facken kanske. Men, som allt annat inklusive fackföreningarna så fungerar det kanske inte riktigt lika optimalt som tänkt. Det är ju människor inblandade och då kan mycket gå fel ;-)
En viktig skillnad, om jag nu fatta det hela rätt, där arrendatorer skiljer sig från bostadshyresgäster finns och det är att bostadshyresgäster har ett tämligen gott besittningsskydd vilket såvitt jag förstått inte någon annan kategori hyresgäster inklusive markarrendatorer har. Dvs vad gäller arrenden så känns det mer som rajrajs filosofi om tillgång, efterfrågan och hur mycket man maximalt kan mjölka ur dem som hyr.
För att komma tillbaka så tycker jag nog att ett arrendatorsengagemang liknande hyresgästföreningen kanske vore mer i linje med er situation då det ju trots allt handlar om jordabalken och inte LAS?!
Oj, upper middle mot upper upper. Då håller jag på er där nere som jag brukar. ;)
Skämt åsido så förstår jag att jag ska vara tacksam över att vårt hus på kusten står på egen tomt. Hus på ofri grund kan bli dyrköpt om det vill sig illa.
Jag har inte fått uppfattningen att arrendatorerna här är upper middle, möjligen middle. Här finns målare, gymnastiklärare, en del pensionärer och andra som fått arrendet i arv.
Arrendeföreningen anlitade en konsult, som värderade området och la en något sockrat bud till Markägaren som sa nej. Inget att göra enligt lagen. Vi som sköter och nyttjar jorden har inget att säga till om.
Du får ursäkta men pensionärer är ingen homogen grupp.
Du har helt rätt i det. Man kan nog tycka att beteckningen ”klasskmap” är tveksam, men inte fel. Att markägaren har en annan socioekonomisk ställning än arrendatorkollektivet är nog klart, även med hänsyn till variation inom denna grupp.
Ja, arrendelagstiftningen är gammal och ska visst ses över. Dina uppgifter om Jordägareförbundet och dess styrelsen stärker idén att en gemensam organisation för arrendatorer vore bra. En databank med erfarenheter och prejudikat också.