I TV 2:s nyhetsprogram Aktuellt 4/6 tecknade journalister och kommentatorn Erika Bjerkström en dyster bild av läget inom EU.Aktuellt 4/6 2018 Visst fokus låg på en ökning av ”högerpopulism”, som dock inte analyserades närmare. Man kunde konstatera att en gemensam migrationspolitik förefaller helt omöjlig inom EU. Valutgången i Italien och Slovenien ökade svårigheterna för detta, och därtill går Ungern och Österrike emot detta. Här andra viktiga aspekter i denna artikel av Jan-Erik Gustavsson i ”Folkrörelsen Nej till EU.” Skrevs i slutet av maj.
Artikeln.
Den numera desillusionerade EU-journalisten Rolf Gustavsson skriver i Svenska Dagbladet 2 maj att det inte längre finns någon välvilja för en tysk-fransk pånyttfödelse av eurokrisen. Högtidstalens politiska samförstånd och projekt döljer de övergripande ekonomiska skillnader som utvecklats mellan Tyskland och Frankrike, ett projekt som fyndigt döpts till ”Mercron”.
Rotschildbankiren Emmanuel Macrons popularitet är kraftigt dalande efter pågående månadslånga strejker inom järnvägen, bland statsanställda och universitetsstudenter mot inskränkningar i arbetsrätt, uppsägningar, inträdesvillkor för studenter till universiteten och generell åtstramningspolitik. Delar av EU-eliten fruktar ett nytt 1968. Macron vet om att Tysklands inställning till alla vidlyftiga franska reformförslag mot en mer överstatlig ekonomi kostar pengar och motprestationer, som t.ex. genomgripande förändringar på den franska arbetsmarknaden. Enligt Gustavsson har Frankrikes geopolitiska och geoekonomiska situation försvagats under de senaste decennierna och riskerar att bli avkopplat från Tyskland. ”Dagens fransk-tyska modell kan vara attraktiv som design men motorn är kraftlös”, skriver Gustavsson.
Till yttermera visso finns tendenser som talar för att motorn i eurosamarbetet Tyskland går mot en allt mer problematisk ekonomi. Visserligen påstår de tongivande ekonomerna att eurozonens ekonomi kommer att växa och vara stark 2018, under ledning av ”Mercron” och den Europeiska centralbanken som fortsätter att pumpa ut nya pengar till en räntenivå nära noll. Men försäljningen i detaljhandeln i Tyskland har fallit med 0,7 procent sedan februari och den har fallit sex av de åtta senaste månaderna, varav alla tre sedan februari. Industriproduktionen hade också fallit med 1,6 procent i den senaste mätningen, och orderingången har bara hämtat sig marginellt efter en nedgång med hela 3,5 procent i januari. Och byggsektorn får allt mer problem liksom i Sverige.
Med en försvagad stor koalition kommer knappast Merkel att kunna driva igenom några verkningsfulla stimulansåtgärder, och Tyskland kommer att vara en stor förlorare i handelskriget med Trump. Så om Tyskland inte har hamnat i recession, så har toppen i högkonjunkturen passerats, enligt flera bedömare.
Och situationen är inte så mycket bättre i övriga eurozonen. Detaljhandeln steg bara med 0.1 procent för zonen som helhet i februari, jämfört med 0,5 procent som var prognosen. I Frankrike har detaljhandeln stagnerat efter ett kraftigt fall på 1,9 procent i hushållens realinkomster i januari och på årsbasis. En het sommar med strejker i Frankrike kommer inte att hjälpa upp ekonomin och regeringen oroar sig för växande ekonomiska problem i turistindustrin. Nyligen har regeringen avsatt särskilda medel för att avhjälpa en vikande turism längs Medelhavet.
Dessutom är problemen stora att få ihop en regering i en viktig ekonomi som Italien och kritiken växer där mot den gemensamma valutan. Metoden att ge ut nya pengar för att få en nystart i ekonomin är mer eller mindre utdömd, och flera ekonomer tror att eurozonen går mot ett nytt Japan, som knappast haft någon tillväxt under de senaste 20 åren. När allt kommer till kritan, utan ett starkt Tyskland som står för 23 procent av regionens ekonomi, kan inte eurozonen växa. Därutöver har inte några meningsfulla reformer gjorts för att få euron att fungera bättre. Obalanserna har i stället vuxit med Tysklands enorma handelsöverskott som dränerar övriga kontinenten på efterfrågan. Och Europeiska centralbanken har inget svar på krisen med ett banksystem i dåligt skick.
I de perifera delarna av eurozonen reagerar nu väljare som tröttats ut av åtstramning och låg tillväxt. I centrum har Merkel ingen lösning att komma med när en ny kris/recession eventuellt bryter ut. Under alla förhållanden kommer problemen med euron att kvarstå. Svenska folket gör klokt i att hålla sig utanför eurosystemet inklusive dess bankunion.
i Andra om: massmedia sanktioner EU,folkrätt imperialism, Tyskland, USA, Politik, FN, Frankrike Sverige demokrati,fred, desinformation, ekonomi, Ryssland
17 svar till “Vart bär eurokrisen iväg?”
Enbart ett selektivt urval av indikatorer och händelser som antas vara negativa. Analys av hur dessa påverkar eurosamarbetet saknas. Som så ofta i de uttalanden an Nej till EU.
Och du bidrar inte med ett enda exempel, en enda indikator eller analys.
Nej eftersom det är artikelförfattaren som driver viss teser så bör han göra det. Då bör han 1 definiera vad han menar med eurokrisen, 2 ange hur dessa indikatorer mm som. Han tar upp påverkat eurokrisen o 3 demonstrera hur euroländer påverkas mer, o därmed hur eurokrisen ev fördjupas, av negativa förändringar i det han tar upp.
Inget av detta görs utan resonemanget förs utan sammanhang. Alltså pladder.
Jag uppfattar att han gör det på begränsat utrymme. Liksom tidigare saknas konkret kritik, alternativa fakta etc från dig.
Punkterna 1 till 3 utgör konkret kritik.
Alternativa fakta är något som du ägnar dig åt på den här sidan.
Ja, rätt. Ibland Alternativ till osakligheter och desinformation och ”fake news by omission” i etablerade media. Underbyggt av fakta etc av mig.
Mycket tunna punkt 1 och 3.
Nej. 1 och 3 pekar liksom 2 på brister i ” analysen”. Alternativa fakta är lögner. Punkt.
Olika uppfattningar finns.
The Pension Crisis Will Break Up the EU
https://www.armstrongeconomics.com/international-news/europes-current-economy/the-pension-crisis-will-breakup-the-eu/
Europeans Pray for QE to End?
https://www.armstrongeconomics.com/international-news/europes-current-economy/europeans-pray-for-qe-to-end/
USA driver sina europeiska NATO-allierade mot en väpnad konfrontation med Ryssland i Östeuropa genom att skapa ett spöke av ett ryskt hot. Nato har väsentligt ökat sin närvaro i Östeuropa efter utbrottet av den ukrainska krisen 2014 och använder påstådd rysk inblandning i ukrainska interna affärer som förevändning.
https://sputniknews.com/analysis/201806071065175137-US-europe-nato-troops-russian-threat/
Under en presskonferens i Bryssel på onsdagen meddelade NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg att Nato-försvarsministrar, däribland den amerikanska försvarsministern Jim Mattis, planerar ett nytt initiativ för att förbättra den militära alliansens krigsberedskap.
”Allierade ska senast 2020 ha 30 mekaniserade bataljoner, 30 luftskvadroner och 30 stridsfartyg redo inom 30 dagar eller mindre. Det handlar om att skapa en beredskapskultur och vi behöver det eftersom vi har en mer oförutsägbar säkerhetsmiljö, vi har att vara beredd på oförutsedda,” säger Stoltenberg.
Trumpadministrationen lanserar i huvudsak ett ekonomiskt krig mot Europa med tullar på stål och aluminium och hotar sanktioner mot europeiska energibolag som är involverade i det Rysslands ledda Nord Stream 2-projektet. Samtidigt hotas europeiska länder med ekonomiskt krig och kräver att Nato-medlemsländerna stationerar fler trupper i Östeuropa mot det ryska hotet. Ryssland har vid flera tillfällen uttryckt oro över Natos militära uppbyggnad längs dess västra gränser. Under ett möte i landets säkerhetsråd i april sade Rysslands president Vladimir Putin att Nato försökte provocera nya konflikter. Moskva har upprepade gånger förnekat planer på att attackera någon medlem av Nordatlantiska alliansen och insisterar på att Nato stakar upp rädslan för Ryssland för att öka sin militära närvaro längs Rysslands gränser.
Euron hankar sig framåt tills nästa stora kris bryter ut, sedan får vi se. En av dem som bäst kan förklara systemets brister är enligt min åsikt Yanis Varoufakis. Han ger sina böcker de mest konstiga titlar och läsarna hittar dem inte, en bok i ekonomi skall ha en knastrande torr titel som pekar direkt mot målet. Vem skulle läsa en bok som heter ”The Global Minotaur” eller ”The Weak Suffer What They Must” ? Den första verkar vara adresserad till studenter i grekisk mytologi, den andra till socialvetare. Men så är det alltså inte. Varoufakis lilla svaghet är att han vill briljera med grekiska myter, grek som han är.
Hur som helst, Varoufakis skriver bättre och mer övergipande än sina amerikanska kollegor. Minotauren handlar visserligen om USA, men genom en jämförelse blir det klart varför euron inte funkar. USA tog mellan 1945 och 1971 sitt ansvar och lät sitt överskott cirkulera vidare till Tysklands, Japans och sina övriga allierades förmån. Det gick bra tills USA började kriga och slutade producera överskott och i stället drog på sig underskott. Då skapade USA det perversa arrangemang som Varoufakis beskriver som minotaurens era och som bröt samman 2008.
Tyskland är eurons största problem, inte Sydeuropa. Tyskland har inte tagit ansvar för helheten på samma sätt som USA gjorde fram till 1971. Angela Merkel lär ha examen i fysik och kemi men begriper inte elementär matematik. Den enas överskott är den andras underskott, de tar ut varandra. Därför måste den med överskott se till att det kommer i cirkulation och lyfter de övriga.
Sveriges Riksbank har tilldelat sitt minnespris för att premiera allehanda detaljstudier. Det som behövs är ekonomer som ser helheten och därför borde priset gå till Varoufakis.
Vart är Europa på väg? USA hotar att sanktionera de europeiska företagen som fungerar som Gazproms finansiär för Nordstream 2 rörledningen.
https://russia-insider.com/en/politics/us-tries-vain-there-no-stopping-nordstream-2-will-stand-monument-lost-us-influence-europe
Detta hot har funnits sedan president Trump undertecknade sanktionsräkning som föreslogs av John McCain förra sommaren. Det avslöjar precis hur desperat USA försöker att stoppa Nordstream 2, som tillsammans med Turkstream och potentiellt ett återupplivat Sydstream till Bulgarien, utgör ett existentiellt hot mot amerikanskt kontroll över europeisk politik och dess ekonomi. Alla rättsliga försök att stoppa rörledningen dock har misslyckats. USA, som investerat mycket politisk kapital för att stoppa bygget av Nordstream 2, bör se det som ett monument över förlorat inflytande i Europa. USA drömmer fortfarande om att sätta missilförsvarssystem på Rysslands gräns för att skrämma Putin till underkastelse.
Trump hotade den tyska kansler Angela Merkel med straff, för att stoppa Nordstream 2, när hon var i Washington för att få honom att inte lämna energiuppgörelsen (JCPOA) 2015 med Iran. Han vill dessutom att Merkel ska spendera 3% av Tysklands BNP på Nato, men istället sänkte hon den till 1,5%. Han slog fast stål- och aluminiumtariffer och förbjuder import av tyska lyxbilar. Merkel besökte därefter Putin två gånger, samt uppnådde en EU-lag som straffar företag att böja sig för utländska regeringars krav.
Nordstream 2 är en väg till EU:s oberoende, inte slaveri till Ryssland. Så, allt tal om ”europeisk energisäkerhet” är fullständig nonsens. Det handlar om att upprätthålla den institutionella kontrollen som USA och Storbritannien har haft under de senaste tre generationerna efter andra världskriget. Om Merkel vill fortsätta sin fulla tid måste hon stå upp mot Trump över Nordstream 2 och skydda tyska företag från utländsk påverkan och komma på bättre lösningar.
Ryssland uppmanar Trump att agera som han gör. De vill att han ska bränna broar, ställa orimliga krav och genomskinligt driva politik mot sina allierades intressen.
Det gör det lättare för dem att bryta ner hindren för nya relationer. Om Trump driver världen in i ett handelskrig, kommer den efterföljande skulddeflationen inte att styras som den var i tidigare iterationer av stark dollardiplomati. Och det kan ge den perfekta möjligheten för Europa att ta reda på vem deras vänner verkligen är.
Miljardsmällar mot stora bolag efterslopat Iranavtal och Världen har tröttnat på de auktoritära hoten från USA. Ryssland och Kina namngavs som USA:s främsta fiender i den senaste nationella säkerhetsstrategin för Förenta staterna, men båda länderna kommer att dra nytta av det ensidiga amerikanska återkallandet från Iran-avtalet. När det franska oljebolaget Total blev skrämda av Washingtons hot och drog ut ur Iran tog ett kinesiskt företag snabbt dess plats. Flera saftiga miljardkontrakt går om intet i spåren av president Donald Trumps beslut att återinföra sanktioner mot Iran. Affärer för bortåt 50 miljarder dollar läggs på is för flygplanstillverkare och oljebolag
Iran Air hade beställt 200 passagerarflygplan, 100 från Airbus, 80 från Boeing och 20 från den fransk-italienska tillverkaren ATR. Iranska Aseman airline har beställt ytterligare 30 stycken 737 Max från Boeing.
Samtliga order är beroende av amerikanska licenser på grund av stor användning av amerikanska delar i flygplanen. För Boeing och Airbus är Iranaffärerna värda nära 20 miljarder dollar, motsvarande 176 miljarder kronor, vardera, enligt Bloomberg. Franska oljebolaget Total och kinesiska China National Petroleum riskerar också att stängas ute från nytecknade långtidskontrakt värda sammanlagt 44 miljader kr för att under två decennier utvecklat gasfyndigheter i södra Iran.
Sverige gör klokt i att stanna utanför euron, eftersom den är en tvångsram som vi redan klivit utanför med vår absurda import av muslimer. Sverige måste också internera illegala inhabitanter fram till export, så att vi slipper de muslimska krigen på våra egna gator. Våra politiker har satt oss i en mycket dålig sits.
Is the Eurozone in a Dead End? http://williamengdahl.com/englishNEO4Apr2018.php
Italy’s Salvini slams Soros who’s ”profited from the deaths of hundreds of people” : https://www.sott.net/article/387485-Italys-Salvini-slams-Soros-whos-profited-from-the-deaths-of-hundreds-of-people
America is In a Debt Trap Death Spiral : https://www.globalresearch.ca/america-is-in-a-debt-trap-death-spiral/5642744
Anmärkningsvärt att den så kallade arbetarrörelsen (som till viss del drivit igenom bildandet av EU genom påverkanskampanjer på arbetarna) strävar efter att förtrycka arbetarna genom det grupptryck som EU kan åstadkomma. Alla vet ju vad det är, nyliberaliseringar, försämringar i arbetsrätt, en invandring som inte gynnar folket och nu senast läste jag Socialdemokraterna tillsammans med näringslivet vill förbjuda fria fackföreningar ungefär som i Sovjetunionen. Det enda som jag tänka mig uppfattas positivt är ett flöde av varor samt lättare att resa. Något som är uttryckliga mål för borgerligheten men är det sådant som arbetarna strävar efter? Eller är det något som borgarna vill att vi ska ha så vi kan känna oss nöjda och inte protestera mot deras vilja?
Men om inte protesterna kan komma från den samlade arbetarrörelsen så måste de komma från något annat håll, eller hur? Och munkavlar fungerar uppenbarligen inte i en miljö med yttrandefrihet. Endast yttranden som strider mot lagen kan bestraffas. Och görs så numera.
SSU i Hylte var häromdagen i blåsväder i sociala medier läste jag. Det var för en bild de hade publicerat. Statsminister Löfven kontrade med att de hade hela arbetarrörelsen bakom sig. Och visst kan jag hålla med om det. Problemet är bara att jag inte tror de längre har arbetarna bakom sig. De är numera splittrade och vem och vad var det som åstadkom det? EU?
Jag talade med min socialdemokratiske politikpratare häromdagen. Vederbörande menade att det finns risk att EU minimeras till sin kärna, Tyskland, Frankrike och Benneluxländerna. Det som en gång var den gamla Stål & Kol unionen som EU bildades ur. Jag svarade inte men kände en viss förnöjsamhet.
Socialister har en käpphäst som det rider runt på hela tiden. Det är idén om att allt kan styras genom demokratiska beslut. Och ju större enheter desto bättre. EU är precis en sådan stor enhet som de trodde sig kunna styra men är det tillåtet att vara så naiv när alla ändå vet att det är företagen och deras politiska företrädare som har den verkliga makten?
Varför ska socialister alltid misslyckas? Det kan börja bra men slutar som regel i kaos.
Ryska företag som är etablerade i Iran har en stor en fördel gentemot europeiska rivaler. Ironiskt nog verkar också de ”kommunistiska” kineserna förstå bättre än USA och hotar inte sina kunder. Medan USA hotar, sanktionerar och förbjuder ekonomiska relationer, reser dess motståndare utomlands upptagna med att utnyttja fördelar av Amerikas självpåtagna isolationism.
Ryska företag är redan under amerikanska sanktioner, så de inte har något att förlora, berättar TeleTrades chef-analytiker Petr Pushkarev.
”Ryska företag kommer fortsätta att göra affärer i Iran. ”Det här är ganska viktigt eftersom Ryssland och Iran är naturliga allierade i Syrien. Rosneft har preliminära avtal med Iran upp till 30 miljarder dollar. Även om endast en liten del av dessa planer genomförs med Ryssland, och inte med europeiska partners, kan det bli en betydande vinst för Moskva. Företagen från Ryssland kan helt enkelt ignorera Washingtons hot att införa böter för handel med Iran, eller för att genomföra projekt i Iran. Rysk handeln med Iran kan växa betydligt.
En annan möjlig sfär för att öka affärsbandet mellan Moskva och Teheran är kontrakt för leverans av civila flygplan. Iran planerade köp av 100 flygplan från Boeing, 80 från Airbus och ytterligare 20 från den fransk-italienska ATR. Ryssland kommer att få chansen att leverera sina MC-21-jets, om Iran går med på att vänta på ett par år, eftersom flygplanet är på väg och avslutar testfasen”.