Det här inlägget baseras främst på en färsk rapport om läget för världens miljardärer, en artikel i Globalresearch och egna reflexioner.

Den samlade rikedomen hos världens miljardärer ligger nu på motsvarande 7,3 biljoner dollar, en ökning med 12 procent från förra året, enligt en ny rapport av Wealth-X och UBS. Det finns rekordmånga 2 325 miljardärer i världen, upp från 2 170 2013 och 1 360 under 2009, det första året efter den finansiella kollapsen.

Miljardärerna utgör 0,000033 procent av världens befolkning, dvs. det finns cirka tre miljoner människor för varje miljardär. Men detta försvinnande lilla skikt äger ungefär 4,5 gånger så mycket som jordens halva, fattigare befolkning på de totala 3,5 miljarder människor och bestämmer och kontrollerar mångdubbelt mer än så.

Några andra jämförelser hjälpa till att sätta dessa siffror i perspektiv. BNP för Sierra Leone och Liberia, som för närvarande plågas av en Ebola-epidemi som skulle kunna döda tiotals eller till och med hundratusentals människor, är strax 7 miljarder dollar – en tusendel av rikedomen hos dessa 2325 miljardärer.

Aktiemarknaden och finanskapitalet är den viktigaste källan till miljardärernas rikedom och står för nära 20 procent, följt av industrikonglomerat med 12 procent och fastigheter med 7 procent. Mer än var sjätte miljardär bor i de finansiella huvudstäder New York, Moskva, Hongkong och London.

Företag och den finansiella aristokratin har gynnats av en massiv omfördelning av välstånd, understödd av kapitalistiska stater och centralbankerna. Det är inte bara det att enorma rikedomar finns sida vid sida med en enorm fattigdom, men det ena är en direkt produkt av det andra.

USA:s kapitalism står i centrum för både den globala ekonomiska krisen och den sociala kontrarevolutionen av den härskande klassen. Sedan 2008, under ledning av Obama-administrationen, har resurser både från det amerikanska finansdepartementet och Federal Reserve öppnats för Wall Street, som har engagerat sig i en aldrig tidigare skådad orgie av spekulation. Räddningsaktioner för banker och ”kvantitativa lättnader” i USA har gått parallellt med liknande åtgärder internationellt, särskilt i Europa.

Sex år senare, ligger aktiemarknaderna på eller nära rekordnivåer. Det senaste uppsvinget kom efter att Federal ordförande Janet Yellen sade att centralbanken skulle hålla räntorna på nästan noll (dvs. i praktiken ge banker pengar i stort sett gratis) under en ”avsevärd tid.”

Som ett resultat har tillkom förra året 57 nya miljardärer i USA (+10%). Där finns nu nästan 25 procent av det totala antalet miljardärer globalt. På andra plats kommer Kina.Samtidigt, som tidigare dokumenterats, har inkomsterna för majoriteten av befolkningen fortsatt att minska. Mellan 2010 och 2013, under Obamas ”återhämtning” sjönk medelinkomst 8 % för de 20 % med lägst inkomst, medan den steg 10 % för de 10 % med högst inkomst och än mer för de rikaste. Samtidigt har sociala program skurits ned. I sin senaste bok ”The price of inequality” -How today’s divided society endangers our future” (Ojämlikhetens pris – Hur dagens delade (ojämlika) samhälle utgör en fara för vår framtid”) påpekar Nobelpristagaren Joseph Stiglitz att under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin mellan 2008 och 2010 fram till 2010 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 93 % av ökningen av nationalinkomsten, medan motsvarande siffra under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 var 65 %. Antalet fattiga människor har ökat i USA. I USA fick 48 miljoner invånare matkuponger, en ökning med 50 % på 4 år!.

Wilkinson och Pickett har i boken ”Jämlikhetsanden” (se t.ex. min recension i www.lakartidningen.se/arkiv) påvisat ett positivt samband mellan ökad nivå av jämlikhet och lägre nivå av olika hälsoproblem och sociala problem. Med all sannolikhet har hälsoproblem och sociala problem ökat i många länder till följd av den ökade ojämlikhet.

Och 1/3 av jordens befolkning lever i fattigdom (FN Human Development Report 2010). En onödig fattigdom för de flesta.

Åtgärderna från den härskande klassen på krisen har inte bara lett till en ökning av sociala orättvisor, men har också skapat förutsättningar för en förödande ekonomisk katastrof.

Låt oss stanna upp något vid Kina, och inte vid USA denna gång. Varifrån kommer rikedomen?
I sin rapport om miljardärer förra året skrev Hongkongbaserade Hurun Report ”Significantly all Chinese (and Russian) billionaires are self-made”. Detta är alltså ren bluff, och det gäller alla miljardärerna. Det handlar om mervärde som andra arbetat ihop, utöver lönen. Dagens Nyheter skriver 3/3 2014 under rubriken ”Bönderna behandlas som andra klassens medborgare” att ”Kina har ett system som liknats med apartheid. Minst 200 miljoner bönder som arbetar i städerna har till stor del byggt det moderna Kina, men saknar grundläggande rättigheter och behandlas som andra klassens medborgare”. Vi närmar oss nu på frågan om hur dessa miljardärer blivit vad de är – miljardärer?

.

Eget arbete? Naturligtvis -INTE. Dessa 200 miljoner väsentligen fattiga människor har arbetat ihop en stor del av miljardärernas rikedomar, resten har arbetats ihop av andra människor med låg, måttlig eller i begränsad omfattning hög inkomst efter kinesiska förhållanden. Men de har inget demokratiskt inflytande på hur de rika använder de pengar de arbetat ihop åt dem.

Mer klarsynta mediekommentatorer har med oro noterat den ökade klyftan mellan den kraftiga ökningen av de globala aktiemarknaderna och läget i den ”verkliga ekonomin. Medan aktiemarknaderna fortsätter att stiga skrivs ekonomiska prognoser ned. OECD har sänkt sin prognos för den ekonomiska tillväxten i de stora ekonomierna under 2014 och 2015.
Detta är den verkliga tillståndet i världskapitalismen: Det finns kontanter, som drivs av en ekonomisk aristokrati med spekulation i stället för investeringar och ett angrepp på arbetarklassen, vilket nu banar vägen för en stor ekonomisk kris.

Det extremt osäkra läget i den ekonomiska situationen, och parasitismen hos den härskande klassen, är centrala faktorer som kan förklara både ökningen av krig (om jordens resurser och naturtillgångar) och stöd till önskvärda diktaturer enligt Globalresearch.

Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda och att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.

I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl. I en senare representativ undersökning uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism).(http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). Tre andra opinionsundersökningar vid olika tidpunkter och olika ekonomiskt läge under perioden från 1980-talet fram 2012 visar att en betydande andel av befolkningen i USA är kritisk till kapitalismen. En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar. Det återstår för socialistiska partier och mig och andra som föreslår detta att komma med konkreta förslag. Det ideologiska motståndet är enormt.

Förslag på några punkter för socialismen.Troligen måste det ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt och demokratiskt. Man kan planera in så att alla har arbete.
-Kreativitet kan uppmuntras, som nu eller mer;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar får större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till korrekt information och allsidig debatt större än nu;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan de på olika sätt allmänägda företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och ge trygg framtid för kommande generationer, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam.

intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, Kina, USA, fattiga,miljardär, imperialism,

Rapporten om miljardärer Globalresearch Pål Steigan Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9

Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
Kapitalismen har sina fördelar, men nackdelarna blir allt tydligare, och mänskligheten behöver något bättre. Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda och att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.