Valets verkliga vinnare


Som bekant pågår valdebatter och valkampanjer i Sverige. Detta har dock inte märkts i denna blogg, vars redaktör icke desto mindre i viss mån följer det hela, för tillfället på bekvämt (soligt och varmt även i vattnet) avstånd i södra Frankrike.
Löfven och ReinfeldtKapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE

Men ändå, vem vann då igår?”Valet är redan avgjort. De rödgröna får regeringsmakten, Fi missar spärren och SD blir vågmästare. I alla fall om du frågar Ada, en robot som räknar ut valresultatet med hjälp av opinionsundersökningar och historiska data.”

Det är väl ändå tydligt att SD är valets stora vinnare, trots att SD så kritiserats av alla andra etablerade partier. Detta kan ses som ett slags misstroendevotum mot det politiska etablissemanget. SD är ett parti som kraftigt vill begränsa invandringen (valmanifestet), men nu knappast ett fascistiskt parti, vilket Sven Hofman en gång utrett på denna blogg.
Bakom framgången för SD står nog inte främst en misslyckad flyktingpolitik utan kapitalismen. Denna går sedan 2-3 decennier med generellt ökad arbetslöshet, och i detta millenium med ökad krigföring om kontroll över landområden och naturtillgångar, med USA som den särklassiga brutala aktören. Flyktingströmmarna ökar, och genom den djupt odemokratiska kapitalismen är bestämmanderätten i händerna på en liten grupp utan demokratisk insyn. Målet är ökad vinst för den egna verksamheten, inte människor eller samhällets behov. Med samhällelig kontroll över produktionsmedel och naturtillgångar skulle man väsentligen kunna slippa krigen, planera för en långsiktig politik med planmässig, sund användning av naturtillgångar och för samhällen där alla fick arbeta.

På DN Debatt idag ”Utmaningen är att möta SD:s väljare utan att närma sig SD:s politik. Det är illa att varken höger eller vänster sökt mandat för kamp mot segregationen, skriver Andreas Johansson Heinö.” Intressant, men alldeles för begränsat tycker jag.

Men ur ett annat mer grundläggande perspektiv kan man säga att kapitalismen segrar i valet. Detta förutspådde jag i presidentvalet i USA och jag fick helt rätt, eller hur. Lita på mig!

Detta innebär bland annat att:
* Ägandet av och kontrollen över produktionsmedlen och naturresurser finns hos en lite, liten rik del av befolkningen och hos arbetarklassen och folket som tjänat ihop rikedomarna;
* Beslut fattas utan folklig, demokratisk insyn;
* Möjligheterna till ökad profit blir avgörande, ej folkets behov;
* Arbetslösheten väsentligen kommer att bestå, i stället för att kunna avskaffas vid folkligt ägande av produktionsmedlen och naturresurser
* Hänsyn till miljö, natur och klimat kommer i andra hand, efter profitintressena;
* De ekonomiska skillnaderna, som ökat detta millenium;
* Ett fåtals kontroll över massmedia hindrar att väl underbyggd kritik av dominerande uppfattningar knappast kommer fram.

De senaste 2-3 decenniernas utveckling och officiell statistik talar för att det är hög sannolikhet för att denna bedömning blir riktig. Jag erinrar här bara om några siffror:

Ett alternativ
Kapitalismen, baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter i stället för att sprida ny information till mänskligheten att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Behöver inte mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna.
Kapitalismen har historiskt på många sätt varit mycket framgångsrik, men dess begränsningar och svagheter framträder allt klarare. Vi behöver en gemensam social, demokratisk och socialistisk värld nu.
Kapitalism is not working images

Jag tror alltså att ett socialistiskt Sverige med ökad demokrati bättre kan ta itu med de stora, reella problem som nämns ovan. Enligt min uppfattning ska där finnas tros- och yttrandefrihet. Kreativitet ska uppmuntras. Löneskillnader kommer säkert att finnas. Den sociala tryggheten ökar bl.a. genom att arbetslösheten i stort sett avskaffas. Utbildningar och hårt arbete ger högre inkomst som nu, men de stora skillnader i inkomst och förmögenhet reduceras markant, vilket ökar förståelse och samhörighet mellan människor.
Socialismisforever

Det finns starkare opinion för detta än många tror. Detta framkommer i de opinionsundersökningar jag presenterat i ett tidigare blogginlägg 4/9 (http://jinge.se/allmant/opinionsundersokningar-bra-eller-daliga-eller.htm).



intressant.se, , , ,, , , ,, ,
, , ,, ,

DN 14/9 DN Debatt Sven Hofman i Kulturen Opinionsundersökningar Dagens Industri 11/9 DN1 17/10 Occupy Wall Street 4/9

  21 comments for “Valets verkliga vinnare

  1. Jan Wiklund
    15 september, 2014 at 11:51

    Fast man får akta sig för att sätta ”kamp mot kapitalismen” som motsats till både kris och SD. Det gjorde sossar och kommunister i Tyskland i början av 30-talet, med katastrofalt resultat.

    Som Mark Blyth skriver i sin bok Austerity – the history of a dangerous idea ansåg både sossar och kommunister att det enda som fanns att göra var att låta kapitalismen förstöra sig själv. Fackföreningarna hade ett eget program, byggt på keynesianska insikter, men det bekämpades hänsynslöst av SPD som ansåg att det var ”omarxistiskt” att reparera kapitalismen. Medan nazisterna inte hade några såna skrupler, de krävde statliga initiativ för att rivstarta ekonomin, precis som sossarna i Sverige och Roosevelt i USA. Vilket ledde till att de vann valet 1933.

    Jag tror att det enda sättet att kontra SD är ett program för att bygga landet, ett program för full sysselsättning. Såna program finns, se t.ex. det danska fackets/miljörörelsens program ”100.000 jobs med baeredygtig omstilling”, http://www.modvaekst.dk/udgivelser/GNBO_Klima%20og%20Beskaeftigelse.pdf

    • 15 september, 2014 at 15:40

      Mycket värdefulla, grundläggande synpunkter, som du framfört tidigare. Jag berör inte detta i min litet schablonmässiga förslag. Kampen för förbättringar inom kapitalismen är nu svagt utvecklad, och den måste utvecklas, annars är allt tal om socialism nog meningslöst. Att förena kampen för dagskraven med målet att avskaffa kapitalismen och införa någon slags socialism är en vacker formel, svår att uppnå.

      • Jan Wiklund
        15 september, 2014 at 16:56

        Utan kamp om reformer är det nog fullständigt omöjligt att uppnå någonting över huvud taget. Det behövs nämligen någon som gör en revolution om det nu är en sådan man vill ha. En ”klass för sig” för att tala med Marx. Och en sådan kan bara uppstå genom kamp, för att nu uttrycka sig lite klyschigt.

      • @neurocolls
        15 september, 2014 at 17:55

        (Som kommenterade förra gången: man får verkligen passa sig i web-slalom mellan diverse knäppgökar)

        Följande blog skulle jag verkligen inte rekommendera generellt, men detta är ändå en rätt relevant genomgång av SD här:
        http://undermattans.blogspot.se/2014/09/sverigedemokraternas-vag-fran-nazister.html

        Det finns en Breivik/Counter Jihad-linje som nu dominerar och tagit över från den gamla Nazi-linjen som had direkta rötter i svenska ur-nazister som vallfärdade till tex gamle trettiontals-nazisten Nils Rydström.

        Något som upprör traditionalisterna som nu finns i Svenskarnas Parti.
        http://www.nationell.nu/2014/09/15/isreal-flaggade-hissades-pa-sds-valvaka/

        Ingen tvekan om rasismen bland många av de som finns i toppen i SD.

        Däremot tror jag inte att 13% väljare håller koll på detta.

        • 15 september, 2014 at 19:12

          Hur definierar du rasism? Avgränsning till invandringsrestriktiv politik?

          • @neurocolls
            16 september, 2014 at 11:45

            Det är svårt att definiera, men det avgörs inte av om man är för fri invandring eller för reglerad invandring.

            Kanske: Att dra slutsater om individer utifrån fördomar om vilken grupp hen tillhör.

            Men några exempel:

            Några av mina åldriga släktingar i ute på den inte längre så levande landsbygden samtalade om några som kommit körande fram till stugan, kom ut och ställde en fråga på ett språk de inte kunde identifiera. ”Var de negrer frågar en släkting. Svar: nej, nej .. det var riktiga människor”.
            Så för dem går det förbi rasism, de är inte helt på det klara med att det gäller samma art. (Ändå i detta sammanhang utan någon aggresivitet). De röstar SD och är rädda för ”muhammedanerna” som håller på att ta över landet.

            Lyssna på det Olof Palmes tal som Latin Kings satte musik till
            https://www.youtube.com/watch?v=70wzl6UvDQM

            Även om SD-topparna inte längre har rakade huvuden och i stället friserat partiprogrammet så är det mycket demagogi och underblåsa rädslor som inte är bra för ett gemensamt solidariskt samhälle. Att ställa människor mot varandra på oförnuftiga grunder.

            ”Massinvandring”
            http://skola.expo.se/massinvandring_157.html
            ”Islam: Vårt största utländska hot sedan andra världskriget enligt SD”

            Det finns gemensamma problem att lösa. Solidaritet, medmänsklighet och hjälpas åt att
            civilisera varandra.

  2. Conny
    15 september, 2014 at 12:44

    Vad är rasism?
    Var och varannan människa och tidning rapar upp detta ord så fort det gäller SD. Lite tröttsamt!
    Ni som gör får nog ta och spcificera er! Vad är rasistiskt hos SD?
    Är det att man vill stoppa invandringen till stor del och hjälpa fler som inte kan ta sig till sverige?
    Eller har ni hakat upp på rötterna i SD? Är det där skon klämmer så ligger vi nog alla –brunt till.
    Kankske inte får säga brunt längre? Var ju inte så länge sedan man körde med tvångssterilisering osv.
    Har vänstern gjort upp med sina rötter? Tänker på flera folkmord? Vad hände under andra värlskriget?
    Rent nazirövslickeri och nu igjen när man viker ner sig för USA. Våran regering då som ni säkert vet, inklusive sossar och vänstern, som stöttar stöd till terrorister och neonazister! Kan det var så att det finns en tidsgräns för när ett sk rasistiskt parti blir rent?
    Jag vet då inte? Har röstat både till höger och vänster men nu då på ett sk rasistiskt parti som då gör mig till rasist! . Invandringspolitiken i Sverige har stora problem vilket inte minst uppmärksammats av grannländer men dom kanske också blir rasistiska för att dom anmärker på detta?
    Tycker nog ni ska skärpa till er och krypa ur sandlådan för det är den nivån på debatten.

    • 15 september, 2014 at 15:55

      Dina frågor är viktiga, och jag är nog inte rätt person att besvara dem alla för jag är ganska dåligt insatt i SD, även fast jag nu laddat ned deras valmanifest. Raser finns inte enligt biologisk forskning. Man behöver verkligen inte vara rasist för att rösta på SD och man är inte fascist för att man gör det förstås. SD har en invandrarbegränsande politik. Medlemmar av SD har väl kommit med uttalande som ansetts vara rasistiska, men Åkesson verkar ha kunnat städa undan sådana, vilket säkert bidragit till hans framgång. Jag ogillar hans negativa uppfattning till islam och hans positiva uppfattning till apartheidstaten Israel. Tills vidare gör jag en ändring i textavsnittet om SD, väl vetandes att detta kan medföra kritik både härifrån och därifrån.

      Carl Bildt gick i DN Debatt i lördags till skarpt angrepp mot SD, och dess fascistanstrykning enligt hans artikel. Men Bildt själv har negligerat högerextremistiska Svoboda och Högersektorn i Ukraina, deras roll i statskuppen (som han också förnekar), och har kalla dessa organisationer nationalistiska, en förskönande omskrivning. Skönt att denne USA-devote hycklare -sannolikt- inte längre ska vara utrikesminister

      • Conny
        15 september, 2014 at 16:27

        Tack för ett väldigt trevligt svar. Låter bra att du tar en titt på SD:s partiprogram också.
        Vet en facklig representant som fick bita i gräset angående uteslutning då pga att SD skulle vara rasistiskt.
        Håller med om det med Israel och indirekt USA. Vad gäller Islam så får nog framtiden utvisa hur överdriven propaganden är men jag och många med mig är nog oroliga!
        Förövrig måste jag säga att du/ni har en väldigt bra sida.
        Mycket bra och informativa artiklar och en väldigt nyanserad bild av det mesta:)
        Vad gäller Bildt så kommer förhoppningsvis historen visa vad han är för typ av stövel!

  3. mathias
    15 september, 2014 at 13:42

    Löfven är en krigshetsare dröjer nog inte länge tills sossarna går med i nato tex.

  4. Tom Jensen
    15 september, 2014 at 15:35

    ”Jag tror alltså att ett socialistiskt Sverige med ökad demokrati bättre kan ta itu med de stora, reella problem som nämns ovan. Enligt min uppfattning ska där finnas tros- och yttrandefrihet. Kreativitet ska uppmuntras. Löneskillnader kommer säkert att finnas. Den sociala tryggheten ökar bl.a. genom att arbetslösheten i stort sett avskaffas. Utbildningar och hårt arbete ger högre inkomst som nu, men de stora skillnader i inkomst och förmögenhet reduceras markant, vilket ökar förståelse och samhörighet mellan människor.

    Det finns starkare opinion för detta än många tror”

    Den ”starka” opinion som du hävdar finns, måste vara oerhört skicklig på att gömma sig, för jag har inte sett minsta spår av den i något val i något industriland de senaste 50 åren. Men det kanske kommer Anders?

    • 15 september, 2014 at 16:01

      Ja, det finns en verklig diskrepans mellan opinionsundersökningars kritik mot kapitalism och stöd för /subjektivt definierad/ socialism, som du själv påpekat. Samtidigt finns det en kraftig anti-socialistisk opinionsbildning. Ja, jag tror bestämt att starka socialistiska rörelser återkommer. Om detta sker före eller en av kapitalismen orsakad klimatkris eller storkrig med eller utan kärnvapen vet jag inte.

    • Benny H
      16 september, 2014 at 08:12

      Numera finns inget parti som driver generell välfärdspolitik för att det inte längre lockar några väljare förutom då V som har det pedagogiska problemet att förklara hur man ska finansiera allt det man lovar. Givetvis så kan vi inte samtidigt öka en massa utgifter, ha i det närmaste fri invandring, höja skatter till orimliga nivåer m.m utan att det påverkar trovärdigheten. Vänsterns dilemma är alltså att definiera en politik som är genomförbar i verkligheten. Kanske är det så att solidariska och jämlika samhällen bara är en utopi som aldrig kommer att förverkligas för det kommer alltid att finnas människor som kommer att vilja roffa åt sig mera, ja långt mera än vad som är möjligt att själv konsumera eller slösa upp. Det verkar ligga i den mänskliga naturen! Nu är det ju så att jordens resurser och tillgångar förbrukas i en allt snabbare takt då ju befolkningsutvecklingen i världen är utom kontroll och kampen om de kvarvarande resurserna hårdnar för var dag.

  5. Johan Eriksson
    15 september, 2014 at 15:54

    Den stora svenska arbetarklass vars vardag består i att uthärda monopolkaptialets tilltagande utsugning borde nu dra den slutgiltiga slutsatsen om den borgerliga demokratins omöjlighet. Det som hänt i valet är att gruppen av intill förväxling likasinnade nyliberala och kapitalistälskande partier (s-mp-m-fp-c) tappat röster till facistpartiet. Nyliberalen Löfvens lögnaktiga försök att utropa sig som segare visar än en gång hans sanna jag som arbetarklassens store förädare och monopolkapitalets främste manipulatör. Resultatet för vänsterpartiet, vars framgång är marginell, obetydlig och ointressant, visar bara på det vi redan vet – att revisionism aldrig leder framåt. Det fega och småborgerliga marginaliserandet av profitens skadlighet, till en enda sektor i samhället, var uppenbart inte ett sätt att vinna framgång, är någon förvånad?. Nu kan småborgaren och klassförädaren Sjöstedt stå där – lång i ansiktet.

    Det enda hoppet, för den som vill ha verklig förändring, är att förkasta den borgerliga demokratin och att i revolutionär kamp sätta hårt mot hårt emot de nyliberala och facistiska krafter, som manipulerar arbetarklassen. Borgerlig demokrati har inget värde varför käftarna på dess förespråkare – med de medel som krävs – förr eller senare måste täppas. Den, som bygger sin makt på utsugning och profithunger saknar existensberättigande i ett socialistiskt samhälle och kan aldrig tillåtas få något spelrum överhuvudtaget. Borgarklassens förintande, genom revolutionär kamp, är enda vägen till socialism.

  6. Zokrates
    15 september, 2014 at 18:56

    Du blandar högt och lågt här. Dagens politik ligger långt ifrån att verka för radikala samhällsreformer. Vad man kan göra i stället för att yra om programatiska och svulstiga lösningar. Är att faktiskt konkret i detalj och väl underbyggt kritisera högerns agenda och förda politik på både kommunnivå och rikspartinivå. Att bygga gräsrotsrörelser i stället för att med Makroresonemang/retorik hänfalla åt politisk demagogi.

    Enklare då att ägna sig åt reduktionism. Men i stället bör man angripa det konkreta nyliberala statskapitalistiska propagandaklimatet. Köpta politruker och livsstilspolitiker som berikar sig själva. Hur många av dessa är beredda att ifrågasätta och klargöra i demokratisk anda? Det finns ingen ideologisk totallösning. Vi behöver kommunikation och förståelse detta tar tid och handlar inte om ”speak truth to power”.

    Ni som tror på totalitära samhällsomvälvande ideologier eller socialistisk knapptryckning gör er själva en björntjänst.
    Lika litet som man kan bomba Irak till ”demokrati” lika litet kan man införa socialism mot en hegemoni vars maktspråk slår över i repression och fascism hellre än att undermineras av demokratiska krafter.

    • 15 september, 2014 at 19:08

      Jag håller med om att dagens politik ligger långt från större samhällsförändringar, tyvärr. Vi går med öppna eller slutna ögon vidare i en värld där en klimatkatastrof hotar, och därmed en katastrof för mänskligheten, en värld med ökande klyftor och med ökad arbetslöshet och brutalitet. Visst måste man kämpa för konkreta förbättringar här och nu och söka mobilisera för detta. Men det räcker inte med reformer inom ramen för en kapitalism, det är det budskapet jag vill föra fram. Det lyste med sin frånvaro i valet.

      • Jan Wiklund
        16 september, 2014 at 15:59

        Den längsta resa startar med ett litet steg. Utan det steget blir det ingen resa av.

        Du kan inte få gemene man – bortsett från en bunt allmänt missanpassade ungdomar kanske – att arbeta för revolution idag. Det är för stort, för svårt. Man måste börja med något som förefaller ligga inom möjligheternas ram.

        Men en kamp för något inom möjligheternas ram skapar åtminstone ett ”vi” som kan våga försöka sig på något större. Och större. Och större. Allteftersom vi har framgångar och vågar lita på oss själva.

        • 16 september, 2014 at 17:26

          Ja, men hur få tillräcklig styrka och medvetenhet för att arbetat bestämt för att ersätta kapitalismen med ett bättre ekonomiskt och samhälleligt system? Det behövs också ideologisk kritik – samt en trovärdig beskrivning av hur ett bättre system skulle kunna se ut. Det finns nog många exempel på hur bra reformer kommit till stånd genom klasskamp. Sedan har kampen eller arbetet för reformer avstannat och ”kapitalisterna” har återtagit initiativet. Varför har läget för arbetarklassen och folket försvagats jämfört med för 30-40 år sedan?

          • Niklas Lindgren
            16 september, 2014 at 20:54

            ” Varför har läget för arbetarklassen och folket försvagats jämfört med för 30-40 år sedan?”

            Därför att vänstern alienerat sig från den vanliga människan och hennes problem.

            Även om det var relativt marginella grupper så spred den testuggande bokstavsvänstern a lá 1968 ett löjets skimmer över vänstern med sin verklighetsfrämmande världsbild. Samtidigt utvecklades socialdemokratrena allt mer till en mastodontisk maktapparat, även denna allt mer fjärmad från människorsvardag. Exemplen kan mångfaldigas. Brytpunkten blev valet 1976, efter detta har den svenska vänstern aldrig riktigt återhämtat sig. Vilsenheten har sedan dess varit ständig följeslagare till svensk vänster.

            • 16 september, 2014 at 21:30

              Intressanta synpunkter. Vilka anser du ingår i vänstern?

              • Niklas Lindgren
                23 september, 2014 at 09:27

                ”Vilka anser du ingår i vänstern?”

                Partier som står för fördelningspolitik. I praktiken vänsterpartiet, delar av socialdemokratin och delar av miljöpartiet. Sedan finns förstås en marginell ytterkantsvänster, som sätter dogmer före demokrati. Denna ytterkantsvänster skadar, trots sin litenhet, den vänster som fullt ut står upp fördemokratin.

Comments are closed.