USA:s aggressioner är det stora hotet


Denna artikel av fredsvännen och antiimperialisten Ulf Bjerén i Karlskrona har just publicerats i Sydöstran. USA:s aggressioner är det stora hotet

Artikeln.
Koreakonflikten är en brännpunkt i världspolitiken. En enda gnista kan tända en världsbrand.
pyongyangHuvudstaden Pyongyang bombad till aska

Koreanerna minns USA:s folkmord i Koreakriget 1950-53. Det som opinionen i väst är föga medveten om: Miljoner döda koreaner och ödelagda städer i ett rasistiskt krig mot gulingar.


Koreaner jagades som råttor. Kemiska och biologiska vapen användes av USA som också hotade med kärnvapen.

I över sextio år har Nordkorea krävt att stilleståndsavtalet som avslutade Koreakriget ska ersättas med ett fredsavtal. USA har vägrat.
Under hela denna period har vi matats med obekräftade skrönor och greuelpropaganda. Krigspropagandan avhumaniserar det koreanska folket och legitimerar grym ekonomisk aggression och militär upprustning i Koreas närområde. Mängder av kärnvapen har placerats ut i strid med icke-spridningsavtalet.

Konflikten står inte mellan Nord- och Sydkorea. USA pressar Sydkorea att sluta upp bakom en oförsonlig linje. USA har kommandot över provokativa militärövningar vid Nordkoreas gräns. USA pressar säkerhetsrådet att besluta om sanktioner och USA:s president hotar att förinta Nordkorea.

Vad är logiken bakom Nordkoreas kärnvapensatsning? Säkerhetsanalytikern Niklas Swanström ger svaret i Aftonbladet 3/9: ”För sent att agera militärt mot Nordkorea… Nu har de kapacitet att slå tillbaka.”

I en värld där krigarregimen i Vita huset anfallit och förstört en rad länder som bara de senaste femton åren beräknas ha kostat tio till elva miljoner människor livet har Nordkorea satsat på en avskräckningsstrategi.

Nordkorea har sett hur det gick för Irak och Libyen som först lurades att avrusta och sedan skoningslöst angreps och förstördes.

De har sett hur USA i våras sände 59 Tomahawkmissiler mot en syrisk flygbas och kort därefter fällde ”alla bombers moder” över Afghanistan. De har sett hur USA stött terrorister i Syrien och arrangerat en fascistledd statskupp i Ukraina. Allt detta grova brott mot folkrätten.
Kim Jung Un och Trump
De har fått utstå jättelika militärövningar med fingerade angrepp och ”halshuggningsoperationer” mot sin statsledning.

Det har kunnat ske utan att FN enligt sina stadgar ingripit till offrens försvar och nu har USA pressat säkerhetsrådet att bestraffa det hotade Nordkorea med än hårdare sanktioner. När Ryssland och Kina i det läget gemensamt föreslår att både USA och Nordkorea ska frysa den militära upptrappningen avfärdas det av USA med en fnysning.

Problemet är således inte Nordkoreas kärnvapen utan USA:s aggressioner och krigshot. Det är det stora hotet mot världsfreden.

i Andra om: , ,, , , ,, , , , ,
, ,


6 svar till “USA:s aggressioner är det stora hotet”

  1. Om nu regeringen är socialister samt Radio och TV-huset fyllt av människor från 68-vänsterns Vietnamdemonstrationer borde väl Nordkorea framställas som offret och USA som förövaren?

    Den bild som idag serveras är ju istället tvärs om att den kommunistiska (påstås av vissa) diktaturen är det stora hotet och USA är det stora skyddet som vi ska förlita oss till mot det stora hotet som just nu är Nordkorea men annars brukar vara Ryssland. Intressant i sammanhanget är den närmast överlyckliga stämning bland socialdemokrater inför USA:s militära ankomst till Sverige för militära övningar tillsammans med NATO. Inte på någon alternativ högermedia eller eller dito blogg har jag upptäckt det trots kommunister (på den här bloggen) beskyller dem för att vara kapitalets lakejer.

    • Vilka skulle vara kapitalets lakejer? Opinionsundersökningar har visat att fler är mot Nato-medlemsskap än för det.

  2. OK, åter till Trump och Tillerson.
    En artikel i webbtidningen Fria Tider säjer mig att USA ger två olika budskap angående Nordkorea vilket förmedlas av Trump och Tillerson. Jag tror att strategin med det är att samla nationen och få alla nöjda, både de hårdhänta militanta som vill attackera Nordkorea samt de som vill få till en lösning med samtal och diplomati. Som jag ser det ett sätt att på politisk väg göra det omöjliga fullt möjligt. Vad jag förstått är politik en konst som långt ifrån alla behärskar men historien visar tydligt vilka som kunnat bättre och vilka som kunnat sämre.
    (http://www.friatider.se/vita-huset-splittrat-om-v-ld-mot-nordkorea)

  3. Den här nyhetsartikeln från SVT visar tydligt att det inte finns någon fiendeskap mellan Trump och Tillerson som media tidigare låtit påskina. Jag tror man numera måste ta del av etablerad nyhetsmedia på ett mer kritiskt förhållningssätt då de valt att göra nyhetsrapporteringen mera som åsiktsförmedling. En åsiktsförmedling som allt oftare går ut på att smutskasta konservativa och nationella åsiktsbildningar och istället framhäva de liberala och internationaliserande som till exempel Sverige som en mer aktiv del av världspolitiken fastän den saknar en i grunden folklig förankring.

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/tillerson

  4. När alla pekar ut vart du skall se, då är det tid att vända blicken i motsatt riktning.

    Inte bara Nord-Korea, utan mer av Syd-Korea bör hamna i fokus.

    När (msm) riksmedia pekar på nord-Korea, kan det vara läge att utmana pekpinnen och vända blicken mot syd-Koreas historia och påtvingade US-förvaltning. Hur påverkas landet syd-Korea av att vara ett amerikanskt protektorat under så många år, är det en välmående blomstrande demokrati, eller far folket illa under detta ”beskydd” : Gå in i dessa texter, och se efter om vi blivit påvisade ett felaktigt och ensidigt fokus i Korea-konflikten :

    https://dissidentvoice.org/2017/03/the-korea-problem/

    http://www.truth-out.org/news/item/14813-north-korea-and-the-united-states-will-the-real-aggressor-please-stand-down