Detta blogginlägg baseras främst på en översättning av en artikel med titlen ”The U.S. Is Not a Democracy, It Is an Oligarchy” i Globalresearch 14 april av historikern och författaren Eric Zuesse.

En studie som ska publiceras hösten 2014 i den akademiska tidskriften Perspectives on Politics påstår att USA är ingen demokrati, utan en djupt korrumperad oligarki. Författarna till denna viktiga studie är Martin Gilens och Benjamin I. Page. Deras artikel har rubriken ”Testning av teorier om amerikansk politik.” Författarna klargör att befintliga uppgifter troligen underskattar omfattningen av kontrollen över USA som de superrika har.

Svaret på studiens inledande fråga ”Vem styr i detta land?” är:
”Trots det till synes starka empiriskt stödet i tidigare studier för teorier om majoritetsdemokrati, tyder våra analyser på att majoriteter av befolkningen i USA faktiskt har föga inflytande över regeringens politik.” I USA finns många funktioner som är centrala för en demokratisk samhällsstyrning, såsom regelbundna val, yttrandefrihet och föreningsfrihet, samt en utbredd möjlighet till företagsamhet. Men fortsätter författarna är ”USA:s anspråk på att vara ett demokratiskt samhälle allvarligt hotad ”. När preferenser hos den ekonomiska eliten preferenser och hos organiserade intressegrupper kontrolleras för så återstår minimal inverkan av den genomsnittlige medborgarens åsikter eller preferenser i politiken. De dominerande teorierna om demokrati stämmer inte.

För att sammanfatta: USA är ingen demokrati, men faktiskt en oligarki (fåvälde).

”Ekonomiska dominans-teorier fungerar ganska bra i vår analys, även om våra resultat nog underskattar eliters politiska inflytande. Vårt mått på preferenser hos rika amerikaner visar sig vara mindre relevanta för vanliga medborgare.

”Detta är den första vetenskapliga studien av om USA är en demokrati eller en oligarki eller en bladning i en och samma statistiska modell. Detta arbete är ett försök att göra det, med hjälp av en unik uppsättning data som omfattar mått på de viktigaste variablerna för 1779 politiska områden.” Det finns ett enormt antal politiska frågor att studera.”
Vad författarna finner trots bristerna i data är att USA är en oligarki och inget demokratiskt land överhuvudtaget. Amerikansk demokrati är en bluff, oavsett hur mycket detta budskap sprids av oligarkerna som kör landet (och som kontrollerar landets nyhetsmedia. USA liknar med andra ord i grunden Ryssland eller de flesta andra ”demokratiska” länder med tvivelaktiga val. Vi var dte inte förr men så är det helt klart idag. I dag efter denna uttömmande analys av data framkommer att den genomsnittlige amerikaner verkar ha endast en minimal statistiskt icke – signifikant betydelse på politiken. Så¨är det, i ett nötskal.”

I boken ”Dollarocracy” ges en ingående analys som påvisar hur valsystemet i USA alltmer fjärmat sig från att vara demokratiskt och ger stöd för beskrivningen ovan. Den är skriven av professor Robert McChesney och journalist John Nichols vid tidningen Nation.

1. Svårigheter att få rösta. I USA måste man registrera sig en viss tidpunkt före valet. DN skriver 25/9 2012 att ”Nya vallagar gör det svårare för minoriteter att rösta” och ”Vid valet 2008 missade 6 miljoner amerikaner sista datum för registrering och kunde ej rösta.” Vid valet 2008 var bara 71 % (146 miljoner invånare) av alla röstberättigade registrerade enligt USA:s SCB. De nya vallagarna drabbar de med mindre resurser. Vidare saknar de miljontals medborgare i USA som är dömda till fängelse rösträtt.

2. Lågt valdeltagande. Vid president- och kongressval röstar sedan decennier endast 50-60 % av de röstberättigade. Obama fick knappt 53 % av rösterna 2012 -knappt 33 % av de röstberättigade röstade för Obama. Då GW Bush vann över Al Gore år 2000 hade den senare fler röster.

3. Elektorsystemetgynnar delstater med mindre befolkning och anses medföra lägre valdeltagande i delstater som anses säkra för ena parten.

4. En stark ekonomi behövs hos presidentkandidaterna, med ekonomiskt stöd från näringslivet i praktiken. Obama fick 14,9 miljoner USD (100 000 000 kronor) från Wall Street inför valet 2008, varav 1 miljon från Goldman Sachs. Enligt morgonekot 25/9 beräknas valkampanjen totalt kosta 10 000 miljoner USD – ungefär 65 000 000 000 kr i dagens penningvärde. Inte för inte kommer många av GW Bush och Obamas män från näringslivet.

5. Smutskastning av motståndaren i annonser och reklam dominerar. Vid presidentvalet 2008 användes 2 800 miljoner dollar till TV-reklam, medan beloppet i år beräknas bli 5 000 miljoner dollar.

6. Smutskastningen har effekt. Ett känt exempel är från presidentvalskampanjen 1988. Då ledde den demokratiske kandidaten Dukakis över G Bush den äldre med 17 %. Bush kampanjgäng kom på att Dukakis gett permission till en färgad fånge, som under permissionen våltog en vit kvinna. De kunde blåsa upp detta till, liksom en nedsmutsning av hamnen i Boston till orimliga proportioner.

7. Politiska budskap har fått minskad sändningstid av TV-bolagen och drunknar tidsmässigt i all massmediareklam.

8. TV-bolagen skär guld med täljknivar genom den kraftig ökning av betalda politiska TV-inslag.

Sammanfattningsvis innebär utvecklingen en kraftig ökad kommersialisering av politiken där presidentkandidaterna blivit en handelsvara som ska säljas in, och som då också blivit mycket beroende av rika och av storbolag. Den ökade smutskastningen, de fula tricken och den minskade tiden för seriös debatt har inneburit att demokratin kraftigt urholkats, hur än den definieras.

USA:s ekonomi utreds i främst kapitel 2 i boken ”USA som världspolis”.

Enligt Professor Joseph Stiglitz Nobelpristagare i ekonomi 2001, f.d. ordförande i Clintons ekonomiska råd, och f.d. vice Världsbankschef är USA de förlorade möjligheternas land.

I sin bok ”The price of inequality” -How today’s divided society endangers our future” (Ojämlikhetens pris – Hur dagens delade (ojämlika) samhälle utgör en fara för vår framtid) påvisar han med massor av fakta att ojämlikheten har ökat även under Obama, liksom fattigdomen och arbetslösheten.

”Occupy Wall Street”-rörelsens paroll om att ”Vi är 99 % och de 1 %” ställer viktiga frågor på sin spets.
-Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin mellan 2008 och 2010 (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 93 % av ökningen av nationalinkomsten, medan motsvarande siffra under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 var 65 %. Den rikaste 0,01 % tog 37 %.
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %.
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.
-Arbetslösheten är officiellt 8 %, men 22 % om man medtar även korttidsarbetslösa och långtidsarbetslösa.
-Hypotesen om att även fattigare får ökat välstånd (”trickle down”) med ökning av BNP stämmer inte med fakta.
-Detta har samband med en långvarig relativ stagnation i ekonomin,med avregleringar och kraftigt ökad finanssektor. Bill Clinton gjorde ödesdigra avregleringar;
-1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den år 2007 uppgick till 346 %.

Möjligheterna till högre utbildning beror till stor del på föräldrarnas inkomst. Studenter från fattiga hem som är duktiga i skolan har mindre sannolikhet att ta examen i college än studenter från rika hem som har sämre betyg.
-Om de tar examen har de sämre möjligheter på arbetsmarknaden än studenter från rika hem som har sämre studieinsatser. (Sid 19 i boken).
< * Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter (hur många miljarder skulle kunna sparas, t.ex. till för lägre läkemedelspriser, om läkemedelsbolagen samordnade sin forskning har jag som läkare ofta tänkt), att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön. Mänskligheten behöver väl ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi, där kreativitet givetvis också ska belönas. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna. Läs mer i blogginlägget 14 februari! Jag kan inte stödja Stiglitz förhoppning att allt kan rättas till genom reformer av kapitalismen.

USA:s befolkning är mer kritisk till kapitalismen och positiv till socialism än många tror!
* I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder menade bara 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. 23 % menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system behövdes. 2/3 menade att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt. 54 % ansåg att Sovjetunionens fall var positivt. Tjugotvå procent, (61 % i Ryssland och 54 % i Ukraina) sa att det var negativt.
*En annan opinionsundersökning i USA 2009 menade endast 53 % att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009)
* I en tredje representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en fjärde opinionsundersökning, i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket av Karl Marx i boken Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987).

* Med tanke på de dominerande massmedias våldsamma kritik och smutskastning av socialism och lovord för kapitalism i decennier är siffrorna oväntat höga, eller hur?

Vad kommer då att ske? Den härskande lilla klassen släpper inte från sig makten frivilligt. Troligen kommer mänskligheten långt på vägen mot ekonomiska katastrofer och miljö- och klimatkatastrof innan slagkraftiga breda antikapitalistiska, prosocialistiska och prodemokratiska rörelser växer sig starka. Vi behöver ett bra socialistiskt parti!

intressant.se, USA, politik, fattigdom, imperialism, kapitalism, rikedom, orättvisor, spekulationsekonomi, ekonomi, massmediaObama, socialism, Stiglitz, Occupy Wall Street,

Globalresearch 14/4USA rika hamnar inte i fängelse Pål SteiganStudien DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9 SvT 7/9 Sveriges Radio 7/9 DN 6/9 , Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,