Nu har vinter-OS startat igen och detta är det tredje OS jag slipper sedan TV:n åkte ut.

Det känns befriande, och trots att tidningarna skriver mycket om det så är det i alla fall lättare att välja bort. När jag hade TV tvingades jag att zappa mycket för att slippa alla svettiga idrottstyper.

Idrott intresserar mig lika mycket som hemorrojder. Låt vara att andra har besvär så länge jag klarar mig..

Och några besvär har jag inte eftersom det är ytterst lite idrott på radions program ett. Visserligen slinker en eller annan idrotts-utövare in i Eko-sändningarna men det kan jag överleva. Möjligen kan jag intressera mig för någon match under fotbolls-VM i sommar, men troligen inte till den grad att jag lyssnar på den i radio.

Självklart eftersom radio är hopplöst omöjlig när Zlatans dragningar ska beskrivas. Dessutom har radiosporten slagit rekord efter rekord i larvigheter vilket gör att det är tröttsamt att lyssna på dem. Sist jag lyssnade för ett år sedan så var det två fåntrattar som satt och pratade fort i mun på varandra och det skulle förställa kul.

Fast det finns fördelar med OS och Fotbolls-VM. Det drar så mycket publik att man utan risk kan ge sig ut på tjuvjakt och nedlägga ett rådjur utan att någon lägger märke till det.

Sålunda kan jag vässa pilspetsarna till min långbåge och bege mig ut i skogen när det är dags för en svensk fotbollsmatch i sommar.

Jag får tacka Zlatan..