Sverige är så förbaskat provinsiellt

Ibland tar jag mig för pannan när jag ser hur medierna behandlar nyheter som har anknytning till Sverige.

Visst, jag inser att lokala nyheter har ett högt läsvärde och att ingen tidning har råd att bortse från detta, men när kvällstidningarna skriver rubriker som ”– Svensk med på plan som nödlandade i Tyskland”, då blir det lite för mycket. Framförallt därför att nödlandningen hade påkallats av ett instrumentfel och att den var fullständigt odramatisk. Att en svensk medborgare var en av planets 300 passagerare föranledde ena kvällstidningen att dra på stort i nätupplagan.

Att intresset för Christer Fuglesang är större begriper jag, det är inte det jag invänder mot, men måste det ta sig sådana proportioner som det nu gör?

Samtliga medier på nätet toppar med bilder och text om Fuglesang och har dessutom mängder med artiklar. Det finns dock ett undantag och det hedrar dem, Dagens Eko har nyheten längre ner på sin hemsida och det blir på det sättet lite mer proportionerligt. Visst, det är udda att en svensk ägnar sig åt rymdpromenader och att alla kan se det live i teve eller som i mitt fall på nätet. Men behöver man verkligen dra på som om killen ensam hade ordnat både VM- och OS-guld i hockey?

Han har satsat på att bli astronaut och han tillhör dem som lyckats med uppgiften. Det är jättebra och visar att det är en lika envis som begåvad karl. Och han får gärna vara en hjälte, men hur är det med alla andra hjältar?

Gruvarbetarna i Malmberget, undersköter-
skorna på långvården, busschaufförer som knallar upp 04.00 för att köra oss till jobbet? Det finns miljontals hjältar i Sverige som är värda en



massa uppmärksamhet, men när man skulle kora Sveriges bästa arbetare så var priset en lunch med Sven Otto Littorin…

Den saken är värd lika mycket uppmärksamhet som hundra Christer Fuglesang, för den demonstrerar en återgång till ett synsätt som de flesta av oss trodde försvann på 1800-talet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

[tags]Christer Fuglesang, Sven Otto Littorin, Mediekritik, Hysteri, Högerregeringen, Människosyn, Politik[/tags]

  6 comments for “Sverige är så förbaskat provinsiellt

  1. 25 januari, 2007 at 14:18

    ”priset en lunch med Sven Otto Littorin…”

    Det är inget pris, det är ett straff!

  2. 25 januari, 2007 at 15:05

    Jag tror inte Sverige skiljer sig särskilt mycket från andra länder i den här frågan.

    Det påminner mig om när en svensk journalist tyckte att det var löjligt att vi hyllade våra bronshjältar VM-94 så mycket, och att det BARA KUNDE SKE I SVERIGE.

    Nu var det dock så att i Bulgarien som kom fyra och krossades av Sverige i matchen om tredjepris hyllade sina hjältar lika mycket.

    Idrottsmässigt bryr vi oss mer om sporter där svenskar är framgångsrika än där vi inte är det. Inte heller speciellt svenskt. (Jag såg något program för något år sen eller två där en US-amerikan kritiserade sitt eget land, för att när OS kom, pratade man bara om sina egna. Om en US-amerikan kom två nämnde man inte ens vem som fick guldet. Det gör vi dock i Sverige.)

    Det är ungefär som med talet om jante-lagen och Sverige. Det är inte något helt unikt svenskt hävdar jag och bör problematiseras mer.

    Men, sen finns det ju naturligtvis regionala och kulturella skillnader.

  3. Kurt
    25 januari, 2007 at 15:25

    Christer Fuglesang har ju gjort sitt jobb, men orsaken till att han över huvudtaget kom ut dit beror ju på att Sverigre är kvoterade till en plats pga av engagemang i rymdforskningen. Kvotering som vår regering (som består av kvoterade ministrar) annars talar så illa om. Så skall man hylla någon i detta sammanhang så är det väl den/de som sett till att Sverige satsat STATLIGA pengar på rymdforskning i över 20 års tid.

  4. Magnus Andersson
    25 januari, 2007 at 19:52

    1800-talet? Jag tycker det låter som 2000-talets nordokorea jag???

    Typiskt, alltid ska ni klaga på moderaterna… ;-)

  5. Magnus Andersson
    25 januari, 2007 at 19:53

    1800-talet? Jag tycker det låter som 2000-talets Nordkorea jag?!

    Typiskt, alltid ska ni klaga på moderaterna… ;-)

  6. Bo Pärlemo
    26 januari, 2007 at 00:21

    Allvarligt talat! Vilket tror du har störst betydelse för Sverige på lång sikt – en hockeymedalj eller de positiva bi-effekter Fuglesangs rymdresa får vad gäller att t ex öka intresse och aspiration för unga idag med tekniska och naturvetenskapliga ambitioner.
    Börjar bli lite tröttsamt med alla som tävlar om att framstå som mest blasé över denna (för Sverige i a f) historiska händelse.

Comments are closed.