Som att se målarfärg torka


Nu har jag återigen ägnat några timmar av mitt liv till att lyssna på politiker i radio. Och det är inte som att lyssna på god musik precis, på sådan kan man lyssna igen och återigen.


Partiledardebatterna blir bara tråkigare
och tråkigare för varje gång. Själv lyssnar jag för att jag är politiskt intresserad, men några nyheter får man inte höra i debatten. Samma politiska mantran återupprepas i lång rad och knappast någon av lyssnarna lyfter det minsta på ögonbrynet inför vad som säjs. Att kalla det för debatt är missvisande, ordet borde i detta sammanhang vara helt bannlyst. För den egentliga avsikten är att upprepa partiinterna floskler som alla redan känner till.

Efter att partiledaren tröttat lyssnarna ett i förväg stipulerat antal minuter, med ett förutsägbart innehåll, så ska opponenterna komma med sina förutsebara synpunkter varav samtliga är i linje med det egna partiprogram-
met. Sen ska partiledaren besvara kritiken, eller i vart fall det som upplevs som kritik, för att sedan ge opponenten replik på sitt försvar.

Det mest dramatiska som hände var när programledaren i studion lämnade över till Riksdagshuset i programmets början, då lyckades vederbörande i alla fall låta som om det vore något spännande som vi skulle få lyssna till. När sju partiledare framträder i en debatt där alla replikskiften och alla argument är lika förväntade som nästa dags morgon så leder det enligt min uppfattning till – politikerförakt.

För var det oväntat att högerregeringen skulle hävda arbetslinjen och försöka försköna sitt eget arbete? Eller var det oväntat att de röd-gröna skulle kritisera försämringarna av

a-kassa, sjukvård och miljön? Nej knappast. Och det värsta med den soppan är att folk i allmänhet antagligen reagerar som undertecknad. Varför ska man bry sig om politik när politik enbart tycks vara att upprepa punkter ur det egna partiprogram-
met? Och varför ska dessa upprepningar kallas debatt?

Mitt intryck var att alla deltagare upprepade sina egna slagord för publiken, inte för att få till stånd någon diskussion. Vi får helt enkelt det som politikerna tycker att vi är värda, och det är en tidig start på en valrörelse som troligen kommer att bli lika intressant som att sätta sig ner för att se målarfärg torka.

AB SvD1 DN1 AB2

Andra om , , , , , , ,

[tags]Partiledardebatt, Målarfärd, Floskler, Politikerförakt, Partilinjen, Valrörelse, Val 2010, Politik[/tags]


15 svar till “Som att se målarfärg torka”

  1. Inte bättre i Tv det lovar jag..
    (två undantag: Mp:s Wetterstrand utskiljer, ser både fräsch och intressant ut(nä inte så..), och Maud Olofsson svepte drottningslikt runt i nåt jädrans tygschok typ di leva och såg ut som han gjort i brallan i det hela, det såg lite komiskt ut)

  2. Partiledardebatten säger hel del om svensk politik, att det är ingenting för vanligt folk.
    Dessa 1800-tals (partierna) reliker är ju inget annat än en försörjningskrok, som folk inte har något inflytande över.
    Jag skulle önska att folk, oavsett partisympatier, kunde gradera sin valsedel själv.
    Det skulle tvinga fram ett annat agerande i debatter och politiker skulle tvingas på helt annat sätt bekänna färg inför väljarna än vad de behöver i dag.

  3. Jag tycker att du överdriver. Politik är som målarfärg rent allmänt. Det kommer nån ny färg som man tycker ser fräsch ut.
    Man köper den och kladdar på den på väggen.
    Sedan så sitter man och tittar på den våta sörjan medan den torkar. Man kan riktigt se hur den tappar sin lyster och i slutet när allt är klart så blev det inte som man hade tänkt sig. Det är inte lika livfullt och färgstarkt som burken visade. Och sedan så blir det skador på färgen efter saker som skavt mot den. Solen bleker den. Till slut är man så trött på skiten som man ångrade från första början så man vill bara byta ut skiten. Och då sticker man bort till affären, köpen en ny fräsch färg och låter hela spektaklet gå ett varv till. :)

  4. Slagord som, ”alla ska vara med” är väl bara det enda som biter på slöa tv-tittare.(Radiolyssnarna är nog mera alerta och eftertänksamma, inbillar jag mig.)
    Jag är bittert besviken och förbannad på dom som röstade på alliansen, för nu har vi en nedmontering av Sverige som saknar motstycke! Något som det kommer att ta år att restaurera.
    Vi skulle behöva slipade retoriker på vänstersidan, men det finns ingen för tillfället.
    Möjligen Kalle Larsson…

  5. Jag måste verkligen inte hålla med Sara om Kalle. Kalle gör (v) samma tjänster som Ulf Dinkelspiel och per unkel gör (m). Vi behöver en som syns och skapar debatt. En färgfull människa. Det finns massor av såna i (v). tyvärr finns det lite konservativt lagda människor (inte konservativt som i höger, utan som i cementerande) som inte vågar släppa fram dom. Men med hjälp av lindahl så kommer nog dom fram.

  6. Sara G, jag begriper det inte, alliansen, om man undantar skandalerna, gör ju bara det de faktiskt sa att de skulle göra, om än med lite förskönande omskrivningar. Jag blir faktiskt förvånad när folk vaknar till och att det ger utslag i opinionsmätningarna. Nu kanske de lyssnar nästa gång. Men det vore väl att hoppas på för mycket.

    Klart det finns slipade retoriker, men man får nog titta på miljöpartiet snarare än sossarna och vänstern för att finna dem, åtminstone i partiledningen.

    Daniels kommentar är för övrigt riktigt skön.

  7. Jodå, ett ökat politikerförrakt och, ännu värre, ett ökat intresse för vårt lands styre är resultatet. Det har pågått ett bra tag; sedan 1991 känns det som. Systemet som vi har idag är kanske förlegat. Dags att ersätta det med något som folk tror på, något där de känner att de har en reell möjlighet att påverka, något som inte kräver heltidspolitiker utan snarare öppnar upp för mängder av eldsjälar som kan avvara någon timme här och där. Jag gillar Piratpartiets sätt att organisera sig på nätet. Det är, om inte annat, nytänkande. Så vem smäller upp nätriksdag.se så att man har liknande initiativ samlade? Jag hade tänkt göra det, men… nu ska jag ställa mig att diska.

  8. Tänkte från början att jag skulle ge Sahlin en chans, innan jag sågade henne. Men hon var ta mig tusan lika blek i dag som alla andra dagar.

    Står inte ut med hennes sövande röst. Hon ser ut som en ursäktande zombie som bara står och mummlar, mässar och rabblar. Helt uttryckslöst pratar hon om de ökade klassklyftorna och systemskiftet. Helt utan av avspeglande tonfall, mimik, engagemang eller glöd.

    Nä, det var för sorgligt att se.
    Om fler ska rösta på vänster får Ohly ta sig en uppryckning också.

  9. Jag vill faktiskt be om ursäkt för mitt uttalande om kalle. Han gör själv inte så många uttalanden nu för tiden. Ett var dock. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=976912

    Det enda jag kommer ihåg från honom var när han kom in i riksdagen. Då kunde vissa uttalanden vara riktigt konstiga, men han har visat att han har mognat.

  10. Faktum är att den nya regeringen inte gjort några försämringar på miljöområdet, däremot har man tagit upp kampen mot CO2 utsläpp genom höjda CO2-skatter.

    Dessutom kommer det här landet att fortsätta att överlägset leda EU:s liga avseende att minska sina CO2-utsläpp.

    Så jag förstår inte ditt påstående. Alls.