Södertäljerättegången tas om – vilken är rättsskandalen?



Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat värdefulla inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om EU och om Borgs budget. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”.

Inlägget om Södertäljerättegångarna har särskild aktualitet idag då ledande massmedia i dagarna skriver om saken och då t.ex. den ledande juristen, överåklagare Sven-Erik Alheim vill slopa systemet med nämndemän.

Inlägget följer nedan:

”Nyligen meddelade en av hovrätterna i ett beslut att Södertäljerättegången mot ett gäng gangsters måste tas om i tingsrätten. Skälet förklarades vara att en av nämndemännen deltagit i Polisnämndens sammanträden, och sålunda var jävig. Polisutredningen i Södertälje har kostat cirka 200 miljoner kr och därtill kommer kostnaden för den långa rättegången. Södertäljepolisen har redovisat hur brottsligheten minskat i staden till följd av att ett 20-tal gangsters suttit häktade, så insatsen är rimlig. Den betalar sig bokstavligen själv.

Jäv är naturligtvis en fråga som skall bevakas noga, och det är viktigt att vi inte tillåter jävsituationer. Emellertid är frågan om jäv, som rymmer många olika jävsformer och aspekter, ytterst en avvägningsfråga. Någon sådan avvägning har Hovrättens jurister inte gjort. En talesperson för juristerna i Hovrätten förklarade att detta var ett solklart jävsfall, och därför måste rättegången tas om.

Vad var det som var solklart? Var nämndemännen djupt oeniga och den jävsmisstänkte nämndemannens insats helt avgörande för målets utgång? Nej, tvärtom, ingenting har framkommit som talar för något sådant. Hovrättens jurister, sittandes i ett elfenbenstorn, slog bara till, så att säga pro forma. Det tilltaget var mycket allvarligt, vida allvarligare än den slarviga nämndeman som inte uppgivet att han haft uppdrag, i begränsad omfattning, vid Polisnämnden.

Varför var Hovrättsjuristernas tilltag så allvarligt och ansvarslöst? Svaret är ganska enkelt. Rättegången byggde mycket på vittnen, som efter lång övertalning från Polisens sida, ställde upp, med risk för sina liv. Jag vet inte i vilken omfattning en del av dem fått nya identiteter, men vi kan anta att några fått det. Nu skall de ställa upp igen, och formligen inför rätta av gangstergänget. Och det är inte de senare som får schavottera, utan vittnena.

De ansvarslösa Hovrättjuristerna framstår som viktigpettrar eller principryttare, totalt befriade från empati och social hänsyn. Hur många av vittnena kommer nu att avstå från att ställa upp? Hur många gangsters kommer nu att frias.

När man ser hur dåligt omdöme en del höga jurister har framstår systemet med lekmän, nämndemän, som ett klokt system. Huvuddelen av nämndemännen sitter inte som Hovrättsjuristerna i elfenbenstorn, utan har en social förankring och representerar ett slags allmänhetens förnuft. Det är uppenbart att sådant behövs idag i svenska domstolar. Den demokratiska förankringen skall kanske inte överdrivas, men den finns där och den skall inte förnekas.

Några dagar efter Hovrättens stolliga beslut anordna P1 Morgon en diskussion. Symptomatiskt ryckte en av de moderata hökarna i riksdagen, Maria Abrahamssom, tidigare ledarskribent i SvD, ut och förklarade att nämndemännen bör avskaffas. Det är en uttalad moderat programpunkt: Minska det demokratiska inflytandet. Inför expertstyre och låt marknaden styra.

Hur länge dröjer det innan Maria Abrahamsson et consortes föreslår att man lägger ut domstolarna på anbud, till riskkapitalbolag? Det vore väl en konsekvent moderat politik?”


i , , , , , , , , , , , ,,

DN 7/12 och 12/12
DN 12/10 om rättegång på GotlandSvD 13/10Expressen 12/10
Aftonbladet 12/10
SvT 5/10 Sveriges radio 12/10


4 svar till “Södertäljerättegången tas om – vilken är rättsskandalen?”

  1. Nu har flera jäv uppmärksammats. Domstolsverket kommer att skicka brev till landets fler än 8600 nämndemän. Bland annat har en nämndeman i rättegången mot den misstänkte dubbelmördaren Peter Mangs i Malmö anmälts för jäv, och på Gotland har en dom mot 44 personer i en knarkrättegång ifrågasatts eftersom en nämndeman samtidigt satt i polisstyrelsen.
    Detta tyder också på att rutinerna är oacceptabelt dåliga. Man bör ha fasta regler och kanske ett enhetlig formulär för fastställande av jäv eller inte.
    I forskarvärlden är det ganska tydliga regler. Om du publicerat i ett ämne tillsammans med en annan forskare under se senaste 5 åren, kanske han ni båda varit ganska perifera medförfattare i en vetenskaplig artikel, får den andre inte vara med i en betygsnämnd vid disputation i ett helt annat ämne där man är bihandledare. När man har och har haft samarbete med flera andra forskare, vilket är vanligt, får man lägga ned en hel del möda att undersöka jävsfrågan, och på att t.ex. finna en annan (kanske klart mindre kompetent ämnesmässigt) medlem av betygsnämnd. Om en ansökan i forskningsetikkommitten av ens medarbetare ska behandlas får man som medlem i etikkomitten gå ut (och få en egen liten fikapaus).
    Inom den vetenskapliga alkoholvärlden måste författarna som skickar in vetenskaplig artikel alltid besvara frågor om eventuellt samarbete med alkoholindustrin och annat eventuellt jäv. Samarbete med alkoholindustrin betraktas generellt med skepsis där kan jag tillägga.

  2. Jag håller med. Problemet med Nämndsystemet ligger på två plan.

    Det första är att det är ett politiskt uppdrag att vara Nämndeman. Detta gör att urvalet begränsas till en liten sektor av samhället. Nämndemännen rekryteras inte från ett representativt urval av hela samhället. Dessutom ökar givetvis risken för jäv när så att säga alla Nämndemän rekryteras ur samma lilla krets.

    Det andra ligger i att det inte finns någon funktion som kontrollerar jäv redan vid starten av större och mer omfattande rättssaker. I Amerikansk lag har man jurysystem för ”större” rättssaker. Där börjar alla rättssaker med att såväl åklagare som försvarare kan fråga ut och eventuellt förkasta jurymedlemmar. Just med hänvisning till jäv. En eller annan kontrollfunktion borde finnas i början av sådana här mål.

    ”Rättar man till” dessa två felaktigheter anser jag att man bör behålla Nämndsystemet. Gör man inte det bör man skrota systemet och gå in för rena fackdomare.

  3. Jag tycker det är bra mycket konstigare att man inte tar itu med jäv mycket oftare, och det har knappast något med nämdemän att göra.

    Domaren i Pirate Bay målet hade liknande relationer med grupper som hade starka åsikter i fallet, precis som i Södertälje. Även i hovrätten var det problem med en domare. För att inte tala om polisens utredare som gick raka vägen till jobb hos målsägaren innan utredingen ens var inlämnad.

    Korruptionen i Svenskt rättsväsende är endemisk. Kanske, kanske kan det här vara en början till att man ventilerar ut den ruttna stanken. Men jag har inga större förhoppningar.

  4. I Nyhetsbanken idag (www.nyhetsbanken.se) finns en läsvärd betraktelse av Sven Hofman om Assange, Nobelpris (som Assange tydligen inte fick), G Lambertz och rättsväsendet. Jag citerar ut avsnittet om rättsväsendet ”Ett antal bisarra judiciella skandaler (Quick-målet, styckmordsrättegångarna, de många incestfallen som inte var några, häktningar i tid och otid av personer mot vilka det inte har funnits skälig brottsmisstanke, polisbrutalitet med dödlig utgång, korruptionen inom offentlig förvaltning, rättsövergreppen mot demonstrerande i Göteborg 2001, domar- och nämndemannajäv, nu senast den finanspolitiska mobbningen av affärsmannen Mats O. Sundqvist som uppenbarligen ledde till en förtidig död) har gjort det nödvändigt att börja arbeta på en rättspolitisk agenda som syftar till att reda ut de inre förhållandena i landet Sverige vilket endast med tvekan och möda torde kunna kallas en rättsstat.”