Regeringen bäddar för svenskt medlemsskap i krigsorganisationen NATO



Dagens Nyheter skriver idag ”Försvarsminister Karin Enström (M) är nöjd med att Sverige kan försvara en del av landet i en vecka mot ett begränsat militärt angrepp. När ÖB uttalande sig om detta för en vecka sedan väckte det uppseende över världen och en borgerlig försvarspolitiker kallade det för ”politisk bomb”. Nu säger regeringen, och ÖB, att försvarets förmåga är tillräckligt bra.”

Man undrar då vad som ska händer efter en vecka? Naturligtvis räknar man med hjälp från NATO, vad annars? Och Sverige har sedan länge närmat sig NATO, delvis öppet, delvis försåtligt. Och i Svenska Dagbladet igår pläderade Alf Svensson, förre ledaren för KD, öppet för svenskt medlemsskap i NATO. Han sammanfattar ”Sverige är ett icke-Natoland som är med i Nato. Låt oss ta oss ur vanföreställningarna om nuvarande Nato och bli vad vi är – medlemsland.” Sven Hirdman lyckas utförligt och väl på DN Debatt 12/1 plädera för ett starkare svenskt försvar – utan att nämna NATO, och man erinrar sig att han har namn om sig som en mycket meriterad och skicklig diplomat.

Reinfeldt, Bildt och Enström menar i SvD (21/5) att ett nytt positivt NATO växt fram och vill Sverige närma sig NATO ännu mer. På Natos hemsidan kan man läsa ” Relationerna mellan NATO och Sverige har en utgångspunkt i Sveriges anslutning till NATO:s program Partnership for Peace Sverige 1994. NATO och Sverige samarbetar aktivt i freds- och säkerhetsoperationer och har utvecklat samarbete på många andra områden. (NATO-Sweden relations should be viewed through the Partnership for Peace framework which Sweden joined in 1994. NATO and Sweden actively cooperate in peace and security operations and have developed practical cooperation in many other areas”) . Detta innebär att Sverige står NATO mycket nära.

strong>I den stora flygkrigsövningen i Norrbotten i augusti-september deltog Sverige tillsammans med USA och andra NATO-stater. Svenskt flyg gjorde en viktig insats i NATO:s omfattande bombningar i Libyen, som gick långt utöver FN-mandatet.

Det finns många länder, som är på gång att bli medlemmar i NATO. 24 september fick också Irak anslutning till NATO:s Individual Partnership and Cooperation Programme tillsammans med bl.a Afghanistan och Australien, medan El Salvador och Columbia är kommande partners, vilket innebär att NATO kommer att finns i alla världsdelar. En stor framgång för USA:s ledning. Så Sverige och Irak kanske rentav tävlar om medlemsskap i NATO?

Bra nog fick de mothugg i ett inlägg i DN Debatt några dagar senare av förre försvarsministern Tage G Peterson, Anders Ferm, Pierre Schore och Lars-Gunnar Liljestrand, som bl.a. påminde om att en majoritet i landet är emot NATO-medlemsskap. Men den olycksalige talesmannen för S i utrikesfrågor Urban Ahlin är väsentligen som en kopia till Bildt i den positiva synen på USA, världens i särklass mest aggressiva stat.

I Dagens Nyheter 11 augusti påpekar Anders Ferm och Tage G Peterson att ”Sverige närmar sig Nato utan offentlig insyn och debatt. Samtidigt som Nato får granska det svenska försvaret nekas folket information. Sverige befinner sig i en gråzon där vi varken kan dra nytta av ett fullt Nato-medlemskap eller hävda någon alliansfrihet. Omvärlden betraktar Sverige som ett bihang till Nato – men bara en av fem svenskar anser att vi bör gå med.” Han skriver vidare ”På försvarsdepartementets hemsida kan man den 25 juli läsa att Nato under våren har gjort en granskning av det svenska försvaret. Nato ville granska Sveriges försvar på samma sätt som man granskar försvaret hos de länder som redan är medlemmar. Och regeringen sa ja.” Sverige får en del beröm i denna granskning.

Vad är då NATO idag?
NATO sattes upp som en försvarsorganisation 1949, närmast mot det påstådda hotet från Sovjetunionen som lidit och försvagats mycket mer än de senare NATO-länderna under andra världskriget där landet spelade den helt avgörande rollen för segerna över nazisterna. Då östblocket rämnade och Sovjet och Kina övergav sin socialism borde rollen för NATO vara över. Men i stället har både verksamhetsområdet och antalet medlemmar ökat, och NATO framträder tydligt som en krigsorganisation ledd av USA:s styrande elit, USA-imperialismens ledare.

Efter Sovjets sammanbrott 1991 har antalet medlemsländer mer än fördubblats till 28, varav 21 EU-stater. Verksamhetsområdet har utvidgats kraftigt. Vid NATO-toppmötet 2010 antogs den 7:e strategin ”NATO 2020” enligt vilken NATO ska kunna ingripa mot ”instabilitet, inkluderande framväxande av extremism, terrorism och transnationella illegala aktiviteter som smuggling av vapen, människor och narkotika“. NATO ska slå tillbaka anfall mot ”vitala kommunikations-, transport- och transitvägar som internationell handel, energisäkerheten och välståndet är beroende av“ samt engagera sig i miljöfrågor.

Ett stort problem är rimligen att uppgifterna definieras främst av USA, och att NATO:s insatser visat sig kränka folkrätt, nationellt självbestämmanderätt ibland utifrån tunnt FN-mandat som överskrids kraftigt. Reinfeldt m fl framställer kriget i råvarurika Afghanistan som framgångsrikt, men det är ett brutalt folkrättsvidrigt krig där svenska soldater strider under ledning av NATO.

Libyen
Libyen är ett skrämmande exempel. Gadaffi ledde en diktatur, av liknande slag som USA och andra NATO-stater stött i Egypten, Tunisien och som USA upprättat en masse i Latinamerika och andra delar av världen. Oljepengarna medförde att Libyen blev ett av de rikaste länderna i Afrika. Men landet förde ofta en självständig politik, ville kontrollera sin olja och inte underordna sig USA militära kommande i Afrika. Då demokratirörelsen i norra Afrika spred sig till Libyen i början av 2011 beväpnades en del av demokratirörelsen snabbt från utlandet, i motsats till de tämligen fredliga demonstrationerna i Egypten och Tunisien. Se Ulf Bjérens gästblogginlägg från början av augusti.

FN-resolutionen 1973 i mars 2011 där Kina och Ryssland lade ned sina röster bygger på tanken att FN har rätt att skydda” (responsibility to protect, R2P) en befolkningsgrupp i vissa lägen och att detta väger mer än hänsyn till ett lands suveränitet. Enligt FN-stadgan är huvudprincipen att FN och enskilda stater inte får gå in i andra länder. NATO ignorerade helt resolutionens klara begränsning. Specialstyrkor från USA, Storbritannien stödde rebellerna på marken, inkluderande anhängare till Al Quaida. Flera tusen bombanfall utfördes, ej sällan mot civila mål, och enligt beräkningar dödades tiotusentals människor. Fredstrevare från Gadaffi avvisades. ”Rebellerna” dödade Gadaffi, i stället för att låta ställa honom inför internationella brottsmålsdomstolen, ICC, dit också i så fall rebellerna och NATO borde ha kallats. Från Libyen har sedan människorättsorganisationer rapporterat om brutala övergrepp.

Och USA har nått ett delmål som drogs upp för mer än 10 år sedan – att destabilisera Libyen. Detta pågår nu i Syrien och sedan följer Iran.
Att Sverige i sin försvars- och utrikespolitik står mycket nära NATO är klart. Vi måste motsätta oss medlemsskap i denna krigsorganisation i USA:s tjänst, som ej respekterar nationell självständighet. Bättre med värnpliktsförsvar utan JAS än legotjänst åt imperialismen.
Mot NATO – för en fredlig värld!


i Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

DN 9/1 SvD 9/1 SvT-blogg ExpressenAlf Svensson SvD 11/1 DN Debatt 12/1 Wisemans Wisdom -blogg SKP-blogg 9/1DN Erik Helmerssons ledare september 2012 Global research inlägg om NATO NATO om Sverige DN Anders Ferm 11/8 SvD Karlström U, Romelsjö A. NATO – freds- eller krigsorganisation. Fib-Kulturfront nr 6-7 2011 Intervjun med Wesley Clark på Youtube DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7 Wesley Clark intervju Iraksolidaritet Syriensolidaritet DN 31/7 DN Iran om Syrien 31/7/ SvD 31/7 DN Syrienopposition 29/7 Annan DN 29/7 Annan DN 29/7SvD 28/7 Nyhetsbanken Thierry Messan 24/7 DN 34 Globalresearch Arabförbundets rapportsvd 1voltaire net DN Syrien 30 juni DN Syrien 7 juni


8 svar till “Regeringen bäddar för svenskt medlemsskap i krigsorganisationen NATO”

  1. Haller fullstandigt med forfattaren. Det vore vansinne att ga med i NATO. Sverige borde folja Finlands exempel och uppraetta varnpliktsarme’n igen. Kopiera Finlands nuvarande forsvar (DE ska tyvarr ocksa borja skaera ner kraftigt). Avskeda alla overflodiga pappersvaendande generaler. Ta hem styrkan fran Afghanistan. Sveriges Forsvars huvudsakliga uppgift ska vara forsvar av landet, bade mot fientliga krafter utifran och inifran. Forsok behall JAS och inskaffa fler helikoptrar och battre luftvarn. Flyg ar ovarderligt i krig liksom avskraeckande luftvaern. Behall en liten kaerna av yrkessoldater inom flygvapen, flotta och arme’ns specialforband (det gaar alldeles utmarkt for Danmark att gora). Brittiska yrkessoldater onskar att Storbrittannien ocksa hade varnplikt. Visst, for en enskild plutonchef saa ar det battre med en pluton yrkessoldater men for att kunna forsvara hela landet, och det ar vael det som ar meningen, saa kraevs det manga soldater. Sveriges och Finlands arme’er under 60 till 90-talet var mycket effektiva och framforallt avskraeckande. Idag avskraecker Sveriges arme’ inte ens stenkastande tonaringar.

    • Det verkar inte stå så bra till med Finlands försvarsförmåga heller
      http://hbl.fi/nyheter/2013-01-07/forsvaret-klarar-attack-enbart-i-nagra-timmar

      Sanning är den att man får vad man betalar för och det tar 10 till 20 år att införa förändringar från fattade politiska beslut.

      Vi betalar i stoleksordningen hälften så mycket i dag som vi gjorde i slutet av Kalla Kriget. Krigsmaterial är också betydligt dyrare i dag än för 20-30 år sedan.

      Så den regeringen som bäddade för Svenskt medlemskap i NATO var den som satt vid makten 1996, 2000, och 2004 då de besluten togs som formade dagens Försvar. Försvarsbeslut 00 det absolut viktigaste av dem.

      Effekten av den nuvarande regeringens försvarspolitik kommer vi börja se om några år, och full effekt 2020 till 2030.

      Ett försök att återskapa invasionsförsvaret med eller utan värnpliktiga och samtidigt ha någelunda modern utrustning skulle ruinera Sverige. Att rusta upp Försvarsmakten för att nå NATO minimi standard skulle bli så dyrt att det skulle bli politiskt omöjligt.

      Så jag tror att vi får fortsätta dras med ett verken hackat eller malet en veckas försvar lång tid fram över.

  2. En ”intressant” artikel i Svenska Dagbladet (8/1-13): ”USA ser Sverige
    alltmer som en själsfrände”. Skribenter: Randy Hultgren kongressledamot
    republikanerna och Göran Pettersson Moderaterna. Artikeln inleds med:
    ”Relationen mellan Sverige och USA har aldrig varit starkare.” Det
    budskapet framförde USA:s ambassadör Mark Brzezinski nyligen vid ett
    Folk och Försvar-seminarium.” – Därefter öser skribenterna oändliga
    lovord över USA som räddat Europa från diktaturer etc etc etc. De
    vanliga kladdiga lögnerna. Att kalla Sverige för den femtioförsta
    delstaten i USA är kanske inte bara ett skämt? Även den här typen
    artiklar som skamlöst skönmålar USA driver oss närmare NATO-medlemskap.
    Kommer att få oss acceptera att svenskt flyg attackerar ”u-länder” i
    samarbete med NATO. Militärt samarbete i USA:s koloniala krig. – Att
    Socialdemokraterna inte tar ifrån Urban Ahlin hans uppdrag grund av hans
    krypande och fjäskande för USA är ägnat att förvåna. Han är ju som
    Anders Romelsjö skriver en kopia av Bildt. USA-lakej men ännu inte en
    ”medelstor hund”.
    Länk
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/usa-ser-sverige-allt-mer-som-sjalsfrande_7803096.svd
    Ulla Johansson

  3. Situationen som dagens Försvarsmakt befinner sig i är en konsekvens av en lång serie av underfinansierade försvarsbeslut. Det enskilda försvarsbeslut som haft störstbetydelse på hur dagens Försvarsmakt är organiserad, dess omfattning och dess inriktning är FB00 som togs år 2000. Detta var försvarsbeslutet som tog steget från invasionsförsvar till insatsförsvar. Historiskt får man gå tillbaka ända till1925 års försvarsbeslut för att hitta ett försvarsbeslut som haft större konskvenser på Sveriges Försvarsmakt och dess förmåga.

    Jag har också svårt att tro att Sverige i dagsäget eller de närmsta decenierna skulle kunna bli medlem i NATO, vi klarar helt enkelt inte av att bära vår egen vikt, vår försvarsförmåga är för låg. Vi uppfyller inte heller de formella minimi kraven. Så NATO är säkert jätte nöjd med vårt sammarbete genom PFP men nöjer sig säkert med det, då ett medlemskap inte skulle tillföra något mer än vad de redan har i dag.

  4. Försvarspolitiken är inte på tapeten så ofta. Under det kalla kriget förekom en enligt flera debattörer icke-laglig allians just med NATO. Flera artiklar i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift 1:2012 handlar om detta liksom en uppmärksammad bok för något år sedan. ”Dock har ingen ställts till svar för dessa i strikt mening utomparlamentariska och utomguvernmentala aktiviteter. Skyddet mot ett eventuellt landsförräderi, vars yttersta konsekvens var statskuppen, låg i den allmänna folkbeväpningen, den allmänna värnplikten som var rådande under kalla kriget och nästan hela 1900-talet och som har en bastant folkmajoritet bakom sig” skriver historiprofessorn Anders Björnsson i en artikel i tidskriften Clarté nr 3 2012. Han påminner också om generallöjtnant Carl Björemans bok ”Försvarets förfall. Konsten att lägga ned försvaret utan att någon bryr sig” 2011.

    Kanske Sveriges folk är villigt att betala för en (något) dyrare försvar som är byggt på reducerad värnplikt i alla fall?

    • Frågan är om det redan är försent eller inte. Besluten om nedläggningen av invasionsförsvaret togs genom FB96 och FB00, det var riktigt länge sedan. Då infann sig den eviga freden, och det är ett budskap basunerats ut sedan dess som är svårt att ändra på. Det hjälper inte till att en Moderat försvarsminister i dag försvarar vad Tage G-punkt hittade på för merän 15 år sedan.

      Det kommer heller inte vara något dyrar utan flera gånger dyrare. Det finns en anledning varför IDF behöver massor av Amerikanska skattedollar, små länder klarar helt enkelt inte av att bekosta en någorlunda stor och modern försvarsmakt.