Rättshaverister på stan?


De flesta av oss minns en och annan sitt-
demonstration på Sergels Torg, ibland med tillhörande hungersstrejk och massmedieuppbåd.

För somliga är det enda sättet att få upp-
märksamhet för sig egen belägenhet. Jag minns någon som hette Pudas, men jag kommer inte ihåg varför han hungersstrejkade. Kvinnan här till höger fångade jag på bild utanför Rosenbad igår men jag vet givetvis inte om hon hör till kategorin rättshaverister. Skylten säger dock något om Rättssamhället vilket möjligen kan vara ett indicium.

Många av oss har sett någon eller några av de relativt fåtaliga bloggar som drivs av rättshaverister. I något fall handlar det snarare om psykisk sjukdom av mer allvarlig art, i andra fall bara om ren och skär frustration över tingens ordning.

Men en helgjuten bloggidé vore väl att söka upp merparten av de rättshaverister som finns i staden och låta dessa berätta sin historia? Risken är förstås att det ger inspiration till dessa att starta egna bloggar, men frågan är om vi skulle märka någon skillnad? Men den blogg som ägnar tid åt saken torde i alla fall få åtskilliga läsare, det är jag övertygad om.

Alf Enerström, Billy Butt och Lars Strid är bara några namn i raden. Precis som Lars Strid är många av ”privatspanarna” omkring Palmemordet rättshaverister, och varje större händelse tenderar att skapa sina egna varianter. Många verkar också att fastna i diverse konspirationsteorier och strider nästan för sitt liv för att t.ex. 9/11 var en aktion som planlades av George W Bush. Mycket tror jag Bush om men, nää…


Kvinnan på bilden har inget med denna post att göra.

Någon borde ta på sig uppdraget att kontakta dessa människor och skriva deras berättelse.

Andra bloggar om: , , , ,

[tags]Bloggosfären, Rättshaveri, Konspirationsteorier, Dårskap, Psykfall[/tags]


4 svar till “Rättshaverister på stan?”

  1. Enligt wiki är ordet rättshaverist ett pejorativ.

    Det känns svårt att sätta epitetet rättshaverist på en människa. De slåss ju bara för sin sak mot en omgivning som inte förstår och som tycker att saken får för stora proportioner.

    Folke Pudas kröp ner i sin låda för att protestera mot att han förlorat ett linjetillstånd för sin taxirörelse.

    Men till slut fick han upprättelse i Europadomstolen och Konungariket Sverig fälldes för att inte ha prövat Pudas ärende på ett rättssäkert sätt.

  2. Så var det ja. Svårt och svårt, ja varje fall är ju indivituellt och unikt på sitt sät. Framförallt (!) för personen som drabbas.

    Men visst finns det definitioner som är passande samtidigt som det finns många haverister. Jag har själv stött på ett par sådana men vill inte dra dessa som exempel. Samtidigt kan det vara korkat att diskutera enskilda exempel, men visst vore det intressant att läsa om några nu aktuella, det tycker i vart fall jag.

  3. Vet inte vem du syftar på när du skriver om rättshaverister? Ett ord som för övrigt inte existerar i andra språk. (Möjligtvis i andra nordiska språk.) Det finns en gammal vanföreställning i Sverige att staten alltid är god och människor som måste strida mot den är rättshaverister.

    Men i Sverige har många inte råd att få sin sak prövade i domstol, vilket faktiskt strider mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

    Jag vet inte vad kvinnan du plåtade hade för anledning att demonstrera, men det finns numera flera tusen som måste överklaga nekad sjukpenning, livränta, bilstöd med mera och inte har möjlighet att anlita juridisk hjälp. De överklagar myndighetsbeslut eller stämmer någon för att överleva, inte för att de gillar att bråka. Det har hänt en del i Sverige sedan Pudas hungerstrejkade.

    Inte lätt att få rätt om man inte har pengar. Heter ju också Sveriges rikas lag.

  4. Hannelore! Jag har inte en aaaning om kvinnan på bilden är vare sig det ena eller det andra. En kvinna som demonstrerar utanför Rosenbad bara. Mot rättsystemet.

    När jag talar om rättshaverister så avser jag i första hand sådana som tröskat sig igenom rättsystemet, inte fått rätt, och sedan tar som sin livsuppgift att samla på skrivelser, skriva insändare, ringa polis, åklagare och hålla på. Detta trots att de bort inse att deras ärende är avgjort.

    De fastnar helt enkelt i ett destruktivt beteende.

    Det finns faktiskt en sådan kategori människor som gör skäl för namnet.