Onsdagsmorgon Handen, ser på termometern som visar på minus 18,2 grader utanför mitt fönster.

Ibland undrar jag hur det kommer sig att dessa trakter överhuvudtaget är bebodda? Vilka var egentligen våra förfäder som kom vandrande för tiotusen år sedan? Vad de bortjagade av dem som var starkare och elakare söderöver? ”– Den där verkar så korkad så den jagar vi norrut…”? Jag har på relativt kort tid klämt i mig Herman Lindqvists serie om Sveriges historia och ska man utgå ifrån den berättelsen tycks det som om dumheten är väl bevarad som nationellt särdrag genom alla årtusenden.

Folk som har frisk hjärnvävnad bosätter sig i länder med bättre klimat, visst är det så? Bara de som inte har något val kommer hit. En irakisk familj har ju inget val, stanna i Irak och dö ung, eller flytta till ett konstigt land som ligger på en halvö, ett land vars enda tröst är golfströmmen utan vars hjälp permafrosten skulle nå över halva landet. Ja men vi andra då, vi som inte jagas av soldater utsända av en man som inte blev vald till president? Varför stannar vi här om det inte beror på en nedärvd dumhet?

Detta är ett sant mysterium, eller hur?

Igår läste jag en blogg där skribenten ondgjorde sig över att jag modererar kommentarer. Det skulle han aldrig göra, skrev han. Det är väl möjligen hållbart när man har högst två kommentarer i veckan, men knappast här. Igår var det över nittio kommentarer som skrevs och jag är tvungen att läsa alla innan jag släpper fram dem. Jag lovar, då räcker det med att jag anser att kommentaren bara är till för att provocera. Poff.. Men läser man kommentarsreglerna, och dessutom har tillräcklig kognitiv och intellektuell förmåga att ta till sig dessa så är det aldrig några problem.

Tystnaden här ute i Handen är annars det bästa med att vara uppe i svinottan. Ordet ”svinotta” har det möjligen något samband med vilka som jagades norrut för tiotusen år sedan? ”– Jaga iväg de där svinen norröver…”? Man kan ju undra. Själv bor jag ett par kilometer norr om Vargberget. Jo det heter så. Det ligger i Västerhaninge och har fått sitt namn av att där samlades mycket varg förr i tiden.

De rivaliserande gängen i Västerhaninge och Tungelsta, som ligger nästgårds, kallades ”Tungelsta Vargar” och ”Västerhaninge Knivar” eller om det var tvärtom.

Någon gång när jag är på humör ska jag berätta om en av Västerhaninges största skälmar genom tiderna, löjtnant Nils Lodin, en man som slutade tragiskt i en sjö i närheten. Men visst kan man undra över hur de levde här på trakten för ett par hundra år sedan? Ingen fjärrvärme, ingen el och torpstugan svinkall (där kom svinen tillbaka, hmm) dessutom ylade vargarna på berget i Västerhaninge.

Det är väl inte undra på att vissa än i våra dagar blir panikslagna när de tänker på kamrat gråben. Men vargen var lika rädd för människor på den tiden som den är idag. De enda som ylar idag är de som är så rädda att de måste beväpna sig med gevär när de drar till skogs. Fånigt, det enda man behöver är ju bara ett par rejäla vantar och en bra mössa, eller hur?

Andra bloggar om: Vinter, Handen, Tungelsta, Västerhaninge, Haninge, Vinter, Kyla, Varg, Ulv, Gråben, Irak, Nils Lodin, Svinotta, Svinkallt, Politik

[tags]Vinter, Handen, Tungelsta, Västerhaninge, Haninge, Vinter, Kyla, Varg, Ulv, Gråben, Irak, Nils Lodin, Svinotta, Svinkallt, Politik[/tags]